No description available.

Introduction: According to the World Health Organization, physical inactivity is the fourth leading cause of global mortality. Illness due to lack of physical activity occurs more or less in different groups. Women and children have been shown to be expanding risk groups for inactivity, overweight and its consequential diseases. The problem is believed to be the bottom line of women's major responsibility for home and family where time and energy are not sufficient for their own involvement in physical activity. Parents lifestyle and health attitudes are reproduced by their children, therefore an approach to good health is desirable, partly to promote the future health of each child, but also to avoid several generations with unhealthy behaviour. Aim: The aim of this study is to explore the physical activity habits of parents and to investigate whether trait hope influences the physical activity level and health in relation to parenting. It is also at interest to look at gender differences in physical activity, hope and health among parents with small children. Method: 106 respondents participated in the study (80 women and 26 men). All were parents between the ages of 25 and 44. A questionnaire was used to measure: physical activity level, trait hope, perceived stress, perceived general health, motivation and opportunity for physical activity. Results: Hopefulness showed no significant correlation with physical activity, however, it did with other interesting health indicators. There are some differences between the physical activity level of mothers and fathers where fathers reported a higher level of physical activity, but also more time sedentary than the mothers. Conclusion: Hopefulness as a trait can to a certain extent predict and thus indicate a direction for the current state of health of parents. For example, hopeful parents seem to be less stressed and to experience their overall health better. Future research on how men's health is affected by parenting and more concrete suggestions of interventions is a desirable continuation to promote health in families with small children. / Introduktion: Fysisk inaktivitet är enligt Världshälsoorganisationen (VHO) den fjärde största orsaken till global dödlighet. Kvinnor och barn har visat sig vara expanderande riskgrupper för inaktivitet, ohälsa och dess följdsjukdomar. Problemet tros bottna i kvinnors stora ansvar för hem och familj där tid och energi inte räcker till ett eget engagemang i fysisk aktivitet. Föräldrars levnadsvanor återspeglas av barnen varpå goda hälsobeteenden är önskvärda, dels för att främja varje barns framtida hälsa men också för att hindra att ohälsa sprids över generationer. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att kartlägga småbarnsföräldrars fysiska aktivitetsvanor samt att undersöka om hoppfullhet är en egenskap som kan påverka deras hälsa. Det är också av intresse att ta reda på om det förekommer några könsskillnader i fysiska aktivitetsvanor, hoppfullhet och hälsa bland småbarnsföräldrar. Metod: 106 respondenter deltog i studien (80 kvinnor och 26 män). Samtliga respondenter har barn under åtta år och var själva mellan 25- och 44 år. En kvantitativ metod i form av frågeenkät användes för att undersöka: fysisk aktivitetsnivå, hoppfullhet, upplevd stress, upplevd allmän hälsa, motivation och möjlighet till fysisk aktivitet. Resultat: Hoppfullhet visade inget signifikant samband med fysisk aktivitet dock med andra intressanta hälsoindikatorer som upplevd stress, allmän hälsa och motivation till fysisk aktivitet. Det förekommer vissa skillnader mellan mammors och pappors fysiska aktivitetsnivå. Männen uppgav en högre nivå av fysisk aktivitet men samtidigt också mer tid stillasittande än kvinnorna. Slutsats: Hoppfullhet visar ett visst samband till olika hälsoindikatorer och kan således bidra till att ange riktning åt en småbarnsförälders aktuella hälsotillstånd. Till exempel så verkar högt hoppfulla föräldrar vara mindre stressade samt uppleva sin allmänna hälsa bättre. Mer forskning kring hur mäns hälsa påverkas av föräldraskap samt fler konkreta förslag på förbättringsåtgärder är en önskvärd fortsättning för att främja hälsa i småbarnsfamiljer.

The goal of this research was to determine if there are significant differences in the attribution styles for positive and negative events between students of differing ability and the correlation of these attribution styles to hopefulness. The study examined twelfth grade advanced placement (AP N = 45) students and twelfth grade students with documented learning differences enrolled in college preparatory classes (CP-LD N = 14). Both groups of students came from high socioeconomic backgrounds. The students' internal attributions related to hopefulness were measured with the Hope Scale (Snyder, 1994) which assesses the constructs of agency (will), pathway (way), and produces an overall hopefulness score. Results indicate that AP and CP-LD students had similar measures of internal attribution for positive events, but significantly distinct measures of internal attribution for negative events. However, the AP students show no statistically significant difference from CP-LD students in their measures of agency, pathway, or overall hopefulness.

Syftet med studien var att undersöka vilka känslor klimataktivister upplever idag inför framtiden samt vilka känslor de förväntas uppleva i framtiden. Urvalet bestod av nio klimataktivister bosatta i Sverige som engagerar sig inom klimatfrågor genom en eller flera ideella organisationer. Datan samlades in genom story-completion task och semistrukturerade intervjuer och analyserades med induktiv tematisk analys. I resultatet av studien framkom att deltagarna upplever negativt laddade känslor som rädsla, hopplöshet och skuld – samt positivt laddade känslor, som hoppfullhet, inför framtiden idag. Samma resultat syntes i de känslor som förväntas upplevas i framtiden. Anledningen till de negativt upplevda känslorna är delvis deras känslor av misstro gentemot dagens samhällssystem, dagens politik och människors ovilja till beteendeförändring. Flera av deltagarna uppgav att de vill tro på att det är möjligt att skapa en framtid som stämmer överens med deras förhoppningar för att finna motivation och fortsätta orka engagera sig för klimatet; en form av känsloreglering. / The purpose of this study was to investigate which emotions climate activists experience today regarding the future and which emotions they expect to experience in the future. The sample consisted of nine climate activists living in Sweden that are engaged in climate issues through one or more non-profit organizations. The data was collected through story-completion task and semi structured interviews and was analyzed with inductive thematic analysis. The results show that the participants experience negatively charged emotions such as fear, hopelessness and guilt – and positively charged emotions, such as hopefulness, regarding the future today. The same results were seen in the emotions who are expected to be experienced in the future. The reason for the negatively charged emotions seems to be their experience of a distrust of today’s social system, today’s politics and people’s disinclination to change their behavior. Most of the participants stated that they want to believe that it’s possible to create a future that matches their hope in order to find motivation and the energy to keep being active for the climate; a form of emotion regulation.

No description available.

No description available.