Lärare idag är överlag positiva till skolans digitalisering och många använder redan nu digital verktyg i sin undervisning dagligen. I och med att digital teknik har fått en allt större betydelse i skolans vardag, så ställer detta nya krav på lärarens kompetenser och skolans sociala arbete. Digital kompetens handlar om mycket mer än att bara kunna använda en dator och söka information. Om lärare vill använda internet, appar, filmer eller andra digitala verktyg i undervisningen måste skolan skapa en utbildning där man lära sig att använda digitala medier både kritiskt och kreativ för att förstå och utmana de medier som eleverna kommer att möta i livet. I samband med de nya revidering kring skolans digitalisering, som kommer att träda i kraft hösten 2018, har Filmriket skapat en film- och mediepedagogisk webbplattform som bland annat ska bidra till att ge eleverna ett källkritiskt förhållningssätt till rörlig bild genom att öka barn och ungdomars kreativa förmågor och digitala kompetenser med hjälpa av färdiga övningar skapade med utgångspunkt i grundskolans läroplan. Denna studien riktar sig mot filmskapande kopplat till bildämnet och syftar till att undersöka Filmrikets potential i undervisningssammanhang. Genom intervjuer har studien även undersökt lärarnas behov för att möjliggöra utvecklingen av elevernas digitala kompetenser. Studien visar att det finns ett intresse från lärarhåll att arbeta med filmskapande i undervisningen, men att det är viktigt att övningarna är tidseffektiva och att det finns tydliga kopplingar till kursmålen. Problemen som kan uppstå i arbetet med filmskapande är allt som oftast kopplat till skolverksamhetens organisatoriska aspekter och inte verktygen i sig, vilket tyder på att Filmrikets film- och mediepedagogiska webbplattform har potential att bli ett användbart hjälpmedel i grundskolans undervisning.

The idea of what is suitable for children depends on the understandings and expectations of what childhood is and should contain. While "suitable" films have been praised for their obvious pedagogic function, "non-suitable" films (such as popular and violent films) have also managed to emerge into the film pedagogic context with varying arguments, e.g. that film education should reflect the reality of the youth or that children will see the films anyway and need guidance.     This thesis explores a contemporary Swedish example of a contested children's film that was produced for school cinema but classified as harmful for children under the age of fifteen by the Swedish Media Council. By situating the case in relation to film pedagogic history and aspects from  the use of violent films in the 1980's, the study shows how the film pedagogic discourse can be influenced by an anxiety concerning the "child's best".  The study enhances the significant role of "enthusiastic teachers" and  the importance of considering the current film pedagogic conditions.

In this essay I aim to examine how camp could be used as a method in the reading of camp as a theory. This will be followed by an analysis of how The Watermelon Woman (Cheryl Dunye, 1996) could be seen as an expression of camp. I am intending to do so by using camp as a method combined with queer phenomenology and theory about social abjection. By having a phenomenological base I hope to show how camp is contextual - and how its resistance is fluid. In my analysis I will look closer at the relationship between Dunye, the director, Cheryl, the protagonist - played by Dunye, and Fae - the actress who has been lost in the archives. Together, they show how camp becomes a method in the film itself, as a film, as well as a film within the film. Camp will be my method in the reading of The Watermelon Woman, claiming that the film as well uses camp as a method - both as an aesthetic expressions and as a (re)writer of history.

Denna studie jämför de nya norska tågresefilmerna inom så kallad sakte-TV (eller Slow TV) med den tidiga filmens phantom rides. I båda fallen dominerar ett förstapersonsperspektiv filmat i tågets färdriktning och uppsatsen undersöker hur likheter och skillnader i stilmässiga grepp och paketering relaterar till samtida uppfattningar kring tid och rum. Vidare utforskas om det moderna fenomenet kan ses som en återkomst av en vy-baserad filmestetik, där den så annars vanligt narrativa konstruktionens dominans förflyttas till bakgrunden.

Jordens klimat blir allt varmare. Fortsatta utsläpp innebär fortsatt stigande temperatur. I takt med att vårt klimat blir allt varmare, får även miljöfrågorna alltmer uppmärksamhet i vårt samhälle. Vi har blivit medvetna om vilka konsekvenser vårt agerande har och fokusen ligger på hur vi skall stoppa denna utveckling och vända trenden mot ett mer hållbart samhälle. De största frågorna handlar om att ta vara på restprodukter och att återanvända dessa och på så vis spara naturens resurser. En viktig del i detta arbete är återvinning och hållbar utveckling. Hållbar marknadsföring verkar som kommunikation utav hållbar utveckling. I dagens samhälle där vi lever och konsumerar mer än någonsin, är det viktigt att kunna kommunicera ut olika alternativ. Denna studie undersöker hur hållbar marknadsföring kan använda olika visuella medel för att kommunicera ut en mer hållbar framtid.

Loke Carlsson: Spelmusik – Musikens funktioner i tre datorspelsserier Denna uppsats handlar om datorspelsmusik och syftet är att ta reda på vilka funktioner denna musik har i datorspel. Först presenteras ett antal teorier om filmvetenskap. Med hjälp av dessa teorier sammanställer jag sedan en metod för att analysera musiken i några få datorspel. I metodkapitlet hittar man också en redogörelse för de grundläggande skillnader mellan datorspel och filmer när det gäller musik. Tre olika spelserier analyseras i denna uppsats. I analyserna presenteras och beskrivs musiken, varefter den ställs mot de teorier som presenterats i teorikapitlet. Resultatet blir att jag kan sluta mig till att datorspelsmusiken i de analyserade spelen har fyra viktiga funktioner som stämmer bra överens med flera av filmmusikens funktioner.

This essay studies stylistic differences as well as homage’s between four films produced in two different contexts, New Hollywood and alternative aesthetics today in America. This is done in order to answer the question how alternative Hollywood works against or with Classical Hollywood Cinema in cases like style and narrative. The Work is done by a theory of neoformalism and the definition made by them of Classical Hollywood Cinema. The essay finds small changes, although kind of important witch are mainly shown in editing and causal motivation. It’s found that, in these films Classical Hollywood Cinema still contributes with a huge part.

Syftet med min analys är att se via en neoformalistisk stilanalys vilka grepp som filmen Sin City har hämtat från film noir. Jag ser även via intertextuella kopplingar vad Sin City har hämtat från serietidningen som filmen baseras på. Fokus i analysen ligger dock på fyra grepp som jag anser är de mest klassiska film noirgreppen; Ljussättning, Femme fatale, en mörk värld och protagonisten. Jag kommer bl.a. fram till att Sin Citys använder sig av klassiska film noirstilgrepp men drar dem till det extrema, kanske för att passa in på den serievärld som filmen är länkad till. Filmen använder sig även flitigt av hypermarkerade objekt för att leda in åskådaren på mer estetiska tankebanor.

Åsa Jernudd: Movies and Entertainment in Örebro 1897-1908 This dissertation is a historical study of film exhibition in the context of emerging popular entertainment in Örebro, a medium-sized town in Sweden, 1897 to 1908. It argues that since 80% of the population resided in towns and rural areas around 1900, studying the impact of film culture in a town setting is essential for an understanding of early film culture in Sweden. The local press is used as primary source of marketing schemes, venues and programming policies as well as of cultural debate and conflict. Across Europe, theatres and fairgrounds were the preferred venues of traveling exhibitors of film shows. In Örebro, however, film exhibition preferably took place in the ‘respectable’ halls of voluntary organizations. Of special importance to local film culture were two working class societies: the liberal Arbetareföreningen (AF) and the labor-based Arbetarekommun (AK) ― albeit in different ways. AF, which embraced reformist ideals, owned the most popular venue for film exhibition and transformed their hall into a movie theater in 1907. AK encouraged the working class population to spend leisure time (and money) on popular forms of cheap entertainment by opening an amusement park in town and by frequently organizing bazaars, funfairs and variety shows. Socio-cultural conflict was concentrated to the fairground around the turn of the century and later turned to AK’s bazaars and funfairs. The emerging film culture influenced opinion in the big cities of Sweden, yet in Örebro it only received sporadic public attention. In stark contrast to the situation in the big cities, the transformation of itinerant film exhibition to permanent forms was a gradual and relatively inconspicuous process in Örebro that took place in the shadow of AK’s more obtrusive culture of cheap amusements. Three movie theatres opened in 1907 and were accepted by the town’s public with relative ease. / <p>Also affiliated to Stockholm University, Faculty of Humanities, Department of Cinema studies. Diss. Stockholm : Stockholm University, 2007</p>

The topic of this thesis is the biopolitics of video activism vis-à-vis racialized police violence. It is written against the backdrop of recent developments in the critique of two central concepts in field of biopolitics, namely Giorgio Agamben’s bare life and Michel Foucault’s biopower. Offsetting their respective framework, Alexander G. Weheliye (et al.) has introduced the imposition of race onto bodies as anterior to biopolitics. I incorporate this in a critique of Pasi Väliaho’s notion of biopolitical screens. To facilitate grounded theorizing, a field study of police accountability video activist groups in the United States was conducted. I argue that their observed practices should be seen as forms of embodied counter-surveillance and I situate them in the racially saturated field of visibility specific to the U.S. context. Moreover, I argue that the practices entail an extension of corporealities which is not inherently political in the sense of overt discursive iconography. It is, however, ideologically disrupting in how it networks politicized bodies through time and space. I conclude that raising the video camera to “look back” in the face of racializing assemblages constitutes a rights claim to a political subjectivity, however not necessarily in terms of polity or citizenship. Instead, the media practices are transversal and hold the potential to entail a political subjectivity ontologically anterior to state sovereignty.