No description available.

<p>Knut Erik Jensen’s oeuvre is often described from a typical Norwegian point of view. The corpus of films studied is restricted to his documentary production and to the breakthrough of Stella Polaris in 1993. But as I discovered Knut Erik Jensen through his posterior fiction films, I had to focus on this under esteemed production, even if I remain convinced that the dichotomy between the documentary and fiction films is not very pertinent. As Passing Darkness had blurred my reading of Gilles Deleuze’s books dedicated to cinema, I started to focus on both this film and Deleuze’s philosophical approach. I linked then Knut Erik Jensen’s films to other filmmakers who in my sense had the same concerns.</p><p>As history is first a matter of geography, I based the reflection on the works by Alain Resnais, Jean-Daniel Pollet and the texts by Jean Epstein. But as the study went on, I realized that a classical study could not validate Jensen’s aesthetic as the alchemical concerns of both Jean Epstein, Edgar Morin or Gilles Deleuze were dealing with either a source or a result. Living at the era of the networks and influenced by some seminars in France regarding the figure and the networks inside the image, I focused on the philosopher stone in order to find an alternative to the crystal image and other postulates. Using some previous knowledge regarding the alchemy, I used the cycle of the azoth in the sea, one of the main characters in Jensen’s aesthetic as being a way to consider the loss of the source and of the result. Instead of opposing time, space and then a questioning of the space/time continuum, I refuted the organic regime (which has been dead for about forty years in film) to focus on the mineral one (through the crystal image and other reflections) and the gaseous one (the development of the transparitions).</p>

<p>The essay aims to show n interpretation of Vampyr and Ordet; seen from a viewpoint Kierkegaards christian existentialism can enhance the understanding of mentioned movies. Central notions from Ks philosophy are explained and then the author points to examples of how this corresponds with the essence of the two movies.</p><p>The argumentation is based on Ks thoughts on faith and human existence. Other theories concerning Dreyers movies, and to some extent his background, is also discussed.</p><p>Finally the author concludes that he was right in his hypothesis: that it is possible to show an influence from Kierkegaards christian, existentialistic thoughts in the two movies.</p><p>Moreover the author thinks that the chosen perspective works as a complement to other written material on the movies and that other writers on the subject have some problems summing up the contents of the movies from their different perspectives.</p><p>The final conclusion is thus that an interpretation of the movies from a Kierkegaardian viewpoint increases the understanding of the same movies.</p>

<p>Svarta vågen är en filmgenre som är en naturlig konsekvens av</p>

<p>Denna uppsats syftar till att diskursanalytiskt kritiskt granska den sorts amerikanska TV-program som tematiserar underhållande välgörenhet för att påvisa att de ur flera aspekter understödjer en kapitalistisk marknadsekonomi. Med stöd av bland annat Norman Faircloughs diskursteori och analysmetod samt Pierre Bourdieus sociologiska teoribygge om klass och smak så har jag valt att i tre näranalyser söka reda på hur olika deltagares utsatthet och klasstillhörighet gestaltas och hur programmens åtgärder iscensätts och rättfärdigas. Uppsatsen söker besvara flera frågor som syftar till att åskådliggöra de sätt på vilka utsatthet och klass manifesteras i programmen. Jag adresserar även frågan om man i programmen reflekterar över någon aspekt av USAs socialpolitik. I min forskning fann jag dels att programmen genomsyras av olika klassfrågor och dels att de gynnar den socialpolitik med kapitalistiska förtecken som företräds av president George W Bush. Samtliga programserier undviker dessutom att sätta sin produktion i en större och samhällskritisk kontext och de problematiserar inte de bakomliggande, socialpolitiska, implikationer som föreligger i det amerikanska samhället.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att utifrån en analys av Pedro Almodóvars film och en överskådlig sammanfattning av queerteoretiska resonemang, undersöka hur kön, genus och sexualitet avslöjas som konstruktioner samt hur genusnormer, heteronormativitet och dikotomier problematiseras i Almodóvars film. Metoden består av att analysera filmerna utifrån ett queerteoretiskt perspektiv. Uppsatsen redogör för centrala delar i queerteorin med inriktning på Judith Butlers resonemang kring den heterosexuella matrisen och genusperformativitet. Ett fokus ligger också på filmrepresentation och subversiv potential i queerteorin med inriktning på subversiv genusperformativitet, genusvariationer, transsexualism och camp. Relevant forskning kring Almodóvars filmrepresentation redogörs och problematiseras för att sedan övergå till fyra självständiga analyser av utvalda filmer: Bind mig! Älska mig! (1989), Höga klackar (1991), Allt om min mamma (1999) och Dålig uppfostran (2004). Slutsatsen blir att Almodóvars film synliggör kön, genus och sexualitet som sociala, kulturella och normativa konstruktioner samtidigt de avslöjar kopplingar mellan dessa kategorier i den heterosexuella matrisen. Dessutom konstateras det att samtliga filmer ger uttryck för ett avståndstagande från dikotom kategorisering. Dessa faktorer resulterar tillsammans i att Almodóvars film ger uttryck för de subversiva potential queerteorin förespråkar. De erbjuder möjligheter för en dekonstruktion av kategorier och dikotomier samtidigt som de öppnar uppför för en rekonstruktion av kön, genus och sexualitet och en möjlighet för dem att existera utanför normativa maktstrukturer.</p>

<p>Dokumentärfilmens villkor och form har förändrats under åren. I det ökande bildflödet från TV och andra media har publiken vant sig att se dokumentära uttryck med allt från övervakningskameror och amatörfilm till elaborerade rekonstruktioner med skådespelare. Möjligheten att datormanipulera bilder gör att relevant källkritik blir allt svårare och den centrala frågan om en viss dokumentär har något alls att berätta om verkligheten kan bli obesvarad. Gränsen mellan dokumentär och fiktion är oklar.</p><p>Inför en dokumentär som använder material från många olika källor kan man fråga sig vilken av alla dess upphovsmän som svarar för den samlade, subjektiva sanning som filmen vill visa. Det är lätt att känna sig tveksam inför en dokumentärfilm, vilken per definition ju utger sig för att säga åtminstone något om verkligheten, när informationen som ges förefaller ofullständig eller fabricerad. Därför lånade jag rubriken till denna uppsats från ett arbete av Brian Winston (2000) som travesterat ett känt citat som tillskrivs både Disraeli och Mark Twain: ”Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.” Och om det går att ljuga med statistik som bygger på siffror, hur lätt kan det inte vara att ljuga med en sammanställning av bilder, ljud och ord? Skillnaden mellan fakta och fiktion är ytterst osäker även om en gränsdragning ju görs i och med dessa båda etiketter.</p><p>Under de senaste årtiondena kan man notera ett ökat intresse för att öppet exponera mänskliga beteenden och relationer i västerländska massmedia. Samma beredvillighet att öppna sig framför kameran finner man idag såväl i konventionella personporträtterande dokumentärer som i självbiografiska s.k. videodagböcker.</p><p>Denna ”bekännelsetrend” har utvecklats inom västerländsk dokumentärfilm och TV. Trenden har till stor del varit avhängig av utvecklingen mot bärbar digital produktionsteknik som också blivit allt mer lättskött och billig, överkomlig för amatörer. Familjefilmarna hade redan skapat och spritt egna konventioner för att skildra sin motivkrets när televisionen i femtiotalets USA tog vara på dessa för att skapa nya TV-underhållningsformat med ”familjen” som motiv. Idag är det klart att hela bildspråket från TV:n i vardagsrummet präglar medvetandet hos var och en som fattar en videokamera. Naturligtvis har även den nämnda bekännelsetrenden börjat avspeglas i amatörfilmares verk. Hans/hennes tekniska resurser närmar sig yrkesfilmarens, motivkretsen består men publiken har vidgats.</p><p>Jag har i denna uppsats studerat vad som brukar kallas ”bekännelsekulturen” och dess omfattning i dag samt den förändring som videotekniken undergått på senare år. I relation till detta har jag resonerat kring vilka kriterier på realitet och ”sanning” som idag anses gälla för dokumentärfilmbegreppet.</p>

<p>The essay aims to show n interpretation of Vampyr and Ordet; seen from a viewpoint Kierkegaards christian existentialism can enhance the understanding of mentioned movies. Central notions from Ks philosophy are explained and then the author points to examples of how this corresponds with the essence of the two movies.</p><p>The argumentation is based on Ks thoughts on faith and human existence. Other theories concerning Dreyers movies, and to some extent his background, is also discussed.</p><p>Finally the author concludes that he was right in his hypothesis: that it is possible to show an influence from Kierkegaards christian, existentialistic thoughts in the two movies.</p><p>Moreover the author thinks that the chosen perspective works as a complement to other written material on the movies and that other writers on the subject have some problems summing up the contents of the movies from their different perspectives.</p><p>The final conclusion is thus that an interpretation of the movies from a Kierkegaardian viewpoint increases the understanding of the same movies</p>

<p>År 1967 sändes tv-serien Kullamannen för första gången och spänningsserien om fyra ungdomarsminst sagt innehållsrika sommarlov i trakterna kring den mystiska Kullen i Skåne, blev en storsuccé hos den svenska tv-publiken. Serien kom att repriseras ett flertal gånger genom åren ochäven idag, drygt 40 år efter premiären, är den populär bland både barn och vuxna.I denna uppsats har jag undersökt vad det egentligen var/är som gjorde/gör serien så populäroch framför allt; så spännande! För att ta reda på detta har jag analyserat serien utifrån de femperspektiven; mise en scéne, cinematografi, klippning, ljud och narration. Jag har undersökt hurseriens skapare, Leif Krantz, har arbetat med att skapa spänning inom dessa områden och isamband med detta även ställt Kullamannen mot andra spänningsserier av Krantz (så somKråkguldet, Pojken med guldbyxorna, Ärliga blå ögon, Sinkadus, Bessingemordet samt Snoken.)Efter min jämförelse av dessa har jag dragit slutsatsen att det som är gemensamt för Krantzserier är just spänningen. En spänning som är väldigt påtagande och som skapas genom smådetaljer och genomtänkta sekvenser, och inte genom ett blodigt slagsmål eller en vapengalenterrorist.Jag har också kommit fram till att Krantz insats inom den svenska spänningsgenren kanskerent av kan göra honom till en ”bortglömd” auteur inom den samma. Hans filmiska stil ochteknik för att skapa spänning återkommer nämligen i hans serier och han uppfyller många av dekriterier som utgör auteurteorins grunder.Utöver de tv-serier jag har studerat har jag även använd mig av litteratur och tidigareforskning inom ämnen som auteurteorin och filmanalys. Som ett komplement till inriktningen ijust min uppsats har jag också träffat och intervjuat Leif Krantz. Vårt möte har lett fram tillintressant, spännande och viktig information till min uppsats, men jag vill samtidigt påpeka att deresonemang och slutsatser jag har kommit fram till är mina egna.</p>

No description available.