Uppsatsen behandlar ämnet gestaltning av den unga kvinnokroppen i samtida svensk konstfotografi utifrån ett genusperspektiv. Materialet som ligger till grund för studien består av fyra bildserier: Tillbaka till naturen av Annika von Hausswolff, Holding av Anna Clarén, Surveillance av Jenny Källman och Twisted Cherry av Julia Peirone. Syftet är att bidra till förståelse för hur vi läser bilder och hur bilder bidrar till att forma de normer som finns i samhället. Genom att studera hur fotografierna refererar till tidigare framställningar av den unga kvinnokroppen ämnas även att undersöka hur den samtida konstfotografin ingår i en historisk tradition och vilken betydelse för tolkningen av bilder det medför. Metoden för studien bygger på semiotisk analys av bildserierna utifrån Peirces teckendefinitioner: index, ikon och symbol, och Barthes begrepp denotation och konnotation. Teoretiskt stödjer sig analysen på feministisk teoribildning och Leena-Maija Rossis essä Att re-turnera blicken. Dispositionen är upplagd i fyra separata analyser av bildserierna med en avslutande diskussion.Resultatet visar hur kvinnokroppen används som verktyg i berättandet genom att gestaltas i miljöer, situationer och på sätt som refererar till andra avbildningar av kvinnor. Genom att parafrasera tidigare motiv för att skapa nya motiv förskjuter konstnärerna blicken och belyser problemen kring de ”kvinnobilder” som finns i samhället. Kvinnans brister gestaltas också i bildserierna och genom att lyfta fram det som inte ”ska” ses på en kvinna vänder de sig emot de sociala och kulturella strukturerna. Ett annat viktigt resultat är betydelsen av avsändaren och kontexten bilderna visas. Det ställs också höga krav på betraktarens kompetens vad det gäller konsthistoriska och idéhistoriska referenser samt kunskap om feministiskt bildspråk.