Studiens syfte var att öka vår kunskap om två i svensk skola förekommande bedömningsstöd i läsförmåga, Nationellt prov svenska och LegiLexi, och dessa testers användbarhet vad gäller att i årskurs 3 identifiera elever i lässvårigheter. Sekundärdata, i form av resultat på dessa båda test från vårterminen 2019 på 71 elever, har analyserats för att hitta samband samt söka bakomliggande problematik till olika resultat på läsförståelsedelarna, skönlitterär text och faktatext, i dessa två test. Resultatet visade på ett signifikant starkt samband mellan de två testens läsförståelsedelar. Ordkunskap är den förmåga som starkast predicerar hur det ska gå resultatmässigt i båda testen. Däremot var det stor skillnad i resultat för eleverna. Ett av testen uppvisade takeffekt i båda deltesten medan det andra i ett deltest visade på golveffekt. Endast en liten andel av eleverna identifierades gemensamt av de båda testen som godkända respektive inte godkända. Läsförståelse betraktas som ett av de svåraste områdena att bedöma och ställer höga krav på provkonstruktörer. Studiens slutsatser är att skolan behöver pedagoger, på alla stadier, som är välutbildade i läs- och skrivinlärningens processer. Nationellt prov i svenska åk 3 är långt ifrån tillräckligt för att rätt kunna planera verksamheten, läs-och skrivundervisningen och det specialpedagogiska stödet, på organisations- grupp- och individnivå. Skolans pedagoger behöver ta hjälp av flera olika identifieringsverktyg för att hitta elever i läsförståelsesvårigheter, då lästest mäter olika färdigheter beroende på provkonstruktion.