Background: With increasing age follows higher risks of conditions and illnesses which can cause a decrease in health and wellbeing. A meaningful social environment can positively impact the physical health of older people. Dogs are increasingly being used for different purposes within health care and animal assisted therapy aims to improve people’s physical, social, emotional and cognitive function. Aim: The purpose of this study was to determine the effects of animal assisted therapy on older people’s health and wellbeing. Methods: A literature review where searches for academic articles in databases PubMed, Cinahl and PsychInfo were performed. The searches resulted in 14 articles which were selected for further review. Two articles were excluded since they did not obtain adequate quality. Relevant results from each article were compiled and further classified into subcategories and main categories. Results: Animal assisted therapy reduces depressive symptoms and agitated behaviors as well as increases social interactions among older people. Hence it reduces loneliness and participants expressed joy and pleasure when interacting with the dog. There was a marginal improvement of cognitive function. No correlation was found between animal assisted therapy and medication. Conclusion: Improvements of health and wellbeing were found, however more research is needed to enable an implementation of animal assisted therapy to a greater extent than today.

Syftet med denna studie var att undersöka vilken evidens det fanns för att användandet av hund vid arbete med klienter i olika situationer har någon fysiologisk effekt. Frågor vi ställde oss var i vilka situationer hunden används som medel, vilka mätmetoder som har använts, vilka fysiologiska effekter som uppmätts, vilka ytterligare effekter som uppmätts samt hur hunden kan användas som medel i en arbetsterapeutisk kontext. En systematisk sökning efter vetenskapliga artiklar utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Efter att studierna granskats utifrån kvalitet, samt inklusions- och exklusionskriterier, återstod 11 artiklar av kvantitativ karaktär som analyserades utifrån syfte och frågeställningar. Genom kritisk granskning och sammanställning av litteraturen skapades en syntes från tidigare genomförda empiriska studier. På detta sätta hittades vad som fungerar, vad som är effektivt och vilket vetenskapligt stöd för användningen av hund som finns. Resultatet visar viss evidens för några av de fysiologiska variablerna som sänkt hjärtfrekvens samt att rörelserelaterade aktiviteter i form av promenaders längd och hastighet samt personers gångmönster förbättrades. De övriga fysiologiska samt de ytterligare variabler författarna undersökte visade flera på statistisk signifikans. Dock nådde evidensstyrkan endast otillräckligt vetenskapligt underlag vilket gör att det inte går att dra några säkra slutsatser om evidens. Samtidigt såg författarna att orsaken till det otillräckliga vetenskapliga underlaget i flera fall berodde på att endast en studie undersökt en specifik variabel som i sig gav högt bevisvärde, och detta gör att författarna trots det begränsade vetenskapliga underlaget menar att det finns belägg för att uttrycka att hunden kan vara användbar i en arbetsterapeutisk kontext på flera plan. Detta då arbetsterapeutens arbetsområde ofta täcker in en stor del av en människas liv och att hunden där kan vara ett bra redskap i att nå flera av klientens behovsområden.