Vid en läsning av Aftonbladets artikel ”De är Pippis arvtagare” (Swedenmark 2020), som publicerades i samband med firandet av Pippi Långstrumps 75-årsdag, väcktes en nyfikenhet på en av de moderna flickkaraktärerna som omnämndes: Frallan. Det övergripande syftet med denna uppsats har således varit att försöka ta reda på om det går att se Frallan som en arvtagerska till Pippi. Studien har utgått från tre frågeställningar om hur Pippi och Frallan framställs kopplat till genusnormer, stereotyper och ideal. Uppsatsen vilar på en genusteoretisk grund där Mia Österlunds flickmatris använts som verktyg för att kunna se hur Frallan och Pippi förhåller sig till de tre flickor som Österlund menar kan ses som grundtyper för olika flickskildringar. Den metod som använts i uppsatsen är en komparativ kvalitativ textanalys där det skönlitterära materialet fått stå i fokus för att nå djupa karaktärsanalyser. Den tidigare forskning som finns att tillgå om Pippi är omfattande och flertal relevanta nedslag har valts ut med koppling till min studie. Desto mindre forskning har bedrivits om Frallan vilket gör att denna uppsats är möjlig att se som ett tillskott på ett område som inte är brett beforskat. Resultatet som framkommer av studiens analys är att både Pippi och Frallan går att se som skeva karaktärer som på olika sätt bryter mot det flicknormativa. Därav är det även möjligt att se Frallan som en arvtagerska till Pippi som följer de normbrytande fotspåren, även om Frallan är en mer utvecklad och nedtonad version. Analysen har även synliggjort de begränsningar som finns i flickmatrisen som verktyg då den inte tillåter ett placerande av alla karaktärens egenskaper. I ett vidare perspektiv lyfter även uppsatsens resultat problematiken med att sortera in människor och karaktärer i fack, då detta är något som kan vidmakthålla de strukturer i samhället som bygger på att kategorisera till exempel kön.