Oavsett vilken stridskraftstillhörighet ett förband har kommer det alltid att finnas utmaningar för chefen i ledarskapet, speciellt under förhållanden som upplevs som stressade. Det har skett en ökning av förband i internationella insatser under de senaste 10 åren i och med försvarstransformationen i början av 2000-talet. Flygvapnets transportflygförband har upplevt en signifikant ökning av sitt deltagande i internationella insatser i och med Sveriges internationella åtaganden under denna tid. Det är därav intressant att undersöka hur ledarskapet upplevs av transportflygförbandets anställda, och utefter det dra slutsatser på hur ledarskapet kan utvecklas för att bli tydligare och effektivare. Flerfallstudien i undersökningen genomfördes på en fredsfrämjande och på en humanitär insats för att studera upplevelsen av ledarskapet i dessa delvis skilda miljöer. Resultatet visar att, med stress som en övergripande variabel, upplever de underställda variablerna beslutsfattande, chefskap och ledarskap som överlag väl fungerande i insatserna. Ledarskapet kan utvecklas och bli bättre när det gäller ledningens egna förberedelser inför insatser som sätts in med kort varsel. Utbildning av chefer när det gäller stressreaktioner, ökad självkännedom och kunskapsspridande föreläsningar ökar chefens förberedelse och minskar den psykiska reaktionen. Genom utbildning i ledarskap och ökad självkännedom samt med erfarenhetsuppbyggnad kan chefen få insikt i sina känsloreaktioner.

Syftet med uppsatsen är att svara på om det finns några särkilda avvägningar som aktualiseras när de folkrättsliga frågorna om humanitärt tillträde i den humanitära rätten hanteras. Uppsatsen diskuterar även säkerhetsrådets mandat gällande humanitärt tillträde vid väpnad konflikt.

This study revolves around the NATO-led Operation Unified Protector in Libya 2011. The military campaign was executed under a UN mandate to protect the Libyan civilian population. Despite the mandate civilians died because of NATO bombings. The purpose of this study is to identify inadequate measures in avoiding civilian casualties during the operation and to continue to work towards minimizing civilian casualties caused by military organizations in international interventions. Early in the operation, NATO’s objective altered from protecting the civilians to over­throwing the Libyan regime. At the same time NATO changed its military targeting. This study concludes that the alteration of the primary objective to have increased the risk of harming innocent civilians in the area of operation because the protection of civilians became a secondary objective.

No description available.

Sjukvårdstaktiken idag grundar sig idag i reglementen och handböcker där sjukvårdsgrupper bär det Röda Korset för att kunna få de skydd som den internationella humanitära rätten ger. Dessa lagar gäller i väpnade konflikter och ska respekteras av alla parter i en konflikt. Trots dessa lagar sker attacker riktade mot sjukvårdsenheter medvetet. Senast i Rysslands invasion av Ukraina har det enligt WHO skett 859 attacker mot sjukvårdsenheter.  När sjukvårdsgrupper ses som legitima mål för en motståndare skapas ett problem och ett dilemma om svenska sjukvårdsgrupper bör bära det Röda Korset för att få de skydd som den internationella humanitära rätten ger, eller om gruppen i stället bör skyddas genom att inte utmärka dem med det Röda Korset. Syftet med arbetet är att utforska, om en sjukvårdsgrupp bör bära det Röda Korset eller inte, genom att besvara frågeställningen: Vad händer med en sjukvårdsgrupps skydd när de inte bär det Röda Korset, utifrån skyddslökens lager? Slutsatsen är att skyddet kommer att öka på sjukvårdsgruppen om de inte bär det Röda Korset, men att det då måste beslutas på högre nivåer och alla i Försvarsmakten måste göra likadant. De reglementen som finns för dagens sjukvårdtaktik behöver ses över och revideras då den tänkta motståndaren inte följer krigets lagar som de är tänkta att göra. Sjukvårdsgruppers uppträdande behöver också ändras för att deras egna skydd ska kunna öka ytterligare. / Medical tactics today are based on the regulations and manuals where medical units wear the Red Cross to get the protection that international humanitarian law gives. These laws apply in armed conflicts and must be respected by all parts in a conflict. Despite these laws, attacks targeting healthcare facilities still occur. Most recently in Russia's invasion of Ukraine, according to the WHO, there have been 859 attacks on medical units. When medical units are seen as legitimate targets for an adversary, it creates a problem and a dilemma as to how Swedish medical units should wear the red cross to receive the protections that international humanitarian law provides, or whether one should instead protect medical units by not using the Red Cross.  The aim of this essay is to explore, if a medical unit should wear the Red Cross or not by answering the question: What happens to a medical unit’s protection when they don't wear the Red Cross, based on the layer of system survivability? The conclusion is that protection will increase for the health care group if not wearing the Red Cross, but it must be joint decisions within the Armed Forces, and everyone must do the same.  The regulations that exist for today's medical unit tactics need to be reviewed and revised as the adversaries that exist today do not follow the laws of war as they are supposed to. Medical units’ tactics need to be changed so that their own protection can increase.

<p>Humanitär intervention är ett begrepp inom internationella relationer som väcker många känslor och frågor. Trots att idén om att använda våld för att stoppa brott mot de mänskli-ga rättigheter kan verka attraktivt från ett moraliskt perspektiv, vilket man i århundraden har gjort, har denna praktik varit synnerligen oregelbunden. Detta i hög grad beroende på den ambivalens som finns inför de internationella normer som skall reglera staters använ-dande av militärt våld.</p><p>Synen på humanitära interventioner har ändrats i överensstämmelse med de förändringar som skett inom det internationella systemet. Dessa ändringar har, till viss del, medfört en förändrad syn på de normer som legitimerar användandet av våld inom det internationella samfundet.</p><p>Humanitära interventioner som begrepp och praktik innehåller många dilemman i vår tid. Detta eftersom det berör traditionella normer av suveränitet och ickeintervention, som är de främsta byggstenarna för det moderna internationella systemet, tillika del av Förenta Na-tionernas (FN) stadgar. Stater är i dag förbjudna att använda militärt våld som ett instru-ment i deras utrikespolitik, förutom i fall av självförsvar eller i kollektiva säkerhetsåtgärder, beslutade av FN:s säkerhetsråd. Det handlar även om att det finns traditionella normer som förbjuder intervention i andra staters interna angelägenheter. Dessutom ska allt militärt våld auktorernas av säkerhetsrådet, som har till uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet.</p><p>Med detta perspektiv för ögonen, är användandet av våld för att genomdriva internationella humanitära normer, mycket begränsad enligt internationell lag. Detta har i många situatio-ner skapat ett svart hål när det kommer till att stoppa allvarliga förbrytelser mot de mänsk-liga rättigheter, genom internationellt ingripande. Ovanstående har lett till att man börjat diskutera och ifrågasätta traditionella principer som har varit ledande för det internationella samarbetet, vilket i sin tur skulle kunna öppna vägen för vissa interventioner med humani-tära syften.</p><p>Denna diskussion handlar om suveränitet, internationella lag och det handlar om moraliska ställningstaganden. Realismen har under lång tid varit den ledande skolan i internationella relationer och därmed lagt grunden för hur man ska tolka internationella konflikter, krigs-föring och interventioner. På senare tid har Realismen utmanats av andra teoretiska skolor och ställningstaganden som ifrågasätter Realismens förmåga att förklara händelser på den internationella arenan.</p><p>Genom att jämföra Realismens ståndpunkter, gentemot humanitära interventioner, med Utilitarismen och den Kosmopolitiska skolan, har uppsatsen kunnat presentera olika bilder av den problematik som humanitära interventioner idag står inför och därmed måste för-hålla sig till. Igenom att granska konflikten i Rwanda 1994 och Kosovo 1999 har problema-tiken runt humanitära interventioner ytterligare kunnat belysas och diskuteras. Detta har skett genom en kvalitativ textanalys.</p><p>Nyckelord: Humanitär Intervention, Suveränitet, Icke-intervention, Internationell lag, Rea-lism, Kosmopolitanism, Utilitarism, Moral</p> / <p>Humanitarian intervention is a concept within international relations that provoke many diverse feelings and questions. Although the idée too use force in the name of ending crimes against human rights may seem attractive from a moral perspective, its practise has been highly irregular. This is much due to the norms that regulate states use of military force.</p><p>The view on humanitarian interventions has changed in unity with the changes that have appeared within the international system. These changes have, to some extent, brought on a transformation in how we look upon the norms that regulate the use of force within the international community.</p><p>Humanitarian intervention is also a concept and practises that creates many dilemmas in our time. This because it touches and concerns traditional norms of sovereignty and non-intervention, that is not only fundamental building stones for the modern international system, but also a immense part of the structure of the United Nations (UN). States today, are forbidden to use military force as an integrated part of their foreign policy, except in cases of self-defence or collective security measures authorised by the UN Security Council. It is also about customary norms, which declare that states should not interfere in other states internal affaires.</p><p>In the company of the above stated, the use of force to implement humanitarian norms is fairly limited according to international law. This has repeatedly created a gap when it comes to stop serious violations against human rights through international interference. The above stated has led to an intense discussion concerning how traditional principals may have to chance in ways that better can guide international cooperation’s in these matters. This discussion may in turn lead to an opening for some sort of interventions with humanitarian purposes.</p><p>This discussion, furthermore, concerns sovereignty, international law, and it is about morality. Realism has for a long period of time been the leading school in international relations and has laid the ground for how we should interpret international conflicts, war and intervention. Recently, this school has been forced too respond to opposition from some other theoretical schools; questioning Realisms ability to explain activities on the international arena.</p><p>By comparing Realism opinion toward humanitarian interventions, with the Utilitarian and Cosmopolitan school, this thesis has been able to present different pictures describe the complexity of humanitarian interventions. Through analyse of the conflicts taking place in Rwanda 1994 and in Kosovo 1999, the issue of humanitarian intervention has been further scrutinised and discussed. This has been done through a qualitative text analyse.</p><p>Keywords: Humanitarian Intervention, Sovereignty, Non-intervention, International law, Realism, Cosmopolitanism, Utilitarianism, Morality</p>

This thesis aims to critically assess the threemain approaches for the legal and political future of humanitarianintervention. It does so through the use of a normative and, to a lesser extent, a dogmatic methodology. The thesis thoroughly examines whether the relevant provisions of the UN Charter provide a satisfactory legal framework. Acknowledging the deficiencies of existing international law, the thesis brings underscrutiny the position that the law should be disregarded. Finding such a worldorder to be unacceptable, the thesis further sets off to explore potential legal and political reforms. The conclusion of the analysis is that a reform must consist of two elements in order to be both effective and legitimate. First, the codification of criteria under which humanitarian intervention is recognised as a legal right. Second, an institutional reform that mitigates the opportunities for states to pursue their political self-interests.

The aim of this paper is to map out the purposes of the United Nations Peacekeeping Operations. This is done in order to see if humanitarian tendencies have been an increasingly cause for the UN to initiate an intervention with military means. This paper uses the time period from the end of the cold war until today, since that historic occurrence increased the U.N.’s involvement in peacekeeping. By using this time span it enables the survey to indicate changes in the mapping of humanitarian interventions. The results show that the number of operations increased during the period 1990-1999. The end of the cold war enabled the members of the U.N.’s Security Council to cooperate in peacekeeping operations by sending observers. Therefore the change in the number of operations was mostly due to political and not strictly humanitarian purposes. The number of operations then decreased during the period 2000-2008. The study explains this with a more humanitarian approach in the U.N.’s peacekeeping operations. This made the operations fewer, but more comprehensive and more complicated. A consequence of this is shown in an extended average of the time period for the operations. These results is being analyzed by using the theories of realism and liberalism, along with their moral perspectives; skeptics, state-moralists, and cosmopolites. These theories reveal a transformation in the function of the UN from a skeptic realist view during the cold war, to a state-moralist view during the period 1990-1999. And finally the period 2000-2008 indicate cosmopolitan influences with more humanitarian purposes parallel to the state-moralist thinking.

Mot bakgrund av den tidigare forskning och kritik kring ämnet digitala krigsspel har denna studie identifierat omfattningen av internationell humanitär rätt (IHL) i speltitlarna Call of Duty: Modern Warfare och This War of Mine samt diskuterat de etiska synpunkter som uppenbarats genom närläsning. Resultaten visar att dessa speltitlar skiljer sig i sin skildring av krig sett utifrån IHL. This War of Mine avbildar krig genom ett civilt perspektiv och genom sitt narrativ tar spelet ingen ställning till någon sida utan förmedlar, genom sina porträtteringar av brott mot IHL, den allvarsamma realiteten av krig. I kontrast till detta ställer sig Call of Duty: Modern Warfare på en sida av rättfärdigande av krig mot de makter som hotar den fria världen genom våldshandlingar som brott mot IHL, detta porträtteras genom både ett militärt och därtill civil perspektiv. Vidare har denna studie identifierat frågor vi anser vara av stort intresse för framtida forskning inom digitala krigsspel. / In the light of previous research and criticism on the subject of digital war games, this study has identified the scope of international humanitarian law (IHL) in the game titles Call of Duty: Modern Warfare and This War of Mine and discussed the ethical views revealed through close reading. The results show that these game titles differ in their depiction of war seen from the IHL. This War of Mine depicts war through a civilian perspective and through its narrative, the game takes no position on either side but conveys, through its portrayals of crimes against the IHL, the serious reality of war. In contrast, Call of Duty: Modern Warfare stands on one side of justifying war against the powers that threaten the free world through acts of violence as a crime against the IHL, this is portrayed through both a military and a civilian perspective. Furthermore, this study has identified issues we consider to be of great interest for future research in digital war games.

What are appropriate and relevant ways for collaboration and coordination between the three sections of aid work, humanitarian, development, and peace? This question has been topical for the aid community for decades when working in places where all three entities are present (Guinote, 2019). It is sometimes rejected, neglected but some times it is also considered and pursued (Hövelmann, 2020). This study aims to assess and analyze the arguments and breeding grounds for the triple nexus approached work in the DRC, the dynamics of promoting and receiving directions in a headquarters-field office relation exploring the challenges and opportunities between the three sections of HDP. Assessments have been done through conducting interviews remotely with people working on-site in the DRC at national or local offices and headquarters in Sweden and Central Europe. By interviewing eleven people with experience from all three HDP sectors, where a few people come from the donor sector, the goal has been to provide a broad picture of the aid community's perspective. This study's findings and inferences are related to funding structures where a more flexible funding system is requested. There are local involvement findings where signs through this study indicate local initiatives have been implementing the nexus approach for years. In environments such as presented in this study, of interrelating groups of people with differences in working culture, there are also challenges of clashing organizational principles, hegemonic approaches, and the ever topical issue of clear and relevant communication presented in the thesis. Through this assessment, power structures are pertinent to analyze to understand how the triple nexus approach can be further implemented. The agency theory will, in this study, be used as an eyeglass to assess these power relations.