Cette thèse est le résultat de quatre années d’enquête ethnographique passées à observer, à enregistrer et à décrire les activités de commissions participatives de revitalisation urbaine en Région de Bruxelles-Capitale : les CLDI (Commissions Locales de Développement Intégré). Sur base de ce matériau ethnographique, je me suis intéressé à la stratification des contextes de communication en assemblée (dimensions institutionnelle, écologique, dialogique, historique), et à la manifestation de compétences et d’incompétences communicationnelles d’ordres différents dans les prises de parole des participants non spécialistes de ces assemblées (les « simples habitants », les « citoyens ordinaires », les « profanes »). Comme beaucoup d’autres l’ont déjà fait remarquer, dans l’environnement technocratique de ces commissions, où les titres de spécialistes ont déjà été décernés à l’élu, au chef de projet, à l’expert urbaniste, à l’association spécialisée (...), il est particulièrement incommode pour des participants profanes de faire agir une parole -au sens où l’entend la théorie des actes de discours. Privilégier une approche logocentrique dans l’analyse des matériaux, étudier exclusivement la « grammaire symbolique » (propositionnelle, figurative, discursive...) d’activités publiques systématiquement troublées par les interventions malheureuses de profanes semble conduire l’analyste à répéter continuellement le constat de l’incompétence de ces derniers, et à accréditer une sociologie de la domination, immédiatement critique de ces initiatives de démocratisation. En me référant à l’interactionnisme réaliste et naturaliste de Goffman, et à la lecture que fait Jean-Marc Ferry de la sémiotique peircienne (qui distingue les « symboles » des « indices » et des « icônes »), je montre que la voie empruntée avec le plus de succès par les profanes dans ces assemblées consiste à accentuer l’ordinarité de leurs engagements non pas en « montant en généralité » dans leurs propositions, mais au contraire en désertant le monde spécialisé et officiel des discours, en investissant les modes de signification infrasymboliques de l’ « iconique » et de l’ « indiciel », en jouant, en deçà d’une « grammaire discursive », de codes logiques respectivement « associatifs » et « imputatifs ». (Ferry, 2007). Plutôt que par l’intégration discursive de symboles (proposer, définir, conceptualiser, argumenter...), la contribution heureuse de non spécialistes à ces espaces de démocratie technique passerait par l'opération plus archaïque consistant à agencer provisoirement des icônes (associer, évoquer, rappeler, immiter...) et des indices (indiquer, montrer, pointer, signaler, adresser...). Prendre au sérieux ces formes de compétences primitives dans le cas d’acteurs politiques non spécialistes, c’est aussi pointer l’émergence d’une critique ordinaire qui serait dotée d’une certaine factualité. Plutôt que d’avancer un avis subjectif sur le discours objectif d’un expert urbaniste, un « simple habitant » peut lui même récolter, produire et publier ses « données », ses « objets », ses « images » - dans un espace public défini alors comme lieu d’interobjectivité –à partir des icones et des indices dont regorgent les situations de coprésence (ex : un habitant pointe de l’index l’attitude méprisante d’un élu) et les aventures collectives (ex : un habitant rappelle à l’expert ses propres propos en exhibant le procès-verbal de la réunion précédente et en le citant). Se dessine alors la figure d’un citoyen procédural attaché à l’ordre civil élémentaire de l’action conjointe et de l’expérience partagée : une figure essentielle, à mon sens, dans les dispositifs de concertation que nous connaissons aujourd’hui ; une figure pourtant négligée jusqu’ici par les philosophes et les sociologues de la démocratie.

Enligt flera artiklar i tidningar och diskussioner i radio och TV är mobbning via Internet ett ökande problem, inte bara i kvantitet, men också i kvalitet, om man kan kalla en ökad sofistikerad elakhet för kvalitet. I medierna framgår ofta att mobbning på Internet är ett ökande problem och att mobbningen är råare och får mer allvarliga konsekvenser for den mobbade. I denna rapporten undersöker jag om det finns någon skillnad på mobbningen karaktär när det mobbas i verkliga livet i förhållande till elektroniskt och vad är det som är annorlunda? Jag har undersökt om mobbningens karaktär är annorlunda utifrån fyra aspekter; den mobbades subjektiva uppfattning av mobbning, den sociala kontexten och elektroniska kommunikationskanaler, det faktiska uttrycket, och eventuella samband mellan att vara mobbad eller mobba i verkliga livet och eller elektroniskt. Jag anser att mobbning är ett socialt fenomen, och att handlingen att mobba är kommunikation, och genom att koppla medieteori, social teori och mobbningsteori hoppas jag att kunna belysa mitt problemområde. Det empiriska materialet består av frågeenkäter besvarade av 34 elever i åldrarna 15-19 år i en Norsk gymnasieskola, samt en respondent på 16 från England och en 12 årig respondent rekryterad genom Lunarstorm. Vidare finns 3 djupintervjuer, varav en med respondenten från England, och två med personer i min familj. Djupintervjuerna har använts för att vidare fördjupa och ge mening till fenomen som tydigt kommit fram i analysen av svaren från frågeformuläret. Två i urvalet från gymnasieskolan genomgick dessutom en gruppintervju. Resultaten visade att på en rad olika punkter är mobbning i verkliga livet annorlunda i förhållande till elektronisk mobbning

Den här uppsatsen ska främst ses om en fältbeskrivning av en del av den svenska modebloggosfären som de senaste åren har etablerat sig som en ny aktör i rapporteringen kring mode. Vad betyder detta för modejournalistiken och kan man se modebloggandet som en ny karriärväg in till modejournalistiken? Med hjälp av Pierre Bourdieu och Erving Goffman teorier om kapital och personliga fasader vill jag påvisa hur modejournalistiken och modebloggandet skiljer sig ifrån- och liknar varandra samt hur förflyttningarna inom modebloggosfären ter sig.

Title: Digital christmas greetings - the viral communicators, public sphere and democracy(Digitala julhälsningar - de virala kommuniktörerna, offentligheten och demokratin)Number of pages: 41Author : Anna-Sara TorgnysdotterTutor: Ylva EkströmCourse : Media and Communication Studies DPeriod: Spring, semester 2010University: Devision of Media and Communications, Department of Information Science,Uppsala UniversityPurpose: The purpose of this study is to see if social media could be an arena for the usersto increase democracy and the public sphere. Studying the role and possibilitys of the individual.Is there a space for any one to act and debate?Method: A qualitative analysis based on interviews with ten users of social media - viralcommunicators. They were discussing public and private sphere, democracy, norms andbehavior in social media.Theoretical platform: The theoretical basis has its roots in sociology: Ervin Goffman´sidea on self-presentation and social interaction, Manuel Castels´ theories of the networksociety and Jürgen Habermas idea of the public spehere.Main result: The viral communicators are ambivalent in their use of socialmedia. They are users because they want to be but also because they feel forced to - professionalor private. Their primary aim in communicating in social media could summarize“self-expression”.The users of social media talks contradictivly about their feelings wheter they feel safe orunsafe in the social media situation.They talk about lacking time to debate on the internet and they feel confused about what´sprivate and whats public.Social norms and unwritten laws rules communication in social media and the loosening inpublic and private sphere creates confusion about to whom and where you communicate.This results in avoiding messages that might offend or harass. Because the viral communicatorscommunicate with a broad group of people, including every one - from your cousin toyour boss - there is a vague idea of the tolerance from the target audiences and therefor themessages tend to be very conservative and safe.The viral communicator uses that public arena the social media offers like traditional postcards. A christmas greeting to keep in touch and stress their prosperity and wellbeing.Keywords : Social media, viral communication, Habermas, Goffman, Castells, publicsphere, private sphere, social norms, unwritten laws

No description available.

När ungdomar går ifrån skolan och in i arbetslivet, gör de också ett första kliv in i vuxenvärlden. De processer som sker i samband med det här är ofta starkt bidragande i att forma dessa människor till självständiga individer. Därför menar forskare att det kan uppstå vissa problem i den socialisationsprocessen hos de ungdomar som inte får chansen att ta det där första klivet. De som går ifrån skolan direkt in i en tillvaro av arbetslöshet riskerar att bli fast i skarven mellan att vara barn och vuxen. Vårt syfte har därför varit att undersöka hur arbetslösa ungdomar själva reflekterar över hur arbetslösheten påverkar deras identitetsskapande, och utifrån det även se vilken funktion projektet ”Ung i Fokus” kan ha i den processen. Sedan var vi även intresserade av hur de upplever och beskriver vikten av gemenskapen inom projektet, och även försökt förstå om arbetslösheten har någon gemenskapsbildande funktion för ungdomarna. Resultatet har visat arbetslösheten påverkar ungdomarnas identitetsskapande, men att projektet erbjuder dem en plattform där flera viktiga identitetsskapande processer får utrymme att utvecklas. Vi kom också fram till att de flesta av dem upplevde att det fanns gemenskap inom projektet och att många av dem beskrev det som betydelsefullt av flera anledningar. Vi upptäckte även att den aspekt av arbetslösheten som ungdomarna upplevde som jobbigast var bristen på pengar med de konsekvenser som det medför.

We have studied the process of recruiting young people to the white power movement. With the help of theoretical concepts as Outsiders and Stigma, we have elaborated the purpose of the study. The focus of the study lays in finding out which elements contributes to adolescence seeking membership in white power, and furthermore what white power organizations offers young people, to attract them to recruitment. We also want to find out if it possibly lays a desire for communion, behind adolescences decision to join these movements, and also how the communion manitains within the group? To expand our knowledge in the field of White Power, we have taken note of a body of literature that deals with the current topic, and previous research that treats questions about subculture, community and recruitment. The methodology underlying this approach is qualitative in nature, with interviews and informant-research of four former supporters of white power. Our empirical data shows that young people enter this movement, when feeling alienated, neglected and abused by social institutions. For young people who seeks belonging in life, the belonging is easier to find in an environment of a divergent nature. Especially if the adolescence lacks of safeness and belonging. Furthermore, most of these youths have a deviant behavior, where they replace their primary emotions with secondary in the form of threats and violence to achieve power and control over as many as possible. However what really comes to show, is that those whom recruited, find themselves in an alienation with deviant tendencies. / Vi har studerat unga som rekryterats till vit maktrörelsen. Med hjälp av teoretiska begrepp som Outsider samt Stigma har vi utarbetat studiens syfte. Vi ville huvudsakligen ta reda på vilka faktorer som bidrar till att unga söker sig till vit makt, samt vad vit makt organisationer erbjuder som lockar ungdomar till rekrytering. Vi har även haft för avsikt att söka svar på om det föreligger en önskan om gemenskap bakom ungdomars beslut att gå med i dessa rörelser, och hur gemenskapen väl upprätthålls inom gruppen. För att utöka vår kunskap inom området vit makt, har vi tagit del av en mängd litteratur som behandlar området, samt tidigare forskning som behandlar fenomen som subkultur, gemenskap och rekrytering. Metoden som ligger till grund för denna ansats är av kvalitativ karaktär med samtalsintervjuer och informantundersökning av fyra personer som varit anhängare av vit makt. Vår empiri och datamaterial har resulterat i att unga söker sig till denna rörelse i skeden av livet då de unga befinner sig i ett utanförskap och upplever sig åsidosatta samt kränkta av samhälleliga institutioner. Unga som befinner sig i ett sökande stadium i livet, dras lättare in i en miljö med avvikande karaktär om denne saknar trygghet samt tillhörighet. Vidare har de flesta individer ett avvikande beteende och ersätter sina primära känslor med sekundära i form av hot och våld i syftet att uppnå makt och kontroll över så många som möjligt. Det som verkligen föreligger är att de som söker sig eller blir rekryterade till vit makt befinner sig i ett utanförskap med avvikande tendenser.

The object of this master’s dissertation has been to investigate one-person enterprisers’ (OPE) experiences of conducting both personal identity and brand at social network sites (SNS). The purposes of this research have been to elaborate on sociological theories of brand and identity in a network society context and to present hypotheses on how SNS can be developed to empower all OPEs. Since this field is rather unexplored in sociological research, and because it is the experiences of the OPEs that are the focus of the research, ethnographic methods, i.e. qualitative interviews, were chosen. These interviews were then analysed, primarily through Erving Goffman’s theory of self-presentation, Manuel Castells’s theory of identity, and the sociological concept of life-conduct deriving from Max Weber. The findings provoked both theoretical and empirical conclusions. The theoretical hypothesis is that Castells’s and Goffman’s respective theories should be used as back and front end interpretations of everyday life conduct. The empiric hypothesis provoked is that some OPEs have a strategic (as opposed to a sincere) approach to SNS. These OPEs are experiencing alienation and anomie. To manage this, SNS need to focus more on tools for social communication and less on methods for making SNS ends in and of themselves.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ungdomar som varit placerade på Närsjögläntans HVB-hem har upplevt sin vistelse och vilka implikationer som vistelsen medfört. Våra frågeställningar berör hur ungdomar ha upplevt tiden på Närsjögläntan, hur livet efter placeringen ser ut och hur de lyckats att anpassa sig till livet utanför institutionen samt hur ungdomarnas liv såg ut innan placeringen på Närsjögläntan i förhållande till livet efteråt.Den empiriska undersökningen har utförts genom ostrukturerade kvalitativa intervjuer med fem respondenter. Vår forskningsansats grundar sig i hermeneutiken och vår undersöknings- och analysmetod influeras av grounded theory. Våra teoretiska perspektiv utgår från E. Goffmans teori om totala institutioner och G. H. Meads socialisationsteori.De slutsatser vi drar utifrån denna studie är att ungdomarna upplever att Närsjögläntan i allmänhet och personalen i synnerhet har haft en stor betydelse för deras förbättrade livssituation och självbild efter placeringen. Dock framgår att livssituationen efter vistelsen innefattar viss kvarvarande problematik som till viss del är beroende av negativa konsekvenser som institutionsvistelsen fört med sig.

I föreliggande studie avhandlas fenomenet afterwork. Afterwork utgör en kontext som präglas av en integrering mellan arbetslivet och privatlivet, i den meningen att arbetskollegor umgås efter arbetsdagens slut under privata former. Studiens syfte är att beskriva upplevelsen av afterwork hos informanterna som samtliga är män, fyra kockar samt fem byggnadsarbetare. Krogen har historiskt utgjort en arena för män och denna studie använder ett genusperspektiv för att undersöka hur maskulinitet reproduceras inom fenomenet afterwork. För att besvara studiens frågeställningar används en fenomenologisk ansats och empirin har insamlats med intervjuer, samt en deltagande observation under en afterwork. Empirin analyseras med hjälp av Goffmans begrepp främre och bakre region, Gusfields begrepp ”work” och ”leisure”, samt Connells och Messerschmidts begrepp hegemonisk maskulinitet för att belysa reproducerandet av maskulinitet under afterwork.   Resultaten visar att kontexten afterwork utgör en integrerad arena mellan arbetet och privatlivet där inget av det ena någonsin frångår det andra; afterwork utgör därav en förlängning av arbetsdagen då samtal om arbetet ofta förekommer. Vidare visar resultaten att studiens informanter hanterar arbetslivets krav med hjälp av alkohol och dess avslappnande effekter.   Den del av studien som behandlar maskulinitet visar att kontexten afterwork utgör en arena där olika former av maskulinitet kan påvisas. Den hegemoniska maskuliniteten reproduceras främst via arbetsrollen, där den fysiska prestationen anses högt värderad. De individer som inte upplevs uppnå den kontextuella hegemonins krav på fysisk prestation underordnas diskursivt.