Studiens syfte är att undersöka verksamma lärares uppfattningar om själva inkluderingsbegreppet. Den syftar också till att undersöka hur verksamma lärare väljer att implementera detta i undervisningen, samt vad forskningen säger om hur inkludering praktiskt kan användas i ämnet samhällskunskap. Vår studie är även tänkt att lyfta fram att, oavsett vilken miljö de verksamma lärarna befinner sig i, så ska inkluderingen inte upplevas som ett tvång, snarare som ett arbetssätt som gynnar elever i sin kunskapsutveckling. Det sociokulturella perspektivet har en bidragande central del i vår studie, där man kan se att individen blir delaktig i kunskaper och färdigheter genom kommunikation. Vi har genomfört denna studien med kvalitativa intervjuer och tidigare forskning, framför allt ur ett nordiskt perspektiv. Våra respondenter består av 4 verksamma lärare i årskurs 4-6. Intervjuerna har genomförts på 3 olika skolor i Skåne. Vi har efter att ha analyserat de svar vi delgivits av våra informanter kommit fram till en slutsats kring hur inkludering kan ses på, som begrepp, men även utifrån ett subjektivt perspektiv. Vi har också fått svar på hur man skulle kunna implementera en inkluderande undervisning i klassrummet. Vi har även tagit del av vad forskning säger om inkludering i skola och klassrum, och vidare hur vi skulle kunna ge förslag på vidare forskning i ämnet. Tyvärr är det brist på empiri, det behövs mer forskning på hur skolmiljöer kan bli mer inkluderande. Forskningen som finns om inkludering är varken begreppsligt eller metodologisk tillräckligt utvecklad för att forskningen ska ha enorma kunskaper om hur inkluderande miljöer ska utvecklas. / The aim of the study is to examine the teachers' perceptions of the concept of inclusion itself. It also aims to investigate how active teachers choose to implement this in teaching, as well as what the research says about how inclusion can be practically used in the subject of social science. Our study is also intended to emphasize that, regardless of what environment the active teachers are in, the inclusion should not be perceived as a coercion, rather as a working method that favors students in their knowledge development. The sociocultural perspective has a contributing central part in our study, where one can see that the individual becomes involved in knowledge and skills through communication. We have conducted this study with qualitative interviews and previous research, especially from a Nordic perspective. Our respondents consist of 4 active teachers in grades 4-6. The interviews have been conducted at 3 different schools in Skåne. We have, after analyzing the answers we received from our informants, come to a conclusion on how inclusion can be viewed, as concepts, but also from a subjective perspective. We have also received answers on how to implement an inclusive education in the classroom. We have also taken note of what research says about inclusion in schools and classrooms, and how we could give suggestions for further research on the subject. Unfortunately, there is a lack of empirical data, more research is needed on how school environments can become more inclusive. The research that is available on inclusion is neither conceptually nor methodologically sufficiently developed for the research to have enormous knowledge about how inclusive environments should be developed.

Följande studie undersöker elever respektive lärares upplevelser av inkludering inom ämnet religionskunskap i den svenska grundskolans senare år. Undersökningen baseras på en kvalitativ studie som riktar sig till ämneslärare i religionskunskap samt en kvantitativ studie i form av en enkätundersökning som riktar sig till elever i högstadiet. I studien deltog 102 elever och 3 lärare. Resultatet från undersökningen visar en uppdelad upplevelse bland eleverna avseende inkludering i religionsundervisningen. Studien bygger på frågeställningar kring elevers upplevelser av religionsundervisningen på grundskolan i allmänhet samt hur elever ser på olika arbetsmoment i synnerhet. Studien lyfter även fram frågeställningar rörande lärares upplevelser och syn på religionsundervisningen i grundskolan med tillhörande utmaningar. Resultatet från studien lägger grund för vidare forskning av viktiga förutsättningar för att skolan skall kunna inkludera elever i religionsundervisningen. Den primära förutsättningen för en inkluderande religionsundervisning är att lärare skapar förståelse för olika individers förutsättningar vid genomförande av undervisning.

I forskningen framgår att det växt fram ett synsätt inom specialpedagogiken som innebär att elever i behov av särskilt stöd bör vara delaktiga i skolans vanliga lärmiljöer och ges samma förutsättningar som sina klasskamrater, något som påverkar lärarens arbete och specialpedagogens roll. Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur lärare uppfattar möjligheter i arbetet med att skapa en tillgänglig pedagogisk lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd, med utgångspunkt att alla elever ska vara inkluderade i undervisningen. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, från vilken begreppen scaffolding och artefakter har hämtats. I resultatdiskussionen har den didaktiska triangeln använts som utgångspunkt för att belysa relationen mellan lärare, elev och innehåll i utformningen av undervisningen. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer med lärare har använts som metod. Resultatet visar att det finns möjlighet för lärare att skapa tillgänglig pedagogisk lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd med hjälp av scaffolding och användande av artefakter i kombination med specialpedagogisk kompetens och hur det specialpedagogiska arbetet organiseras. Arbetet med tillgänglig pedagogisk lärmiljö ses leda till ökad delaktighet och möjliggör inkludering. I diskussionen problematiseras synen på specialpedagogik och hur det påverkar lärares och specialpedagogers arbete, när alla elever i klassen ska ges möjlighet att bli delaktiga. Kraven som ställs på läraren förändras när undervisningen ska utformas med utgångspunkt att alla elever ska vara inkluderade i undervisningen.

Syftet med denna studie är att få kunskap om speciallärares uppfattningar och erfarenheter av begreppen ledning och stimulans samt extra anpassningar i grundsärskolans verksamhet. De forskningsfrågor som ligger till grund för studien är; Hur speciallärare tolkar innebörden av begreppen ledning och stimulans samt extra anpassningar och hur detta tillämpas i grundsärskolans verksamhet samt vilket stöd speciallärare får av sin ledning gällande begreppens innebörd samt i hur dessa tillämpas? I studien har nio speciallärare verksamma i grundsärskolan deltagit i kvalitativa semistrukturerade fokusgruppsintervjuer. Intervjuernas resultat har sammanställts och analyserats. I studien framgår att speciallärarna inte använder begreppen som står i styrdokumenten, nämligen ledning och stimulans och extra anpassning. De talar istället om anpassningar och undervisning som är tillgänglig för alla. Studien visar även att speciallärarna står tämligen ensamma i sitt arbete med att tolka och förstå begreppens innebörd samt att arbeta med dem.

Studiens syfte är att bidra till ökade kunskaper om verksamma pedagogers syn på inkludering, en maximerad användning av målspråket i undervisningen och inkluderande undervisningsmetoder i moderna språk. Semistrukturerade kvalitativa individuella intervjuer har genomförts med en specialpedagog och fem lärare i moderna språk från två skolor i Stockholmsområdet. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats med hjälp av tematisk analys och därefter tolkats utifrån specialpedagogiska och ämnesdidaktiska perspektiv samt det sociokulturella perspektivet. Pedagogernas exempel på stödjande strukturer har jämförts med strategier för hur undervisningen kan utformas för att underlätta för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. En kategorisering av pedagogernas exempel på stödjande strukturer har också gjorts utifrån de sex delaktighetsaspekterna i delaktighetsmodellen som ursprungligen utvecklades av framlidne professorn Ulf Janson och hans medarbetare på Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet (Janson, 2005, refererad iSzönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Denna studie visar att pedagogerna yttrar en bred syn på vad inkludering kan vara vilket visar på begreppets komplexitet. De många exemplen skulle också kunna tyda på att det saknas en gemensam förståelse och en delad definition av begreppet. Studien visar även att pedagogerna exemplifierar många stödjande strukturer och anpassningar som kan fungera väl för NPF-elever och elever med läs- och skrivsvårigheter. Dessutom visar studien att lärarnas ambition är att prata på målspråket så mycket som möjligt i klassrummet, men att en rad utmaningar gör det svårt att uppnå. Utmaningarna består i lärarnas oro över att eleverna ska tappa motivationen, att det är svårt att ställa om målspråket efter elevernas nivå och att det är svårt att ge komplexa förklaringar på målspråket. Enligt flera av gymnasiepedagogerna har eleverna otillräckliga och väldigt varierade förkunskaper när de ska fortsätta med sitt moderna språk i gymnasiet.

Syftet med denna studie var undersöka vilken syn på olika matematikssvårigheter, som lärare i grundskolans senare år har. Syftet var även att undersöka vilka undervisningsstrategier dessa lärare använder för att hjälpa elever med matematik svårigheter. För att få svar på mina frågor har jag intervjuat åtta lärare som fick besvara frågor utifrån tre huvudfrågeställningar.Frågeställningarna rörde följande områden: Varför halkar svenska skolbarn efter i matematik? Hur bedriver de intervjuade lärarna undervisningen i matematik? Vilka åtgärder tror de intervjuade lärarna skulle förbättra resultaten i matematik? Resultaten visar att de intervjuade lärarna anser att de försämrade resultaten i matematik främst beror på elevernas motvilja gentemot matematikämnet, dåliga förkunskaper hos eleverna, bl. a oförmåga att uttrycka sig matematiskt, samt elevernas olika inlärningssvårigheter.Slutsatsen för denna studie är att det finns mycket kvar att göra inom matematikområdet innan varje matematiklärare tar hänsyn till enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, såsom det slås fast i Lgr11 under avsnittet för riktlinjer.

SAMMANFATTNING:Månsson, Paula & Jönsson, Lars-Gunnar (2011). Några rektorers syn påspecialpedagoguppdraget – Vad förväntar sig rektorer i grundskolan avspecialpedagoger? Some head masters views on special education mandate – What dohead masters in primary and secondary schools expect from special educators?Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.I detta forskningsarbete vill vi undersöka hur väl specialpedagogprogrammetsexamensordning överensstämmer med de förväntningar som finns på vår kommandeyrkesprofession bland rektorer ute på skolorna.Vi vill belysa detta från rektorers synvinkel eftersom det är de som anställer ossblivande specialpedagoger. Detta gör vi genom att tillfråga 50 slumpvis utvalda rektoreri Sverige. Det är våra tolkningar av de 25 inkomna svaren som ger oss en bild av hurrektorer ser på specialpedagogisk verksamhet.Vi sände ut en onlineenkät där rektorerna svarade på frågor om verksamheten,verksamhetens syn på elever i behov av särskilt stöd samt specialpedagogiska insatser.Frågeområden som vi anser ringar in vårt problemområde på ett relevant sätt.Undersökningen visade att rektorerna anser att den specialpedagogiska verksamheten ärviktig men då budgeten är för snäv blir denna verksamhet lidande. Vidare drar vislutsatsen att rektorernas förväntningar på specialpedagogerna i stora dragöverensstämmer med examensordningen men att tonvikten ligger på direktarbete medelever medan arbetsområdet skolutvecklingen visar sig underordnat.Vi anser oss ha funnit detaljer i examensordningarna som vid den föreståendeöversynen av speciallärar- och specialpedagogutbildningen kan komma att motverkaden förvirring som råder kring professionernas arbetsuppgifter ute i verksamheterna.Arbetet med studien är jämnt fördelat mellan oss.

Syftet med uppsatsen är att undersöka elevers delaktighet i sina åtgärdsprogram ur pedagogens perspektiv. Jag har titta på hur pedagoger förhåller sig till elevers delaktighet, vad eleverna faktiskt har inflytande över och om pedagoger har strategier för att göra elever delaktiga och hur dessa i så fall ser ut. Jag använder mig av två olika metoder. Dels en textstudie av 15 åtgärdsprogram och dels en studie av fyra inspelade och transkriberade intervjuer. Textstudien är endast ett komplement till den mer omfattande kvalitativa studien av intervjuerna. Textstudien visade att eleverna ofta är närvarande när åtgärdsprogrammen upprättas men att det är svårt att utläsa deras delaktighet i det som skrivits i åtgärdsprogrammen. I den kvalitativa studien av intervjuerna fann jag att alla pedagoger jag pratat med är mycket positiva till att eleverna deltar när ett åtgärdsprogram upprättas. De kan dock se att elevens delaktighet kan bli problematisk av flera anledningar. Till exempel upplever flera pedagoger att det kan bli problematiskt att eleven deltar om åtgärdsprogrammet rör något socialt. Flera pedagoger uttrycker också att elevens unga ålder kan göra att de inte är vana vid att formulera sig kring sitt eget lärande vilket resulterar i att pedagogen formulerar åtgärdsprogrammet. Min studie visar också att elevens delaktighet ofta sträcker sig till att definiera sina egna svårigheter medan pedagogen kommer med förslag på och beslutar om vilka åtgärder som ska sättas in. Slutligen har jag kommit fram till att pedagogerna har vissa strategier för att göra eleverna mer delaktiga. Det kan handla om att förklara på ett enkelt sätt, att sätta eleven i fokus i samtalet och att visa närvar under det samtal som ligger till grund för åtgärdsprogrammet.

För att som specialpedagog kunna arbeta proaktivt med elever i behov avsärskilt stöd krävs det en förståelse kring vilka faktorer som är framgångsrika med dessa elever. Genom att intervjua pedagoger på resursskolor som har lång erfarenhet av att arbeta med elever i behov av särskilt stöd kan man få kännedom om vilka faktorer de upplever framgångsrika. Denna kännedom kan öka förutsättningarna att kunna implementera dessa faktorer i den reguljära skolverksamheten som i sin tur kan generera att vi närmar oss en skola för alla. Syftet med denna studie är att bidra till en förståelsekring pedagogernas upplevelse av framgångsrika och icke framgångsrika faktorer på enresursskola, men även vilka hinder de möter i sin verksamhet. Pedagogernas upplevelser av framgångsfaktorer som trädde fram genom analysen var det sociala samspelet och relationernas betydelse, hur de bygger relationer med eleverna och på vilket sätt eleverna bemöts. Vidare måste eleverna känna en känsla av sammanhang för att klara av sin vardag, det måste vara begripligt, meningsfullt och hanterbart. En annan viktig framgångsfaktor är pedagogers samsyn men även den psykiska och fysiskalärmiljön är av stor betydelse. Kring frågan på vilka möjligheter och eventuella hinder det finns för att implementera framgångsfaktorerna i den reguljära skolverksamheten lyfte pedagogerna bland annat organisationen som det största hindret, de menade att det krävs mer pedagoger i klassrummen samt ett mod att öppna upp för individuella lösningar kring hur eleverna arbetar optimalt.

Studiens syfte är att bidra med kunskap kring hur förskollärare uppfattar arbetet med inkluderande undervisning utifrån barns behov vid samlingssituationer i förskolan. De två tillhörande frågeställningarna är hur förskollärare motiverar begreppet inkluderande undervisning utifrån kvalitet samt hur de beskriver arbetet med inkluderande undervisning i samlingssituationer. Med en kvalitativ metod som utgångspunkt genomfördes semistrukturerade intervjuer med fem olika förskollärare där ett subjektivt och målinriktat urval har beaktats i form av att studera hur länge de har arbetat som förskollärare. Det vetenskapsteoretiska perspektiv som genomsyrar studien är det sociokulturella perspektivet vilket baseras på att redskap kan bidra till mediering av kunskap där sociala samspel är centralt mellan individer. Resultatet visar bland annat att förskollärarna utformar möjligheter till samspel mellan barn samt tillvaratar barns nuvarande kunskaper. Inkluderande undervisning är ett känt begrepp i grundskolan och i dagens samhälle börjar det synliggöras mer inom förskolans utbildning. En slutsats i studien är att förskollärarna har kunskap gällande hur de applicerar inkluderande undervisning samt anpassar samlingssituationer utifrån det vilket även är ett exempel på en implikation för den pedagogiska verksamheten.