The aim of this thesis is to clarify the main principle, existence and application of investment limits in insurance industry which are restricting investment activities of insurance companies (pension companies). The thesis contains structure of financial allocation of reserves and investment limits for these financial instruments. The practical part of the thesis outlines applying the investment limits on fictional portfolio of insurance company. In the thesis there can also be found description of regulatory limits of particular funds managed by pension company within II. and III. pillar. Another part of the thesis focuses on introducing actual structure of balance sheet of insurance company and pension company and also concentrates on analysing structure of their assets. One of the final part of the diploma thesis involves comparison of calculations of capital requirement for transformed fund before and after change of risk weight for particular types of financial instruments. The main benefit of the thesis is to show how important are financial assets for operation of innsurance companies and how the monitoring of financial limits works in insurance company. The conclusion of this thesis is to explain and clarify the application of investment limits on financial instruments which are contained in fictional portfolio of insurance company (transformed fund for example).

Les dispositifs de développement territorial multiplient les territoires de gouvernance et les acteurs qui interviennent dans la fabrication de l’action publique. Cela pose la question des modalités d’interactions de ces acteurs dans leur diversité, leurs échelles et périmètres d’intervention et la question des effets de ces interactions sur le processus de fabrication de l’action publique. En associant géographie et science politique, la thèse propose un modèle d’analyse d’inspiration foucaldienne pour étudier les interactions entre acteurs de différents territoires de gouvernance dans le processus de fabrication de politiques publiques. Ce cadre est utilisé pour expliquer le processus observé dans la Province Nord de Nouvelle-Calédonie. Depuis la signature des accords de Matignon (1989), la Nouvelle-Calédonie est divisée en trois provinces dont la province Nord, gérée par des élus kanak majoritairement indépendantistes. Depuis 1992, un dispositif de développement territorial, venant de la France, a été mis en œuvre sur les communes du territoire provincial : les Opérations groupées d’aménagement du foncier (OGAF). Le dispositif s’appuie sur une association locale composée d’acteurs du territoire de projet et sur des comités locaux de discussion qui favorisent la participation d’un plus grand nombre d’acteurs aux politiques de développement. Après quelques expérimentations, les OGAF sont devenues centrales dans la politique provinciale de développement. [etc.] / Territorial development policies have multiplied both the spaces for governance and the number of actors involved in the process of policy making. This increase raises the question of the patterns of interaction between these actors and of the effects of these interactions on public policy making. Providing a link between geography and political science, this thesis proposes a theoretical framework inspired by Foucauld in order to highlight the interactions between actors from different governance territories in the process of public policy making. This framework is used to explain the process observed in the Northern Province of New-Caledonia. Since 1989, New-Caledonia has been divided into three Provinces, among which the North Province, led by a pro-independence movement. Starting in 1992, territorial development programs called OGAF (Grouped Operations for Land Planning, adapted from France) have been implemented in the municipalities of the provincial territory. This policy arrangement is supported by a local association made up of provincial actors on the one hand; and on the other hand by local committees promoting the participation of a great number of actors in development policies. After an experimentation period, OGAF has now become a central instrument in provincial policy development. [etc.]

Ces travaux visent à comprendre de quelle manière l’appropriation peut amener au développement d’une compétence distribuée entre l’homme et la technologie. Nous nous sommes penché sur un terrain d’étude particulier, celui de la viticulture de précision, terme désignant l’ensemble des technologies permettant de caractériser l’hétérogénéité spatiale et temporelle des parcelles et de moduler les pratiques viticoles en fonction des besoins de la vigne. Nous avons réalisé une revue de littérature ainsi que des entretiens semi-directifs pour aboutir à une analyse qualitative intra-cas et inter-cas de sept cas différents.Ce travail s’appuie sur cinq propositions de recherche : 1) La compétence est un processus dynamique jugé socialement et mis en œuvre durant l'activité d'un sujet qui combine ses ressources internes avec des ressources externes issues d'un contexte dans le but d'atteindre une finalité, de réaliser une tâche.2) La compétence est composée des ressources internes et externes, mais aussi d’une structure (pattern) permettant de les coordonner. 3) La technologie, par le biais de la notion d'instrument composé d'un artefact et de schème, peut apporter des ressources et une structure nécessaires à la mise en œuvre de la compétence. 4) Grâce à l'appropriation. Elle se réalise de deux manières, l'instrumentalisation fait évoluer les ressources physiques de l'instrument. L'instrumentation permet le développement d'une structure distribuée, qui va coordonner les ressources internes et les ressources de l’environnement avec les ressources apportées par l'instrument. 5) L'appropriation souligne l'aspect d'une compétence à la fois distribuée socialement, dans le temps, et entre l'homme et la technologie. Cette compétence peut être déclinée au niveau individuel, collectif ou organisationnel. / The aim of this work is to understand how appropriation of technology can develop a competence distributed between human and technology. We examine a particular field of study, that is precision viticulture technology. These technologies allow to characterize spatial and temporal heterogeneity of plots and to modulate wine-making practices according to vine’s needs. We have made a state of the art and some semi-structured interviews to lead to an individual and cross cases analysis of seven cases.This work rely on five research proposals: 1) Competence is a dynamic process which depend of a social judgment, carried out during activity by a subject who combine his internal resources with external and contextualized resources in order to reach an aim, realize a task.2) Competence is composed by internal and external resources of a subject and by pattern which allow to coordinate them. 3) Technology, by the way of the concept of instrument, composed by artifact and scheme can provide resources and pattern needed to competence’s implementation. 4) This can be possible thanks to appropriation, by two ways. Instrumentalization changes resources of instrument and instrumentation allows development of distributed structure which coordinates resources. 5) This highlight the socially and temporal distribution of competence and the distribution between human and technology. This distribution is possible at individual level, collective level and organizational level.

In lighting design, several different variables are measured, such as illuminance. Measuring these values requires different types of measuring instruments, either static measuring instruments or portable measuring instruments. Depending on the make, the same type of measurement can be measured in different ways. A static measuring instrument is usually measured one time at a specific location, while a portable measuring instrument can, for example, measure every minute or every ten minutes for an extended period. With constant research and technological development, the measurement of lighting variables has become more relevant. It is problematic to conduct experiments with a lack of consistent and accurate methods when measuring light. It is important to have the right conditions for a measurement in order for the results to be of good quality. The purpose of this study is to investigate differences between different static and portable measuring instruments used to describe the exposed illuminance and the physical activity. This is done through a pilot study. The pilot study was conducted using an experimental quantitative method with two participants during one day in four different measurement occasions with six different measuring instruments, the measuring instruments being measured in vertical, horizontal and flexible positions. The analysis showed that the results largely depended on whether a static or portable measuring instrument was used. The results also showed that depending on what position the measuring instruments measure from, the results vary. Based on the results, the conclusion is that the closer to eye level one can get, the more relevant the results are. For further research, all the measuring instruments used in the study should be calibrated prior to implementation. For example, it is important to examine the sensitivity of the measuring instruments when measuring indoors and outdoors. More participants, more measurements and more contexts would have been preferable for further research.

I denna uppsats har jag undersökt hur kreativt skapande som musikproducent och låtskrivare kan påverkas på olika sätt vid användandet av antingen fysiska eller digitala instrument.I uppsatsen har jag med hjälp av källor som behandlar ämnet samt min egen undersökning försökt sammanfatta hur dessa olika redskap kan förändra en låtskrivande-process och hur man kan koppla de olika val som görs under skrivandet av en låt till den utrustning man använder. I min uppsats valde jag att bortse från rent tekniska skillnader som exempelvis ljudkvalitet. Istället valde jag att fokusera helt på den kreativa processen och sådant som begränsningar och möjligheter med fysiska och digitala instrument och hur det förändrar sättet man tänker på som musikskapare.I min metod valde jag att skriva två instrumentala låtar där jag i den första använde uteslutande digitala- och i den andra fysiska instrument. Själva skrivprocessen var förutsättningslös och jag lät mig själv skapa fritt utan andra begränsningar än själva instrumenten. Under arbetet förde jag en ostrukturerad loggbok och använde sedan mina anteckningar för att presentera resultatet.I mitt resultat kom jag fram till att de största skillnaderna låg i att jag skrev på ett friare sätt och lät mig själv improvisera och testa fler olika idéer när jag skrev med fysiska instrument. När jag skrev med digitala instrument hade jag, på grund av min i vissa fall bristande färdighet som instrumentalist på fysiska instrument, större möjlighet att slutföra alla mina idéer, samtidigt som jag inte upplevde samma öppna sinne som när jag skrev med fysiska instrument.I diskussionen drog jag slutsatsen att jag i mitt egna skapande skulle gynnas mest av att kombinerade båda arbetssätten och att jag inte kan bedöma någon av dem som allmänt bättre än den andra, utan istället bara konstatera att de på många sätt förändrade mitt sätt att skriva på.

No description available.

Denna studies syfte är att undersöka vilka känslor och tankar som uppstår inom mig när jag går igenom en nybörjarfas i musikaliskt instrumentspel samt vilka pedagogiska strategier jag använder för att gynna mitt eget lärande av ett nytt instrument. Detta har jag gjort genom att börja spela ett instrument som jag aldrig har spelat förut, i detta fall trumpet. Jag har fört loggbok och använt videoinspelning som dokumentationsmetod och utgått från ett fenomenologiskt perspektiv på studien. Resultatet framträdde genom tematisk analys av den empiriska datan. Resultatkapitlet är uppdelat i två teman: Känslor som uppkommer i en lärprocess och Lämpliga pedagogiska strategier. Resultatet visar att frustration och engagemang är förekommande känslor i processen av lärandet, dock med övervägande fokus på frustration. I resultatet visas även att dessa känslor är oundvikliga och att en sund balans mellan dessa känslor är nödvändiga för att främja lärandet av instrumentspel. Pedagogiska strategier som användes för att främja mitt eget lärande är delmål, slutmål, konkreta övningar och samspelsmoment. Slutligen förs en diskussion kring resultatet i relation till studiens teoretiska perspektiv samt tidigare forskning inom ämnet. / The purpose of this study is to examine my thoughts and feelings that occur during a beginner stage of musical instrumental playing and how I can use the data to further improve my own learning process of instrument playing. I have done this through learning an instrument that I have never played before, in this case the trumpet. I have written a logbook and used video recordings to document the process, and I have used phenomenology as the theoretical perspective for this study. The results emerged through thematic analysis of the empirical data. The result chapter is split into two main sections: The feelings that occur in a learning process and effective pedagogical strategies.  The results show that feelings of frustration and involvement occur during the process of instrument learning, with a predominant focus on frustration. In the result it is shown that a healthy balance between these feelings is required to foster the learning process. The pedagogical strategies used to improve my learning are subgoals, end goals, concrete practices and moments of interplay. Finally, a discussion of the results will take part in relation to the study’s theoretical perspective and previous studies.

Hållbar utveckling och i synnerhet hållbar stadsutveckling används idag som ett ledord för hur de flesta städer önskar utvecklas. Hållbarhetsindikatorer har etablerats som ett verktyg för att underlätta beslutsfattande åtgärder genom att förenkla, förtydliga och samla information. Tanken är att indikatorer ska styra och följa upp hållbarhetsarbetet men även fungera som ett verktyg för att kommunicera idéer, tankar och värderingar. I denna studie ämnar vi att beskriver hur hållbarhetsindikatorer kan bidra med att effektivisera hållbarhetsarbetet. Genom att undersöka hur tre svenska kommuner använder sig av indikatorer tillsammans med forskning inom området presenteras en slutsats som visar att det finns stora brister i de system som idag tillämpas. Litteraturen förespråkar ett fåtal indikatorer som bygger på både kvalitativa och kvantitativa värden där kommunikation blir centralt vilket går helt emot vad kommunerna gör. Nya indikatorsystem som bygger på deltagande där den tänkta målgruppen är i fokus skulle leda till en förståelse kring hållbarhetsmålen vilket är en förutsättning för att kunna nå dem. Indikatorerna ska underlätta beslutsfattande åtgärder där rollen som styrnings- och uppföljningsverktyg2blir central samtidigt som kommunikationen blir viktig i hållbarhetsarbetet. Som medborgare blir det svårt att påverka eller förstå hållbarhetsarbetet när det inte redovisas på ett begripligt sätt och när det är svårt att följa utvecklingen. Avslutningsvis presenteras en förstudie till ett projekt där ett förslag på hur en intern process vid framtagandet av ett nytt indikatorsystem skulle kunna gå till. / Sustainable development and in particular sustainable urban development are now catchphrases for how most cities wish to develop. Sustainability indicators have been established as a tool to facilitate decision-making measures to simplify, clarify and gather information. The idea is that indicators should control and follow through sustainability efforts but also serve as a tool to communicate ideas, thoughts and values. The aim of this study is to describe how sustainability indicators can help to streamline sustainability efforts. By looking at how three Swedish municipality use indicators along with research in the theoretical field a conclusion that shows that there are major weaknesses in the systems applied today is presented. The research advocates a few indicators based on both qualitative and quantitative values where communication is central which completely goes against what the municipalities are doing at the moment. New indicator systems based on participation where the intended audience is primary would lead to a broader understanding of sustainability goals, which is a requisite for achieving them. Indicators could facilitate decision-making where the role of management and monitoring will be key along with communication towards sustainability. As a citizen it is difficult to influence or understand sustainability projects when they are not presented in an understandable way and when it is difficult to monitor development. In the end of the study a preliminary project on how an internal process in developing a new indicator system is presented.

Le jeu est dans la comédie sociale et le comédien le transporte sur la scène. Les rôles dépendent de la structure de la société, de la place de l’acteur et de son individualité. Ils évoluent selon des facteurs extérieurs et intérieurs à l’humain. Certains acteurs s’approprient plus facilement leur rôle que d’autres, s’en défont pour en jouer un nouveau avec une aisance surprenante. Ils naviguent au sein de la société, épousent gestuelle et discours de chaque classe, abandonnent un costume pour en revêtir un autre. Ils s’engagent dans une nouvelle partie du jeu social, alors que d’autres n’en maîtrisent qu’une. Leur latitude est plus restreinte. Le théâtre est le domaine qui érige ce jeu des rôles en profession. Dès lors, l’interrogation sur la latitude du comédien à jouer requiert une contextualisation et appelle la question de l’inné et de l’acquis. L’humain joue-t-il d’emblée ou apprend-il à jouer et dans ce cas quelles étapes jalonnent cette formation? En tout premier lieu, le cadre afférent au théâtre dont nous parlons, à la société où il se développe et au corps qu’il met en jeu est posé. Ensuite, par une recherche théorico-empirique le corps est désarticulé et étudié dans ses dimensions anthropologique, anatomophysiologique, scénique. Par la suite, dans la sphère du corps en mouvement, le corps est exploré selon un processus de déconstruction-reconstruction par un aller-retour de la scène au quotidien menant vers une anthropologie théâtrale et un théâtre anthropologique. Enfin, le comédien est réintégré au coeur du corps social, dont il est membre, qu’il crée et qui le crée. / Theatrical play is present in everyday life and the actor recreates it on stage. The roles played depend on the social structure, the actor and his or her individuality. They evolve according to interior and exterior human factors. Some actors take on a role more easily than others, then let it go in order to play a new one with surprising ease. They move through society, melding gestures and speech patterns of each social class, dropping one costume for another. They are involved in a new part of the social game, while others only perfect one. The latter’s scope is more limited. The theatre is the arena that creates professional role players. Therefore, the examination of the scope of the actor requires a context and asks about what is innate and what is acquired. Does the human play impulsively or learn to play and if so, what are the steps in this training? First, the context and framework concerning the theatre, the society where it develops and the body type of actors is posited. Following a theoretical and empirical approach, the body is analysed and the anthropological, anatomical, and scenic dimensions are explored. Next, the body in movement is investigated according to a deconstruction-reconstruction process alternating between the stage and everyday life, leading to a theatrical anthropology and an anthropological theatre. Finally, in the last part of the research the actor is reintegrated into the heart of society, to which he belongs, that he creates and by which he is influenced. / Das Spiel existiert in der sozialen Komödie und der Schauspieler bringt es auf die Bühne. Die Rollen hängen von der sozialen Struktur ab, von dem Platz des Schauspielers in der Gesellschaft und seiner Individualität. Sie entwickeln sich nach den äußeren und inneren Faktoren des Menschen. Einige Schauspieler eignen sich ihre Rollen leichter an als andere,befreien sich von einer Rolle um eine neue mit einer überraschenden Leichtigkeit zu spielen. Sie tauchen in die Tiefe der Gesellschaft ein, und übernehmen Gestik und Rede jeder Schicht, lassen ein Kostüm zurück um sich mit einem anderen zu kleiden. Sie engagieren sich in einer neuen Partie des Gesellschaftsspiels, während andere nur eine beherrschen. Deren Handlungsspielraum ist eingeschränkter. Das Theater ist der Bereich, der dieses Spielzum Beruf macht. Folglich erfordert die Frage nach dem Handlungsspielraum des Schauspielers eine Kontextbildung und wirft die Frage nach Angeborenem und Erworbenen auf. Spielt der Mensch aus eigenem Anlass oder lernt er zu spielen und welche Etappenmarkieren diese Ausbildung? Zuerst setzen wir die Rahmenbedingungen dieser theaterbezogenen Recherche fest: Umwelches Theater handelt es sich? In welcher Gesellschaft entwickelt es sich? Und welche/was für Körper wurden inszeniert? Dieser Körper wird sodann durch eine theoretische undempirische Forschung desartikuliert und in seinen anthropologischen,anatonomophysiologischen und szenischen Dimensionen erforscht. Durch einen Prozess der Dekonstruktion-Konstruktion vom alltäglichen Leben zur Bühne und vice versa wird der Körper erkundet. Daraus entsteht eine Theater Anthropologie und ein anthropologisches Theater. Zuletzt wird der Schauspieler in den sozialen Körper - dessen Mitglied er ist, den er kreiert und der ihn neuerschöpft - wieder integriert.

This diploma thesis is containing the description of the LabVIEW Instrument Control Toolbox project. Initial preparations like the development environment choosing process, as well as the instrument driver layer choice are present along with the project requirements. A signal approach to the instrument control is defined and described in detail. This thesis also contains the main project development in The National Instruments LabVIEW and at the end, a detailed description and user guidance for each developed and fully integrated toolbox module.