Opgaven vil fokusere på kvinders stilling i fristatstiden, samt på omfang og karakter af en mulig forandring af denne i den sene del af fristatstiden, hvor samfundsstrukturen i den islandske fristat var under voksende pres. Vægten i opgaven vil blive lagt på kvinders vilkår i relation til ejendomsforhold, civilstand og social stratifiering. Spørgsmål der vil søges undersøgt i denne forbindelse er • Hvilke samfundsmæssige forhold påvirkede kvinders rolle og vilkår i fristatstiden? • Hvad var begrundelser herfor? • Kan et mønster tegnes for forandring i kvinders vilkår i denne periode? Opgaven har fokuseret på kvinders samfundsmæssige stilling og betydning i fristatstiden, samt ændringer i denne, ud fra en undersøgelse af kvinders stilling i forhold til ejendom, slægtskab og civilstand, og udvikling af denne over tid og i forhold til social stand. Undersøgelsen hviler på et studie af kvinders rolle og vilkår som de fremgår af samtidigt kildemateriale, og som materialet er blevet tolket i tidligere forskning. Fokus ligger på den jordejende klasses kvinder og den rolle de spillede i slægt og samfund.

Uppsatsen presenterar en diplomatarisk utgåva av ett stycke text ur handskriften R 683, från senare hälften av 1600-talet. Texten är en avskrift av delen Gylfaginning ur Snorri Sturlusons Edda enligt versionen nedskriven i handskriften DG 11, från tidigt 1300-tal. Uppsatsens syfte är att presentera en hittils relativt ostuderad text som en självständig skriftprodukt, samt försöka att spåra dess specifika drag som skiljer den från dess ursprungstext samt övriga versioner av Snorris Edda. Undersökningen har genomförts utifrån ett nyfilologiskt perspektiv, inte med tanke på dess relation till övriga versioner utan med fokus på vad som egentligen står i handskriften. Resultatet visar att texten i R 683 skiljer sig något från DG 11, och jämförelseundersökningen med övriga Edda-versioner visar att skrivaren, Jón Rúgmann, använt sig av andra källor för sin avskrift, i synnerhet de i handskrifterna Codex Regius, Codex Wormianus samt Peder Resens (Resenius) utgåva av Laufás Edda. Samtidigt visar skrivarens arbete tecken på en personlig kunskap i den medeltida isländska textproduktionen, vilket förklarar de tillägg och kommentarer som inte är direkt tagna ur texter utan tyder på vidare forskning eller förkunskaper. Slutligen lyfter uppsatsen fram Jón Rúgmanns vetenskapliga förtjänster i den nordiska filologins tidiga etablering i Sverige samt presenterar den stora potential i förbisedda handskrifterna som R 683.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den språkliga variationen i AM 519a 4to, en västnordisk handskrift daterad till ca 1280, innehållande en avskrift av Alexanders saga. Liksom ofta är fallet med medeltida handskrifter är det inte känt vem skrivaren är, men forskningen är emellertid överens om att hela texten är skriven av en och samma hand. Genom åren har utgivare av AM 519a 4to noterat att den innehåller en blandning av isländska och norska språkdrag. Det har även framhållits att de norska språkdragen ökar gradvis allteftersom texten fortlöper. Detta påstående vilar dock inte på några systematiska undersökningar. I uppsatsen genomförs därför en analys av handskriftens språkdräkt baserad på flertalet ortografiska, så väl som lexikaliska, språkliga skillnader som anses ha förelegat mellan isländska och norska under den aktuella perioden. Undersökningsresultatet visar inte på en gradvis ökning av norska språkdrag, i stället pekar resultatet på att texten verkar bestå av tre olika språkliga faser, där den första fasen har den mest isländska karaktären, den andra den mest norska, och den tredje placerar sig någonstans däremellan. I det efterföljande resonemanget söks en förklaring till hur de tre faserna har uppstått och diskussionen landar i att de sannolikt inte kan förklaras utifrån AM 519a 4to:s skrivares personliga varietet, utan mer troligtvis härstammar från ett tidigare skede i traderingen av texten.

Avhandlingen tar sin utgångspunkt i två uppslagsord i Svenska Akademiens Ordlista 2006: bautasten och bauta-. Övergripande syfte är att beskriva och förklara lexikala förändringar hos ord bildade med bauta(-) i svenskan under perioden 1664–2006, med särskild hänsyn till dessa förändringars relation till ordens etableringsgrad. Materialet består av 838 belägg för ord bildade med baut- eller böt-, och därutöver undersöks 30 ordböcker. Ordet bautasten är ett isländskt lånord i svenskan. Undersökningen av fornvästnordiska ord visar att bautasteinn kan vara ’sten som är slagen ned i jorden’ eller ’sten rest över en fallen krigare’, två betydelser som kan sammanföras i betydelsen ’minnessten’. Denna betydelse framträder också tydligt i samtliga texter. Historiens höga status under stormaktstiden har haft stor betydelse för att ordet bautasten lånades in i svenskan år 1664. Språkstrukturella faktorer har sannolikt lett till att ordet har uppmärksammats och att det har kunnat användas i svenskan. Under perioden 1664–1790 har etableringsgraden hos bautasten inte har varit hög, men vissa tecken tyder på att den höjs under perioden. Fram till ca 1900 stiger etableringsgraden hos bautasten, men den avtar sedan fram till 1973. I avhandlingen antas att ordets växlande etableringsgrad har varit beroende av synen på historien. I början av 1970-talet stiger etableringsgraden åter hos bautasten och 1985 finns första belägget för bauta- som förstärkande förled, vilket med stor sannolikhet har sin orsak att söka hos den stora populariteten hos och spridningen av seriealbumet Asterix. Förleden bauta- har visat sig vara mycket användbar som förstärkande förled. I materialet finns 3 ord bildade med bauta(-) som inte är etablerade i språksamfundet. / The starting point for the dissertation is two entry words in Svenska Akademiens Ordlista (SAOL 13, 2006): bautasten and bauta-. The overall purpose is to describe and explain lexical changes in words created with bauta(-) in the Swedish language during 1664–2006, placing particular em¬phasis on these changes in relation to the degree of establish¬ment. The material consists of 838 pieces of evidence of words created with baut- or böt- and, in addition, 30 dictionaries are exam¬ined. The word bautasten (‘menhir’, ‘standing stone’) is an Icelandic loan word in the Swedish lan¬guage. The examination of Old West Norse words shows that bautasteinn can be ’sten som är slagen ned i jorden’ (‘stone beaten into the ground’) or ’sten rest över en fallen krigare’ (‘stone erected over a fallen warrior’), two meanings which can be brought together in the meaning ’minnessten’ (‘memorial monument’). This meaning also clearly appears in all texts. The high status of history during the Swedish Age of Greatness was significant for the inclu¬sion of the word bautasten into the Swedish language in 1664. Language-structural factors have likely lead to the word being noticed as well as made it possible to use in the Swedish language. During 1664–1790, the degree of establishment of bautasten was not high, but there are indi¬cations that it increased during the period. Until about 1900, the degree of estab¬lish¬ment of bautasten increased, but then it decreased up until 1973. In the disserta¬tion it is assumed that the varying degree of establishment has been dependent on the view of history. In the beginning of the 1970s, the degree of establishment of bautasten increased once again and in 1985, the first instance of bauta- as an augmentative prefix appears, which most likely can be attributed to the great popularity and wide spread of the cartoon magazine Asterix. The prefix bauta- has proven to be very usable as an augmentative. There are 3 words created with bauta(-) in the material that are not established in the language community