Introduktion: Multipel skleros (MS) uppstår som en konsekvens av att immunförsvaret angriper det centrala nervsystemet. Progressiv MS (PMS) kännetecknas av en kontinuerlig försämring av neurologisk funktion. Sjukdomen är mycket svårbehandlad och idag finns få läkemedelsalternativ. Det finns en teori om att sjukdomsprogressionen vid PMS till större grad påverkas av neurodegeneration än själva neuroinflammationen. Dessutom är dessa läkemedel associerade med en mängd negativa effekter som ökad risk för allvarliga infektioner och malignitet. Syfte: Syftet med detta litteraturarbete var att identifiera och granska studier som utreder effekten av immunomodulerande läkemedel vid PMS för att se vilka läkemedelssubstanser som är mest lovande för PMS patienter med avseende på deras effekt och biverkningsprofil. Metod: En systematisk litteratursökning gjordes i databasen Pubmed. Artiklar som inkluderades var originalartiklar som tog upp sjukdomsprogression och säkerhet i samband med PMS och hade över 400 deltagare. Resultat: Totalt 5 studier med 5 olika substanser inkluderades. De här 5 substanserna jämfördes med anseende på effekt och säkerhet. Det förekom att okrelizumab och siponimod var förknippade med en signifikant minskad risk för sjukdomsprogression. Det observerades att behandlingseffekten minskade med minskad inflammatorisk aktivitet och stigande ålder. Substanserna tolererades i allmänhet väl. En större andel patienter som fick okrelizumab och rituximab rapporterade allvarliga infektioner och maligniteter jämfört med placebo. Diskussion: Utifrån data verkar yngre patienter med stort inflammatoriskt inslag får en bättre effekt, dock saknas statistisk bekräftelse på detta. Det är fortfarande oklart om skillnaden i effekt mellan dessa läkemedel är en konsekvens av studiepopulationens egenskaper eller om det beror på andra faktorer. Huruvida okrelizumab och siponimod har någon effekt mot neurodegeneration eller inte är okänt och kan därmed inte uteslutas. Maligniteter vid okrelizumab var främst olika typer av bröstcancer som inte faller inom samma kategori och ett orsakssamband kunde därmed inte bekräftas. Slutsats: Okrelizumab och siponimod hade uppbromsande effekt på sjukdomsprogression. Inga oväntade biverkningar rapporterades och substanserna tolererades i allmänhet väl.