En studie i om handdockan kan stärka den matematiska förståelsen och hur pedagoger skulle kunna använda den som redskap. Geometriska former och rumsuppfattning har stor betydelse i barns verklighetsuppfattning och lärande i matematik. Vi valde att fokusera på en geometrisk form, rektangeln. Vårt arbetssätt har bestått av intervjuer, observationer och dokumentation av genomförandet. Studien genomfördes i två helt skilda förskolor men har gjorts på liknande sätt och med samma frågeställningar. Resultatet blev trots det varierande beroende på barnens intresse och tidigare erfarenhet av handdockan. Barnen ritade och klippte figurer men slutresultaten blev inte lika. Vårt mål var att alla barn skulle tillverka en pinndocka i slutet av projektet. Det visade sig att de barn som inte hade erfarenheter av handdockor tillverkade andra saker, till exempel skyltar av rektanglar. Vår uppfattning är att barnen har fått ökad kunskap om formen rektangel och att handdockan väcker barns intresse för att deltaga i olika aktiviteter. Enligt vår uppfattning borde den finnas mer representerad på våra förskolor för att stimulera barns lärandeprocesser.

The topic of this paper is puppets as an educational tool in preschool. The purpose of this paper is to examine the puppets potential as a tool for creating pleasurable learning in preschool. The method of collecting material for the essay has been qualitative research interviews with four informants. The prerequties for writing this essay has been good. There has been some literature on puppets and basis for my investigation, there have been informants with experience of puppets. The results presented in the paper deals with preschool teachers perception of the use of puppets in preschool. The results show how the puppets used, how children react and how situations are where puppets used. The conclusion of the paper is to place the puppet as an educational tool that can increase children's participation, creativity and the chanses for pleasureable learning in a social interaction.

Min preciserade fråga blev följande: Hur kan jag som pedagog med hjälp av en handdocka skapa samtal med barnen? För att få svar på den frågan tog jag kontakt med en förskola där ett urval gjordes: Sara 5år, Lisa 6år, Erik 5år, Thomas 4år och Jonas 5år. Dessa fem barn kommer att deltaga i mina sju möten som är fördelade på två veckor som varar runt tio minuter där något står i fokus. Mötena kom-mer att videofilmas där jag efteråt skriver ner exakt vad som sägs på video-bandet. Resultatet har jag valt att strukturera upp i följande tre rubriker: 1. Så här tänkte jag där jag beskriver min planering om hur jag tänkt mig upplägget inför mötet. 2. Så här upplevde jag mötet där jag tar upp efteråt-känslan som jag får efter jag haft ett möte med barnen. 3. Analys av video-film där resultatet visas vad jag kom fram till utifrån videofilmen. Min undersökning visade på att varken det ledda samtalet (pedagogen pratar om ett bestämt ämne där målet är att alla barnen ska få ordet) eller direkta frågor till barnen ledde till det efterstävade samtalet utan istället ska man sträva efter det äkta samtalet (pedagogen har inte planerat att prata om ett bestämt ämne eller tänker på turordningen t. ex. om ett barn pratat för länge får ett annat barn ordet. Det äkta samtalet varar inte särskilt länge för antingen bryts det upp i flera dialoger som hålls igång samtidigt eller så vill pedagogen efter ett tag leda samtalet). Detta skedde ett antal gånger i mina möten.

<p>I takt med den ökade uppmärksamheten för värdegrundsfrågor i samhället har också förskolan och skolan skyldighet att utveckla arbetsplaner och åtgärdsprogram för att motverka mobbning, utanförskap och diskriminering. I styrdokumenten för förskola och skola står att det är en viktig uppgift att till barn/elever förmedla och förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Utifrån dessa aspekter har studiens syfte varit att försöka definiera specifika värdegrundsfrågor som rör bemötande och fördomar. Genom observation och intervjuer har undersökningen genomförts utifrån frågeställningar om hur barnen kunde relatera den egna verkligheten och sitt agerande till det som skedde i en berättelse, och hur barnen förstått bokens budskap samt om de kunnat formulera värdegrunden däri. Vidare beskrevs ett exempel på en arbetsmodell om hur pedagoger i förskolan/skolan skulle kunna arbeta med dessa frågor utifrån barnlitteratur genom en estetisk praktisk metod. Resultatet visade på en utveckling i barnens förståelse för bokens värdegrund från det första tillfället vid gruppintervjun till de avslutande enskilda intervjuerna. Det visade sig även att barnen kunde dra paralleller mellan bokens händelser och det egna agerandet, men detta skedde först i undersökningens slutliga skede. Det deliberativa samtalet har utgjort en avgörande betydelse för resultatet. Med ett ständigt pågående samtal, där man reflekterar och argumenterar med varandra, skulle man kunna utveckla och förstå våra grundläggande värden i ett samhälle i ständig förändring.</p>

I takt med den ökade uppmärksamheten för värdegrundsfrågor i samhället har också förskolan och skolan skyldighet att utveckla arbetsplaner och åtgärdsprogram för att motverka mobbning, utanförskap och diskriminering. I styrdokumenten för förskola och skola står att det är en viktig uppgift att till barn/elever förmedla och förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Utifrån dessa aspekter har studiens syfte varit att försöka definiera specifika värdegrundsfrågor som rör bemötande och fördomar. Genom observation och intervjuer har undersökningen genomförts utifrån frågeställningar om hur barnen kunde relatera den egna verkligheten och sitt agerande till det som skedde i en berättelse, och hur barnen förstått bokens budskap samt om de kunnat formulera värdegrunden däri. Vidare beskrevs ett exempel på en arbetsmodell om hur pedagoger i förskolan/skolan skulle kunna arbeta med dessa frågor utifrån barnlitteratur genom en estetisk praktisk metod. Resultatet visade på en utveckling i barnens förståelse för bokens värdegrund från det första tillfället vid gruppintervjun till de avslutande enskilda intervjuerna. Det visade sig även att barnen kunde dra paralleller mellan bokens händelser och det egna agerandet, men detta skedde först i undersökningens slutliga skede. Det deliberativa samtalet har utgjort en avgörande betydelse för resultatet. Med ett ständigt pågående samtal, där man reflekterar och argumenterar med varandra, skulle man kunna utveckla och förstå våra grundläggande värden i ett samhälle i ständig förändring.

Tanken till det här examensarbetet initierades under min tid som språklärare i moderna språk (tyska) och modersmålsundervisningen på gymnasiet och grundskolan. Syfte med detta examensarbete är att sammanställa introduktionsmaterial för lärare som vill arbeta med handdockor på gymnasiet. Jag skriver om en speciell sorts handdocka, som kallas för ”Klappmaulpuppe”, vilken har mer möjligheter att agera än andra vanliga handdockor eftersom den är så lång, 35 - 60 cm. Detta introduktionsmaterial skall dels underlätta för lärarna hur de kan använda handdockor i undervisningen, men även ge eleverna förståelse hur de kan använda handdockor. Genom introduktionsmaterialet reduceras risken för fel i genomförandet och det stärker lärarnas självsäkerhet när det gäller att använda handdockor i sin undervisning för att kunna optimera fördelarna med handdockans användande. För att praktiskt genomföra undervisning med handdockor behöver man beakta reglerna som jag beskriver under kapitel 5 ”genomförande”. Genom aktionsforskning utvecklas introduktionsmaterial till användning av handdockor i språkundervisningen på gymnasienivå. Med utvecklingsarbetet i språkval tyska steg 3 och steg 4 framvisa jag att handdockor är ett bra verktyg och metod för att öka elevernas individuella kommunikativa kunskapsnivåer i språket och stimulera kreativa förmågor. I undervisningen används handdockor på flera sätt och mål: de kan ge variation, luckra upp en situation eller skapa spänning, sätta impulser, ta bort blockeringar, understödja elever att reflekterar, kan provocera, animera, undervisa, ifrågasätta och bekräfta m.m. Kurserna där jag används handdockor tyckte det var ett annorlunda och bra sätt att lära sig. De flesta eleverna är rätt så stilla och våga inte tala i mål språket. Med handdockor lyckades jag att eleverna slappnade av och vågade prata.

Syftet med följande arbete är att få insikt i hur man skapar miljöer för lustfyllt lärande. Arbetet ger en översikt över teorier kring barns lek, fantasi och kreativitet kopplat till skola och lärande. Med hjälp av ett undervisningsförsök med handdocka, samt intervjuer och observationer kring ett storyline-tema ville jag undersöka hur det går till när lärare ger plats för lust och kreativitet i undervisningen. Resultaten tyder på att handdocka och storyline är två metoder som skapar lustfyllt lärande. Båda metoderna stimulerar barnens fantasi och kreativitet, och eleverna uppfattar undervisningen som lustfylld.

Detta examensarbete har sitt fokus på förskolebarnens lek och dess olika former med handdockan. Syftet med denna studie var att undersöka hur barnen intregerar med handdockan och hur de använder dem som medierande redskap. Undersökningen var utförd som en observationsstudie av barnen på en förskola i åldern 3-5 år. De resultat som framkommit pekar på att en handdockas närvaro i barnens lek kan te sig på skilda sätt. Barns möte med handdockan kan både inspirerea, utmana och försvåra leken. De lekformer som synliggjorts i denna studie visade att imitation och transformation stod i centrum. En annan upptäckt som gjordes under studien var pojkars och flickors skilda sätt att leka med handdockorna. Handdockan kan fungera som ett redskap som kan återspegla tidigare händelser och i och med detta försökte barnen få en förståelse för det som de upplevt. En handdocka kan ge barnen vissa budskap som berikar deras lekar, deras utveckling och det livslånga lärandet. För dessa barn kunde handdockan tillsammans med barnens egna erfarenheter fungera som ett medierande redskap och guida dem till en förståelse av sin omvärld. Denna studie representerar även de barn som hade vissa svårigheter att ta till sig handdockor i leken. Kanske kunde detta bero på att handdockorna inte gav dem några associationer, vare sig i den faktiska eller fiktiva omvärlden.

Forskning visar att vi idag jämfört med för många år sedan inte längre använder oss av det muntliga berättandet. Det muntliga berättandet skapar många ingångsvägar till att lära sig lyssna, skriva, skapa förståelse, utveckla sin fantasi och göra oss till egna berättare. Syftet med denna studie är att undersöka berättandets plats i förskolan där fokus ligger på hur förskollärare arbetar med berättande och hur barnen i sin tur anammar olika sorters berättande. Genom denna studie kopplat till den tidigare forskningen hoppas jag kunna visa att det i dagens förskola sker muntligt berättande men i annorlunda version jämfört med förr. Förr satt många samlade för att lyssna till en berättarröst medan det idag används artefakter som bilder, handdocka och lärplatta som är ett komplement till vår berättarröst. Jag har valt att utgå från den kvalitativa metoden och undersökt berättandets plats i förskolan. För att kunna förstå hur pedagoger arbetar med berättande och skapa en ytterligare förståelse för vilken betydelse detta har för barns litteracitet utgick jag från hermeneutiken som handlar om att tolka det ögat ser. Observationer där jag gått in som en känd och deltagande observatör har varit redskapet som jag använt mig av för att försöka förstå och tolka vad jag ser. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt men andra relevanta begrepp som mediering och literacy ingår även i studiens diskussioner. Genom att använda mig av dessa glasögon har jag sedan tolkat och analyserat den empiri jag mött under mina observationer vilket även kopplats till tidigare forskning. Resultatet för studien visar att berättelsen är en viktig del i barns vardag då denna bidrar till samhörighet oss människor emellan. Det muntliga språket tillsammans med olika artefakter visar sig vara viktiga faktorer som spelar stor roll i olika berättelser. Barn lär i interaktion med varandra och det handlar inte enbart om att pedagoger förmedlar sin kunskap vidare till barnen utan barn emellan utvecklar tillsammans sin litteracitet. Miljön har varit en avgörande faktor för att barnen ska kunna ges möjlighet till att både få möta berättande men även att själv kunna få skapa och förmedla sina berättelser.