Mitt syfte med studien är att belysa arbetet med en inkluderande undervisning för alla barn inom förskolans utbildning. Jag avser även att undersöka hur de två begreppen specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd uppfattas av rektorer, specialpedagoger och pedagoger på de aktuella förskolorna ur ett specialpedagogiskt perspektiv, samt hur dessa arbetar tillsammans som en enhet i dessa frågor. Studien är gjord av kvalitativ art och bygger på intervjuer med två rektorer, tvåspecialpedagoger och fyra pedagoger från två olika förskolor i samma kommun, det vill säga en rektor, en specialpedagog och två pedagoger från vardera förskolan. Fokus i intervjuerna är det arbete som bedrivs kring barn i behov av särskilt stöd i verksamheterna och hur undervisningen inkluderar alla barn. Intervjuerna är mestadels analyserade utifrån Claes Nilholms (2007) två kategorier relationellt och kompensatoriskt perspektiv. Intervjusvaren kopplas och jämförs också med forskning och litteratur.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka uppfattningar som lärare, speciallärare och specialpedagoger har kring vilka stödåtgärder som prioriteras för elever med samtidig dyslexi och ADHD, komorbiditet. För att få tillgång till dessa lärarkategoriers uppfattningar genomfördes elva semi-strukturerade intervjuer. Resultatet som framkom var för det första att det inte fanns någon kunskap om begreppet komorbiditet och vad det innebär, och för det andra att alla informanter kunde erinra en elev som troligtvis haft denna kombination utan att skolan vetat om det. Det framkom även att ADHD är det som prioriteras när stödåtgärder sätts in, eftersom det är svårt att bedriva undervisning om eleven har stora koncentrationssvårigheter och/eller är utåtagerande. Stödåtgärder för dyslexi sätts oftast inte in förrän eleven kommit upp på mellanstadiet och blivit utredd för sin ADHD samt fått medicin som lugnat beteendet. Relation lyfts fram som mycket viktigt för att arbetet med eleven ska bli framgångsrikt. Kunskapen om vilka stödåtgärder som fungerar bäst varierar från stor kring ADHD, relativt stor kring dyslexi, till att vara i stort sett obefintlig kring den komorbida formen ADHD - dyslexi.

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare som arbetar i grundskolan ser på sin undervisning av elever som befinner sig i gråzon och vilket stöd de använder sig av i undervisningen. Elever som befinner sig i gråzon innebär att eleverna har inlärningssvårigheter men de har inte diagnosen intellektuell funktionsnedsättning och därmed inte har rätt till grundsärskolan som skolform. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med 11 kvinnliga lärare i grundskolan. De definierade begreppet gråzon och berättade om sina erfarenheter av att undervisa dessa elever. Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori användes för att analysera resultatet. Det relationella- och kategoriska perspektivet som Persson beskriver är ytterligare en teori som används för att analysera resultatet. Resultatet visade att lärarna ser flera möjliga strategier som de kan använda för att stärka elevernas lärande som att repetera mer för hela klassen och använda mer stödmaterial. En utmaning lärarna såg var att de upplever tidsbrist och att de eftersöker mer kunskaper om elever som befinner sig i gråzonen. En slutsats vi kunde dra av studien var att lärarna känner att de inte räcker till och vill och behöver ha mer kunskap om dessa elever för att utveckla sin egen undervisning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever med ADHD och dyslexi på mellanstadiet, deras vårdnadshavare och lärare upplever att de sociala relationerna dem emellan påverkar elevernas läs- och skrivutveckling. Studiens frågeställningar är följande: Vilka framgångsfaktorer ser eleverna, deras vårdnadshavare och lärare som betydelsefulla för att eleven ska lyckas med sin läs- och skrivutveckling? Vilka utmaningar ser informanterna att det finns i arbetet med elevens läs- och skrivutveckling? Hur upplever lärarna och vårdnadshavarna att samarbetet mellan skolan och hemmet påverkar elevens läs- och skrivutveckling? För att kunna uppnå syftet och besvara frågeställningarna har en kvalitativ studie genomförts, datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin har analyserats genom en tematisk analysmodell. Resultatet visar att eleverna, vårdnadshavarna och lärarna upplever att deras sociala relationer dem emellan påverkar elevernas läs- och skrivutveckling. En framgångsfaktor för att eleverna ska kunna lyckas med sin läs- och skrivutveckling är att lärarna har kunskap om och visar intresse för elevernas diagnoser ADHD och dyslexi. Pedagogiska strategier och kompensatoriska hjälpmedel är ytterligare två faktorer som är betydelsefulla för att eleverna ska lyckas med sin läsning och skrivning. Utmaningar i elevernas läs- och skrivutveckling är att få vuxna att ha positiva förväntningar på eleverna, att skolan hittar strategier för att identifiera elevernas svårigheter tidigt och att alla vuxna i skolan visar förståelse och inte ifrågasätter eleverna och vårdnadshavarna. Eleverna med ADHD och dyslexi möter ofta utmaningar både socialt och kunskapsmässigt i skolan. Därför blir ett nära samarbete mellan hemmet och skolan betydelsefullt för elevernas läs- och skrivutveckling. Vårdnadshavarna behöver känna att skolan känns öppen, tillgänglig och inbjudande.

Syftet med denna studie var att beskriva pedagogernas erfarenheter och upplevelser av inkludering samt de förutsättningar pedagogerna hade av barn med funktionsnedsättningar i förskole verksamhet. Författarna använde sig av en kvalatativ metod, där sju stycken semistrukturerande intervjuer genomfördes i två stycken delstudier. Där efter transkriberades och analyserades intervjuerna där olika koder framträdde och bildade olika teman som kunde identifieras. Olika tema kopplades ihop med frågeställningarna som blev resultatet. Teorin som användes i reslutatet stödjer sig på det relationella perspektivet och kategoriska perspektivet. Resultatet visade att pedagogerna generellt hade positiv upplevelse och erfarenhet av inkludering utifrån de förutsättningarna de hade. Upplevelsen var att flexibilitet var centralt för att kunna hitta gemensamma mål för arbetet kring barn med funktionsnedsättning. En strukturerad kartläggning i ärendet och genom samarbete med andra professioner kunde samsyn skapas kring gemensamma mål rörande barnen. Enligt resultatet i studien framkom det att förutsättningarna krävs för att ha inkluderad verksamhet. Genom pedagogernas utsago om att anpassa verksamheten efter barn med funktionsnedsättning blir inte det ett utpekande för barnet. Detta skapar ett inkludernade arbetssätt för hela barngruppen genom att pedagogerna frambringar förutsättningar på varierande sätt.

No description available.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur lärare och speciallärare kan se på fenomenet matematiksvårigheter och även hur de arbetar för att främja elevers matematikkunskaper men även hur de arbetar för att förhindra att elever hamnar i matematiksvårigheter. Vi valde att inrikta oss på detta fenomen eftersom vi har stött på elever som befinner sig i dessa svårigheter och vi känner att vi vill ha mer kunskap inför vårt framtida yrke. Vår fördjupning inriktar sig på vad lärare och speciallärare anser att matematiksvårigheter innebär och hur de arbetar för att främja dessa elevers matematikkunskaper. Vi har utgått ifrån teorin fenomenografi där beskrivningskategorierna kategoriskt och relationellt perspektiv använts. Inom denna teori ligger fokus på hur vi uppfattar ett fenomen, där både likheter och skillnader på människors uppfattningar av fenomenet beaktas. För att samla in data använde vi oss av en kvalitativ studie, där vi intervjuade fyra lärare och två speciallärare på två olika skolor. Utifrån resultatet kunde vi få fram vissa likheter och skillnader, taluppfattning, språkets betydelse och elevernas erfarenhet var det som vi kunde se återkomma. En slutsats vi kommit fram till är vikten av att ha kunskap om vad som kan var orsak till att en elev hamnar i matematiksvårigheter.

No description available.

På 1990-talet skrevs specialpedagogik in i styrdokument för förskolan för första gången. I och med de växande barngrupperna och att barn i behov av stöd fick en mer självklar plats iförskolan ställdes det också krav på en bättre pedagogisk kvalité. På grund av detta fanns detett ökat behov av specialpedagogisk kompetens även i förskolan. (Siljeberg, 2011).Specialpedagogens roll har förändrats genom tiderna utifrån styrdokument och politikensriktning. Specialpedagogens arbetsuppgifter har gått från ett kategoriskt perspektiv till ett merrelationellt perspektiv. Trots att det idag finns läroplaner och skollag som understryker hurutbildningen ska ske så har forskningen fortfarande en segregerande diskurs. (Se bl.a. Ahlberg,2015 samt Hjörne & Säljö, 2013). Dahlberg och Lenz Taguchi (2018) skriver att i den specifikaförskolan framträder vilken människo- och kunskapssyn som finns. Rektorer ansvarar för attfördela arbetet inom förskolan och rektorernas yrkesroll är enligt en intervjustudie av Persson(2019) komplext då rektorerna både har personalansvar och ska vara pedagogiska ledare. I denna studie har vi genom en enkätstudie och fyra kompletterande semistruktureradeintervjuer undersökt försekolrektorers syn och inverkan på specialpedagogens arbetsuppgifteroch inriktning. Resultatet har sen diskuterats utifrån forskningsfrågorna och de specialpedagogiska teorierna. Resultatet visar att nästan alla rektorer som deltagit i enkäten svarar att specialpedagogerna ideras rektorsområde skriver administrativa handlingar, utför observationer, deltar i möten medvårdnadshavare och fortbildar hela rektorsområden. Via intervjuerna nämns liknandearbetsuppgifter, men även att specialpedagogerna lägger mycket tid på handledning avarbetslag, något som inte framkom i enkätresultatet. I enkätsvaret svarade i stället medpartenav rektorerna att specialpedagogen lägger mellan 3-4 på en skala mellan 1-6 av sin tid påhandledning medan alla de intervjuade beskrev detta som en viktig arbetsuppgift. En av rektorerna berättar i sin intervju om arbetet med att få bort synen på att specialpedagogenska arbeta en mot en och i stället ska fokus läggas på att handleda arbetslag och användametoder som berör hela barngruppen. Rektorn beskriver sin roll i detta förändringsarbete på ettmer organisatoriskt plan medan specialpedagogen förändrar synen ute på plats i utbildningarna. Detta stämmer överens med synen som Göransson, et al. (2015) har gällande specialpedagogiska rollen och att specialpedagogiska arbetet ska förändras från ett kategorisktperspektiv till ett mer relationellt perspektiv. Vi kunde via intervjuerna se att specialpedagogerna har stor frihet i hur de utformar sinaarbetsuppgifter men att rektorerna samtidigt är delaktiga och har insyn i hur specialpedagogernafördelar sitt arbete. De intervjuade rektorerna påtalar att bristen på politisk styrning i hurspecialpedagogen i förskolan ska arbeta på ett sätt kan ses som stressande och de beskriver ävensvårigheter att förhålla sig i att fatta rätt beslut gällande specialpedagogens roll i förskolan. / In the 1990s, special education and pedagogy was entered into the preschool curriculum for thefirst time. Special pedagogical competence was required in the preschool both because of theincreasing sizes of the groups and because children in need of support were given an obviousright in the community preschool but also because of the demands for a better educationalquality (Siljeberg, 2011). The role of the special education teacher has changed over time based on governing documentsand the direction of the politics. The special education teacher's tasks and orientation has changefrom a categorical perspective to a more relational perspective. Despite the fact that today thecurricula and school law emphasize of how the education should take place, the research stillhas a segregating discourse. (See e.g. Ahlberg, 2015 and Hjörne & Säljö, 2013). Dahlberg andLenz Taguchi (2018) writes that the view of people in the preschool and knowledge that existsemerges. Principals are responsible for distributing the work within the preschool and theirwork is, according to an interview study by Persson (2019), complex as the principals both havestaff responsibilities and must be pedagogical leader. Through a survey study and four supplementary semi-structured interviews we haveinvestigated preschool principals' views and influence on the special education teacher's tasksand focus. We have discussed our results both based on our research questions and on the basisof special educational theories. The results show that almost all principals who participated in our survey describes that thespecial educators write educational maps, write plans/programs, do observations, participate inmeetings with guardians and further train entire principal areas. We receive supplementaryanswers from our interview where the principals describe similar tasks. That the specialeducators spend a lot of time educating staff are answers that appears thru the interviews butnot in our surveys. In the survey response, it was an average amount of time that the principalsconsidered the special educators spent on supervision, while all the interviewees said that it wasan important work task. One of the principals says that they are working to get rid of the view in that the specialeducation teacher must work one to one and instead focus on tutor the entire staff and to usemethods that includes the whole group of children. The principals describe their work towardsthis change to be more on a organization plan while the special education teacher works nearerthe preschool teachers. This is consistent with the view that Göransson, et al. (2015) has regarding how the role of special education and that the view on special education changes froma categorical perspective to a more relational perspective. We could see in our interviews that the special educators have a great deal of freedom in designing their tasks, but the principalsare involved and have insight into how the special educators’ work. The interviewed principalssays that this freedom and lack of political guidance can feel stressful and they also describesthe struggle of knowing if they´re making the right decision regarding the roll that the specialeducation teacher has in the preschool.

Lärares syn på inkluderingsarbetet och tillvägagångssätt i utformandet av undervisning för elever i behov av särskilt stöd skiljer sig avsevärt på olika skolor.  Studien har i syfte att undersöka vilka upplevelser grundskollärare har gällande arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer av grundskollärare och relateras till tidigare forskning. Analysen av resultatet har genomförts utifrån det kategoriska och relationella perspektivet. Resultatet av intervjuerna visade att somliga lärare delade åsikten om att tidsbrist är en stor utmaning i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. En del lärare förklarade även att den bristande kompetensen gällande elever i behov av särskilt stöd innebar att alla elever inte fick de rätta hjälpmedlen i undervisningen. En slutsats som kan dras är att strävan efter en god relation mellan lärare-elev kan leda till att läraren kommer närmre eleven och får en förståelse om hur hen kan hjälpa eleven. Det innebär att lärares ovannämnda upplevelser kan till viss del förebyggas med goda relationer. De centrala delarna i studien är lärares definition av uttrycket elever i behov av särskilt stöd, inkluderingsarbetet och lärares upplevelser av möjligheter och utmaningar i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.