Syftet med denna studie var att bidra till ökad kunskap om hur gitarrlärare med erfarenhet av undervisning inom högre musikutbildning ser på övning av improvisation i jazzgenren, hur de beskriver att de själva övar, samt deras beskrivningar av hur de förmedlar olika övningsstrategier för jazzimprovisation till sina studenter inom ramen för instrumentalundervisning. Med en kvalitativ ansats som grund genomfördes tre kvalitativa intervjuer med gitarrlärare verksamma inom musikhögskolan. Analys av materialet gjordes sedan utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar hur gitarrlärarna ser övning i jazzimprovisation som en aktivitet innehållandes mål och struktur, men också planlöst utforskande präglat av att improvisera. Jazzimprovisation beskrivs utifrån värderingar de lägger i genren, och kompetenser som krävs för att improvisera läggs fram. Även tid understryks som viktigt när det gäller övning. Samtliga lärare beskriver också att de utvecklar sin förmåga att improvisera i jazz som mest när de spelar med andra. En rad strategier för att öva jazzimprovisation räknas upp, där separata delar, applikation, och koncept är några av dessa. När det gäller undervisning framkommer det att lärarna undervisar så som de själva övar och att undervisningen styrs utifrån studenten. De beskriver också rollen som lärare samt definierar begreppen instudering- och övningsmetod. Slutsatser som dras är att övning av jazzimprovisation kräver en balans mellan målinriktning, struktur och utforskande för att ge goda resultat, samt att utvecklingen av improvisationsförmågan är starkt kopplad till att spela med andra.

I detta arbete undersöker jag hur olika transkriptionsmetoder påverkar möjligheten att utveckla mitt konstnärliga uttryck. Med hjälp av två olika metoder har två improvisationer av jazzsaxofonisten Melissa Aldana transkriberats och analyserats. Dessa improvisationer användes sedan som inspiration för inspelningen av två egna improvisationer där målet var att beblanda Aldanas konstnärliga uttryck och gestik med mitt eget uttryck på ett autentiskt vis. En jämförelseanalys gjordes sedan av improvisationerna för att belysa den effekt respektive transkriptionsmetod haft på mitt konstnärliga uttryck.Detta arbete har bidragit till en ökad förståelse för de fördelar och nackdelar som olika transkriptionsmetoder tillför. Det har också gett mig nya insikter i hur jag kan fortsätta arbeta för att utveckla mitt eget uttryck inom jazzimprovisation

In this bachelor thesis, I am exploring vocal improvisation through analysis of three different scatsolos. I am reflecting on rhythmic, melodic and harmonic elements. I am also learning and writing Vocalese for all scatsolos. My ambition was to improve as an improviser. I am presenting some methods which have been useful in order to master the jazz vocabulary found in the scatsolos. I have also been recording with an ensemble while singing my own written Vocaleses. In the last part of the thesis, I have concluded that the three chosen scatsolos are different from each other. One include more arpeggios, while another contains more chromatic. One is more improvised “outside” the chord changes while another is more improvised “inside” the changes. Furthermore, I have concluded that learning and analyzing solos has resulted in a clear vision of how the chosen exercises can be helpful for me as an improviser. The exercises are presented in contexts that motivates their function. I think Call and response is the most effective way to develop improvisation skills. Moreover I conclude that writing my own Vocaleses made the process of learning the solos more motivating and profound since I used my own creativity!