Denna studie syftar till att ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka musiklärares erfarenheter och resonemang om att skapa tillåtande rum i ensembleundervisningen med fokus på relationsbyggande, kommunikation, individanpassning och gruppdynamik. Tre verksamma musiklärare deltog i en fokusgruppsintervju som spelades in och transkriberades till text, därefter skedde en bearbetning och analys av det insamlade materialet. Intervjuutsagorna utmynnade i fem större teman med tillhörande underkategorier. Resultatet visade att fokusgruppens arbetssätt och syn på tillåtande rum bland annat innefattar: Relationsbyggande där läraren har ett professionellt förhållningssätt genom att vara personlig men aldrig privat och visar intresse för eleverna utanför klassrummet samt är generös med att visa sina egna misstag, individanpassning som sker på olika sätt i undervisningen och möjliggör förutsättningar för varje elev att utvecklas på sin nivå, kommunikation där läraren undviker negativt laddade ord, adresserar positiv feedback när den ges och inkluderar eleverna i att ge varandra feedback samt ser till att den verbala och icke-verbala kommunikationen rimmar med varandra, gruppdynamik där eleverna själva får utforma riktlinjer i ensemblesalen samt ge gruppen tid att tillsammans testa gränser och misslyckas utan att behöva känna pressen att det varje gång ska visas upp på konsert. De faktorer som står i vägen för att rummet ska bli tillåtande är enligt lärarna: tidsbrist, yttre omständigheter så som psykisk ohälsa i elevgruppen samt styrdokumenten.

Det didaktiska ämnesfältet gör det möjligt att undersöka vilka metoder yrkesverksamma lärare applicerar i undervisningen i religionskunskap 1 för att uppnå de krav som ämnesplanen kräver. Denna kvalitativa och kvantitativa undersökning undersöker vilka utmaningar lärare ställs inför och hur dessa utmaningar kan tacklas i religionsundervisningen samt i mångreligiösa klassrum. Denna studie grundar sig i en diskursteori och utgår ifrån en enkätundersökning samt kvalitativa intervjuer som visar på vilka utmaningar som existerar inom ämnet samt hur dessa utmaningar kan bemötas. Studien visar att tiden för undervisningen i ämnet religionskunskap 1 är bristfällig och att mycket stoff ska förmedlas på kort tid. De didaktiska metoder som lärare tillämpar berör kommunikationsfrågor, att arbeta ämnesöverskridande och att komprimera delar av material. Även elevperspektivet sätts i fokus som en didaktisk metod där undervisningen individanpassas. Studien visar också att det finns en osäkerhet kring vad lärare kan ta upp i religionsundervisningen i mångreligiösa klassrum och att lärare saknar ett stöd kring den didaktiska balansgång som råder.

Individualized teaching in schools with children with learning disabilities is a prerequisite, in order to be able to convey knowledge and teaching in an educational and developing way. The purpose of this study is to explore how musical communication can be used in school's with children with learning disabilities in different ways and how teachers can create an individualized teaching through this, during the music lessons. The study's result describes the interviews that have been conducted that have occurred in varied locations around Sweden with teachers in the subject area music in learning disabilities. The result presents how teachers use musical communication in their teaching and in what way the teaching is tailored to the needs of the students to become developing. The discussion that is linked to the subject of the study focuses on individual adaptation and alternative ways in which the teacher can make use of it in order to obtain an educational teaching, in which the students are given the opportunity for an in-depth understanding and a developed knowledge.

Denna studie bygger på kvalitativ forskning och undersöker hur sju lågstadielärare använder sig av extra anpassningar i sin undervisning. Studien har fokuserat på lärarnas beskrivningar och förklaringar för att analysera deras upplevelser om arbetet med extra anpassningar i lågstadiet.Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Samtliga intervjuer har genomförts genom Teams. De lärare som har deltagit i studien arbetar i olika kommuner. Det sociokulturella perspektivet och det relationella perspektivet fungerade som huvudsakliga teoretiska ramverk för att analysera hur det inkluderande arbetet kan tas sig i uttryck genom extra anpassningar i lärares organisation av olika lärandesituationer.Resultaten av studien visar att lärarnas medvetenhet kring arbetet med extra anpassningar är avgörande för hur de organiserar och tillgängliggör undervisningen för eleverna. Resultatet visar vidare att lärarna använder sig av extra anpassningar för att skapa möjlighet till en inkluderande undervisning för eleverna.I denna studie ger lärarna temporärt stöd genom extra anpassningar i undervisningen för att hjälpa eleverna att så småningom bli självständiga. Av intervjuerna har det framkommit att lärarna anpassar sin undervisning på olika sätt, exempelvis genom anpassat material utifrån elevers kunskapsnivåer och förutsättningar, anpassning av olika gruppkonstellationer och anpassningar genom olika placeringar i klassrummet för att underlätta lärandet. Samtliga lärare i studien fokuserar på elevens behov när de planerar extra anpassningar i undervisningen. Jag har även kommit fram till att lärarna i studien genom att stärka relationer med sina elever, skapar möjlighet för en inkluderande allsidig verksamhet i skolan. Det har framkommit att lärarna brukar ha dialog om extra anpassningar med sina elever och deras vårdnadshavare. Det har även framkommit att vissa lärare tolkar begreppen ledning och stimulans synonymt med extra anpassningar och anser att skolan genom ledning och stimulans kan tillgodose elevernas olika behov.Resultatet visar slutligen att lärarna använder sig av kollegialt samarbete för att utveckla sitt arbete med extra anpassningar.

Digital technology has made great progress in a relatively short time, which has led to new needs emerging to take advantage of the opportunities provided thanks to the digitization of society. The digital progress has resulted in teaching conditions being changed. The curriculum standards that all pupils should have equal opportunities to be good democratic citizens, demand today that digital competence needs to be provided to pupils. In the revised curriculum for the subject of mathematics it is written that mathematical activities must be linked to digital progress. It also says in the aim of the subject that teaching should give pupils the opportunities to develope knowledge of using digital tools. The result of the study states that the pupils´digital competence is of great significance for their development in mathematics when using digital tools and digital learning recources. The result also shows that one needs to compensate for pupils´previous knowledge regarding digital competence. / Den digitala tekniken har på relativt kort tid gjort stora framsteg, det har lett till att det uppstått nya behov för att ta tillvara på de möjligheter som ges tack vare samhällets digitalisering. Den digitala utvecklingen har gjort att förutsättningarna för undervisning har förändrats. Läroplanskravet att alla elever ska få likvärdiga förutsättningar att vara fullvärdiga demokratiska medborgare gör att lärare idag behöver ge eleverna en digital kompetens. I den reviderade läroplanen för ämnet matematik står det att de matematiska aktiviteterna ska vara kopplade till den digitala utvecklingen. Det står också i ämnets syfte att undervisningen ska utveckla kunskaper i användandet av digitala verktyg. Resultatet av studien visar att elevernas digitala kompetens har stor betydelse för deras utveckling i matematiken vid användandet av digitala verktyg och digitala lärresurser. Resultatet visar även att lärare behöver kompensera för elevers olika förkunskaper gällande digital kompetens.

In today’s society there is a discussion regarding students’ level of knowledge and personalisation. The classrooms consist of heterogenic groups of students with different learning needs and levels of knowledge. The purpose of the present study is to find out how the students who participated perceive the teaching of English as an additional language with regards to personalisation, and how they believe differentiation can help develop and deepen their learning.   This study has been conducted using a qualitative method with interviews as the core, complemented by observations. The results have been analysed and interpreted hermeneutically.   The results show that those students who have a positive attitude to English education, irrespective of their grade, are those who see the benefit of knowing English outside the classroom, and thereby create a connection between reality and studying English. Those who lack this connection have a negative attitude. Basing teaching in reality renders personalisation viable for the individual within a teaching group. Even when the students give some examples of how the teaching can be adjusted to their needs, most of them believe that the teacher must adjust the teaching to fit the class as a whole and they do not expect any personalisation. / I dagens samhällsdebatt om skolan diskuteras elevers kunskapsnivå och möjligheten till individanpassning. Klassrummen är sammansatta av heterogena grupper bestående av elever med olika inlärningsbehov och på olika kunskapsnivåer. Syftet med studien är att undersöka hur några betygsmässigt hög- och lågpresterande gymnasieelever upplever att engelskundervisningen är individanpassad efter deras behov, samt hur de anser att den ska vara utformad för att de ska kunna utveckla och fördjupa sitt lärande.   Undersökningen har genomförts utifrån en kvalitativ metod med intervjuer som det centrala och med observationer som bakgrund. Resultatet har analyserats och tolkats hermeneutiskt.   I studien framkom att elever som har en positiv inställning till engelska, oberoende av betyg, är de som ser nyttan utanför klassrummets väggar och därmed verklighetsanknyter engelskundervisningen. De som saknar en koppling till verkligheten har en genomgående negativ inställning. Det är således genom verklighetsanknytningen som individanpassningen möjliggörs. Även om eleverna kommer med förslag på hur undervisningen kan tänkas anpassas till dem, säger flera av dem att läraren måste anpassa undervisningen till klassen som helhet och de förväntar sig ingen individanpassning.

<p>In today’s society there is a discussion regarding students’ level of knowledge and personalisation. The classrooms consist of heterogenic groups of students with different learning needs and levels of knowledge. The purpose of the present study is to find out how the students who participated perceive the teaching of English as an additional language with regards to personalisation, and how they believe differentiation can help develop and deepen their learning.</p><p> </p><p>This study has been conducted using a qualitative method with interviews as the core, complemented by observations. The results have been analysed and interpreted hermeneutically.</p><p> </p><p>The results show that those students who have a positive attitude to English education, irrespective of their grade, are those who see the benefit of knowing English outside the classroom, and thereby create a connection between reality and studying English. Those who lack this connection have a negative attitude. Basing teaching in reality renders personalisation viable for the individual within a teaching group. Even when the students give some examples of how the teaching can be adjusted to their needs, most of them believe that the teacher must adjust the teaching to fit the class as a whole and they do not expect any personalisation.</p><p> </p> / <p>I dagens samhällsdebatt om skolan diskuteras elevers kunskapsnivå och möjligheten till individanpassning. Klassrummen är sammansatta av heterogena grupper bestående av elever med olika inlärningsbehov och på olika kunskapsnivåer. Syftet med studien är att undersöka hur några betygsmässigt hög- och lågpresterande gymnasieelever upplever att engelskundervisningen är individanpassad efter deras behov, samt hur de anser att den ska vara utformad för att de ska kunna utveckla och fördjupa sitt lärande.</p><p> </p><p>Undersökningen har genomförts utifrån en kvalitativ metod med intervjuer som det centrala och med observationer som bakgrund. Resultatet har analyserats och tolkats hermeneutiskt.</p><p> </p><p>I studien framkom att elever som har en positiv inställning till engelska, oberoende av betyg, är de som ser nyttan utanför klassrummets väggar och därmed verklighetsanknyter engelskundervisningen. De som saknar en koppling till verkligheten har en genomgående negativ inställning. Det är således genom verklighetsanknytningen som individanpassningen möjliggörs. Även om eleverna kommer med förslag på hur undervisningen kan tänkas anpassas till dem, säger flera av dem att läraren måste anpassa undervisningen till klassen som helhet och de förväntar sig ingen individanpassning.</p>

Läroplanen (Skolverket, 2011) och Skollagen (SFS 2010:800) anger att undervisningen ska individanpassas. Skolinspektionen (2011) fastställer att det finns brister i hur skolorna bedriver en sådan undervisning och även min erfarenhet var att detta inbegrep en del utmaningar. Med detta som bakgrund blev studiens syfte att beskriva, tolka och förstå innebörden i lärares upplevelser av att individanpassa den egna undervisningen samt eventuella relaterade utmaningar. För att undersöka detta användes en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsteknik, där fem verksamma lärare intervjuades. En hermeneutiskt-fenomenologisk ansats användes som utgångspunkt. Resultatet visade att individanpassa undervisningen inte är lätt att göra, då det är mycket upp till läraren att själv tolka och bedriva undervisningen med de svårigheter det innebär. Det är många faktorer som är med och påverkar undervisningen och i analysen av resultatet kunde det påvisas att dessa faktorer fungerar i en kombination med varandra och är vad som möjliggör individanpassad undervisning. / The curriculum (Skolverket, 2011) and Education Act (SFS 2010:800) indicates that education must be adapted to the students' abilities and needs. The National Agency for Education (2011) determines that there are deficiencies in how the schools practice such education and also my experience was that this included some challenges. Against this background, this study aim became to describe, interpret and understand the meaning of the teachers’ experiences of individualizes their own teaching and any related challenges. To investigate this, a qualitative method with interviews as a data collection technique was used, where five practicing teachers were interviewed. A hermeneutic - phenomenological approach was used as a base. The results showed that individualized education is not easy to do, as it's much up to the teacher to interpret and carry out the education with the difficulties it means. There are many factors that will affect the education and the analysis of the result show that these factors work in combination with each other and are what enables individualized education.

Syftet med undersökningen var att med bakgrund i en ramfaktorteoretisk ansats studera vad nio lärare på gymnasienivå tycker om möjligheterna och förutsättningarna att kunna bedriva individanpassad undervisning i skolan, framförallt med fokus på formativ bedömning. De ramfaktorer som valdes att studera rörde framförallt läroplanens innehåll, gruppsammansätt- ningen, gruppstorlek och förutsättningar med avseende på tid till undervisning. Studiens undersökningsmetod har varit semistukturerade intervjuer med nio legitimerade gymnasielärare och resultatet i studien är uppbygd kring en tematisk analys kring studiens frågeställning; Vilka hinder finns för att bedriva individanpassad undervisning? Hur löser lä- rare dessa hinder? Varför uppstår dessa hinder? Finns det möjligheter att förbättra lärares ramvillkor? Studien visar på att lärare tycker att det finns stora svårigheter att jobba efter de förutsättning- ar som nu erbjuds i skolan i relation till de krav från läroplanen som finns för att bedriva en individanpassad undervisning. De framhäver framförallt en vilja att få bättre förutsättningar eller mer avsatt tid för att kunna fokusera större del av arbetet i skolan mot arbetet med for- mativ bedömning.

I detta arbete undersöks och analyseras några möjligheter och utmaningar med elevers användning av generativa AI-verktyg såsom ChatGPT ur filosofilärarens perspektiv med fokus på filosofiämnet i gymnasieskolan. Bland möjligheterna avhandlas individanpassning av undervisningen och bland utmaningarna källkritik och kritiskt tänkande och hur läraren säkrar tillförlitligheten vid examinationer i ljuset av fenomenet generativ AI. En kvalitativ undersökning har utförts bestående av intervjuer med ett litet antal gymnasielärare i filosofi kring hur de förhåller sig till elevers användning av AI-verktyg. Frågor om lärares förhållningssätt till elevers (faktiska eller potentiella) användning av generativ AI och vilka eventuella nya överväganden som AI-verktyg aktualiserar för läraren utreds och diskuteras samt hur filosofiläraren möter de nya utmaningar och realiserar de nya möjligheter som AI aktualiserar. Några goda och dåliga sätt på vilka elever kan använda AI inom filosofi identifieras och förutsättningar för en god elevanvändning analyseras. Filosofiämnet kan bidra till att stärka förutsättningarna för en god användning av AI genom att träna eleverna i förmågor som kritiskt tänkande, att formulera frågor och värdera information samt fördjupning av insikter om centrala begrepp som kunskap och sanning.