Esta pesquisa de mestrado se deu a partir de uma investigação das montagens do espetáculo A Bilha Quebrada, de Heinrich Von Kleist, realizados, respectivamente, em 1993 e 2011 pela Companhia Razões Inversas, com direção de Marcio Aurelio. No primeiro capítulo, apresenta-se um breve histórico do diretor e um panorama de todos os espetáculos da Companhia realizados entre 1990 e 2015. No segundo, analisa-se com mais atenção as montagens de A Bilha Quebrada em 1993 e 2011, estudando-se a trama, a comicidade existente no texto, as diversas montagens no Brasil e a relação do teatro e tribunal. Por fim, no terceiro capítulo, analisa-se o campo de visão e a leitura de mesa, um dos exercícios utilizados pela Companhia para a criação de seus espetáculos. O estudo explicita a importância de cada encenação para o momento cultural da época, apontando para uma necessidade de salvaguardar a trajetória de uma das companhias mais importantes do cenário paulistano e nacional. / This master\'s research took from an investigation of the performing assemblies The Broken Jug, Heinrich Von Kleist, performed respectively in 1993 and 2011 by the Razões Inversas Company, directed by Marcio Aurelio. The first chapter presents a brief history of the director and an overview of all the Company\'s spectacles carried out between 1990 and 2015. In the second, we analyze more closely the assemblies The Broken Jug in 1993 and 2011, is studying the plot, the existing comic in the text, the various assemblies in Brazil and the relationship of theater and court. Finally, the third chapter analyzes the \"campo de visão\" and the table work, one of the exercises used by the Company to create its shows. The study explains the importance of each scenario for the cultural moment of the day, pointing to a need to safeguard the trajectory of one of the most important companies in the São Paulo and Brazil scene.

This thesis is divided into two sections; a theoretical section which looks at the analytic construction of collective identities, and a section which applies the theory to two Australian novels. The first four chapters use the theories of Roy Wagner, Benedict Anderson, Jacques Lacan and Homi Bhabha to look at the often unconscious construction of culture and national, and at the process of hybridity to which those constructions are continually subject.The next three chapters examine Glenda Adamss Games of the Strong and Nicholas Haslucks The Bellarmine Jug showing how an unconscious development of Australian themes runs through the novels, regardless of a lack of Australian characters and setting. The novels show the complex, unique and frequently misunderstood position Australia holds between the cultures, nations and civilisations of the East and the West.The conclusion draws together the principal arguments of the thesis and highlights some concerns which they imply for Australian and its national imagination.

Esta pesquisa de mestrado se deu a partir de uma investigação das montagens do espetáculo A Bilha Quebrada, de Heinrich Von Kleist, realizados, respectivamente, em 1993 e 2011 pela Companhia Razões Inversas, com direção de Marcio Aurelio. No primeiro capítulo, apresenta-se um breve histórico do diretor e um panorama de todos os espetáculos da Companhia realizados entre 1990 e 2015. No segundo, analisa-se com mais atenção as montagens de A Bilha Quebrada em 1993 e 2011, estudando-se a trama, a comicidade existente no texto, as diversas montagens no Brasil e a relação do teatro e tribunal. Por fim, no terceiro capítulo, analisa-se o campo de visão e a leitura de mesa, um dos exercícios utilizados pela Companhia para a criação de seus espetáculos. O estudo explicita a importância de cada encenação para o momento cultural da época, apontando para uma necessidade de salvaguardar a trajetória de uma das companhias mais importantes do cenário paulistano e nacional. / This master\'s research took from an investigation of the performing assemblies The Broken Jug, Heinrich Von Kleist, performed respectively in 1993 and 2011 by the Razões Inversas Company, directed by Marcio Aurelio. The first chapter presents a brief history of the director and an overview of all the Company\'s spectacles carried out between 1990 and 2015. In the second, we analyze more closely the assemblies The Broken Jug in 1993 and 2011, is studying the plot, the existing comic in the text, the various assemblies in Brazil and the relationship of theater and court. Finally, the third chapter analyzes the \"campo de visão\" and the table work, one of the exercises used by the Company to create its shows. The study explains the importance of each scenario for the cultural moment of the day, pointing to a need to safeguard the trajectory of one of the most important companies in the São Paulo and Brazil scene.

M.A. (English) / This dissertation aims to examine the nature of the unique creative response to the prison experience. Different modes of artistic expression will be analyzed to show that there is no single literary response to incarceration, and to demonstrate the truth of Oscar Wilde's assertion that "technique is really personality".' To this end, autobiographical and existential elements inherent in selected prison writings will be the main focus of this study, since the concern of both the autobiographer and the existential philosopher is with the dynamic, emergent personality. The totalizing prison situation is totalitarian in essence, since this kind of prison regime assumes responsibility for all aspects of the imprisoned human being, its aim being to annihilate the individual self. In the face of this threat, a human being often feels the need to assert his humanity and selfhood. The creative response can provide a means of reinstating the self. The autobiographer, who concentrates upon the 'becoming' self, must needs be a philosopher, existential in essence, in the search for the 'autos', the self, in relation to the 'bios', one's life. This is realized through 'graphe', language, which enables the writer to probe his/her depths and order his/her disparate experiences into some kind of balance, merging past and present. The fragmented world of the prisoner particularly lends itself to creative expression as the writer attempts to impose some order upon his/her broken life.

Dans le but de développer des matériaux et des dispositifs avec de nouvelles propriétés, l’élaboration de monocouches auto-assemblées (SAM) est un sujet d'intérêt croissant dans le domaine des nanosciences. Les SAM sont des agrégats bidimensionnels formés par des molécules régulièrement espacées sur une surface et liées entre elles par des forces non covalentes. Le domaine des biocapteurs électrochimiques pour la reconnaissance des brins d'ADN est parmi les applications les plus récentes des SAM. Dans ce cadre, nous avons mené une étude théorique des mécanismes fondamentaux engagés lors de l’adsorption de la molécule quinone Jug-C4-thiol sur la surface Au (111). Les résultats ont été confrontés aux mesures expérimentales accessibles réalisées par l’équipe « nano 2D » au laboratoire ITODYS (Université Paris7). Tout d’abord, la théorie de la fonctionnelle de la densité PBE et PBE-D2 a été utilisée pour étudier les mécanismes mis en jeu (physisorption ou chimisorption) lors de l’adsorption de la molécule isolée à la surface de Au (111) et déterminer le site le plus favorable pour chaque mécanisme. La nature de la liaison entre la molécule et la surface de a été finement analysée à l’aide de calculs de densité d’états (DOS) et de différences de densités de charge. Ensuite, l'assemblage de la molécule quinone Jug-C4-thiol sur la surface Au (111) a été étudié. Cet assemblage des molécules a été initié par la formation de configurations de dimère à travers la formation de liaisons intermoléculaires (liaison hydrogène et π-stacking, …). Les spectres infrarouges des configurations les plus stables ont été simulés et confrontés à l’expérience. Et enfin, le mécanisme d’échange entre des molécules « hôtes » (alcanethiols C12H25SH préalablement assemblés sur la surface) et « invitées » (Jug-C4-thiols) a été exploré avec les outils théoriques. L’analyse des résultats a mis en évidence des informations structurales et énergétiques importantes sur la formation de la monocouche moléculaire mixte. / In order to develop materials and devices with new properties, the development of self- In order to develop materials and devices with new properties, the development of self-assembled monolayers (SAM) is a topic of growing interest in the field of nanoscience. SAM are two-dimensional aggregates formed by molecules regularly spaced on a surface and bonded together by non-covalent forces. The field of electrochemical biosensors for DNA strand recognition is among the most recent applications of SAM. In this context, we conducted a theoretical study of the fundamental mechanisms involved in the adsorption of the quinone Jug-C4-thiol molecule on the Au (111) surface. The results were compared to the accessible experimental measurements from the "nano 2D" team at the ITODYS laboratory (Paris 7 University). First, the density functional theory at PBE and PBE-D2 levels was used to study the mechanisms involved (physisorption or chemisorption) during the adsorption of the isolated molecule on the surface of Au (111) and access to the most favorable site for each mechanism. The nature of the binding between the molecule and the surface was finely analyzed using density of states (DOS) calculations and differences in charge densities.Then, the assembly of the quinone Jug-C4-thiol molecule on the Au (111) surface was studied. This assembly of molecules was initiated by the formation of dimer configurations through the formation of intermolecular bonds (hydrogen bonding and π-stacking, etc.). The infrared spectra of the most stable configurations were simulated and compared with the experiment. And finally, the mechanism of exchange between "host" molecules (C12H25SH alkanethiols previously assembled on the surface) and "invited" molecules (Jug-C4-thiols) was explored with the theoretical tools. The analysis of the results revealed important structural and energetic informations on the formation of the mixed molecular monolayer.

Two ceramic vessels of the Öland and Gotland type were in the summer of 2016 discovered at an archaeological excavation at the island of Gotland in the Baltic sea. They were produced with two different techniques of firing, resulting in two different colors of the surface of the pot. Ceramic vessels of the Öland and Gotland type dating from the Roman Iron Age are supposed to have been produced at these islands, but thin-section analysis of pottery found in Mälardalen in the mainland of Sweden show that at least some vessels are made of clay from Mälardalen. The type is distinct and differs both in form and composition of the clay from other ceramic vessels of more ordinary character. This type of ceramic vessel is supposed to be inspired of bronze vessels from the Roman Empire and ceramic vessels from both the Roman Empire and the Celtic area. In this thesis, the aim is to shed some light on the characters of this type of vessel with comparative and empirical studies of pots from Öland and Gotland. This is done by comparing vessels and described graves on the two islands. And for references a few pots from mainland Sweden is also studied. Is it possible to understand why the high-status pottery on Öland and Gotland differ from the rest of the Swedish mainland? Clearly, the wealth of the population on the islands was over average if we measure it in objects of foreign origin, compared with the Swedish mainland. Objects from the Roman Empire such as drinking equipment made of bronze and gold and silver coins made its way to the islands in bigger quantities than to rest of Scandinavia with exceptions from some local areas on the Swedish mainland. / • Vad exakt är en ölandskruka? • Varför finns en det en klar urskiljbar skillnad mellan den keramik vi kallar ölandskrukor/gotlandskrukor jämfört med andra kärl från samma period? • Vad kan dekor och utformning ha inspirerats av? • Är det klara skillnader mellan Öland och Gotland när det gäller ölandskrukorna, eller ser de lika ut på de båda öarna?Den kärltyp av keramik från romersk järnålder som vanligen kallas ölandskruka eller gotlandskruka i rapporter, litteratur eller andra arkeologiska sammanhang är vanlig i det öländska och gotländska materialet. Den hittas företrädesvis i gravar men även andra kontexter förekommer. Kärlen förekommer även sparsamt på det svenska fastlandet och hittas även där i gravar. Det är i de gravar som är rikast på föremål som den oftast påträffas och det pekar på att den är knuten till de personer i samhället som har högst social rang. Andra föremål som hittas tillsammans med ölandskrukor varierar en del mellan Öland och Gotland. Ett exempel på det är bronsskållor som mest är en gotländsk företeelse och endast förekommer sparsamt i det öländska materialet. Dryckeshorn i gravar är vanligast på Gotland och de förekommer ofta i gravar med sländtrissor. På Öland är det i kvinnogravarna vanligt att det förekommer krumknivar i samma grav som ölandskrukor medan mansgravarna ofta är så kallade vapengravar. Vapengravarna på Öland innehåller som regel ett svärd, minst en lansspets och en spjutspets men även fler förekommer, en sköld och en kniv.   Kärltypen som kallas ölandskruka är av tunt gods som glättats på ytan och oftast dekorerats med punktlinjer på den övre delen av skuldran. De är brända i en reducerad atmosfär som ger en svart yta på kärlet. I denna uppsats förekommer även en annan kärltyp med fyra stycken öron på skuldran, dessa kärl förefaller vara brända i en oxiderad atmosfär vilket istället resulterar i en brun eller rödbrun färg på ytan. Förutom dessa två kärltyper förekommer också kannor, de har en hank att hålla i när man häller och är i stort sett alltid dekorerade. Denna dekoration består ofta av olika fält på övre delen av kannan indelade i romber av linjer. I fälten finns olika stämpelmönster, till exempel cirklar, kryss, blomformade och trisklar. Kärlen är så kallad finkeramik som sannolikt inte användes till vardagligt bruk utan som serveringskärl vid till exempel gästabud och som gravgåvor i form av ett uppdukat bord till den avlidne. I en del fall även som benbehållare efter kremering. De kärl som betecknas som finkeramik förefaller ha använts till dryckesritualer och som serviser under gästabud. Även seden att ge den begravde ett dukat bord pekar på att kärlens betydelse var välkänd i det samtida samhället (Eriksson 2009:176ff). Ölandskrukorna introduceras i Mälardalsregionen under äldre romersk järnålder, men företrädesvis i elitmiljöer. Att det även på Öland och Gotland handlar om elitens föremål syns i gravmaterialet, då det är de gravar som är rikast på föremål som även har ölandskrukor, gotlandskrukor eller kannor (se bilaga 1 & 2). Inspirationen till kärlen kan vara bronssitulor som importeras till Skandinavien under denna period (Eriksson 2009:176ff). Den polerade ytan på keramik som förekommer under bronsåldern i Mälardalen försvinner under förromersk järnålder och den tidigaste återkomsten av polerad keramik i området dateras till tiden efter Kristi födelse (Eriksson 2009:127). Dessa kärl har en svartglänsande yta som mycket väl kan tänkas föreställa eller efterlikna metall. Liknande former på kärl har bland annat hittas i tidigare nämnda Gödåker där ett kärl har en dekor som är klart inspirerad av samtida metallkonst. Det kan även finnas kopplingar till dryckesglas eftersom en del kärl har imitation av slipade glasfacetter. Mellan Öland och Gotland finns en del skillnader i utformningen på kärlen. På Öland är foten på ölandskrukorna mindre eller saknas. Eftersom tillverkningsort för ölandskrukorna inte har kunnat fastställas i nuläget är det svårt att peka på om det beror på att ölänningarna har en annan utformning på sina kärl än gotlänningarna eller om det förekommer variationer i båda regionerna som sedan distribuerats olika.