<p>Utgångspunkten för denna studie är att dokumentera och redogöra den traditionsbaserade utläggningsmetodologi inom islam. Fokus ligger på hur de traditionsbundna och de konservativa inriktningarna av sunni islam uppfattar denna företeelse.</p><p>Betydelsen av <em>tafsir </em>har kommit att spela en allt viktigare roll till stor följd av den debatt som förs kring islam och vilken förståelse eller tolkning som skall ha företräde. Debatten fokusera primärt kring hur Koranen bör förstås och tolkas, vilket visar sig i den alltmer utpräglade konflikten mellan traditionsbundna inriktningar och progressiva grupperingar. De progressiva grupperna menar att islam och Koranens förordningar måste förstås utifrån den kontext de tillkom i och således är många av dessa förordningar föråldrade och i behov av omtolkning, medan de traditionsbundna inriktningarna anser att islam och Koranens bestämmelser är universella och följaktligen inte tidsbundna.</p><p>Syftet med uppsatsen är att beskriva de principer som den traditionsbaserade tolkningsmetodologin utgörs av och att belysa hur dessa möjliggör att en korrekt förståelse av Koranen kan förvärvas.</p>

<p>Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur feministiska strävanden påverkat och eventuellt förändrat den religiösa judendomen. Studien har utgått från de fyra judiska inriktningarna: ortodoxi, reformism, konservatism och rekonstruktivism, samt en analys av begreppen ”historik” och ”texter, tolkning och symboler”. I analysen av ovanstående kohorter i mitt arbete har jag utgått från en konstruktivistisk teoriram.</p><p>Jag har uteslutande använt mig av ett feministiskt angreppssätt i detta arbete. Jag har undersökt hur den historiska kontexten, texter, symboler och tolkning bidragit till att cementera kvinnans underordning i förhållande till mannen. Arbetet belyser de olika framstegen som gjorts till förmån för kvinnan inom det religiösa livet. Litteraturen diskuterar även runt orsaker till och verkningar av denna problematik.</p><p>Analysen har visat på betydande skillnader mellan de olika grenarna ifråga om feministiska framsteg. Den har också påvisat att feminismen som tendens, sakta men säker tilltar. Samtidigt visar arbetet på att feminismen som rörelse fortfarande möter hårt motstånd inifrån rörelsen. Den visar också att samhälle, religion och kultur samverkar i de framsteg respektive motstånd som möter feminismen som rörelse.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om katarerna ska räknas som heretiker, vilket har varit fallet från medeltiden och framåt eller om de egentligen borde räknas som urkristna vilket de själva ansåg och varför forskningen är motstridig i denna fråga.</p>

<p>Detta arbete riktas framför allt till omvärlden, men också till assyrierna/syrianerna, främst till andra generationen assyrier/syrianer som lever idag i exil. De som lever i trygghet och säkerhet, skall uppmärksammas om vad som händer där ute i det verkliga livet. Arbetet skall förhoppningsvis bidra till högre kunskaper om minoritetsfolken i krigshärjade och diktatoriska länder som Irak, Iran, Syrien och Turkiet. Dessa är bara några få länder av de vars befolkning lider av tortyr, förtryck och förföljelse. Faktum är att en del etniska minoriteter har övergivits och lämnats åt sitt öde. Arbetet är ett rop på hjälp för alla de som behöver hjälp av alla slag. Några sådana är folkgruppen assyrier/syrianer vars situation jag behandlar närmare i texten.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka Asherahs roll i den forntida israelitiska religionen i förhållande till Jahve.</p>

<p>In this essay I have tried to describe the rich tradition of thoughts about the afterlife in Judaism. The first part contains litterary studies and the second part is based on interviews with religious representatives. The first part is a description of the progress of thought in history around the issue afterlife. The sources reveal a vast amount of intellectual work on the issue. I have tried to follow the path of thought, and how it developed, so that the reader can see how one thought leads to the other but also how each period’s way of thinking is influnced by its context. The picture is not homogenetic. Troughout Jewish history there has been a permisive attitude against the impulse of saying the opposite of the general wiew, and to include the counterparts view in the texts that was saved for the future. Despite this, there have been influences from important philosophers, changes in history (enlightenment and holocaust) and both common attitudes and prejudicism, that has taken the issue afterlife off the agenda in judaism. It is – up until this day – not unusual that a rabbi, confronted with the question what jews beleive about life after death, can answer: - ”We have no beleif in the afterlife. We are a this-worldly religion.” When I started my work on this essay I talked with a friend who had heard a christian priest talk about what they knew about the Jewish views on the afterlife, and their conclusion was that the jews didn’t have any view on the afterlife.” This essay proves that they are wrong, although I met restraint. Having read a lot about the vast tradition about afterlife ideas through history, it was astonishing and surprising to get the answer, ”we don’t have a view about the afterlife, from one of the representatives. The second part of the essay tries to answer the question wether there is a conciousness about the vast and rich tradition of though about the afterlife, or not. Despite the restraint, the interviewed representatives revealed a great deal of knowledge, even of the parts in the tradition that they deny. My hope and ambition with this essay is that reading it will guide the reader inside the Jewish way of thinking, more than answering the question what will happen after I die. If I manage to show the reader my fascination of the combination between playfulness and deep seriousity in Jewish thinking; I have succeded.</p> / <p>I denna uppsats så har jag försökt beskriva den rika och varierade tradition av tankar rörande livet efter detta inom judendomen. Dess första del är en litterär studie och dess andra baserar sig på tre intervjuer av religiösa representater. Den första delen innehåller en beskrivning av tankens utveckling genom historien, vad gäller ämnet livet efter detta. Källorna som tar upp ämnet, visar upp en stor mängd fascinerande intellektuellt och konstnärligt arbete. Jag har försökt följa tankens väg och hur den utvecklats, så att läsaren kan se hur en tanke lett till en annan och hur varje periods tänkande är influerat av sin kontext. Bilden är inte homogen. I judisk historia så har det alltid funnits en tillåtande attityd till impulsen att säga det motsatta till den allmänna åsikten, och att inkludera dessa i Texterna som sedan sparades för framtiden. Trots detta, så har influenser ifrån viktiga filosofer, förändringar i historien (upplysningen och holocaust) och både vanliga attityder och fördomar, satt ämnet livet efter detta utanför agendan. Det är inte ovanligt att en rabbin – till dags dato – som får frågan vad judar tror om livet efter döden,svarar: - ”Vi har ingen syn på livet efter döden. Vi är en livets religion.” När jag började jobba med denna uppsats, sa en vän till mig att en kristen präst sagt samma sak: - ”Judar har ingen syn på livet efter detta.” Denna uppsats visar att de har fel, men jag mötte ett märkligt motstånd. Efter att ha läst massor om den rika tradition av föreställningar om livet efter detta inom judendomen, så var det en smula chockerande och överraskande att få svaret ”vi har ingen syn på livet efter döden”, när jag beskrev min uppgift för ett av intervjuobjekten. Den andra delen av uppsatsen försöker besvara frågan huruvida det finns en medvetenhet om den rika och djupa tradition rörande föreställningar om livet efter detta, eller inte. Trots motståndet, visade de intervjuade upp en stor kunskap även om delar av traditionen som de förnekade. Mitt hopp och min ambition med denna uppsats är att den som läser den skall känna sig guidad in i judiskt sätt att tänka, mer än att få svar på vad som kommer att hända efter döden. Om jag lyckas visa läsaren min egen fascination av kombinationen mellan lekfullhet och djupt allvar i judiskt tänkande; då har jag lyckats.</p>

<p>Uppsatsen bygger på en fältstudie utförd bland 10 gifta, brahminska kvinnor i området Assi i Benares (Varanasi)i Indien. Avsikten med fältstudien var att ta reda på om och i sådana fall vad, hur och varför kvinnorna i undersökningsgruppen utför några dagliga religiösa handlingar. Varje kvinna har intervjuats vid två tillfällen. Intervjuerna har skett med hjälp av tolk som översatt från engelska till hindi och hindi till engelska.</p><p>Uppsatsen besvarar tre inledande frågeställningar:</p><p>1. Utför kvinnorna i undersökningsgruppen några dagliga religiösa handlingar?</p><p>2. (I sådana fall) Vilka religiösa handlingar utför de dagligen? (Tillvägagångssätt? Finns det några likheter/olikheter?)</p><p>3. Varför utför kvinnorna dessa handlingar? (Hur förklarar de ritualerna de utför?)</p><p>Resultatet av undersökningen visar att alla kvinnor i gruppen varje dag utför en puja ("gudstjänst") på morgonen och att en majoritet även utför en puja varje kväll. Fokus kom därmed att hamna på just pujan och dess utförande.</p><p>Vissa små skillnader finns i de olika kvinnornas tillvägagångssätt när de utför sina pujor, men det finns också en tydlig stomme, eller kärna, som återfinns hos alla. När det gäller morgonens puja består denna stomme av sex steg, upacaras, och hos kvällens puja, som</p><p>oftast är mindre, hittas en stomme av två steg. Stegen redovisas och diskuteras utförligt i uppsatsen.</p><p>Kvinnorna förklarar sitt tillvägagångssätt med att de olika stegen utförs för att ta hand om gud och göra gud nöjd. För att förstå detta resonemang bör man ha kunskap om det hinduiska gudsbegreppet, synen på gud som personlig och närvarande. Synen på gud diskuteras ingående i uppsatsen. Kvinnornas tillvägagångssätt är också ett resultat av traditionsförmedling. Ingen i undersökningsgruppen har läst sig till hur hon ska göra utan har lärt sig av sina föräldrar och svärföräldrar och ibland har hon också lagt till egna inslag.</p><p>För kvinnorna i undersökningsgruppen är det viktigt att varje dag utföra sina pujor. Den vanligaste förklaringen till detta är att pujorna skänker dem frid i sinnet, "mann ki shanti".</p><p>Uppsatsen är beskrivande och den är fokuserad på den empiriska undersökningen. Resultatet av fältstudien diskuteras och fördjupas av litteratur med anknytning till innehållet.</p>

This study examines the phenomenon of crusading in the Iberian Peninsula through the lens of the battle of Las Navas de Tolosa (1212). This battle was both a major Christian victory over the Almohad Empire of Morocco and its Andalusian allies, and the most successful crusade of the papacy of Innocent III. As such, it serves as an ideal case study for the practice and culture of crusading in the early thirteenth century. The examination of the battle helps to expand our understanding of crusading in a number of ways. First, by examining the institutional aspects of the battle, against the backdrop of the career of Innocent III, it becomes clear that Las Navas was the first crusade in which all of the aspects of papal crusade policy were successfully brought together and implemented. The victory gave the Pope the confidence and capital to officially institutionalize the crusade shortly thereafter in 1215. Secondly, a close study of the participants reveals that, despite the development of official crusade practices, there were many disparate views on what exactly it meant to go on crusade, and what crusaders were expected to do. The Iberian Christians differed greatly from many of the international crusaders both in their cultural attitudes and their expectations of the campaign. For the French participants, the campaign was part of a well-established crusading tradition, passed down from their ancestors. For the Spanish, crusade was a new concept, just beginning to take hold and influence their approach to the regular warfare with their Muslim neighbors. However, the victory of Las Navas helped to solidify and expand the acceptance of crusade ideology in the minds of the Iberian Christians in the ensuing years.

Gothicism in general, and the Swedish Gothicism in particular, had a close connection to the esoteric currents that were flourishing all over Europe in the Early Modern Period. Apocalyptic predictions and prophecies useful to Gothic propaganda were derived from contemporary esoteric streams, but alongside these came Hermetic and Neo-Platonic speculations of a more individual character that emphasized man’s gradual ascension toward a higher state. The foremost representative for this union of Gothicism and Esotericism was Johannes Bureus (1568-1652). Although a pioneer of runology and Swedish grammatical studies, Bureus felt he made his greatest contributions in the sphere of mysticism. Influenced by the concept of a Philosophia Perennis, Bureus believed this eternal philosophy was not only expressed by the ancient Greeks, Egyptians, and Hebrews, but also by the ancient Norse. Bureus represents what could be termed an Esoteric Gothicism. In his work, the ideal of Gothicism melds with Esotericism in the form of Alchemy, Kabbalah, Hermeticism, Astrology, and Magic. Bureus himself called his esoteric system a Nordic Kabbalah, a “Notaricon Suethica,” or a “Kabala Upsalica.” Bureus’s Esotericism is explicated primarily in his manuscripts such as the Cabbalistica, Antiquitates Scanziana, and especially Adulruna Rediviva (the latter produced in seven versions over a forty-year period), but also in his major opus, dedicated to his pupil Queen Christina, the printed apocalyptic book Nordlanda Lejonsens Rytande. In examining Esoteric Gothicism we can discern a further tendency within Gothicism beyond the national chauvinism typically seen as exemplifying the movement. In Bureus’s work, Gothic motifs are combined with runes and Old Norse themes in an imaginative manner, but most characteristic of Bureus is how he uses the results to describe a highly individual path of initiation which leads to unity with God. Bureus’s ideas may seem eccentric to a modern reader, but properly situating them in their historical context reveals the role he played in an influential current in European intellectual and spiritual history, a current often referred to by scholars as Western Esotericism.

Uppsatsen bygger på en fältstudie utförd bland 10 gifta, brahminska kvinnor i området Assi i Benares (Varanasi)i Indien. Avsikten med fältstudien var att ta reda på om och i sådana fall vad, hur och varför kvinnorna i undersökningsgruppen utför några dagliga religiösa handlingar. Varje kvinna har intervjuats vid två tillfällen. Intervjuerna har skett med hjälp av tolk som översatt från engelska till hindi och hindi till engelska. Uppsatsen besvarar tre inledande frågeställningar: 1. Utför kvinnorna i undersökningsgruppen några dagliga religiösa handlingar? 2. (I sådana fall) Vilka religiösa handlingar utför de dagligen? (Tillvägagångssätt? Finns det några likheter/olikheter?) 3. Varför utför kvinnorna dessa handlingar? (Hur förklarar de ritualerna de utför?) Resultatet av undersökningen visar att alla kvinnor i gruppen varje dag utför en puja ("gudstjänst") på morgonen och att en majoritet även utför en puja varje kväll. Fokus kom därmed att hamna på just pujan och dess utförande. Vissa små skillnader finns i de olika kvinnornas tillvägagångssätt när de utför sina pujor, men det finns också en tydlig stomme, eller kärna, som återfinns hos alla. När det gäller morgonens puja består denna stomme av sex steg, upacaras, och hos kvällens puja, som oftast är mindre, hittas en stomme av två steg. Stegen redovisas och diskuteras utförligt i uppsatsen. Kvinnorna förklarar sitt tillvägagångssätt med att de olika stegen utförs för att ta hand om gud och göra gud nöjd. För att förstå detta resonemang bör man ha kunskap om det hinduiska gudsbegreppet, synen på gud som personlig och närvarande. Synen på gud diskuteras ingående i uppsatsen. Kvinnornas tillvägagångssätt är också ett resultat av traditionsförmedling. Ingen i undersökningsgruppen har läst sig till hur hon ska göra utan har lärt sig av sina föräldrar och svärföräldrar och ibland har hon också lagt till egna inslag. För kvinnorna i undersökningsgruppen är det viktigt att varje dag utföra sina pujor. Den vanligaste förklaringen till detta är att pujorna skänker dem frid i sinnet, "mann ki shanti". Uppsatsen är beskrivande och den är fokuserad på den empiriska undersökningen. Resultatet av fältstudien diskuteras och fördjupas av litteratur med anknytning till innehållet.