Abstract The aim of this study is to examine how high school teachers in Swedish perceive the impact of computers, iPads and smartphones on their students´ writing skills. To achieve this, four teachers were invited to participate in individual qualitative semi-structures interviews. The interview data show that three out of four teachers believe that digital and social media has had a negative impact on their students writing skills in school. The teachers report that their pupils use abbreviations and slang in a way that is not appropriate in a formal school text. In contrast, the fourth teacher believes that her pupils produce more complex texts if they are allowed to use their computers or iPads.  The interview data also reveal a contradiction between the teachers´ beliefs and the finding of the surveyed research.

Syftet med interventionsstudien är att bidra med kunskapsutveckling kring arbetssätt för att utveckla elevers förmåga att skriva med flyt. Studiens syfte är också att undersöka om det finns samband mellan ordavkodning/läshastighet och skrivflyt. Interventionen genomförs i klassundervisningen i skolår 1 och 2. Under tio tillfällen skriver eleverna i sina tankeböcker. Dockan Mini, som är huvudpersonen i klassens läsebok, ger skrivuppdrag som diskuteras innan eleverna börjar skriva. Vid tre olika tillfällen mäts skrivflytet genom att eleverna får skriva en text till en bild. Eleverna får också skriva så många bokstäver de hinner under en minut för att undersöka hur pass automatiskt de kan forma bokstäver. Resultatet från testerna jämförs med elevernas ordavkodning/läshastighet. Studiens resultat visar att skrivflytet ökar. Texterna vid eftertesten innehåller fler ord än vid de tidigare testerna och de flesta eleverna når en högre skrivnivå. Studien visar inte på något tydligt samband mellan skrivflyt och ordavkodning/läshastighet.

Föreliggande studie syftar till att jämföra ordinlärning som sker med digitala verktyg (digital ordbok och maskinskrivning) och ordinlärning som sker med analoga verktyg (tryckt ordbok och handskrivning). Studiens fokus och relevans är IT inom skolan snarare än ordinlärning som sådan. En klass på en kommunal gymnasieskola samt två klasser på en och samma friskola, samtliga i årskurs 1, har deltagit i studien. Samtliga deltagare har lärt in 40 ord och testats på såväl ordbetydelse som stavning. 20 av de inlärda orden har lärts in med digitala verktyg och de andra 20 med hjälp av analoga verktyg. Den direkta effekten av respektive metod har mätts genom ett ordtest vid lektionens start samt ett vid lektionens slut, och vi har mätt effekterna på längre sikt genom ett slutligt minnestest en vecka senare där samtliga 40 ord har blandats. Genom att jämföra respektive elevs poäng på testet vid lektionernas slut med poängen på minnestestet har vi kunnat räkna ut hur många ord som eleven tappat mellan de två testtillfällena, och utifrån det samlade resultatet hos alla 28 deltagare har vi kunnat utläsa vilket verktyg som har varit mest gynnsamt för inlärningen. Resultaten gällande stavning visar att inlärningseffekten av att använda dator är något högre direkt efter lektionen, med i snitt 8,68 inlärda ord av 20 jämfört med 8,36 inlärda ord av 20 när ordbok användes. Vid diktamensdelen på minnestestet hade eleverna som använt dator tappat i snitt 1,39 ord av 20, medan de som använt ordbok tappat 0,43 ord av 20. Vad gäller resultat på ordbetydelsetesten var den direkta inlärningseffekten av att använda dator 16,43 inlärda ord, och 18,39 inlärda ord genom att använda ordbok. Resultaten för ordbetydelsedelen vid minnestestet visade att de som använt dator tappat 4 ord av 20 och de som använt ordbok tappat 2,82 ord av 20. Slutsatsen vi har dragit utifrån detta är att digitala och analoga verktyg ger i stort sett lika goda inlärningseffekter på kort sikt, men på lång sikt ger de analoga verktygen kunskaper som varar längre i minnet än då digitala verktyg använts.

Studien tar sin utgångspunkt i kognitiva skrivteorier. Syftet med studien har varit att undersöka om handskrivnings- stavnings- och avkodningsförmåga hade statistiska samband med textlängd och textkvalitetsamt om det fanns några skillnader mellan flickor och pojkar. Studien ville även se om det var bokstävernas läslighet eller om det var elevens föreställning om bokstavens utseende som hade betydelse för textlängd och textkvalitet. I urvalet ingick 38 elever i år 2. Resultaten visade att förmåga att snabbt skriva läsliga bokstäver och att kunna stava ord hade samband med textlängd. Textlängd hade samband med textkvalitet, ordvariation och syntaktisk komplexitet. Handskrivning och stavning hade ett måttligt samband med innehållsliga aspekter av textkvalitet och de förklarade 60 % av variationen på textkvalitet. Handskrivning och stavning hade starka samband med textyteaspekter av textkvalitet. Handskrivning och stavning hade dessutom ett inbördes samband. Avkodning hade samband med stavning och med textyteaspekter av textkvalitet. Flickor var bättre på handskrivning och de hade bättre läsbarhet i sina texter. Flickor hade också högre skrivhastighet, ett mer varierat ordval i texterna och använde stor bokstav och skiljetecken på ett säkrare sätt jämfört med pojkar. Inga könsskillnader fanns vad gällde stavning och innehållsliga aspekter av textkvalitet. Resultatet indikerar att handskrivning och stavning inte kan negligeras i undervisningen eftersom de påverkar textlängd och olika aspekter av textkvalitet.

Denna studie avser att undersöka svensklärares inställning till handskrivning respektive digitalt skrivande i syfte att utröna hur detta påverkar deras undervisning. Vidare ämnar studien att lyfta fram de arbetssätt och sammanhang i vilka dessa lärare uppmuntrar eleverna till handskrivning i svenskundervisningen på gymnasiet. Ett vidare syfte är att belysa vilka utmaningar lärarna upplever att det finns med att bevara och främja handskriften. För att uppnå detta användes halvstrukturerade, öppna intervjufrågor riktade till verksamma svensklärare på gymnasiet. Resultatet analyserades i förhållande till ramfaktorteorins olika kategorier för att uppmärksamma hur de olika ramarna påverkar undervisningen och lärarnas didaktiska val. Resultatet visade att hälften av lärarna arbetade aktivt för att främja och bevara handskriften, medan den andra hälften arbetade aktivt för digitaliseringen. Det fanns således ingen lärare som var motståndare till vare sig digitalisering eller handskrivning, däremot gick det att urskilja olika faktorer som var utmärkande för det ena eller andra arbetssättet. Det tydligaste resultatet som framkom var den elevorienterade ramen som pekade på elevernas bristande förkunskaper och ovana med att skriva för hand. Detta kunde dock ses som en konsekvens av de pedagogiska och organisationsrelaterade ramarna. Ytterligare ett syfte med studien bestod i att undersöka gymnasieelevers inställning till handskrivning respektive digitalt skrivande och att ta reda på i vilka sammanhang i svenskundervisningen som eleverna valde att skriva för hand, vilket undersöktes med en webbenkät. Resultatet från enkäten jämfördes slutligen med lärarnas intervjusvar. Sammantaget fanns en ömsesidighet i lärarnas och elevernas uppfattning gällande såväl handskrift som digitalt skrivande. De elevrelaterade utmaningarna var något som eleverna själva också höll med om, vilka de ansåg var digitaliseringens nackdelar.