This thesis explores the relation between technology and the social, how they determine and naturalize each other, by examining YouTube's socio-technical infrastructure. YouTube is theorized as a dispositif that produces regimes of knowledge, power and subjectification within "control societies" characterized by an informational mode of production. Utilizing a media archaeological and materialist, critical theoretical approach, I analyze YouTube's database, interface, users, algorithms and protocols alongside economic factors, media, advertising and intellectual property laws, as technical and social forces of production in which power relations arise. I find that YouTube incites users to make themselves visible through information inputs, processed by database algorithms to produce outputs as inevitable representations of user actions. On the interface, this is translated as a sequence of algorimages, defined by what is "up next", in accordance with an information and "attention economy" extracting revenue by capturing and commodifying users' attention into hierarchies of value. I conclude that algorimages, whether of cats or political violence, are made homogeneous by the execution of an algorithmic command of continual update, propagating them through their destruction as necropower in a necropolitical regime of visibility, producing YouTube as an "ecology of finitude" and control societies as an inevitable, "third nature".

<p>This thesis discusses the representation of bodies in todays non-fiction television in Sweden. I have chosen to focus on deviant bodies (sexual, deformed or unhealthy) on display in reality-shows and documentaries on SVT, TV4 but especially on the commercial channels TV3 and Kanal5. Also discussed are the viewers emotional and bodily reactions. Altough these shows are different from one another in many respects, I argue that there is also a common thread between them. From a sociological and cultural perspective, and with help of some historical examples, I try to illustrate how we view these shows and what their function is. I conclude that the body is a site of powerstruggle and that these shows have many different levels of meaning. We cathegorize and value these deviant bodies but also our own. It is about making creating a ”us and them” and in the long run it has to do with making class and identity. The voyeuristic pleasure in watching these people displayed on TV is made possible from the safe distance of our livingroom.</p>

<p>The thesis examines ’intermediality’ in Svenska Bios (Swedish Biograph) first fiction films. Värmlänningarne (1910), Fänrik Ståls Sägner (1910), Bröllopet på Ulfåsa (1910), Regina von Emmeritz och Konung Gustaf II Adolf (1910), Amuletten (1910), Emigranten (1910) and Järnbäraren (1911) are analysed in relation to theatre, literature, music and ‘reality’. A detailed discussion of intermediality is combined with specific theories relating to pictorialism and literary presentation in film. The thesis conclude, that early fiction films in general, and Svenska Bios films in particular, depended on their association with other media. The thesis also includes a short discussion concerning silent cinema music.</p>

<p>The thesis examines ’intermediality’ in Svenska Bios (Swedish Biograph) first fiction films. Värmlänningarne (1910), Fänrik Ståls Sägner (1910), Bröllopet på Ulfåsa (1910), Regina von Emmeritz och Konung Gustaf II Adolf (1910), Amuletten (1910), Emigranten (1910) and Järnbäraren (1911) are analysed in relation to theatre, literature, music and ‘reality’. A detailed discussion of intermediality is combined with specific theories relating to pictorialism and literary presentation in film. The thesis conclude, that early fiction films in general, and Svenska Bios films in particular, depended on their association with other media. The thesis also includes a short discussion concerning silent cinema music.</p>

<p>This study is a conscious attempt at opening up the discussion on the Italian giallo film of the 1960’s & 1970’s. Part of its mission is examine views and writings currently available on the giallo and using these to analyse the body of films known as the giallo. It is also an attempt at the generic definition seeing the giallo as a series of thriller films according to Tzvetan Todorov’s model and in depth discussing the influence of the horror story and the whodunit. Beyond that it is a close look upon the form and devices of giallo narration, with focus upon the role of the eyewitness, focalization and point of view as first person narration. The study also traces the giallo’s influences interdisciplinary including placing it in the cultural context of the Italian adult comics known as fumetti neri. The study also includes a close look upon the idea of the eroticised violent set piece tracing it to the French theatre of horror – the Grand Guignol. Furthermore the study addresses the concept of seriality as understood in reference to the giallo. Finally the study examines the role of the giallo hero and suggests that the giallo is posing existential questions, and can be understood as existential suspense thrillers. The findings are exemplified through a wide scope of films including brief references and longer analytic examples elaborating on topical discussions in this developing field of study.</p>

<p>Filmmusic is often composed specially for a film. When analyzing film-music it seems very common to study the function of the music in a narrative context in order to see how it cooperates or relates to this narration. In the present thesis I am investigating the interaction between film and music as two ingredients on an equal level. In short: what happens when a filmmaker chooses music that has already been composed for another occasion, even in another time and a different cultural context? My aim is twofold: first to examine current film analytic strategies, secondly to find new ways of comprehend pre-composed music in relation to its new setting in a film. My interest, thus, is to seek meaning of music in film rather than function.</p><p>The study calls for an inter-disciplinary approach using theories and discussions from a wide range of subjects: psychology, music therapy, anthropology, musicology in general and semantics.</p><p>I am examining two films that are similar in their respect to use music that has been composed and used elsewhere. However, in “2001-a Space Odyssey” Stanley Kubrick uses music from the European art music tradition whereas Woody Allen in “Manhattan” uses music from the popular American music repertoire of the 20s and 30s (The American Songbook). The music, by various composers and in various idioms, in Kubrick´s films, works on a fairly abstract level in a sort of counterpoint to the mythological and visionary contents of the film plot. The meaning of the music on the one hand, and film music on the other operates on a deeper level as a result of this confrontation.</p><p>In Woody Allen´s film the pieces of music represent a culturally and tecknically much more homogenous group. The implicit texts of the songs ( they are never sung) can be comprehended as a commentary on a deeper level by those familiar with this repertoire. Allen´s choice of subject and enacted dramaturgy for his film is very different from Kubrick´s. The chosen music contributes in an independent way to a reciprocal understanding of film and music as two separate but still independent art entities.</p>

<p>Med utgångspunkt i teoribegreppen fysionomi och fotogeni analyseras närbilderna av Anna Karinas ansikte i Vivre sa vie (Jean –Luc Godard, 1962). Arbetet inleds med en teoretisk re-dogörelse av begreppens uppkomst, innebörd och användningsområde. Fokus i den här delen är kring Jean Epstein och Béla Balázs texter om begreppen och dess framväxt på 1920-talet. Vivre sa vie är uppdelad i 12 episoder, i 6 av dem förekommer närbilder av ansiktet som ingår i arbetets filmanalys. Syftet är att hitta spår av begreppen i närbilderna, samt av resultatet där-ifrån undersöka tolkningsvarianter av närbildernas narrativ.</p><p>Genom att ställa begreppen mot varandra och koppla dem till senare teorier inom området, belyses och problematiseras diskursen ytterligare. Filmbilder som plockas ur sitt sammanhang och sätts ihop efter varandra skapar nya narrativa aspekter, detta undersöks i arbetet. Kopplingar görs till dansken Carl.T. Dreyers filmstil i slutet av stumfilmsepoken. Andra äm-nen som behandlas i uppsatsen är identitetsproblematiken i den moderna storstaden och dis-kursen kring bildens moral och konstens aura.</p><p>Teorier kring filmens narrativ kopplas främst till David Bordwell´s text Narration in the Fic-tion Film. Där han menar att Vivre sa vie handlar om problem med kommunikation på olika sätt. Vidare menar han att filmens handling kan tolkas som att den kretsar kring filmmediet generellt. Resultatet av filmanalysen gav utläsbara spår av fysionomi i ansiktets mimik. Det var besvärligare att visa på närbildernas fotogena innehåller. I filmens ljud och i abstraktionen av ansiktet finns dock kopplingar till fotogenibegreppet.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att studera rumsligheten i två musikalfilmer, My fair lady (Cukor, 1964) och Moulin Rouge (Luhrmann, 2001), och undersöka huruvida den rumsliga estetiken har någon funktion för filmerna i deras egenskap av just musikaler. Analysen är uppbyggd främst kring Richard Dyers teori om musikalfilm som förmedlare av utopiska värden genom bland annat dess komposition som förmedlar glädje och energi, men också kring delar av Rick Altmans musikalgenreteori, Jacques Aumonts bok The Image som behandlar bildens rumsliga aspekter samt dessutom antaganden om ljudets betydelse i formandet av filmens rum, från texter av Michel Chion och Claudia Gorbman. Studien är begränsad till endast de nämnda två filmerna, uppsatsen gör inte anspråk på att visa varken något generaliserande mönster för musikaler i allmänhet eller någon historisk utveckling. Däremot görs en jämförelse mellan de två analysobjekten. Några nyckelbegrepp i analyserna är glädjekomposition, expansionsmotivet, kulturellt rum, haptiskt seende, plasticitet och utopisk representation. Uppsatsens huvuddiskussion behandlar genom dessa begrepp huruvida filmernas rumsliga utformning kan sägas förmedla utopiska lösningar till åskådaren på de problem som finns i det verkliga samhället. Detta kan göras på både en representerande nivå och en icke-representerande, där bildernas grundläggande element står som förmedlande tecken. Båda filmerna visar sig förmedla utopisk känsla på den sistnämnda nivån, medan My fair lady också gör det på den rent representerande nivån. Moulin Rouge visar däremot ett filmiskt rum som innehåller lika svåröverkomliga problem som verkligheten.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att jämföra ett av Ozus tidigare verk stumfilmen A STORY OF FLOATING WEEDS (1934) med ett senare, färg- och ljudfilmen FLOATING WEEDS (1959). Hur skiljer sig dessa åt stilistiskt, vad förenar dem, vad följer t ex av närvaron av färg och ljud i den senare och avsaknaden av desamma i den tidigare filmen.</p><p>Analysen utgår från ett neoformalistiskt perspektiv och i en teoretisk genomgång redogörs för denna inriktnings begreppsapparat. Centrala begrepp häri är t ex främmandegörning, d v s av-naturaliseringen av den vardagliga perceptionen, stil, definierat som innefattande allt i verket, stilgrepp – det enskilda uttrycket isolerat, fabel, sujett, greppets funktion och bakomliggande motiv samt idén om den parametriska formen – verket som strukturerat efter en stilmässig dominant överordnad berättelsen.</p><p>Uppsatsen inkluderar även ett inledande kapitel vari tidigare forskning kring regissören redogörs för. Donald Richie är här en centralgestalt och uppsatsen pekar på den konflikt som kan skönjas mellan Richies traditionella budskapsorienterade perspektiv och neoformalismen.</p><p>Vidare diskuteras regissörens egensinniga stil och uppmärksamhet ägnas aspekter som t ex den lågt placerade kameran, rummet som ordnat kring 360 grader, det estetiskt motiverade rummet, mellan-liggande rum, hypermarkerade objekt, sujikai, rumsliga ankare, grafisk gestaltning och pillow-shots. Även budskapsorienterade tolkningar som återkommer i diskursen kring regissören ges utrymme, som idén om Mono no Aware, förnimmelsen om alltings förgänglighet och Mu, tomhet som närvaro.</p><p>I analysdelen studeras sedan olika sekvenser i båda verken utifrån dessa stilistiska aspekter. Slutsatsen blir att även om nya teknologier såsom färg och ljud ger upphov till nya grepp så ordnas dessa nya grepp i någon mån in i den befintliga logiken – in i dominanten. Den tydligaste skillnaden mellan verken utöver dessa tillkomna stilistiska aspekter finns i sujetten som antar en än mer episodisk struktur i den senare filmen.</p>

<p>Uppsatsen har som utgångspunkt att studera hur vår identitet som svensk idealiseras i film och då främst genom Lars Hallströms <em>Mitt liv som hund</em> (1985) och Colin Nutleys <em>Änglagård </em>(1992).</p><p>Teorin som valts för analysen är identifikationsframställning genom Frankfurterskolans ideologikritik, Foucaults läror om diskurs, kunskap och makt samt identitetsbegreppet i sig och idenitetsframställning. Genom tillämpandet av teorin ges möjligheten att kritiskt granska och omläsa de ovan nämnda filmerna i en omfattande analys. Metoder för uppsatsens analys är en fördjupad närläsning och genomgående omläsning utav de två filmerna.</p><p>Uppsatsen utgår även från två frågeställningar som blir besvarade i ett analysresultat och sammanfattning. Genom en näranalys av filmerna ges en möjlighet att se hur propaganda uppstår och verkar, då filmernas idealiserande framställning kan misstas och brukas som sanning. I analysernas reslutat framgår det även att svenskhet vilar på en grund av föreställd gemenskap där man genom att tillämpa Peter Norman Waages teorier ser att idenitetsframtällningen som nation grundas på det så kallade ”omvända kylskåpet”.Identitet sammanför på samma gång som det söndrar då det verkar med värme inåt och kyla utåt, likt ett omvänt kylskåp.</p>