En livshotande hjärtrytmrubbning kan inom ett par minuter leda till hjärtstopp. Patienter med en ökad risk för detta kan erbjudas behandling med en implanterbar defibrillator (ICD), som kan bryta dessa tillstånd och är en livräddande behandling. Att leva med en ICD kan innebära en del begränsningar i det fortsatta dagliga livet vilket kan innefatta livsstilsförändringar för dessa patienter. Syftet med studien var att undersöka patientens upplevelser av att erhålla samt leva med en implanterbar defibrillator (ICD). En litteraturstudie av tidigare gjorda undersökningar har genomförts för att besvara syftet. Datainsamlingen av studierna har gjorts i databaserna Cinahl Complete och PubMed och har kvalitetsgranskats av författarna. En integrerad analys genomfördes och fyra huvudteman togs fram och presenteras i resultatet. Resultatet visar att kunskap hos patienter är viktigt för en bra livskvalitet. För detta krävs god information från vårdpersonalen vilken i många fall anses otillräcklig. Patienterna tvingas göra förändringar i det dagliga livet och för många innebär detta en social isolering. Detta på grund av att de slutar utföra många av tidigare aktiviteter på grund av rädsla för att det ska framkalla ett elektriskt tillslag. Generellt framkommer det att ICD bärare är nöjda och tacksamma över att de fått erhålla enheten men att det finns en hög förekomst av rädsla och ångest i deras fortsatta liv. En satsning på personcentrerad information av sakkunniga sjuksköterskor skulle kunna öka dessa patienters psykiska välmående.

<p>Då behandling med implanterbar defibrillator (ICD) enligt forskning</p><p>förlänger överlevnaden för hjärtsjuka har socialstyrelsen i sina nationella</p><p>riktlinjer rekommenderat att behandling av arytmier och hjärtsvikt med</p><p>ICD ska prioriteras. Detta kommer att leda till att antalet patienter med</p><p>ICD ökar i framtiden. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva</p><p>faktorer som påverkar ICD patienternas hälsorelaterade livskvalitet.</p><p>Studierna påvisade generellt sett att ICD patienter som grupp inte hade</p><p>lägre hälsorelaterad livskvalitet, men på individ nivå framkom det</p><p>påverkande faktorer. Dessa faktorer indelades i tre kategorier:</p><p>psykologiska faktorer, att uppleva defibrilleringchocker samt tid för</p><p>anpassning och betydelsen av patientens ålder.</p><p>Sjuksköterskan har en viktig roll i en omvårdnadssituation att inge</p><p>trygghet, stödja patienten och bidra till att patientens kunskap ökar. Det</p><p>ger patienten möjligheten att påverka sin hälsorelaterade livskvalitet</p><p>eftersom den är avgörande för patientens välmående och upplevelse av</p><p>ICD behandlingen.</p><p>Informanterna i resultatstudierna var övervägande män och ur ett</p><p>genusperspektiv begrundas att resultatet i litteraturstudien inte</p><p>representerar befolkningen i stort.</p><p>Med hänvisning till att antalet patienter med ICD kommer att öka i</p><p>framtiden, behövs mer forskning om kvinnor och deras upplevelse av</p><p>hälsorelaterad livskvalitet och ICD behandling.</p>

<p>Sammanfattning Livshotande kammararytmier drabbar flera tusen personer i </p><p>Sverige varje år varav många med dödlig utgång. De som räddas till livet löper risk att drabbas av en ny arytmi inom något år. Den behandlingsmetod som visat sig överlägsen när det gäller minskad dödlighet är inopererande av en implanterbar hjärtdefibrillator, även kallad ICD, i kombination med antiarytmiska läkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av att leva med en ICD. Resultatet visade att alla ICD bärare upplevde förändringar i livssituationen. Rädsla, oro och svårigheter att anpassa sig till den förändrade livssituationen var vanligt. Livs kvalitén kan också försämras på grund av undvikande av aktiviteter, objekt och vissa platser för att inte ”trigga” ICD:n till att avge en chock. Första året var osäkerheten stor men därefter upplevdes livskvaliteten som ”rimligt bra”. Resultaten visade också att ICD bärare inte får det stöd de behöver från vårdpersonal. De korta vård tiderna i samband med ingreppet är inte tillräckligt för att informera patienterna. Informationen upplevdes också vara mest inriktad på apparatens tekniska funktion. Mer forskning behövs för att ut- veckla olika informationsprogram som utgår från patienternas behov och där även anhöriga inkluderas</p>

Då behandling med implanterbar defibrillator (ICD) enligt forskning förlänger överlevnaden för hjärtsjuka har socialstyrelsen i sina nationella riktlinjer rekommenderat att behandling av arytmier och hjärtsvikt med ICD ska prioriteras. Detta kommer att leda till att antalet patienter med ICD ökar i framtiden. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva faktorer som påverkar ICD patienternas hälsorelaterade livskvalitet. Studierna påvisade generellt sett att ICD patienter som grupp inte hade lägre hälsorelaterad livskvalitet, men på individ nivå framkom det påverkande faktorer. Dessa faktorer indelades i tre kategorier: psykologiska faktorer, att uppleva defibrilleringchocker samt tid för anpassning och betydelsen av patientens ålder. Sjuksköterskan har en viktig roll i en omvårdnadssituation att inge trygghet, stödja patienten och bidra till att patientens kunskap ökar. Det ger patienten möjligheten att påverka sin hälsorelaterade livskvalitet eftersom den är avgörande för patientens välmående och upplevelse av ICD behandlingen. Informanterna i resultatstudierna var övervägande män och ur ett genusperspektiv begrundas att resultatet i litteraturstudien inte representerar befolkningen i stort. Med hänvisning till att antalet patienter med ICD kommer att öka i framtiden, behövs mer forskning om kvinnor och deras upplevelse av hälsorelaterad livskvalitet och ICD behandling.

Sammanfattning Livshotande kammararytmier drabbar flera tusen personer i Sverige varje år varav många med dödlig utgång. De som räddas till livet löper risk att drabbas av en ny arytmi inom något år. Den behandlingsmetod som visat sig överlägsen när det gäller minskad dödlighet är inopererande av en implanterbar hjärtdefibrillator, även kallad ICD, i kombination med antiarytmiska läkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av att leva med en ICD. Resultatet visade att alla ICD bärare upplevde förändringar i livssituationen. Rädsla, oro och svårigheter att anpassa sig till den förändrade livssituationen var vanligt. Livs kvalitén kan också försämras på grund av undvikande av aktiviteter, objekt och vissa platser för att inte ”trigga” ICD:n till att avge en chock. Första året var osäkerheten stor men därefter upplevdes livskvaliteten som ”rimligt bra”. Resultaten visade också att ICD bärare inte får det stöd de behöver från vårdpersonal. De korta vård tiderna i samband med ingreppet är inte tillräckligt för att informera patienterna. Informationen upplevdes också vara mest inriktad på apparatens tekniska funktion. Mer forskning behövs för att ut- veckla olika informationsprogram som utgår från patienternas behov och där även anhöriga inkluderas

Bakgrund: En implanterbar defibrillator (ICD) har till uppgift att återställa hjärtats rytm vid en arytmi. Implantationerna ökar stadigt, studier har dock visat att sjuksköterskor inte upplever sig ha tillräckligt med kunskaper om ICD:n och de upplevelser som patienter kan väntas få efter implantation. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelse av att leva med en implanterbar defibrillator. Metod: Uppsatsen är gjord som en litteraturöversikt med 15 kvalitativa vetenskapliga artiklar inkluderade. Artikelsökningar gjordes i databaserna Cinahl, Pubmed och PsycInfo. I analysen identifierades meningsenheter som delades in i olika teman och underteman utifrån likheter och olikheter. Resultat: Patienterna visade sig ha dubbla känslor gentemot ICD:n, upplevelser som identifierades var: besvikelse, tacksamhet, rädsla/ångest, trygghet, känna sig begränsad och acceptans. Diskussion: Några patienter upplevde bland annat ett bristande stöd från hälsopersonalen, det är viktigt att sjuksköterskan försöker förstå patientens perspektiv för att kunna vara ett så bra stöd som möjligt. Slutsats: Studien bidrog med kunskap om vilka olika upplevelser ICD-patienter kan ha efter en implantation. Eventuella orsaker till upplevelserna skulle kunna ligga till grund för framtida studier.

Bakgrund: En behandlingsmetod för patienter med allvarlig hjärtproblematik eller överlevt hjärtstopp är att operera in en implanterbar defibrillator. En behandling som påverkar patientens liv ur flera olika perspektiv. För att kunna ge god vård och stöd till dessa patienter är det viktigt att förstå deras upplevelser av att leva med en implanterbar defibrillator. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av att leva med en implanterbar defibrillator. Metod: En kvalitativ litteraturstudie inkluderat tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna analyserades utifrån Lundman och Hällgren Graneheims (2017) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier tog form under studiens analys, “Psykisk dimension av att leva med en ICD”, “Påverkan i det dagliga livet”, “ICD-chockens inverkan”, “Stöd och information från hälso- och sjukvården”. Slutsatser: Studien kom fram till att patienter upplever tacksamhet och trygghet men också oro och rädslor i livet med en implanterbar defibrillator. Den största rädslan är att få en elchock av defibrillatorn. ICD-behandlingen har en stor inverkan på patienternas liv, då det kan innebära betydande omställningar när det kommer till fritidsaktiviteter, karriär samt till patientens relationer. Stöd från vården och information är viktigt för patienten, samtidigt som patienter upplever att det finns kunskapsbrister kring deras behandling i hälso- och sjukvården.

En implanterbar defibrillator kan vara en livräddande behandling för personer med ökad risk för plötslig död. Behandlingen syftar till identifiera och behandla livshotande rytmrubbningar. Behandlingen kan ges i sekundär eller primärprofylaktiskt syfte. Det finns etiska aspekter vid ställningstagande till behandlingen. Den innebär fysiska, psykiska och sociala anpassningar. Existentiella frågor om liv och död uppstår vid ställningstagande till behandlingen. Antalet personer som behandlas med implanterbar defibrillator (ICD) ökar. För att kunna ge bra stöd är det viktigt med kunskap om upplevelsen av att leva med ICD. Syftet är att beskriva upplevelsen av att leva med en ICD.Resultatet har framkommit genom analys av 8 kvalitativa studier och presenteras i fyra teman: Att förlora kontrollen, Att anpassa sin livssituation, Att uppnå trygghet och säkerhet och Att få ny syn på livet. Inom varje tema ingår subtema som är förstäkta med citat. Upplevelsen av att leva med ICD kan jämföras med ett krisförlopp. Genom att vårdpersonal har kunskap om att upplevelsen kan liknas vid ett krisförlopp kan bättre vägledning och stöd ges till patienten. / Program: Fristående kurs

No description available.

Bakgrund: En implanterbar defibrillator kallas också Implantable Cardioverter Defibrillator och förkortas ICD. ICD kan förhindra plötslig hjärtdöd. Den vanligaste indikationen för att få en ICD är en bakomliggande hjärtsjukdom med hög risk för livshotande rytmrubbningar. ICD-behandling blev 1985 godkänd för kliniskt bruk. ICD ökar patientens fysiska förmåga men kan medföra flera orosmoment. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelse av att leva med ICD samt att beskriva patienters tankar inför livets slutskede med ICD. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Texten har analyserats i enlighet med Lundman och Graneheim-Hällgrens (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Det innebar en förändring av livet att leva med en ICD. Många patienter levde med oro och rädsla som var direkt relaterad till ICD:n men också till obesvarade frågor som bland annat handlade om livets slutskede med ICD. Trots oro och rädsla beskrev patienter med ICD tacksamhet till att ha fått en möjlighet till ett förlängt liv.   Slutsats: Livsförändringen innebar bland annat att patienter med ICD behövde mycket stöd. Flera patienter upplevde att sjukvårdens information och kommunikation gällande ICD var bristfällig på grund av att den inte var individanpassad utan mer allmän. Ytterligare forskning behövs om hur vårdpersonal kan möta den enskilde patientens behov i riktning mot hälsa.