Samtidskonsten innebär att en mängd nya sätt att organisera presentationen av konst på har uppstått. Museet för glömska är en mindre samtidskonsthall med starkt idébaserad grund som kan sägas vara allt från ett kulturprojekt till ett idébaserat museum. Denna uppsats belyser vad Museet för glömska är och hur det görs i ett ANT-perspektiv. En del av uppsatsen är också att se hur en organisation som Museet för glömska låter sig studeras. Syftet med uppsatsen är att öka förståelsen för icke-traditionella museum och samtidskonsthallars organisation. Detta genom att synliggöra de förbindelser och relationer som bildar Museet för glömska. Tidigare studier av har visat att problematiken med samtidskonsten och dess organisering är att konsthallarna står i en beroendeställning till finansiärer varför det kritiska perspektiv som kännetecknar samtidskonsten kan vara svår att åstadkomma. Därför finns det anledning att studera alternativa organisationsformer. Museet för glömska undgår i viss mån denna problematik eftersom verksamheten sker på ideell grund. För att beskriva hur förbindelserna inom Museet för glömska hålls på plats använda begreppet obligatorisk passagepunkt, vilket kan sägas vara ett sätt att belysa hur makten fördelas i en organisation och vilka strategier som används för att bibehålla en maktposition. För att ytterligare beskriva vad Museet för glömska är och hur det görs används också begreppen objektskapande- och rumsligt nätverksperspektiv. Museet för glömska består, i ett ANT-perspektiv, av två kretslopp. Ett litet för varje utställningstillfälle och ett stort som beskriver Museet för glömskas identitet. Det lilla kretsloppet består av delarna utställningsidén, konstnärerna, konstverken, platsen och finansieringen. Det stora innehåller delarna utställningar, Medier utan minne och icke-platsen samt anti-grupperna museer, akademin, media och konstvärlden. Den sammanhållande faktorn för båda kretsloppen är en obligatorisk passagepunkt i form av talespersonerna och en obligatorisk icke-passagepunkt i form av artikeln Medier utan minne. Talespersonernas strategier för att bevara nätverket varierar beroende på vilken aktör i nätverket som ska intresseras. I ett objektskapande nätverksperspektiv är de små kretsloppen och det stora kretsloppet olika, men sammankopplade, objekt som skapar Museet för glömska. I ett rumsligt nätverksperspektiv existerar endast ett litet kretslopp, det som för tillfället är aktivt. När kretsloppet övergår till att inte länge vara aktivt så övergår det till att vara en del av det stora kretsloppets rumsliga nätverksform genom att det då endast existerar på Museet för glömskas webbsida. Jag hävdar genom uppsatsen att Museet för glömska kan ses på många olika sätt men att det i min uppsats ska förstås som en icke-organisation bestående av två kretslopp som hålls samman av en obligatorisk icke-passagepunkt i form av Medier utan minne och en obligatorisk passagepunkt i form av två talespersoner vars kommunikationer med kretsloppens olika delar och utpekandet av anti-grupper är essentiell för att Museet för glömska ska kunna bibehålla sin homeomorfism. Studien bidrar till att öka förståelsen för icke-traditionella konsthallar och museer genom att utvidga vad idébaserade museum kan vara och genom att visa på anti-gruppernas betydelse för icke-traditionella konsthallars identitetsskapande. Utöver detta visar också uppsatsen hur icke-organisationer kan studeras. / The emergence of contemporary art implied many new ways of organizing and presenting art. The Museum of Forgetting is a small and nomadic contemporary art gallery with a strong idea-based foundation. This thesis describes, what the Museum of Forgetting is and how it is made through an Actor Network Theory-perspective. Because of the complexity in what Museum of Forgetting is, it is also relevant to examine how an organization such as Museum of Forgetting can be studied. The purpose of this thesis is to increase the understanding of non-traditional museums and contemporary art galleries by displaying the associations with and within the Museum of Forgetting. Previous studies of contemporary art have shown that one problem of contemporary art and its organization is the dependence on external financiers. Therefore, the critical perspective, characterizing contemporary art, can be difficult to achieve. Because of this, there is reason to study alternative organizational forms of presenting and organizing art. This thesis increases the understanding of non-traditional art galleries and museums by expanding what idea-based museums can be and by showing the importance of anti-groups for the creation of the identities of non-traditional art galleries and museums. The empirical and analytical findings show, that the Museum of Forgetting, through an ANT perspective, consists of two cycles. A small one, that is actualized at each exhibition and a large one, describing the identity of the Museum of Forgetting. The small cycle consists of the following units: the exhibition-idea, the artists, the artworks, the place and the financing. The large cycle consists of: exhibitions, the article ”Media without memory” and non-location as well as anti-groups. The unifying factors for both cycles are one obligatory passage point manifested in two spokespersons and one obligatory non-passage point manifested in the article Media without memory. The spokespersons strategies to maintain their position as obligatory passage point varies, depending on which actor to enrol in the network. In essence, according to my findings, the Museum of Forgetting should be understood as two cycles which are coalesced by an obligatory non-passage point, manifested in Media without memory and an obligatory passage point, manifested in two spokespersons, whose communications with the different parts of the cycles and identification of anti-groups, are essential for maintaining the homeomorphism of the Museum of Forgetting.