Svenska aktiebolag som verksamhetsform har historiskt sett presumerats syfta till att maximera värdet på aktierna och generera utdelning till aktieägarna. Detta synsätt återspeglas i aktiebolagsrätten av det indirekta vinstmaximeringssyfte som stadgas i 3 kap. 3 § ABL. I skrivande stund har EU-kommissionen antagit ett direktivförslag avseende hållbar bolagsstyrning och väntar nu på att Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska godkänna förslaget. Direktivförslaget grundar sig på en studie som genomfördes av EY som visade att aktiebolag inom EU uppvisar en tydlig tendens att fokusera på kortsiktig vinning till förmån för aktieägare på bekostnad av långsiktiga aspekter som hållbarhet.I och med att svensk aktiebolagsrätt i dagsläget är utformad utifrån presumerad vinstmaximering syftar uppsatsen till att utreda hur svensk rätt, svenska noterade aktiebolag och den svenska bolagsstyrningsmodellen kan komma att påverkas om direktivförslaget antages och vilka faktiska åtgärder bolagsledningar i de bolag som träffas av direktivet kan bli tvungna att vidta. Direktivförslaget tar sikte på att reglera ett flertal, av EY, utpekade grundorsaker till short-termism. Det anges bland annat att aktiebolagen måste upprätta övervakningsförfaranden som tillser regelefterlevnad i såväl den egna verksamheten som värdekedjan. Bolagen ska även ansvara för att identifiera och reducera negativa effekter som verksamheten medför samt bereda berörda intressenter möjlighet att lämna synpunkter som måste beaktas innan företagsledningen fattar beslut för bolagets räkning. I förekommande fall ska även ett samrådsförfarande genomföras med nämnda intressenter. Om direktivförslaget antages kan det komma att väsentligen förändra aktiebolagslagens utformning i grunden. Lagstiftaren måste ta ställning till om det nu gällande vinstmaximeringssyftet går att tillämpa parallellt med de nya hållbarhetskraven eller inte. Det indirekta vinstsyftet i ABL är formulerat såtillvida att det finns utrymme för syftespluralism i teorin, men i praktiken uppstår en rad olika problem om vinstmaximeringssyfte ska kombineras med långsiktiga hållbarhetskrav. Om syftespluralism införs kan ledningen hamna i till synes omöjliga situationer där inget beslut harmonierar med båda syftena. Det kan även argumenteras för att bolagsledningar inte längre skulle gå att ställa till svars för sitt beslutsfattande så länge besluten går att härleda till antingen vinstmaximering eller hållbarhet.Ett annat problem som direktivförslaget medför är att interna och externa intressenter, i förekommande fall utan ekonomiskt incitament, får mer inflytande i bolagets löpande verksamhet än aktieägarna. Detta torde ytterligare accentuera fragmenteringen mellan aktieägare och bolagsledningen. De berörda intressenterna kan även ha skilda åsikter, varpå samrådsförfarandena kommer bestå av ett flertal intressekonflikter intressenterna emellan, utöver de konflikter som redan uppstår till följd av målkonflikten mellan vinstmaximering och hållbarhet.Sammanfattningsvis medför direktivförslaget enbart fler skyldigheter för bolagen och ett utökat ansvar för företagsledningarna, i de fall ansvar kan utkrävas, utan att någon form av ekonomiskt eller på annat vis positivt incitament för regelefterlevnad erbjuds. Direktivförslaget kan av, bland annat, ovanstående anledningar leda till att färre aktörer inom näringslivet är beredda att åta sig styrelseuppdrag samtidigt som aktiebolagen får svårare att attrahera kapital. / The purpose of limited liability companies as a form of business in Sweden has historically been presumed to be profit maximization and dividends to shareholders. This approach is reflected in Swedish company law. At the time of writing this essay the European Commission has adopted a proposal for a directive concerning sustainable corporate governance and are now awaiting adoption by the EU Parliament and Council. The proposal stems from a study that was conducted by EY. The study showed that limited liability companies within the EU clearly tends to focus on short-term profits to provide return to the owners of the business at the expense of long-term aspects such as sustainability.Since current Swedish company law is based on the presumption that limited liability companies strive for profit maximization, the purpose of this essay is to examine how Swedish law, Swedish public limited liability companies, and the Swedish corporate governance model may be affected if the proposal gets adopted and which actions the directors may have to take. The proposal aims to regulate multiple, by EY, identified root causes and specified problem drivers that causes companies to focus on short-term shareholder value maximization rather than long-term interests of the companies. The proposal states that limited liability companies must establish procedures for monitoring their compliance in accordance with the directive, both for their own business as well as their value chain. The companies also have to identify, prevent and/or mitigate their adverse impacts on human rights and the environment and establish procedures which enables affected stakeholders to submit complaints. The complaints must thereafter be duly considered by the directors before they make decisions on behalf of the company and, where applicable, enable for complainants to meet with the company’s representatives at an appropriate level.If the proposal gets adopted, it may fundamentally change Swedish company law. The legislature must decide if the current profit maximization can be applied parallelly with the new sustainability criteria or not. In current Swedish company law there’s theoretically room for coexistence of different interests and purposes, but in practice this becomes problematic if sustainability criteria are to be combined with profit maximization. The directors may face practically impossible situations where no decision harmonizes with either purpose or interest of the company. It can also be argued that it would no longer be possible to hold directors accountable for their decisions if the decisions can be derived from either profit maximization or sustainability. Another problem the proposed directive entails is that internal and external stakeholders, where applicable without financial incentive, gain more influence in the company’s day-to-day operations than the shareholders. This is likely to further accentuate the fragmentation between shareholders and directors. The affected stakeholders may also have different opinions, whereupon the consultation procedures will consist of several conflicts of interests between stakeholders, in addition to the conflicts that already arise as a result of the conflict between profit maximization and sustainability. In summary, the directive proposal only entails more obligations for the companies and increased accountability and responsibility for the directors without offering any economic or otherwise positive incentive for compliance. The proposed directive may therefore, among other reasons, lead to fewer actors being prepared to undertake board assignments, while it will simultaneously become more difficult for companies to attract capital.

De globala försörjningskedjorna för transnationella företag är komplexa och invol-verar ofta många produktionsnivåer som sträcker sig över flera jurisdiktioner. Flera av europeiska företag köper leveranser från entiteter baserade i tredje länder med svagare kapacitet att tillförsäkra de sociala, mänskliga rättigheterna eller miljönor-mer där identifiering och begränsning av relaterade risker och påverkan är svag. Därför blir det en viktig fråga om hur transnationella företag ska utöva ansvaret för och säkerställa att de mänskliga rättigheterna respekteras i deras globala värdeked-jor samt den roll som EU kan spela för att skydda mänskliga rättigheter utanför sina gränser. EU-rätten kan i vissa fall tillämpas extraterritoriellt i förhållande till tredje land d.v.s. utövande av extraterritoriell jurisdiktion kan utgöra ett motiverat undan-tag vid exceptionella omständigheter, vilket kan ge upphov till statlig jurisdiktion utanför medlemsstaternas territoriella gränser. För att ge mänskliga rättigheter ett starkare skydd kommer EU-kommissionen att presentera direktivet om hållbar bo-lagsstyrning vilket innebär att företagsledningar måste respektera mänskliga rättig-heter i hela globala värdekedjan. Numera finns det endast sektorsbundna skyldigheter att rapportera att företag an-vänder sig av tillbörlig aktsamhet i den gällande rätten men efterlevandet läggs på medlemsstaterna att sanktionera företag. Resultatet av ansvarsutkrävande beror i högsta grad på staternas rättskapacitet. Utifrån det presenterade materialet går det att dra slutsatsen att direktivet kan bidra till att täppa vissa rättighetsluckor och di-rektivet kan innebära en utökad möjlighet för det svenska rättssystemet att utöva extraterritoriell jurisdiktion, för att kunna avgöra i företagsrelaterade civilrättsliga mål mot EU-företag när kränkningar av de mänskliga rättigheterna begåtts av deras dotterbolag eller leverantörer i tredjeländer, med hänvisning till ”forum av nödvän-dighet”, artikel 6 EKMR och artikel 47 EU-stadgan d.v.s. rätten till rättslig pröv-ning. Däremot kan det komma att behövas ytterligare lagstiftning, utifrån det pre-senterade underlaget, eftersom detta direktiv ger endast möjlighet till utökning i staters dömande jurisdiktion men inte deras verkställande jurisdiktion.

Som ett resultat av samhällsutvecklingen och den rådande klimatkrisen har ett ökat fokus på hållbarhet aktualiserats. Det har i samhällsdebatten framförts för- och motargument avseende att aktiebolag bör implementera en hållbar bolagsstyrning i större eller mindre utsträckning. Aktiebolag bedrivs med utgångspunkt i syftet att bereda aktieägarna vinst, men 3 kap. 3 § ABL tillskriver aktieägarna möjlighet att helt eller delvis ändra syftet i bolagsordningen. Det finns skilda tolkningar i frågan huruvida 3 kap. 3 § ABL tillåter styrelsen att beakta hållbarhet i sitt beslutsfattande. Å ena sidan påpekas att vinstsyftet ämnar ge aktieägarna ett skydd, eftersom det kan sägas utgöra en garanti för avkastning på deras investering. Tolkningen ligger i linje med den traditionella aktieägarmodellen. Å andra sidan kan grundtankarna i intressentmodellen, som ämnar att tillgodose fler än aktieägarnas intressen, anses vara en lösning på aktiebolagets roll i hållbarhetsfrågan. Modellen som bäst återspeglar 3 kap. 3 § ABL torde dock vara enlightened shareholder value model. Argumentet att långsiktig vinst och hållbarhet kan gynna bolaget ekonomiskt, till exempel till följd av goodwill, ger styrelsen utrymme att beakta hållbarhet som ett led i att generera vinst till aktieägarna. En implementering av ett syfte med fokus på hållbarhet jämte vinstsyftet torde vid första anblick utvidga styrelsens utrymme för att beakta hållbarhet, men på grund av att vinst och hållbarhet kan utgöra målkonflikter kan en sådan implementering föranleda svårigheter vid prioritering av målen. En överträdelse av verksamhetssyftet kan åsamka styrelsen skadeståndsansvar enligt 29 kap. 1 § ABL. Syftet med uppsatsen är att utreda om intressenter, utöver aktieägarna, har möjlighet att föra en sådan skadeståndstalan mot styrelsen. En förutsättning för skadestånd är att skadan har drabbat det intresse som skyddas av den norm som skadevållaren har överträtt. 3 kap. 3 § ABL anses vara en aktieägarskyddsregel. Därmed torde endast aktieägarna omfattas av normskyddet vid överträdelse av syftet. Så torde fallet vara även när bolaget har ett helt eller delvis annat syfte än vinst, eftersom det ligger i aktieägarnas intresse att ändra syftet. Slutsatsen föranleder att syftesstridiga handlingar riskerar att bli sanktionslösa. En omformulering av 3 kap. 3 § ABL med innebörden att samtliga intressenter erhåller ett skydd skulle innebära att övriga intressenter, utöver aktieägarna, omfattas av normskyddsläran. Däremot synes uppenbarhetskriteriet föranleda svårigheter för intressenterna att kunna föra en skadeståndstalan mot styrelsen vid beslutsfattande som strider mot syftet.