Kinesiofobi är ett vanligt förekommande fenomen inom fysioterapi. Under vår utbildning har vi fått lära oss om vad kinesiofobi är i teorin men inte i praktiken. Syftet med denna studie var därför att få en djupare förståelse av kinesiofobi och sammanställa hur fysioterapeuter kliniskt utvärderar och resonerar kring kinesiofobi. Den föreskrivna metoden var semistrukturerade intervjuer med kliniskt verksamma fysioterapeuter inom primärvården som hade erfarenhet av patienter med kinesiofobi. Resultatet av intervjuerna var att det var viktigt att ställa rutinfrågor om kinesiofobi, att träningen baserades på gradvis exponering, self-efficacy, kort- och långsiktiga målformulering och att skapa en miljö som främjar trygghet och utveckling för patienten. För att sammanfatta studiens resultat var det viktigt att ha en förståelse för teorierna bakom kinesiofobi men också förstå hur man på ett adekvat sätt tillämpar progression utan att det uppstår rädsla hos patienten. Detta uppnås genom att skapa ett individualiserat rehabiliteringsprogram baserat på den tillgängliga teoretiska kunskapen samt de undersökningsfynd som patienten uppvisar.