Syftet med detta arbete har varit att undersöka på vilket sätt man ska arbeta med problemlösning, är det individuellt och/eller i grupp. Nästa fråga som jag hade i fokus handlade om vad läraren ska tänka på för att engagera alla elever i arbetet.För att få svar på dessa två frågor studerade jag en del forskning inom område. Lärarens roll, grupparbete och individuellt arbete samt val av uppgiften var de viktigaste centrala punkterna som jag fokuserade på när det gällde teorin.För att se kopplingen mellan teori och praktik och för att få en uppfattning av verkligheten i klassrummet, var jag på en gymnasieskola och gjorde observationer bland elever som läser kursen Matematik 2 c. Jag observerade hur de arbetade individuellt och i grupp då de skulle lösa två problemlösningsuppgifter. Sedan tyckte jag det var viktigt att samla in elevernas åsikter angående dessa två sätt att arbeta. Det gjorde jag med hjälp av en enkät. I deras svar kunde jag se en rätt så tydlig preferens för att arbeta med båda sätten.Lärarens erfarenheter och deras pedagogiska kunskaper angående sättet att arbeta med problemlösning och möjligheten att engagera alla elever i arbetet var viktiga att undersöka. Därför intervjuade jag några lärare som jag visste har använt en hel del problemlösning under sina matematiklektioner.Resultatet delade jag i två kategorier, information inriktad på elever och information inriktad på lärare. Av den första kategorin visade det sig att båda sätten behövs för att eleverna ska prestera bra. När det gäller informationen från lärare var det mycket tydligt att grupparbete är det bästa sättet att arbeta på.Därefter analyserade jag resultatet och kom till slutsatsen att både individuellt arbete och grupparbete är viktiga delar när man arbetar med problemlösning. Båda sätten har sina fördelar och kompletterar varandra.

Syftet med denna litteraturstudie är att få fördjupade kunskaper om hur kooperativt lärande kan användas vid problemlösning i undervisningen, genom att undersöka vilka faktorer som påverkar kooperativt lärande. En systematisk litteraturstudie genomfördes, där 10 studier inom området analyserades genom tematisk analys. Resultaten tyder på att kooperativt lärande kan användas för att öka förståelse och kunskap inom matematik. I studien framgår det att lärarens roll och elevernas samspel är viktiga faktorer för ett gott kooperativt lärande. Vidare identifieras också elevernas förkunskaper samt uppgiftens karaktär och svårighet som viktiga aspekter. Genom att ta del av denna studie kan lärare få fördjupad förståelse i hur kooperativt lärande kan organiseras. På så sätt kan lärare känna sig tryggare i undervisningsmetoden och förebygga tidigare upplevd problematik.

Fokuset med denna studie är hur kooperativt lärande som metod utvecklar elevers muntliga språkförmåga. Syftet med vår studie är att undersöka och redogöra för hur lärare använder kooperativt lärande som metod för att utveckla elevers muntliga språkförmåga. Detta med frågeställningar som inriktar sig mot den muntliga språkförmågan samt mot möjligheter och begränsningar med metoden. I det kooperativa lärandet är interaktion ett centralt begrepp och därför är det, tillsammans med det sociokulturella perspektivet och den muntliga språkförmåga, tre grundbegrepp som genomsyrar studien. Studien bygger på en kvalitativ metod där en enkätundersökning gjordes på internet som vi sedan gjorde en tematisk analys av. Resultatet i studien visar att lärarna belyser att elever utvecklar flera muntliga språkförmågor genom interaktionerna i det kooperativa lärandet. En betydelsefull faktor i det kooperativa lärandet för att utveckla elevernas muntliga språkförmåga är läraren vilket resultatet visar. Denna studie visar på att samtliga lärare är överens om att många möjligheter för att främja elevers muntliga språkförmåga genom kooperativt lärande såsom muntligt berättande, samtalande, argumenterande med mera finns.

Skolverket försöker att positivt påverka elevers lärande i ämnet matematik. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara genom grupparbete. Kvalitativa intervjuer med tolv ämneslärarstudenter i matematik har i detta arbetet utförts i syfte att undersöka betydelsen av gruppindelningsprocessen, gruppsammansättningen och grupparbetet för känslor och attityd till ämnet matematik.Intervjuerna har visat att studenterna upplevt både positiva och negativa känslor i samband med gruppindelningsprocesser, gruppsammansättningar och grupparbete. Ett större antal av studenterna har en positiv attityd till ämnet matematik nu på högskolan, än antalet studenter som hade en positiv attityd till ämnet matematik när de gick i gymnasiet. Intervjuerna visade även att majoriteten av informanterna aldrig upplevt grupparbete i matematik på gymnasiet. Resultatet ställs sedan i diskussionen mot tidigare forskning till attityd och lärande, och en slutsats är att grupparbete kan vara ett sätt att positivt påverka elevers lärande i ämnet matematik, men att vidare forskning först är önskvärt.

Politiker och tjänstemän, forskare, skolledare och lärare – alla älskar grupparbeten och därmed kollektivt lärande. För den enskilde eleven blir det däremot problem när det som huvudsakligen ska bedömas är processen, eftersom betygen ska sättas individuellt och lärarens möjlighet att få insyn i processen är begränsad. Skillnaden mellan ett MVG och ett G i en kurs på 200 poäng är så mycket som 1,6 meritpoäng av slutbetygets maximala meritvärde på 20. Ett betyg i en enskild kurs kan alltså få stor betydelse för en elevs möjlighet att i framtiden kunna komma in på en populär eftergymnasial utbildning.Detta examensarbete har undersökt nya metoder för att bättre säkerställa en likvärdig bedömning vid projektbaserade grupparbeten på Medieprogrammet, och hur dessa metoder upplevdes av eleverna jämfört med våra traditionella sätt att mäta kunskaper och prestationer. Undersökningen har genomförts med hjälp av en klass i årskurs två på medieprogrammets radioinriktning. Klassen har arbetat i samma grupper under två liknande projekt, där det första utvärderats genom redovisning och muntlig kommunikation. Under det andra projektet tillfördes ytterligare två sätt att mäta elevernas insatser och resultat: ett interaktivt så kallat Gantt-schema på webben, samt ett diskussionsforum per grupp.Efter varje avslutat projektarbete har eleverna i radioklassen enskilt svarat på enkätfrågor om hur de uppfattar lärarnas förmåga att bedöma deras individuella arbete och resultat i förhållande till gruppens. Resultatet av undersökningen visade att när eleverna tillsammans med undervisande lärare själva fick bedöma och värdera sina egna och sina kamraters insatser under projektbaserade grupparbeten, så ökade deras känsla av att bli bedömda på ett likvärdigt och rättssäkert sätt. Även lärarna ansåg att de fick en större kunskap om elevernas arbete och kände sig säkrare i sin bedömning.

Den nya läroplanen skiljer sig från de föregående genom att lägga stor vikt på en språkutvecklande undervisning. Språket är ett medierade verktyg som utvecklas under lärprocesser och matematikundervisningen ska erbjuda elever möjlighet för samtal och kommunikation, detta för att främja elevers språkutveckling. Syftet med denna studie var att undersöka hur aktiva lärare arbetar med att planera en språkutvecklande matematikundervisning, och i vilken grad grupparbete används som ett språkutvecklande arbetssätt. För att undersöka mina frågeställningar har jag utfört en kvalitativ studie i form av intervjuer. Jag har valt att begränsa min undersökning till att den enbart omfattar årskurs 4-6. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet då det beskriver hur språk- och kunskapsutveckling sker under interaktion människor emellan. Resultatet visade att lärarna inte planerar sin matematikundervisning utifrån ett fokus på språkutvecklande matematik, däremot framkom det att flertalet lärare arbetar språkutvecklande omedvetet. Resultatet visade även att lärarna planerar sin undervisning utifrån olika moment med mycket fokus på grupparbeten och muntliga presentationer, då med utgångspunkt i en varierad undervisning. Sammanfattningsvis går att utläsa att matematiklärare inte aktivt planerar för ett språkutvecklande arbetssätt, trots detta ges eleverna möjlghet att utveckla sitt matematiska språk då de erbjuds tillfällen att interagera med varandra och använda ett matematiskt språk.

I undersökningen har vi använt oss av några högstadieelever för att ta reda på hur olika gruppkonstellationer samarbetar inom problemlösning i matematik. Eleverna har svarat på en enkät där två rika problemlösningsuppgifter varit utgångspunkten för vår undersökning. Vår erfarenhet och hållning till problemlösning är att ett samarbete mellan eleverna och ett öppnare klassrumsklimat, där det matematiska språkbruket appliceras på ett naturligt vis, gagnar elevernas kunskapsintag. För ett relevant ställningstagande och en tillförlitlig analys, valde vi att utföra vår enkätundersökning på eleverna både individuellt och parvis. Resultatet av undersökningen förstärker redan befintlig forskning på området. Sett ur ett genusperspektiv, presterar pojkarna generellt sett bättre än vad flickorna gör. Ett samarbete mellan elever, oavsett hur de självvalda grupperna ser ut, ger en fördjupad matematisk förståelse och leder till en högre lösningsfrekvens än vad de individuella resultaten uppvisar. Undersökningen visar med tydlighet att slagord som ”ensam är stark” definitivt inte gäller i matematikern George Pólyas finrum (Björk, Borg och Brolin, 1995).

Detta arbete gjorde jag för att få reda på hur elever reflekterar runt sitt eget lärande och vilka förslag till förbättring av undervisningen de vill ha. Jag tog reda på detta genom att intervjua fem elever och även söka information i forskningslitteratur och liknande. Resultatet jag fick fram blev att de intervjuade eleverna, över lag, hade en välutvecklad metakognition och att de hade ett antal värdefulla förslag till lektionsinslag. Avslutningsvis konstaterade jag också att det är svårt att hitta undervisningsmetoder som passar alla elever samtidigt, men om man kan träna elevernas metakognitiva tänkande samt vara lyhörd för deras synpunkter och förslag till förbättringar så kan man komma en bit på vägen mot den perfekta undervisningen. / I produced this thesis in order to find out how students reflect on their own learning and also which improvements, of the teaching, they want. I found this out thru interviews of five students and also by searching for information in research literature and the likes. The results I got is that the interviewed students, in general, had a well developed meta-cognitive awareness and that they had a number of valuable suggestions for teaching situations. I also concluded that it’s hard to find teaching methods that fits all students at the same time, however, if you are able to train the students’ meta-cognitive thinking and listen to their opinions and suggestions for improvements, then you can come at least part of the way towards the perfect teaching.

Den här forskningsstudiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma lärare i förskoleklass till årskurs 3 beskriver sin användning av grupparbeten i matematikundervisningen. Det undersöks även hur dessa lärare anser att grupparbeten utgör hinder i matematikundervisningen samt hur de anser att grupparbeten fungerar som möjligheter för elevers lärande av matematikkunskaper. I studien används en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer för att samla in empiri som kan ge en djup förståelse av lärares användning av och inställning till grupparbeten i matematikundervisningen. Resultatet visar att lärarna använder olika metoder vid grupparbeten. Resultatet visar även att det är viktigt med struktur och tydlighet vid tillvägagångsätt i grupparbeten. Det verkar även vara vanligt att elever ofta placeras i grupper med andra som är på samma matematiska kunskapsnivå i de tidiga årskurserna. I resultatet framkommer det även att lärarna anser att det både finns hinder och möjligheter vid grupparbeten. Utifrån det resultatet kan vi dra slutsatsen att det är nödvändigt att lärare har ett medvetet förhållningssätt om hinder och möjligheter för att kunna upprätta en strukturerad och inkluderande miljö där alla elever ges möjlighet att vara aktiva för att kunna delta i grupparbeten.

Syftet med arbetet var att undersöka hur elever i skolår fyra interagerar och kommunicerar under problemlösning kring en öppen fråga i grupp, genom att uppmärksamma och göra en granskning av innehållet i kommunikationen. I arbetet användes ostrukturerad observation som metod. Dessutom användes enkät för att ta del av elevernas attityder till grupparbetet. Resultatet visade att 99 %, 637 av totalt 643 kommentarer, av kommunikationen handlade om själva uppgiften. Vidare visade resultatet även på vilka sätt eleverna bidrog till att lösa problemet. Några generella slutsatser gick inte att dra angående elevers kommunikation, eftersom underlaget inte var tillräckligt omfattande. I stort sett hade samtliga elever en positiv attityd till uppgiften och samarbetet i gruppen. Deras attityder till grupparbetet färgades troligtvis av vår inställning och medverkan, som skapade positiva effekter. / Pupils’ communication in group about mathematical concepts