Syftet med studien är att undersöka hur tjejer berättar om erfarenheter av sexuellt våld. Det empiriska materialet består av bloggberättelser av anonyma författare som uppger att de är i åldern 14-25 år. Materialet har analyserats med hjälp av en narrativ analys. Vidare har materialet analyserats utifrån en sammanvävning av poststrukturalistiska och fenomenologiskt inriktade perspektiv och feministisk teori. Fokus ligger på hur genus iscensätts och hur förkroppsligade erfarenheter framställs i berättelserna. Uppsatsen visar på att tjejerna enligt sina beskrivningar ofta inte vetat om de ska definiera sina upplevelser som våldtäkt direkt efteråt. Det förstås som att sexuell subjektivitet förhandlas i relation till kulturella normer och dominerande diskurser om sexualitet. Dessa presenterar ofta tjejer som passiva och killar som sexuellt drivande i relation till tjejer. Dock framträder varierade beskrivningar av erfarenheter av sexuellt våld, där ifrågasättande av kulturella diskurser om det passiva och nedtystade våldtäktsoffret delvis kan urskiljas. Omdefinitioner av våldtäkt sker ibland över tid genom att benämna det så i efterhand.

This study has analyzed five different judgments from the colonial anti-sodomy law Section 377 of the Indian Penal Code using the frameworks of Foucauldian genealogical discourse, and Judith Butler’s heterosexual matrix. The aim was to understand and expose how sexuality and lesbianism were constructed within these judgments and to make the norms within the discourses visible. The findings showed sexuality as dependent on a heterosexual and gender-binary norm. Gender hierarchy creates structures of the gender binary that positioned the man in the center of sexual interaction, desire, and sexuality. In contrast, the woman played a passive and often invisible, and nonsexual role. Further, the gender hierarchy produced a sexual hierarchy with natural heterosexuality as the most desirable. To maintain good heterosexuality, differentiation was crucial hence the undesirable and perverted male homosexuality acted as a hostile opposition. Due to the role of women as passive lesbianism appeared invisible. The discourse of the nonsexual woman made lesbian sexuality unimaginable. As a consequence, the lesbian was assumed asexual.

I följande studie har olika sexuella identiteters skildring och inkludering analyserats i tre av RFSU:s reklamfilmer, men med ett specifikt fokus på homosexualitet. RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, är en etablerad svensk riksorganisation som arbetar med sexual upplysning, preventivmedel, aborträtt, frågor gällande sexualitet och rättigheter. Det framgår att reklamkampanjernas primära fokus är att få fler att använda och prata om kondomer, men också att köpa deras kondomer. Syftet med denna studie är att undersöka hur framställningen och inkluderandet av homosexualitet har sett ut i reklamfilmerna i förhållande till heteronormativa strukturer. Studien behandlar dessutom likheter och skillnader reklamfilmerna emellan. Analysen och resultatredovisningen har genomförts med hjälp av ett queerteoretiskt perspektiv och en semiotisk metod, och dess redskap; denotation, konnotation och myt. Studiens resultat visar att RFSU reproducerar heteronormativa strukturer, även om graden av heteronormativitet varierar i de olika reklamfilmerna. / This bachelor thesis contains a study of how people who identify as homosexual, but also to some degree; people who identify as heterosexual, is portrayed in three commercials from RFSU, Swedish Association for Sexuality Education. RFSU is an established Swedish national organization working with questions regarding sexual education, contraceptives, abortion, sexuality, and human rights. The purpose of these three commercials is to encourage the usage of condoms and to deliver the importance of it but the intention is also to get people to buy their condoms. The purpose of this study is to examine how the representation and inclusion of homosexual people are portrayed in the selected commercials. The study also deals with similarities and differences between the commercials. A queer perspective and a semiotic method and its tools denotation, connotation, and myth are implemented in the analysis. The study shows that RFSU reproduce heteronormative structures, even though the extent of heteronormativity variegates and has altered in the three different commercials.

<p>Vad är normalt? Vem äger det samhälleliga tolkningsföreträdet av att vara normal? Vad gör och hur formar ett begrepp som normalitet oss som individer, medborgare och medmänniskor i det att vi försöker konstruera mening och betydelse av vår egen vardag samtidigt som vi försöker förstå vår gemensamma omvärld? Det är vad min magisteruppsats handlar om. Hur det blir exkluderat som utmanar normens tolkningsföreträde av vad som är möjligt att beteckna som normalt när det gäller olika sociala uttryck av kön och sexualitet. Vad händer med ett begrepp som gör motstånd mot en normalitet som konstruerar en viss tillhörighet som mer normal än någon annan? Vad blir den sociala konsekvensen av att det s k normala talar om denna utmaning och detta motstånd i ett offentligt samtal? Det är denna diskussion som utgör fokus i min uppsats i vilken jag studerar det offentliga samtalet om begreppet queer i svensk dagspress och hur det formuleras inom vad jag menar är en heteronormativ samhällelig diskurs, där queer genom att konstitueras som synonymt med den avvikande ofarliggörs i bekräftelsen och reproduceringen av det normala. </p><p>Genom att studera detta är det möjligt att synliggöra olika former av sociala konsekvenser som kan tydliggöra varför normalitet som konstituerande diskurs ständigt återskapas och bekräftas som avgörande för hur det är relevant att organisera ett samhälle socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt. Något som får konsekvenser för oss som individer, medborgare och medmänniskor i hur vi tolkar och ger betydelse av vår egen vardag och tillhörighet i en för oss gemensam omvärld, vare sig det handlar om olika former av kön och sexualitet eller inte. Den sociala konstruktionen av ett begrepp som normalitet fungerar begränsande och maktutövande för samtliga sociala uttryck som den enskilda individen väljer att gestalta. Så ett ofarliggörande av det som ifrågasätter det som hävdar sin egen normalitet genom uteslutningen av någonting annat eller någon annan innebär en maktutövning med sociala konsekvenser. Särskilt som det sker i ett av flera offentliga samtal tillgängligt i ett vardagligt sammanhang, så som t ex i dagspressen. Jag menar därmed att genom att studera vad som konstrueras och definieras som normalt öppnas det upp för en möjlighet till förändring av de samhälleliga mekanismer som exkluderar den enskilda individens möjligheter till olika former av uttryck och inkludering socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att granska och undersöka hur förälskelse, kärlek och sexualitet i ett heterosexuellt parförhållande beskrivs och förklaras ur ett jungianskt perspektiv. Undersökningen utgår från följande frågeställningar:</p><p>- Hur uppstår förälskelse och kärlek ur ett jungianskt perspektiv?</p><p>- Vilka arketyper inverkar på en heterosexuell parrelation, och på vilket sätt inverkar de?</p><p>Jag har valt att undersöka hur kärlek i ett heterosexuellt förhållande uppstår ur ett jungianskt perspektiv. Jag har valt att studera, läsa och granska den litteratur som finns tillgänglig inom området, och har utgått ifrån ett nutida västerländskt perspektiv. Arbetet är en litteraturstudie och den litteratur som jag har använt mig av är så modern och nutida som möjligt, och jag har i denna uppsats därför valt att inte använda mig av t.ex. Emma Jungs ”Animus och Anima” eller C. G. Jungs ”Människan och hennes symboler”, eftersom de i en del avseenden kan verka omoderna. Kvinnors möjlighet till utbildning och självförverkligande i ett modernt västerländskt samhälle är t.ex. annorlunda idag än vad de var när dessa böcker skrevs. Jag har istället valt att använda mig av Sanford, som är en verksam jungiansk analytiker och präst och som skrev sin bok Osynliga Partners 1980. Även Pascal kan räknas till den yngre generationen av jungianska analytiker. Dessa författare använder sig av C. G. Jungs ursprungliga teorier och tankar, men har ombearbetat dessa i modernare form.</p><p>Jag har valt att intervjua fyra stycken individer i exemplifierande och reflekterande syfte. Jag vill noga betona att de inte tjänar ett resultat- och slutsatssyfte. De är för få för att som sådana räknas in i ett resultatsyfte, utan tjänar istället ett syfte i att vara exempel på hur moderna människor kan tänka. De intervjuade valdes ut genom personliga kontakter, och intervjuerna genomfördes per telefon. De frågor som jag ställde, var frågor som uppkom av intresse, efter att ha studerat och granskat den jungianska litteraturen.</p>

Syftet med uppsatsen är att granska och undersöka hur förälskelse, kärlek och sexualitet i ett heterosexuellt parförhållande beskrivs och förklaras ur ett jungianskt perspektiv. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: - Hur uppstår förälskelse och kärlek ur ett jungianskt perspektiv? - Vilka arketyper inverkar på en heterosexuell parrelation, och på vilket sätt inverkar de? Jag har valt att undersöka hur kärlek i ett heterosexuellt förhållande uppstår ur ett jungianskt perspektiv. Jag har valt att studera, läsa och granska den litteratur som finns tillgänglig inom området, och har utgått ifrån ett nutida västerländskt perspektiv. Arbetet är en litteraturstudie och den litteratur som jag har använt mig av är så modern och nutida som möjligt, och jag har i denna uppsats därför valt att inte använda mig av t.ex. Emma Jungs ”Animus och Anima” eller C. G. Jungs ”Människan och hennes symboler”, eftersom de i en del avseenden kan verka omoderna. Kvinnors möjlighet till utbildning och självförverkligande i ett modernt västerländskt samhälle är t.ex. annorlunda idag än vad de var när dessa böcker skrevs. Jag har istället valt att använda mig av Sanford, som är en verksam jungiansk analytiker och präst och som skrev sin bok Osynliga Partners 1980. Även Pascal kan räknas till den yngre generationen av jungianska analytiker. Dessa författare använder sig av C. G. Jungs ursprungliga teorier och tankar, men har ombearbetat dessa i modernare form. Jag har valt att intervjua fyra stycken individer i exemplifierande och reflekterande syfte. Jag vill noga betona att de inte tjänar ett resultat- och slutsatssyfte. De är för få för att som sådana räknas in i ett resultatsyfte, utan tjänar istället ett syfte i att vara exempel på hur moderna människor kan tänka. De intervjuade valdes ut genom personliga kontakter, och intervjuerna genomfördes per telefon. De frågor som jag ställde, var frågor som uppkom av intresse, efter att ha studerat och granskat den jungianska litteraturen.

Vad är normalt? Vem äger det samhälleliga tolkningsföreträdet av att vara normal? Vad gör och hur formar ett begrepp som normalitet oss som individer, medborgare och medmänniskor i det att vi försöker konstruera mening och betydelse av vår egen vardag samtidigt som vi försöker förstå vår gemensamma omvärld? Det är vad min magisteruppsats handlar om. Hur det blir exkluderat som utmanar normens tolkningsföreträde av vad som är möjligt att beteckna som normalt när det gäller olika sociala uttryck av kön och sexualitet. Vad händer med ett begrepp som gör motstånd mot en normalitet som konstruerar en viss tillhörighet som mer normal än någon annan? Vad blir den sociala konsekvensen av att det s k normala talar om denna utmaning och detta motstånd i ett offentligt samtal? Det är denna diskussion som utgör fokus i min uppsats i vilken jag studerar det offentliga samtalet om begreppet queer i svensk dagspress och hur det formuleras inom vad jag menar är en heteronormativ samhällelig diskurs, där queer genom att konstitueras som synonymt med den avvikande ofarliggörs i bekräftelsen och reproduceringen av det normala. Genom att studera detta är det möjligt att synliggöra olika former av sociala konsekvenser som kan tydliggöra varför normalitet som konstituerande diskurs ständigt återskapas och bekräftas som avgörande för hur det är relevant att organisera ett samhälle socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt. Något som får konsekvenser för oss som individer, medborgare och medmänniskor i hur vi tolkar och ger betydelse av vår egen vardag och tillhörighet i en för oss gemensam omvärld, vare sig det handlar om olika former av kön och sexualitet eller inte. Den sociala konstruktionen av ett begrepp som normalitet fungerar begränsande och maktutövande för samtliga sociala uttryck som den enskilda individen väljer att gestalta. Så ett ofarliggörande av det som ifrågasätter det som hävdar sin egen normalitet genom uteslutningen av någonting annat eller någon annan innebär en maktutövning med sociala konsekvenser. Särskilt som det sker i ett av flera offentliga samtal tillgängligt i ett vardagligt sammanhang, så som t ex i dagspressen. Jag menar därmed att genom att studera vad som konstrueras och definieras som normalt öppnas det upp för en möjlighet till förändring av de samhälleliga mekanismer som exkluderar den enskilda individens möjligheter till olika former av uttryck och inkludering socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt.

<p>Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk <em>Heptameron</em>. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitet<strong> </strong>och genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger på<strong> </strong>en normerande och<strong> </strong>normaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång.</p><p>Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i <em>Heptamerons </em>noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt.</p> / <p>In this study I am analyzing how categories of sexuality and gender are represented in Marguerite de Navarre’s <em>Heptameron</em>. I have narrowed the object of study down to two of the seventy-two novellas; number forty-seven and forty-three, and to four of the ten devisants; Oisille, Parlamente, Hircan and Dagoucin. The theoretical frame<strong> </strong>is taken from Judith Butlers <em>Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity</em> (1990) and <em>Undoing Gender</em> (2004) and from Thomas Laqueurs <em>Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud</em> (1990). Butler’s aim is to deconstruct terms such as feminine and masculine, which function as imagined normalization categories due to power relations. In <em>Undoing Gender </em>she asks: “If I am a certain gender, will I still be regarded as part of the human? Will the ‘human’ expand to include me in its reach? If I desire in certain ways, will I be able to live?” These questions are of great importance for my study, which presents how the categories of sexuality and gender can be negotiated in the equalized frame Marguerite de Navarre creates for her ten devisants and novellas. At the same time I assess how every attempt to go beyond the boundaries of norms fails due to a norm of heterosexuality, which constrains the binary categories of man and woman.</p><p>There are four main discourses by which the heterosexual norm is internalized by the devisants in <em>Heptameron</em>: the Christian, the aristocratic, the patriarchal and the neo-platonic. I suggest that each of the four devisants that I have studied represents one of these discourses. Since there are no definitive lines or definitive conclusions reached in the discussions among them it would be more correct to say that all the discourses effect all of the devisants to some extent, but<strong> </strong>that all the devisants act through a main discourse when he/she express his/her individual opinions.</p><p>When the devisants in the frame leave it to the reader to come to a conclusion about right or wrong behavior for men and women, they are still rather set in their own opinions and, also, quite unforgiving. It is my contention that the novellas create more room for negotiations of the sexual and gender roles than the frame. In novella forty-three a woman acts within the role of the active, hence masculine, part of a love affair, and novella forty-seven tells the story of a <em>parfaicte</em> <em>amytié</em> between two men. But it is also obvious that these attempts to stress and break the norms of sexuality and gender are unsuccessful, once again due to the fixed norm of heterosexuality which constrain the binary categories of man and woman. In the novellas these very failures put the norms under stress, since they point out the very problem with the determination of sexual and gender categories which were prevalent during the Renaissance.</p><p>I conclude my results by returning to Butler’s question above; “If I desire in certain ways, will I be able to live?” In <em>Heptameron </em>one can always find a chance to try a different way, but in the end only the heterosexual desire in which man and woman are in dichotomy survives.</p>

Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk Heptameron. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitet och genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger på en normerande och normaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång. Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i Heptamerons noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt. / In this study I am analyzing how categories of sexuality and gender are represented in Marguerite de Navarre’s Heptameron. I have narrowed the object of study down to two of the seventy-two novellas; number forty-seven and forty-three, and to four of the ten devisants; Oisille, Parlamente, Hircan and Dagoucin. The theoretical frame is taken from Judith Butlers Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity (1990) and Undoing Gender (2004) and from Thomas Laqueurs Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud (1990). Butler’s aim is to deconstruct terms such as feminine and masculine, which function as imagined normalization categories due to power relations. In Undoing Gender she asks: “If I am a certain gender, will I still be regarded as part of the human? Will the ‘human’ expand to include me in its reach? If I desire in certain ways, will I be able to live?” These questions are of great importance for my study, which presents how the categories of sexuality and gender can be negotiated in the equalized frame Marguerite de Navarre creates for her ten devisants and novellas. At the same time I assess how every attempt to go beyond the boundaries of norms fails due to a norm of heterosexuality, which constrains the binary categories of man and woman. There are four main discourses by which the heterosexual norm is internalized by the devisants in Heptameron: the Christian, the aristocratic, the patriarchal and the neo-platonic. I suggest that each of the four devisants that I have studied represents one of these discourses. Since there are no definitive lines or definitive conclusions reached in the discussions among them it would be more correct to say that all the discourses effect all of the devisants to some extent, but that all the devisants act through a main discourse when he/she express his/her individual opinions. When the devisants in the frame leave it to the reader to come to a conclusion about right or wrong behavior for men and women, they are still rather set in their own opinions and, also, quite unforgiving. It is my contention that the novellas create more room for negotiations of the sexual and gender roles than the frame. In novella forty-three a woman acts within the role of the active, hence masculine, part of a love affair, and novella forty-seven tells the story of a parfaicte amytié between two men. But it is also obvious that these attempts to stress and break the norms of sexuality and gender are unsuccessful, once again due to the fixed norm of heterosexuality which constrain the binary categories of man and woman. In the novellas these very failures put the norms under stress, since they point out the very problem with the determination of sexual and gender categories which were prevalent during the Renaissance. I conclude my results by returning to Butler’s question above; “If I desire in certain ways, will I be able to live?” In Heptameron one can always find a chance to try a different way, but in the end only the heterosexual desire in which man and woman are in dichotomy survives.

This thesis deals with questions concerning ongoing constructions of heterosexuality as a norm in the Swedish church. Empirically the study is based partly on interviews with thirteen homo- and bisexual priests, one district visitor and one church politician and partly on some of the church’s own inquiries and documents concerning the question of Christianity and ”deviant” sexuality. The aim for this study is to examine how norms for sexuality, coexistence and gender are repeated in the documents created by the Swedish church itself about homosexuality and Christianity and to discern how these norms are present and have sense – are reproduced, challenged and transformed in life stories of Christian homo- and bisexual individuals. To be able to see how the notion of homosexuality as abnormal is reproduced, secured and challenged I have chosen to interpret texts, observations and life stories from a critical discourse perspective. In this theoretical tradition it is central to stress how, or rather to investigate what strategies are used to produce and maintain notions of ”abnormality”. One dominating view in the discussions within the church is that homosexuals and heterosexuals have equal value but that partnership cannot be equated with marriage. This understanding is expressed in my examples of formations of heteronormativity within the church. In the interview persons’ narratives there are discourses represented that are articulated in the church’s own inquiries but the narratives also express counter discourses. They speak about themselves in relation to, for example, imperative heterosexuality, homosexual ideals, core family ideals, theological way of thinking and dichotomizing understanding of gender. I have identified several ”uses” in the narratives and all of them are contained in an overall Christian homosexual ”us”. Instead of viewing themselves as being ”wrong” some of the interview persons have moved the problem to the heteronormativity. Experiences of not being part of the norm have made them strong and willing to struggle and fight for their rights. This position, outside the norm, is by some viewed positively. The homosexuals’ experiences of oppression have led to a desire to liberate the church from homophobia and show ”the true” church, where no one is discriminated. Homosexuals are accepted within the church, but only as deviants. This way heterosexuality is being made the superior category. Its meaning and superior position cannot be questioned according to many of the church’s representatives. Still, this is exactly what is happening when homosexuals are increasingly visible to the public and when they challenge the heterosexual norm. This provocation makes the heterosexual norm visible and forces representatives of the norm to deal with it! / Författaren har bytt efternamn till Holst.