Transpersoner i Sverige är en grupp som i hög grad drabbas av psykisk ohälsa och tidigare forskning vittnar om att vardagssituationer för dem många gånger kan vara förknippade med svårigheter, diskriminering och ifrågasättande. Studiens syfte är att ur ett socialpsykologiskt perspektiv undersöka transpersoners upplevelser av könssegregerade toaletter och omklädningsrum i offentligheten, med utgångspunkt i informanternas reflektioner kring sin könsidentitet. Kvalitativa intervjuer har använts som metod, grundat i en hermeneutisk tolkning. Urvalet består av åtta transpersoner med skilda könsidentiteter. Ett teoretiskt ramverk grundat i symbolisk interaktionism i kombination med genusteori ligger till grund för analysen. George Herbert Meads teori om identiteten som något i ständig utveckling, i symbios med Judith Butler som i sin teori menar att kön ständigt görs i samband med omgivningen, används för att analysera informanternas upplevelser med interaktioner i fokus. Resultatet visar att informanterna upplever en ökad granskning och ifrågasättande i könssegregerade rum, vilket ökar deras självmedvetenhet och uppbådar obehag. Könssegregerade rum upplevs som otrygga och kännetecknas av en ovisshet om andras attityder och kunskap kring trans, vilket därmed innebär en risk för ifrågasättande och våld. Informanterna upplever inte att deras uppfattning om sin könsidentitet påverkas av andras bemötande, men det har en inverkan på välmåendet.