Bakgrund: Prematurfödda eller sjuka nyfödda barnet som vårdas på neonatalavdelningar utsätts regelbundet för separationer från sina föräldrar trots att forskning visar på en mängd negativa konsekvenser för både barnet och föräldern till följd av separationen. Syfte: Att undersöka vårdpersonalens inställning till nollseparation och vilka faktorer som främjar respektive hindrar nollseparation mellan barn och förälder under den neonatala perioden. Syftet var dessutom att undersöka vårdpersonalens inställning till nollseparation i relation till Barnkonventionen. Metod: En tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Mixad metod användes för att svara på studiens frågeställningar. Totalt deltog 16 vårdpersonal i studien. Enkätstudien kompletterades med en systematisk litteraturstudie. Resultat: Viktigaste faktorerna som främjade nollseparation mellan barn och förälder var hud-mot-hudkontakt, föräldramedverkan i vården, samvård och möjlighet att utföra lättare neonatalvård hos föräldrarna på BB- avdelning. Viktiga faktorer som hindrade nollseparation var vårdmiljön som inte var anpassad för nollseparation, bristande tillgång på övernattningsmöjligheter för föräldrarna, personalbrist samt kompetens-och kunskapsbrist hos vårdpersonalen. Vårdpersonalens inställning till nollseparation i relation till Barnkonventionen varierade. Slutsats: Stor del av vårdpersonalen ansåg att separation mellan barn och föräldrar bör undvikas. Dock utmanades vårdpersonalens arbete mot nollseparation av ett stort antal hinder så som faktorer rörande vårdorganisation, vårdpersonal, föräldrar och barn. För framtidens neonatalvård blir det därför viktigt att identifiera och eliminera dessa hinder för att möjliggöra nollseparation mellan barn och föräldrar i alla lägen, samt för att uppfylla Barnkonventionen. / Background: Preterm or newborn babies in need of neonatal care are often separated from their parents. However, research show that separation are associated with negative consequences for both child and parental health. Aim: To examine nurses’ beliefs about factors that promote and hinder zero separation between parent and child during the neonatal period. The aim was also to examine nurses’ perceptions about zero separation in relation to the Convention on the Rights of the Child. Method: A mixed methods, cross-sectional study. A total of 16 nurses completed a survey. In addition, a supplemental literature overview was conducted. Results: Important factors that positively impacted zero separation between parent and child were skin-to-skin care, parental participation in nursing of the child and the possibility to perform minor neonatal care at the maternity unit. Important factors that negatively impacted zero separation were the environment not being optimal, lack of overnight accommodations, staff shortages and lack of competence and knowledge in the staff. There was a variation in the thoughts about zero separation in relation to the Convention on the Rights of the Child. Conclusions: Most part of the nursing staff believed that separation of the child from the parent should be avoided. Nevertheless, minimising separation was challenging because of various obstacles such as factors regarding organisation, staff, parents and child. Neonatal units must identify and eliminate these obstacles in order to make zero separation between parent and child possible and to fulfill the guidelines of the Convention on the Rights of the Child.

Bakgrund: Trots fördelarna med nollseparation sker fortsatt viss separation vid sjukhusvistelse mellan mamma och barn efter förlossningen. I dagsläget ses variationer i möjligheten till bibehållen nollseparation på olika sjukhus i Sverige. Syfte: Att undersöka förlossnings-, BB- och neonatalpersonals erfarenheter av nollseparation mellan mamman och det nyfödda barnet på ett mellanstort sjukhus i Sverige. Metod: En kvalitativ fokusgruppsintervjustudie med induktiv ansats, om totalt 17 informanter, som har bearbetats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter genomförd innehållsanalys framkom 12 underkategorier som mynnade ut i fyra kategorier; Betydelsen av att nollseparera, Möjliggörande förhållningssätt, Hinder längs vägen samt Behov av förbättring. Ett tema framkom som En gemensam strävan att inte separera vilket syftade till vårdpersonalens vilja och engagemang om att bibehålla nollseparation mellan mamman, barnet och familjen. Slutsats: Vårdpersonalen på det berörda sjukhuset har ett starkt engagemang för att hålla samman mamman, det nyfödda barnet och familjen som helhet, men i nuläget finns det inte alltid förutsättningar för att åstadkomma nollseparation i den grad de önskar. Klinisk tillämpbarhet: Barnets rättighet till sin förälder stärks genom att vårdpersonalen tillämpar nollseparation i sitt arbete. Studiens fynd skulle sannolikt kunna tas i beaktande av vårdpersonal, samt kunna ligga till grund för utvecklandet av rutiner och utbildningsformer rörande nollseparation. / Background: Despite the advantages of zero separation, there is still some separation during hospital stay between mother and child after childbirth. At present, variations are seen in the possibility of maintaining zero separation in different hospitals in Sweden. Aim: To examine the delivery-, maternity- and neonatal professionals’ experiences of zero separation between the mother and the newborn child at a medium-sized hospital in Sweden. Method: A qualitive focus group interview study with an inductive approach, with a total of 17 informants, that has been processed with qualitative content analysis. Results: After completing the content analysis 12 subcategories emerged that resulted in four categories; The meaning of zero separation, Enabling approach, Obstacles along the way and Need for improvement. A theme emerged as A mutual effort not to separate, which was regarded to the healthcare professionalls’ willingness and commitment to maintain zero separation between the mother, the child and the family. Conclusion: The healthcare professionalls’ at the concerned hospital had a strong commitment to keep the mother, newborn child and the family as a whole, but at the present there are not always conditions for achieving zero separation to the extent they wish. Clinical implications: The child’s right to their parent is strengthened by the healthcare professionalls’ application of zero separation in their work. The findings of the study could likely be taken into account by healthcare professionalls’ and could form the basis for development of routines and forms of education concerning zero separation.

Bakgrund: Hösten år 2019 bröt Covid-19 viruset ut i Kina och kom att klassas som en pandemi. Hela samhället påverkas, men i frontlinjen av pandemin står vårdpersonalen. Deras arbetsmiljö påverkas kraftigt på grund av att patientintaget ökat och de förväntas utföra högklassig vård. Det är chefens ansvarsområde att se till att arbetsmiljön upplevs som god samt att förebygga olycksfall och ohälsa på arbetet. Arbetsmiljöarbetet är lagstadgat och ska utföras planerat och systematiskt, även kallat systematiskt arbetsmiljöarbete. Centrala delar i systematiskt arbetsmiljöarbete är undersöka, riskbedöma, åtgärda och kontrollera. Föreliggande studie utgår från riskbedömning och åtgärd. Syfte: Studien syftar till att ge en beskrivning av och ökad förståelse för hur chefer inom ett sjukhus i en medelstor stad i Sverige arbetar med systematiskt arbetsmiljöarbete. Fokus ligger på frågor utifrån enhetschefers riskbedömning och åtgärder som påverkar vårdpersonalens arbetsmiljö under Covid-19 pandemin. Metod: Studien utgår ifrån en kvalitativ metod med en abduktiv forskningsansats. Insamlad empiri utgår från två perspektiv, enhetschefer och vårdpersonal, för att ge studien en ökad trovärdighet. Det genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer, fyra med enhetschefer och fyra med vårdpersonal, på ett sjukhus i en medelstor stad i Sverige. Resultat och slutsats: Studiens resultat visar på att chefers arbete med systematiskt arbetsmiljöarbete inte har ökat under Covid-19 pandemin utan snarare förändrats. Förändringen ligger främst i att den fysiska och psykosociala arbetsmiljön påverkas i form av utsatt arbetssituation som chefer haft begränsad möjlighet att påverka. Kommunikationen förändras genom att fysiska möten minimeras som bidrar till att chefer behöver hitta komplement för att bibehålla kommunikationen med vårdpersonalen. Den långsiktiga planeringen förändras i avseendet att riskbedömningar och åtgärd snarare övergår till att göras på kort sikt under Covid-19 pandemin. / Background: In the autumn of 2019,the Covid-19 virus exclaimed in China, which later came to be classified as a pandemic. The whole society is affected, but the care staff is at the forefront of the pandemic. Their work environment has a strong impact due to the increase in patient intake and they were expected to perform high-quality care. It is the managers responsibility to ensure that the work environment is perceived as good and to prevent accidents and ill health at work. The environment work is statutory and must be carried out planned and systematically, also called systematic environment work. Central parts of systematic environment work are investigation,risk assessment, action and control. The study is based on risk assessment and action. Purpose: The purpose of the study is to provide a description of increased understanding of how managers in a hospital in a medium-sized city in Sweden work with systematic environment work. The focus is on external issues, strengthening risk assessment and measures that affect the care staff's work environment during the Covid-19 pandemic. Method: The study is based on a qualitative method and abductive research approach. Collected empirical data is based on two perspectives, unit managers and care staff, for study and increased credibility. Eight semi-structured interviews, four with unit heads and four with care staff, were conducted at a hospital ina medium-sized city in Sweden. Results and conclusion: The results of the study show that managers working with systematic environment work have not increased during the Covid-19 pandemic but rather changed. The change is mainly in the fact that the physical and psychosocial work environment affects in the form of a vulnerable work situation that managers can limit the opportunity to influence. Communication has changed by minimizing physical meetings as a contribution to the managers having to find a complement to maintain communication with the care staff. Long-term planning has changed in the sense that risk assessments and measures have rather shifted to short-term Covid-19 pandemics.

Ett ökat intresse för artificiell intelligens (AI) under de senaste åren har lett till att potentiellaanvändningsområden utforskats i större grad. Inom sjukvården finns flera möjligaappliceringar av AI, framförallt har nyttan av AI inom bildanalys och diagnostik studerats.I denna undersökning genomförs en kvalitativ fallstudie med syfte att undersöka i vilkenutsträckning sjukvårdspersonal känner tillit till AI-baserade system för diagnostik och vadsom påverkar denna tillit.Deltagare med olika roller och erfarenhet inom sjukvården har intervjuats, och deras svar haranalyserats för att undersöka hur deras inställning till AI ser ut samt vilka förutsättningar somkrävs för att uppnå en rimlig nivå av tillit till AI-baserade system för diagnostik. Hur stor tillitrespondenterna hade för AI inom sjukvården var beroende på tidigare erfarenheter ochupplevelser, men generellt hade man en relativt stor tillit så länge vissa förutsättningar harmötts. Dessa förutsättningar är följande; i) AI inom sjukvården fungerar bäst som beslutsstöd,ii) kunskap och förståelse krävs för att känna tillit till AI, iii) AI måste vara minst likakompetent som sjukvårdspersonalen, iv) AI måste kunna förklara sitt resonemang och visasin träffsäkerhet samt v) ackreditering bidrar till att öka tilliten. / An increase in interest for artificial intelligence (AI) in the past years has led to anexploration of the potential areas of use. In healthcare, there are several possible applicationsof AI, most prominently the benefits of AI within medical imaging and diagnostics have beenstudied.In this thesis, a qualitative case study is performed, with the aim to investigate to what extenthealth care staff trust diagnostic AI systems, and what affects this trust.Participants with different professional roles and varying experience within healthcare havebeen interviewed, and their responses have been analysed to identify what aspects should bekept in mind and what prerequisites are required in order to reach a reasonable level of trusttowards AI-based diagnostics systems. The trust levels of the participants varied based onpast experiences, however the general level of trust was high as long as certain prerequisiteswere met.These prerequisites are; i) AI in healthcare works best when used as a decisionsupport system, ii) knowledge and understanding is required to trust AI, iii) AI must be atleast as competent as the healthcare staff themselves, iv) AI must be able to explain itsreasoning and show its accuracy, and v) accreditation contributes to increasing trust.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Det finns ett behov av att undersöka social och organisatorisk arbetsmiljö för vårdpersonal. De bristande arbetsförhållandena utgör en risk för deras välbefinnande där arbetsbelastning, krav och otydlig ansvarsfördelning samt prioritering är de främsta riskfaktorerna. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur vårdpersonal upplever sin sociala och organisatoriska arbetsmiljö inom Region Uppsala samt att undersöka om de upplever att verktyget Idékraft beaktar deras möjlighet att påverka sin egen sociala och organisatoriska arbetsmiljö.  Metod: Studien hade kvalitativ karaktär och semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att den sociala och organisatoriska arbetsmiljön för vårdpersonal är bristfällig. Medan socialt- och kollegialt stöd framstår som friskfaktorer, upplevs krav, arbetsbelastning, bristande kontroll över sin egen arbetsmiljö och otydliga ansvarsområden samt prioritering som riskfaktorer för den sociala och organisatoriska arbetsmiljön och vårdpersonalens psykiska hälsa.  Slutsatser: Utifrån resultatet uppfattar vårdpersonal sin sociala och organisatoriska hälsa som de aspekter som präglar deras förutsättningar att utföra sitt arbete. Socialt stöd är viktigt för att förhöja upplevelsen av den egna sociala och organisatoriska arbetsmiljön och dess välbefinnande. Idékraft i teorin är ett lämpligt och välkomnande initiativ, men som saknar uppföljning och konkretisering. Idékraft beaktar inte personalens möjlighet att påverka sin egen sociala och organisatoriska arbetsmiljö. / ABSTRACT  Background: There is a need to investigate the social and organizational work environment for healthcare professionals. The lack of good working conditions constitutes a risk to their well-being, where workload, demands and unclear division of responsibilities as well as prioritization are the main risk factors. Aim: The aim of the study was to investigate how healthcare staff experience their social and organizational work environment within the Uppsala Region. An additional purpose was to investigate whether they feel that the tool Idékraft consider the employees' opportunity to influence their own social and organizational work environment. Method: The study was based of qualitative nature and semi-structured interviews were conducted and analyzed with a manifest qualitative content analysis. Results: The results presented show that the social and organizational work environment for the healthcare staff is deficient. While social and collegial support appears to be health factors, demands, workload, lack of control over one's own work environment and unclear areas of responsibility and prioritization are perceived as risk factors for the social and organizational work environment and the mental health of the healthcare staff. Conclusions: Based on the results, healthcare professionals perceive their social and organizational health as the aspects that characterize their ability to perform their work. Social support is important to enhance the experience of one's own social and organizational work environment and its well-being. Idékraft is a suitable and welcoming initiative in theory but it lacks follow-up and concretization. Idékraft does not consider the employees' ability to influence their own social and organizational work environment.

Rezensiert wird das Werk: Alexis Fritz, Christoph Mandry, Ingo Proft, Joseph Schuster, Hrsg., 2021. Digitalisierung im Gesundheitswesen: Anthropologische und ethische Herausforderungen der Mensch-Maschine-Interaktion. Freiburg i. Br.: Herder. Jahrbuch für Moraltheologie. Band. 5. ISBN 978-3451387647.

Antalet sjukskrivningar till följd av stressrelaterade sjukdomar har ökat kraftigt för vårdpersonal. Därtill saknas det evidens för internetbaserade interventioner mot stressrelaterad ohälsa för vårdpersonal. Syftet var att undersöka och utvärdera en internetbaserad kognitiv beteendeterapi-intervention (iKBT) avseende graden av samvetsstress, arbetsrelaterad stress samt självmedkänsla hos vårdpersonal. Enkäter bestående av Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire version II (COPSOQ II) och Self-Compassion Scale (SCS) besvarades av deltagarna (N = 8), samtliga var kvinnor mellan 27 – 53 år. Resultaten analyserades med PEM och RCI på individnivå och T-test på gruppnivå. RCI-analysen visade begränsade resultat för SCQ, blandade resultat för COPSOQ II och övervägande positiva resultat för SCS. Analysen på gruppnivå visade en signifikant minskning i Sömnbesvär (p = .032) och Self-Judgment (p = .021) samt signifikant ökning i Self-Kindness (p = .016). Studien behöver replikeras i framtida studier med ett större antal deltagare och en studiedesign som är metodologiskt robust. / The amount of sick leave due to stress-related illnesses has increased significantly for healthcare staff. In addition, there is a lack of evidence for internet-based interventions for stress-related illness for healthcare staff. The aim was to examine and evaluate an internet-based Cognitive Behavioral Therapy (iCBT) intervention regarding the degree of stress of conscience, work-related stress and self-compassion among healthcare staff. Questionnaires consisting of Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire version II (COPSOQ II) and Self-Compassion Scale (SCS) were answered by the participants (N = 8), all were women between 27 - 53 years. The results were analyzed with PEM and RCI at the individual level and T-tests at group level. The RCI analysis showed limited results for SCQ, mixed results for COPSOQ II and predominantly positive results for SCS. The analysis at group level showed a significant decrease in Sleep Disorders (p = .032) and Self-Judgment (p = .021) as well as a significant increase in Self-Kindness (p = .016). The study needs to be replicated in future studies with a larger number of participants and a study design that is more methodologically robust.