To give a realistic impression in a driving simulator for nighttime driving, there are many challenging aspects to consider. One of the most important aspects is the illumination caused by the headlights of the own vehicle. To give a realistic impression there is the need to consider the characteristics of the headlight in use to be able to represent main and dipped beam, but also to represent different models and types of headlights. Another important aspect is the dazzling effects caused by the light cast by other vehicles upon the driver. These effects are not only important to give a realistic and visually appealing simulation, but also to simulate blinding effects which may affect the drivers ability to perceive the traffic environment to a large degree. This thesis describes methods to simulate these vital aspects of night-drive simulation in real-time using the capabilities of today's graphics cards.

The transportation industry has been transforming because of rapid digitalization and autonomy. Because of this the demand for more connected and autonomous vehicles is increasing for both private individuals and businesses. Reducing human interaction emphasizes the need for higher road safety. Autonomous vehicles, in general, have different sources of faults which might lead to severe accidents and injuries. Testing and validating autonomous vehicles can be useful for avoiding such cases. Remote driving is a potential fallback option whenever autonomous vehicles fail. The remote operator can take direct or indirect control of the remotely-operated vehicle whenever the need arises. Tele-operated driving has three main parts - the vehicle, the remote operator, and communication between the two. Communication plays an important role in this feedback control system. Any communication disturbance in the video feed from the vehicle to the remote operator or in the commands from the operator to the vehicle can result in safety violations and even accidents. These disturbances can have different sources. This work presents a methodology to inject network disturbances to analyze the effect of these disturbances on vehicle manoeuvrability. A driving simulator, CARLA, was used as a vehicle model to solve this problem and to allow human-in-the-loop. NETEM was used to inject different faults on the outgoing traffic to emulate network disturbances. The implementation was done on LocalHost to avoid any delays that might occur due to the presence of physical devices in the network. It was concluded from the Time-to-Collision (TTC) results that road safety decreased whenever the fault was injected in a vehicle-following case. Another important insight was that the packet loss of 5% always showed a TTC violation for a 6-sec threshold. The highest steering reversal rate was also observed for 5% packet loss. It was observed from the results that the steering reversal rate (SRR) was consistently higher in the faulty run. This indicates that the drivers were more distracted. Based on the results, it is observed that network disturbances affected driving in a remote driving setup. The results can be further utilized for more comprehensive studies to understand how simulator-in-loop can be used for testing, verification, and validation. / Transportbranschen har förändrats på grund av snabb digitalisering och autonomi. Efterfrågan på mer uppkopplade och autonoma fordon ökar hos både privatpersoner och företag. Men minskad användarinteraktion ökar behovet av högre säkerhet hos fordonen. Autonoma fordon har i allmänhet olika felkällor som kan leda till allvarliga olyckor och skador. Att testa och validera autonoma fordon blir viktigt för att undvika sådana fall. Fjärrkörning är ett potentiellt komplement när autonoma fordon inte är tillräckligt säkra. Fjärroperatören kan ta direkt eller indirekt kontroll över det fjärrmanövrerade fordonet när behovet uppstår. Telestyrd körning har tre huvudkomponenter - fordonet, fjärroperatören och kommunikationen däremellan. Kommunikation spelar en viktig roll i detta återkopplade system. Varje störning i kommunikationen av videoflödet från fordonet till fjärroperatören eller i kommandon från operatören till fordonet kan resultera i bristande säkerhet och till och med olyckor. Dessa störningar kan ha olika källor. Detta arbete presenterar en metod för att injicera nätverksstörningar för att kunna analysera effekten av dessa på fordonets manövrerbarhet. En körsimulator, CARLA, användes som fordonsmodell och anpassades för att kunna styras av en mänsklig fjärroperatör. NETEM användes för att injicera olika fel på den utgående nätverkstrafiken för att efterlikna nätverksstörningar. Implementeringen gjordes på LocalHost för att undvika fördröjningar som kan uppstå på grund av närvaron av andra fysiska enheter i nätverket. Av TTC-resultaten drogs slutsatsen att trafiksäkerheten minskade när fel injicerades i ett fall där fjärroperatören följer att annat fordon. En annan viktig insikt var att en paketförlust på 5% alltid gav överträdelser med för låg TTC vid en gräns för lägsta tillåtna värde på 6 sekunder. Även de högsta observerade värdena på styrvändningstakt (steering reversal rate) observerades för 5% paketförlust. Resultaten visade att styrvändningstakten konsekvent var högre vid felinjicering. Detta tyder på att förarna var mer distraherade. Baserat på resultaten är en observeration att nätverksstörningar kan påverka säkerheten vid fjärroperation. Metodiken kan användas för mer omfattande studier för att förstå hur simulator-i-loopen kan användas för testning, verifiering och validering.

Med fler än en miljon omkomna i trafikolyckor världen över varje år är trafiksäkerhet ett ständigt aktuellt område. Studier på deprimerade patienter har visat att negativ sinnesstämning medför försämrad körförmåga. Dessa effekter är i hög grad outforskade och det är därför viktigt att undersöka om de förekommer även vid en mildare grad av nedstämdhet, så kallad dysfori, vilket i så fall skulle innebära att negativ sinnesstämning i likhet med trötthet och alkoholpåverkan utgör en allvarlig trafikfara. För att bättre förstå hur sinnesstämning påverkar körförmåga är det dock också relevant att undersöka om dysfori kan bidra till riskkompensation, det fenomen som inträffar när människor kompenserar för säkerhetsförändringar genom ett förändrat riskbeteende. I denna uppsats beskrivs en del av en körsimulatorstudie kring dysfori och bilkörning, där syftet var att undersöka om dysfori kan vara en orsak till riskkompensation. 15 studenter vid Linköpings universitet delades upp i en testgrupp med dysforiska försöksdeltagare (N = 5) och en kontrollgrupp (N = 10) med hjälp av Major Depression Inventory, ett instrument för att diagnostisera depression. Dessa fick sedan genomföra en körning i simulatorn Desktop T&D där time headway, time to collision, genomsnittshastighet och antal omkörningar mättes för de olika grupperna för att undersöka förekomsten av riskkompensation. Resultatet visade att inga signifikanta skillnader kunde observeras för något av måtten. Riskkompensation har i många studier visat sig vara ett komplext fenomen att undersöka och ett flertal metodologiska problem förelåg, särskilt på grund av svårigheten att mäta risk i en simulator med god validitet. Det är dock viktigt att fortsatta undersökningar görs för att bättre förstå riskkompensation, samt att fenomenet beaktas som en tänkbar inverkande faktor i framtida studier av körförmåga.