Förvaltning av lax är en komplicerad uppgift som kräver stor förståelse för både laxen och de antropogena effekter som påverkar den. Vattenkraftverk har stor påverkan på laxen genom oregelbundna flöden, reducerad vattenföring och barriärer i vandringsvägar. Laxen är beroende av att vandra för att optimera tillväxt, överlevnad och reproduktion. Östersjöns laxbestånd minskade kraftigt mellan 1950- och 1980-talet till följd av dammutbyggnad och överfiske. Redan i början av 1900-talet började det lokala laxbeståndet i älven Ljusnan att sjunka av samma orsaker. Idag finns ingen lax kvar i Ljusnan. För att möjliggöra en återintroduktion av lax krävs möjlighet för vandring och tillgång på reproduktionshabitat. Bollnäsströmmarna bedöms med sina 6,6 km historiskt ha stått för 25 % av hela Ljusnans laxproduktion. Syftet med denna studie var att simulera en återintroduktion av lax i Bollnäsströmmarna och att genom sårbarhetsanalys undersöka om utplantering av romkorn kan resultera i en överlevande laxpopulation. Simuleringarna utfördes med dagens förutsättningar med undantag av att de passagefria kraftverken ersattes med passagelösningar av bästa möjliga teknik. Utöver detta undersöktes effekter av ökad passagedödlighet förbi kraftverken, habitatåterställande åtgärder och utökade supplementära utsättningar av romkorn. Sammanlagt nio sårbarhetsanalyser utfördes i simuleringsprogrammet Vortex. Resultatet av studien visar att utplantering av romkorn kan producera en laxpopulation som överlever under en hundraårsperiod. Efter en initial populationsökning under tio år sjunker dock tillväxten konstant resterande nittio år vilket med största sannolikhet hade resulterat i en utdöd population över en större tidsrymd. Den potentiella laxpopulationen var mycket känslig för ökad passagedödlighet med en hög utdöenderisk efter endast en liten ökning. Både habitatåterställande åtgärder och supplementära utsättningar av rom gav positiva effekter på populationsstorleken men inget scenario lyckades producera ett stabilt och livskraftigt bestånd vilket tyder på att fler åtgärder krävs för ett lyckat återintroduktionsprojekt. / Conservation of salmon is a complicated task that requires understanding both the biology of salmon and the anthropogenic impacts affecting it. Atlantic salmon is dependent on its migration to optimize growth, survival and reproduction. Hydropower plants affect salmon by causing highly irregular flows, reduced discharge and barriers along migration routes. The salmon stocks of the Baltic Sea declined considerably between the 1950s and 1980s as a result of dam development and overfishing. For the same reasons the local salmon stock in the River Ljusnan, Sweden began to decline already in the early 1900s, and today there are no salmon left in the River Ljusnan. To restore the population, actions to mediate migration and access to reproduction habitats and rearing habitats are needed. The 6.6 km long river section, “Bollnäsströmmarna”, is estimated to have accounted for 25 % of the total salmon production in the River Ljusnan. The aim of this study was to simulate a reintroduction of Atlantic salmon in Bollnäsströmmarna, and using a population viability analysis (PVA), investigate if stocking of eggs can result in a viable salmon population. Simulations were made on the basis of today’s conditions, with the condition that best practice passage solutions are implemented. In addition, the effects of increased passage mortality, habitat restoration and increased supplementary stocking of eggs were simulated. A total of nine PVA simulation (n= 100) scenarios were performed in the Vortex simulation program. The results of the study show that stocking of eggs can produce a salmon population that has a minimum extinction risk over a one-hundred year period. However, after an initial population increase over ten years, population growth steadily declines for the remaining ninety years, which most likely would result in extinction if a period longer than 100 years was considered. The salmon population was very sensitive to an increase in passage mortality, with a high extinction risk after only a small increase in mortality. Both habitat restoration and increased supplementary stocking impacted the population size positively, but no scenario produced a stable and viable population, which indicates that more measures are required for a successful long-term reintroduction.