The purpose of the study was to investigate the clinical reasoning of occupational therapists in the use of therapy dogs. The authors conducted a qualitative study. The participants were eight occupational therapists who worked in different areas of activity. Data was collected through semi-structured interviews and analyzed by qualitative content analysis. The analysis resulted in three categories: the occupational therapist's reasoning on which clients had a need to meet a therapy dog, the occupational therapist's reasoning regarding the planning of the client's therapy with therapy dog ​​and the occupational therapist's reasoning regarding the therapy dog's impact on clients. The result showed that occupational therapists often resonated similarly to those who had a need to meet a therapy dog. One common denominator was that everyone had to prioritize among the clients. Furthermore, occupational therapists described how they reasoned about planning the client's treatment, for example how often clients should meet therapy dogs. Resources were a common factor that determined this but also the clients and the institution. Several occupational therapists described that the therapy dog ​​facilitated their work because it was seen as a motivator to the clients. The result of this study can be used by occupational therapists who want to work or works with therapy dogs and gain an understanding of the clinical reasoning in the use of therapy dogs. / Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters kliniska resonemang vid användandet av terapihund. Författarna genomförde en kvalitativ studie. Deltagarna var åtta stycken arbetsterapeuter som arbetade inom olika verksamhetsområden. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tre kategorier: Arbetsterapeutens resonemang om vilka klienter som hade ett behov att träffa terapihund, Arbetsterapeutens resonemang kring planering av klientens behandling med terapihund och Arbetsterapeutens resonemang kring terapihundens inverkan på klienter. Resultatet visade att arbetsterapeuterna ofta resonerade lika kring vilka som hade ett behov att träffa terapihund. En gemensam nämnare var att alla var tvungna att prioritera bland klienterna. Vidare beskrev arbetsterapeuterna hur de resonerade kring planering av klientens behandling, exempelvis hur ofta klienterna skulle får träffa terapihund. Resurser var en vanlig faktor som avgjorde detta men även klienterna och institutionen. Flera arbetsterapeuter beskrev att terapihunden underlättade arbetet för dem eftersom den sågs som en motivator till klienterna. Resultatet av denna studien kan användas av arbetsterapeuter som vill arbeta eller arbetar med terapihundar samt få förståelse kring det kliniska resonemanget vid användandet av terapihund.

Sociala tjänstehundar, som tillsammans med sina förare arbetar i pedagogiskt syfte, ökar i Sverige (Manimalis, 2017). Detta gäller framför allt i skola, vård och omsorg. Dessa förare har tillsammans med sin hund utbildat sig till hundteam för att arbeta i pedagogisk verksamhet. I detta arbete syftar vi till att undersöka i vilken omfattning hundföraren använder hundassisterad pedagogik (HAP) som komplement i den svenska förskolan och i så fall hur den används ur ett didaktiskt perspektiv. Som grund för vår undersökning ligger frågorna vad, varför, hur och för vem? Ytterligare frågeställningar omfattar rektorers kunskap om och förhållningssätt till HAP. Som premiss i bearbetning och analys av resultat har arbetet en kvalitativ och kvantitativ ansats. För att undersöka arbetets huvudämne har fyra hundförare blivit intervjuade där en kvalitativ analys har genomförts. En enkät har skickats ut till 101 förskolerektorer i en svensk kommun och en kvantitativ analys har genomförts av enkätresultatet.   De intervjuer och enkäten vi har genomfört visar att HAP förekommer i förskolan men att hundteamen än så länge är få. De hundförare som intervjuats berättar att de arbetar utifrån ett didaktiskt perspektiv och mot de mål som finns i förskolan utifrån läroplanen (Skolverket, 2018). Enkäten visar att de flesta rektorerna inte känner till HAP men är intresserade och önskar mer information om den typen av pedagogik i undervisningen. Den största invändningen till att föra in hund i förskolan är att det finns eller kan finnas barn och vuxna med allergier. Forskning har visat på hundens positiva påverkan för barns lärande och utveckling. Resultaten från vår undersökning stödjer den forskningen. Därför föreslår vi att HAP i förskolan kan fungera som ett sätt att stärka barnens inlärningsprocess samt fysisk och psykisk utveckling.

På senare tid har det blivit allt vanligare att använda djur i pedagogiska sammanhang. Eftersom det är ett nytt fenomen finns det inte särskilt mycket forskning på området. Många av de studier som gjorts har utförts med metoder där resultatet kan ha låg reliabilitet och de slutsatser som dras från resultatet kan ifrågasättas vilket innebär att mer forskning behövs. Vår undersökning har genomförts med kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer. Målet har varit att få djupgående svar från informanterna med syfte att bidra med kunskap om hur hundassisterad pedagogik kan användas som resurs för elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin. Empirin har inledningsvis analyserats med utgångspunkt att skönja mönster i informanternas intervjuutsagor. Därefter har vi fördjupat vår analys av empirin med utgångspunkt i den sociokulturella teorin genom begreppen scaffolding och mediering. Scaffoldning betyder att den kunnige bygger stödstrukturer för att underlätta lärande och mediering innebär att människan behöver redskap i samspelet med omgivningen. Resultatet visar att hundens närvaro och interaktion gynnar kommunikation och samspel. Hundassisterad pedagogik bidrar också till ökad motivation och lust hos elever i skolsvårigheter. Vidare visar analysen att hundens närvaro skapar trygghet samt ökar elevens tillit till den egna förmågan. Resultatet visar också att hunden kan användas som resurs för att skapa stödstrukturer, scaffolding, för elever i behov av särskilt stöd. Hunden fungerar även som en medierande resurs, som en länk, mellan omgivning och elev. I resultatdiskussionen relateras resultatet till den proximala utvecklingszonen, vilket är ett begrepp inom den sociokulturella teorin. Inom den proximala utvecklingszonen sker lärande och utveckling hos eleven. Vår slutsats är att de stödstrukturer som byggs med hjälp av hunden och dess medierande funktion i hundassisterad pedagogik leder till ett ökat lärande och till socioemotionell utveckling.

Bakgrund: Idag lever minst 150 000 personer med demens i Sverige, år 2050 beräknas antalet ha fyrdubblats. Insatserna för personer med demens ska ge dem den hjälp de behöver i det sociala samspelet och ge dem en känsla av trygghet. Att som människa bli sedd och bekräftad ökar chansen för god hälsa, och eftersom hunden är expert på att tolka kroppsspråk och subtila signaler som människor lätt missar erbjuder den ett speciellt sällskap. Syfte: Beskriva hundens roll inom demenssjukvård. Frågeställningar: Hur kan hunden användas i omvårdnaden av personer med demenssjukdom? Vilka effekter har interventioner med hund på personer med demenssjukdom? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: Det finns i huvudsak två olika sätt att använda intervention med hund inom demenssjukvård, Animal Assisted Activity (AAA) och Animal Assisted Therapy (AAT). AAA fokuserar på trivsel och social samvaro medan AAT har fokus på individuell behandling. Både psykologiska och fysiologiska effekter hos personer med demens kunde påvisas av interventioner med hund. Effekter på socialt beteende, beteendeproblem, kognitiva förmågor, upplevelse av det dagliga livet samt effekter på rörelse och stress kunde uppvisas. Inga effekter på läkemedelsanvändning observerades. Slutsats: Studieresultatet visar på att det är syftet med hundinterventionen som bestämmer om det är AAA eller AAT som bör användas. Vidare tyder resultatet på att det är troligt att socialt beteende och fysisk rörelse ökar av hundinterventioner, samt att beteendeproblem och stress kan minska. Studieresultatet antyder inte någon effekt på läkemedelsanvändningen.

Hundassisterad pedagogik (HAP) är en metod där hund används som verktyg i skolverksamhet och användandet av hundar i skolmiljö ses som ett pedagogiskt och hälsofrämjande verktyg. Syftet med studien är att uppmärksamma vad och hur de yrkesverksamma inom HAP anser att metoden kan gynna eleverna. Studien belyser också vilka svårigheter, hinder och möjligheter det finns med metoden. Resultatet grundar sig i en kvalitativ intervjustudie där författarna av studien har intervjuat sju yrkesverksamma inom HAP. Det framkommer i studien att de yrkesverksamma kan se flera olika positiva och gynnsamma aspekter med metoden hos eleverna, bland annat pedagogisk utveckling och förbättrat psykiskt mående. Huvudresultaten är att HAP som metod framför allt gynnar barn med diagnoser och läs-och skrivsvårigheter och att HAP kan bidra till att hemmasittare återgår till skolan.

Bakgrund: Intresset för att använda hundar inom vården har ökat bland patienter och personal. Forskning har påvisat fysiologiska, psykologiska, emotionella och sociala effekter genom användning av vårdhundar. I dagsläget finns ingen sammanställd forskning om hur detta påverkar patienter med psykiatrisk problematik. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur vårdhundar påverkar patienter med psykiatrisk problematik. Metod: Metoden var en litteraturstudie bestående av 20 vetenskapliga artiklar, 16 kvalitativa och fyra kvantitativa studier, publicerade mellan åren 1989 och 2011. Resultat: Resultatet påvisar effekter som förbättrade psykiatriska symtom, förbättrad social interaktion samt stärkt självkänsla, självförtroende och självbestämmande. Slutsats: Litteraturstudiens resultat tyder på att hundassisterad intervention tycks vara en biverkningsfri metod som kan förbättra patientens livskvalitet genom ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande. Detta gäller oavsett patientens psykiatriska problematik eller ålder. / Background: The interest in using dogs within health care has increased among patients and staff. Research has shown physiological, psychological, emotional and social benefits through the usage of animal assisted therapy. Presently there is no compiled research of how this affects patients with psychiatric problems. Aim: The aim of the study was to examine how animal assisted therapy using dogs affects patients with psychiatric problems. Method: The method used was a literature study consisting of 20 scientific articles; 16 qualitative and four quantitative, published between the years 1989 and 2011. Result: The result point out effects such as improved psychiatric symptoms, improved social interaction and improved self-esteem, self-confidence and self-determination. Conclusion: The result of the literature study suggests that the usage of dogs in animal-assisted therapy seems to bee a method free of side effects, that increase the patient´s quality of life through improved physical and psychological wellbeing. This is regardless of the psychiatric problem and age of the patient.

Idag är det vanligt att sociala tjänstehundar förekommer i bland annat vård och omsorg. Desto ovanligare är det i svenska skolan. Hur kommer det sig att sociala tjänstehundar inte i större utsträckning förekommer i det pedagogiska arbetet i skolmiljö? Detta självständiga arbete lyfter fram och studerar användandet av hundar i skolmiljö som ett pedagogiskt och hälsofrämjande redskap – en så kallad hundassisterad pedagogik. Den insamlade datan har hämtats genom kvalitativa intervjuer med utbildade hundekipage och utbildningsansvariga instruktörer inom verksamheten samt observationer med elever där hundassisterad pedagogik har skett. Med hjälp av sociokulturella perspektivet, socialkonstruktivismen samt teorin om känsla av sammanhang har materialet analyserats. Vi har funnit att hundassisterad pedagogik är på frammarsch i den svenska skolan. Det framkommer även tydligt att det är hundföraren som anses stå för majoriteten av det pedagogiska arbetet och att hunden agerar som ett ”socialt smörjmedel” för att göra arbetet möjligt. Är hundassisterad pedagogik något för skolan?

Med vår studie vill vi bidra med kunskap inom området hundassisterad pedagogik, HAP, och studiens huvudsyfte är att undersöka den eventuella potential HAP kan ha i förskola. Studien utgår från en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med fyra HAP ekipage verksamma inom förskola och barn i de yngre åldrarna i skola. Ett didaktiskt perspektiv har bidragit med struktur samt tematisering av studiens analys och den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt maktteori. I resultatdiskussionen kan vi läsa om hur samtliga hundförare motiverade hundens påverkan i förskola och skola genom att berätta om barnens positiva resultat mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018) och målen i skolan. Resultatet av vår studie visar liknande slutsats som vi kan läsa om under kapitlet tidigare forskning, där hunden beskrivs som ett hjälpmedel inom förskola och skola och har gett goda resultat både gällande lärande och utveckling. Detta examensarbete har gett oss djupare kunskap inom ett relativt outforskat ämne och hjälpt oss att se situationer och lärtillfällen utifrån nya perspektiv med öppet sinne. Detta är något som kan främja vår framtida roll som förskollärare.

Utgångspunkten inom arbetsterapi är att aktivitet är hälsofrämjande. Arbetsterapeuter kanskapa förutsättningar för att främja delaktighet i aktiviteter i vardagen för individer och avsaknaden av delaktighet i aktivitet kan påverka ens hälsa och välbefinnande negativt. Tillgänglig forskning visaratt psykisk ohälsa ökar bland unga, äldre känner ofta ensamhet och stillasittande, och personer med kognitiva eller psykosociala funktionsnedsättningar har svårt att leva självständigt. I studier beskrivshunden som ett hjälpmedel för att klara vardagliga aktiviteter och kan förbättra behandlingsförloppetutan att påverka personals inspel i insatser. Syfte: Att beskriva personals erfarenheter av att använda hundassisterad intervention inom olika verksamheter för att främja delaktighet i aktiviteter. Metod:En kvalitativ intervjustudie genomfördes i syfte att inhämta erfarenheter kring hundassisterad intervention inom vård, omsorg samt skola. Resultat: Interaktion med hunden uppmuntrade engagemang i olika aktiviteter. Genom lek med hunden främjas fysisk aktivitet och ny kunskap förvärvades genom övningar och aktiviteter med hunden. Hunden användes genom avledande aktiviteter för att bryta mönster vilket möjliggjorde ökad delaktighet i aktiviteter. Hunden öppnade upp för social gemenskap samt möjliggjorde samarbete mellan individer och personal. Slutsats:Hundassisterade interventioner behöver inte betyda att man gör avkall på att arbeta utifrån behovsbaserade insatser utan hunden används som ett komplement och kan vara användbar för flera professioner.

No description available.