I denna uppsats studeras realismens framställning i filmskapandet, dels genom visuella tekniker men även genom handling- och ämnesmässiga val. Studien fokuserar på tre filmer som alla är regisserade och skrivna av filmskaparen Harmony Korine, dessa filmer är: Gummo (1997), Julien Donkey-Boy (1999) och Trash Humpers (2009). För att studera filmernas framställning av realism utifrån syftet med studien diskuteras och appliceras teorier angående ämnet från bland annat John Orr, Robert Stam och Geoff King. Eftersom syftet med studien är att studera realismen utifrån de specifika val som Korine har gjort i filmskapandet diskuteras även idén om en auteur. Både teorierna ifrån Orr och King är grundade i auteurteorin. King har även en utgångspunkt i den amerikanska independentfilmen som Harmony Korine är en aktiv filmskapare inom. I analysen diskuteras sedan Gummo, Julien Donkey-Boy och Trash Humpers separat och med hjälp av de framlagda teorierna om realism argumenterar analyserna olika sätt som filmerna framställer realism genom de visuella samt de handling- och ämnesmässiga valen.

After examining Harmony Korine's feature films, shorts, art installations, music videos, paintings, and novel, a clear pattern of stereotyping and misappropriating African American aesthetics emerges. This thesis addresses the mass appropriation of hip-hop aesthetics by whites, and Korine's complicity in this cultural phenomenon. Additionally, it explores the notion of hipster racism, Carmen Van Kerckhove’s term for respected artists who feel enlightened enough to stereotype in an ironic or comedic manner. Looking closely at cultural appropriation in Spring Breakers, this thesis considers hipster racism and the notion of modern-day minstrelsy. / text