No description available.

Perfluorooctanoate (PFOA) and perfluorooctane sulfonate (PFOS), manufactured for a variety of industrial and consumer applications, are ubiquitous environmental pollutants. Their accumulation in humans and wildlife raises serious health concerns. Here, we examined the potential effects of PFOA and PFOS on the innate immune system in mice. Short-term dietary exposure to high doses reduces the total number and subpopulations of circulating white blood cells. Moreover, production of proinflammatory cytokines by macrophages in the peritoneal cavity and bone marrow, but not in the spleen following exposure to in vitro or in vivo stimulation by bacterial lipopolysaccharides is enhanced. With respect to adaptive immunity, PFOS reduces the total numbers of thymocytes and splenocytes and subpopulations thereof in a dose dependent fashion. Furthermore, comparison of wild-type mice and the corresponding knock-out strain lacking peroxisome proliferator-activated receptor-alpha revealed that these immunological changes are partially dependent on this receptor. Our further studies also show that sub-chronic dietary exposure to an environmentally relevant dose of PFOS does not alter the cellularity of the thymus and spleen and exerts no influence on humoral immune responses. To facilitate examination of the effects of PFOA and PFOS on the hepatic immune system, we developed a procedure for mechanical disruption that yields a larger number of functionally competent immune cells from this organ. In our last study, lower doses of PFOA or PFOS induced hypertrophy of hepatocytes and altered the hepatic immune status. Thus, we find that short-term, high- and low-dose exposure of mice to these fluorochemicals is immunohepatotoxic. / Perfluorooktanat (PFOA) och perfluorooktansulfonat (PFOS) som tillverkas för många olika industri och konsumentprodukter, är globalt förekommande miljögifter. Deras ackumulering i människor och djur ger upphov till en stark oro för hälsoproblem. Vi har granskat effekterna av PFOA och PFOS på det medfödda, ospecifika immunförsvaret. Exponering för höga doser via maten under kort tid minskar det totala antalet cirkulerande vita blodkroppar samt delpopulationerna.. Immunsvaret ökar dock efter stimulering med bakteriella lipopolysaccharider både in vitro och in vivo , dvs produktionen av proinflammatoriska cytokiner av makrofager i bukhålan och benmärgen, men inte i mjälten ökar.. När det gäller adaptiv, specifik immunitet minskar PFOS det totala antalet tymocyter och splenocyter och deras olika subpopulationer. Vid exponering för lägre doser av PFOS induceras hepatomegali utan att påverka tymus eller mjälten.   Vi kunde visa att peroxisomal proliferator-aktiverad receptor-alfa medierar effekterna utav PFOS i tymus samt delar av effekterna av PFOS i mjälten genom att använda möss som saknade denna receptor. . Dettastöds av vår studie med subkronisk exponering för en miljömässig dos av PFOS vilken inte ändrade den cellulära sammansättningen i vare sig  tymus eller mjälte och inte hade  något inflytande på det humorala immunsvaret. För att underlätta studier av hur PFOA och PFOS påverkar immunsystemet i levern utvecklade vi en metod för framrening av immunceller via mekanisk sönderdelning av levern, vilket gavett större antal av funktionella  immunceller från detta organ. I vår sista studie kunde vi påvisa att lägre doser av PFOA eller PFOS inducerade hypertrofi av hepatocyter samt en påverkan av leverns immunförsvar.