Sverige var som näst sista land i den europeiska unionen att avskaffa den lagstadgade revisionsplikten vilket skedde den 1 november 2010. Detta har inneburit en förenkling för SME företag i form av kostnadsbesparingar. Den effekt som har visats är att en klar majoritet av nystartade företag har valt att inte använda sig av revisor medan en majoritet av redan etablerade företag väljer att ha kvar revisorn. I dagsläget är det fortfarande lån från bank som är den största finansieringskällan för SME företag. Det är främst de fyra storbankerna Handelsbanken, Swedbank, Nordea och SEB som står för den största utlåningen och Handelsbanken och Swedbank har den tydligaste marknadsinriktningen mot SME företag. Enligt teorin är den viktigaste faktorn vid en kreditbedömning företagets återbetalningsförmåga. Återbetalningsförmågan fastställs genom att företagsrådgivaren gör beräkningar utifrån företagets finansiella rapporter såsom soliditet och räntabilitet. Syftet med undersökningen har varit att reda på vilken information bankerna kräver av företag som inte har en revisor samt undersöka om revisionspliktens avskaffande har gett någon effekt på kreditgivningen. För att ta reda på dessa forskningsfrågor har fem djupintervjuer gjorts med Handelsbanken och Swedbank. De slutsatser författarna har kommit fram till är att det ännu är lite tidigt att se några effekter av avskaffandet av revisionsplikten i samband med kreditgivning. Det man kan se är att samtliga respondenter anser att revision bidrar med nytta och att informationen som lämnas blir mer tillförlitlig.

Syfte: Syftet är att beskriva vilka problem som kan finnas vid kreditprocessen. Genom att redogöra för vilka faktorer som banker anser är de viktigaste vid kreditbedömningen kan uppsatsen bidra till ökad medvetenhet och på så sätt minska problemen. Metod: Intervjuer med de fyra största bankerna i Västerås där information från intervjuer kopplas ihop med litteratur och vad som tidigare finns skrivet i ämnet. En kvalitativ studie där den huvudsakliga empirin hämtas från öppna intervjuer. Analys:Intervjuernas tre delar kreditrutiner, nystartade företag och problem diskuteras. De fyra bankernas kreditrutiner jämförs och författarna ser många likheter mellan de studerade bankernas rutiner och problem vid kreditbedömningen. Detta bekräftas också av tidigare skrivet material. Det framkommer också i analysen att kreditprocessen är komplicerad och påverkas av många parametrar. Slutsats: Författarna kommer fram till att vissa problem finns vid kreditgivningsprocessen. De främsta problemen som framkommit är att kunderna är dåligt förberedda, okunniga om vad som efterfrågas av bankerna och tycker att kreditprocessen tar för lång tid. Författarna presenterar de faktorer som utifrån intervjuer och litteratur ansetts vara de viktigaste. Dessa faktorer kan minska problemet med okunskap och även minska tidsproblemet. Dåligt förberedda kunder kan lösas av att bankerna ökar kontakten med organisationer som Almi, Nyföretagarcentrum och Aroslotsarna. / Purpose: The purpose of this thesis is to describe the problems that may occur during the credit rating process. By stating the factors that banks believe is most important during the process this thesis can contribute to the awareness and by doing this reduce these problems. Method: Interviews were made with four of the largest banks in Västerås, where the data from the interviews is analysed together with literature. A qualitative study where primary empiric data is retrieved from open interviews. Analysis: The three parts of the interview is discussed and the four banks seem to have a similar credit rating routines and problems. This is also supported by prior composed material. The authors also found that the credit rating process is very complicated and is influenced by many factors. Conclusion: The authors recognize a couple of problems during the credit rating process. The most occuring problems is that the costumers are badly prepared, lack of competence and experience that the process is to time-consuming. The authors present a couple of prime factors discovered from interviews and literature. These factors can be used to decrease both the problem of compentence and the problem with the time-consuming process. The problem with badly prepared costumers can be solved by increasing the banks co-operation with organisations like Almi, Nyföretagarcentrum and Aroslotsarna.

Problem: Kreditgivning bygger på en gammal tradition och är en förutsättning för en fungerande samhällsekonomi. Avregleringen av kreditmarknaden år 1985 medförde att fler aktörer trädde in på marknaden och traditionella storbankerna fick konkurrens av mer moderna kreditinstitut. Hushållens skuldsättningsgrad ligger idag på en generellt hög nivå då det är allt fler som väljer att skuldsätta sig både gällande blanco- och hypotekslån. Då antalet aktörer har ökat markant ställer vi oss frågan om konsument kreditbedömningen ur ett kreditgivarperspektiv skiljer sig åt mellan storbanker och kreditinstitut med avseende på både blanco- och hypotekslån. Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka och identifiera eventuella skillnader i kreditunderlag mellan traditionella storbanker och moderna kreditinstitut. Fokus kommer att ligga på att analysera kreditgivarnas skillnader i bedömningsfaktorer ur ett konsumentperspektiv. Metod: Denna uppsats har en hermeneutiskt kunskapsteoretisk ståndpunkt och syftet med studien uppfylls med hjälp av en kvalitativ arbetsmetod samt en abduktiv forskningsansats. Empiriskt material har genererats med hjälp av semistrukturerade intervjuer från tre storbanker och tre kreditinstitut. Slutsats: Traditionella storbanker och moderna kreditinstitut skiljer sig åt med avseende både gällande informationsunderlag samt kreditbedömningsfaktorer. Storbankerna kombinerar generellt kvantitativa och kvalitativa bedömningsfaktorer medan kreditinstituten strikt håller sin bedömning till kvantitativa bedömningsparametrar. Med avseende på bedömningsfaktorer finns det även en påtaglig skillnad mellan storbankernas allvarsamma inställning och kreditinstitutens mer tillåtande syn på betalningsanmärkningar och skulder hos kronofogden.

När företag är i behov av kapital är det vanligt att de vänder sig till bankerna. För att bankerna ska kunna avgöra huruvida de ska bevilja ett lån eller hur låneavtalet ska utformas måste bankerna göra en kreditbedömning av företaget. Kreditbedömningsprocessen som följer består vanligtvis av inhämtning, bearbetning och analys av information innan ett beslut tas. Information som inhämtas består av antingen informell eller formell information där redovisningsinformationen är en av de formella informationskällorna.  Den 1 januari 2014 trädde K3-reglerna i kraft. Det innebär att det finns bolag som kan välja mellan det gamla regelverket, K2 och det nya, K3. Beroende på vilket av dessa regelverk bolagen väljer så kommer redovisningen se olika ut, vilket kan komma att påverka bankernas beslut. Beroende på vad i redovisningen bankerna grundar sin bedömning i, kan det behöva göras justeringar för att bolaget ska bedömas likvärdigt, oavsett vilket regelverk de väljer. Huruvida de justeringar görs eller inte och i vilken omfattning varierar i den forskning som finns inom området.  Uppsatsen består av två delstudier där den första består av en intervjuserie med kredithandläggare och innehar inslag av en deduktiv, såväl som en induktiv ansats. Den andra delstudien består av en experimentstudie och innehar en deduktiv ansats och testar ifall studenter bedömer K2 och K3 olika och i sådana fall om utbildningsnivån spelar roll. Genom båda delstudierna har fiktiva årsbokslut uppförts för ett fastighetsbolag för att illustrera skillnader mellan regelverken. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida en ändring utav utformningen av den finansiella rapporten påverkar bankernas kreditbedömning och vad det är som påverkar hur den bedöms. För att undersöka detta kommer införandet av K3 och komponentavskrivning illustrera en ändring av utformningen av en finansiell rapport.  Resultaten visar på att kredithandläggarna, såväl som studenterna bedömer K2 och K3 olika och att bankernas modeller inte är tillräckliga för att bedöma K2 och K3 likvärdigt. Uppsatsen finner inget resultat i att utbildningsnivån skulle bidra till en mer likvärdig bedömning.

För att skapa hållbar utveckling krävs ett samspel mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan. Banker har genom kreditverksamheten möjligheten att påverka hur ett företag arbetar med miljöfrågor. Corporate Social Responsibility (CSR) innefattar hur ett företag kan ta ansvar för miljön. Genom att införliva miljöfrågor i kreditverksamheten kan en bank bedriva CSR. Huruvida CSR som nettoeffekt är en kostnad eller intäkt råder det delade meningar om. Syftet med studien var att undersöka om det föreligger en konflikt mellan Swedbanks miljömål i kreditverksamheten och bankens övergripande finansiella målsättning, det vill säga vinstmålen. För att undersöka närvaron av en potentiell konflikt valde författarna en kvalitativ metod. En serie intervjuer utfördes med företagsrådgivare som sedan kompletterades med kommentarer från Swedbanks hållbarhetschef. Studien antyder att det inte föreligger en konflikt mellan Swedbanks vinstmål och miljömålet i kreditverksamheten. Målet med kreditbedömningen är inte att förbättra miljön, utan att att minimera den finansiella risken. Dock sammanfaller dessa emellanåt.

Denna uppsats undersöker rollerna av förtroende och redovisningsinformation vid bankers kreditbedömning av små och medelstora organisationer. Fem intervjuer med kreditbedömare har genomförts med avsikt att få en djupare förståelse för hur förtroende och redovisningsinformation interagerar och påverkar vid en kreditbedömning. Intervjuerna företogs med dels respondenter som bedömer bostadsrättsföreningar dels med respondenter som bedömer övriga typer av organisationer. Detta gjordes för att ta hänsyn till den effekt säkerheter kan ha på kreditbedömningen. Studien finner att kreditbedömningen till små och medelstora organisationer är beroende av både utförlig och noggrann redovisningsinformation, och av förtroende för redovisningens kvalitet och organisationens ledning.

Banklån är den vanligaste externa finansieringskällan för företag. När banken lånar ut kapital är säkerställning av återbetalning i fokus eftersom banken inte vill ta någon risk. För att säkerställa återbetalningsförmågan hos kunden genomförs en kreditbedömning. Effektiv kreditgivning beskrivs som utlåning av kapital till en kund som har förmåga att betala tillbaka lånet. För att bedöma om ett företag har återbetalningsförmåga samlar kreditgivaren in en mängd information. Det finns två olika typer av synsätt när det gäller kreditgivning, vid transaktionsorienterad kreditgivning fokuserar kreditgivare på hård information såsom finansiella rapporter och säkerheter. Vid relationsorienterad kreditgivning fokuserar kreditgivaren på mjuk information såsom ägaren och magkänsla. Det finns dock problem i att uppnå en effektiv kreditgivning på grund av den informationsasymmetri som finns mellan långivare och låntagare. Enligt tidigare forskning anses informationsasymmetrin kunna minskas med hjälp av den relationsorienterade kreditgivningen. Digitaliseringen som sker i dagens samhälle har och kommer påverka relationen mellan bank och kund. Digitalisering förväntas leda till att de personliga mötena mellan långivare och låntagare kommer bli färre, vilket även påverkar inhämtningen av den mjuka informationen. Det finns ett forskningsgap avseende hur relations- och transaktionsorienterad kreditgivning samt hur bankers kreditbedömningen i sin helhet påverkas av ökad digitalisering. En kvalitativ undersökning baserad på intervjuer med kreditgivare på olika banker har genomförts för att besvara studiens forskningsfråga: Hur påverkar den pågående digitaliseringen bankernas kreditbedömning och vilka konsekvenser innebär det för relations- och transaktionsorienterad kreditgivning? Syftet med denna studie är att beskriva och förstå hur bankernas kreditbedömning påverkas av ökad digitalisering inom banksektorn, med utgångspunkt i transaktions- och relationsorienterad kreditgivning. Studien syftar även till att utveckla en teoretisk modell av hur kreditbedömning av företag påverkas av digitalisering. Studien utgår från en deduktiv ansats med ett kvalitativt angreppssätt. Studiens primärdata har samlats in genom intervjuer med respondenter från Nordea, Handelsbanken, SEB, Swedbank och Sparbanken Skåne. Resultatet av studien visar att relationen mellan långivare och låntagare fortfarande är viktig. Digitalisering förväntas inte påverka mängden personliga möten i större utsträckning jämfört med idag. Kreditgivning till företag är mer komplex än kreditgivning till privatpersoner. Kreditgivning kommer därför inte gå att digitaliseras helt, den mänskliga faktorn kommer fortfarande behövas. Möjligheten att digitalisera vissa moment i kreditgivningsprocessen samt digitalisera små företagslån förväntas genomföras i framtiden. Studien har även resulterat i teoretiska och praktiska implikationer. Studien har bidragit till tidigare forskning kring kreditgivning genom att förklara hur digitaliseringen påverkar relations- och transaktionsorienterad kreditgivning samt hur bankers kreditbedömning påverkas av digitalisering. Studien har även praktisk relevans för bankerna genom att studien gett kunskap om hur digitaliseringen påverkar kreditbedömningen vilket kan tas i beaktning vid vidareutveckling av digitala system. / Bank loans are the most common external source of funding for companies. When the bank lends capital, the repayment is in focus because the bank does not want to take any risk. To ensure customer repayment, a credit assessment is conducted. Effective lending is described as lending capital to a customer who is able to repay the loan. To assess if a company has a repayment capacity, the creditor collects a wealth of information. There are two different types of approaches when it comes to credit lending; transaction-oriented lending focuses on hard information such as financial statements and collateral. Creditors that are relationship-oriented focuses on soft information such as the owner of the company and gut feeling. However, there are problems in achieving effective credit lending because of the existing information asymmetry between lenders and borrowers. According to previous research, information asymmetry can be reduced by means of the relationship-oriented credit lending. Digitalization in today's society has and will affect the relationship between bank and customer. Digitalization is expected to result in fewer personal meetings between lenders and borrowers, which will affect the gathering of the soft information. There is a research gap regarding how relations and transaction-oriented credit lending and banks credit assessment are affected by increased digitalization. A qualitative survey based on interviews with creditors at different banks has been conducted to answer the research question: How does the current digitization affect banks credit assessment and what consequences does it have for relations and transaction-oriented credit granting? The purpose of this study is to describe and understand how banks' credit assessment is affected by increased digitalization within the banking sector, based on transaction and relationship-oriented credit granting. The study also aims to developing a theoretical model of how credit assessment of companies is affected by digitization. The study is based on an deductive methodology with a qualitative approach. The study's primary data have been collected through interviews with respondents from Nordea, Handelsbanken, SEB, Swedbank and Sparbanken Skåne. The result of the study shows that the relationship between lenders and borrowers remains important. Digitalization is not expected to affect the amount of personal meetings to a greater extent than they currently do. Credit to companies is more complex than credit to private individuals. Credit lending will therefore not be fully digitalized, the human factor will still be needed. The possibility of digitizing certain steps in the lending process and digitizing small business loans is expected to be implemented in the future. The study has also resulted in theoretical and practical implications. The study has contributed to previous research on credit lending explaining how digitalization affects relationship- and transaction-oriented credit lending and how banks' credit assessment is affected by digitization. The study also has practical relevance to banks, giving banks knowledge of how digitalization affects the credit lending, which can be taken into account in further development of digital systems.

<p>Ett förslag om att befria de allra minsta aktiebolagen från det lagstadgade kravet på revision ligger under utredning. Vilka företag som kommer att beröras är ännu inte fastställt men professorerna Thorell & Norberg har givet ett förslag att det är de företag med en omsättning på högst tre miljoner som kommer påverkas.</p><p>Ett aktiebolag omges av flera intressenter och vi har i vår kvalitativa studie valt att intressera oss för en intressent: banken och hur deras kreditbedömningsprocess kommer att beröras om de minsta aktiebolagen undantas från revisionsplikten. Vi har även försökt skapa en uppfattning av hur en kreditbedömning går till idag samt reda ut i vilken omfattning reviderade räkenskaper används. Vår uppsats utgår ifrån en deduktiv ansats med en teoretisk utgångspunkt för att fånga upp studiens syfte.</p><p>Studien visar att banktjänstemännen i stor utsträckning använder reviderat material men att den kompletteras med mjuk information. Det framkom även av undersökningen att kreditbedömning i hög grad bygger på personen bakom företaget, vilket påvisar att reviderat material och mjuk information likställs vid en kreditbedömning. Enligt vår empiri kommer inte informationsbehovet vid en kreditförfrågan förändras nämnvärt, utan våra respondenter tror att de kommer att fortsätta kräva årsredovisningar även om de inte är reviderade. De antar också att substitut till den oberoende granskningen kommer att uppkomma, och var och en har sin idé över vad som är en lämplig ersättning till reviderade räkenskaper.</p>

Banker har en viktig roll i det finansiella systemet, de hjälper företag att växa genom att erbjuda hjälp att täcka finansieringsbehov genom kreditgivning. Innan krediten beviljas av banken görs en kreditbedömning. Banken kräver i många fall även att säkerhet lämnas av det kreditsökande företaget. Problematik kan uppstå då företag innehar en stor del immateriella tillgångar, så som intellektuellt kapital, vilket kan vara fallet för tjänsteföretag. Immateriella tillgångar är svåra att värdera, inte bara för banken men även företaget som innehar dem. På grund av att många immateriella tillgångar inte kan tas upp i balansräkningen uppstår ett gap mellan företagets redovisade värde och dess marknadsvärde. Detta gör det svårt för banker att objektivt bedöma företag vars tillgångar till stor del är av immateriell karaktär. Föreliggande uppsats har till syfte att utifrån problemformuleringen ”Hur tar banker hänsyn till tjänsteföretags immateriella tillgångar vid ett kreditärende?” skapa förståelse för hur banker tar hänsyn till immateriella tillgångar vid kreditbedömningen av företag som ansöker om kredit samt hur immateriella tillgångar bedöms som säkerhet vid kreditgivning. Detta uppnås genom intervjuer med sex respondenter som arbetar som företagsrådgivare eller chef på bank. Resultatet visade att kreditbedömningen är det som bankerna oftast anser vara mest väsentligt när kredit beviljas, även om de till stor del också kräver att företaget lämnar någon form av säkerhet. Beroende på vilken typ av säkerhet som lämnas kan banken anpassa kreditvillkoren. De tillgångar eller villkor som lämnas som säkerhet skall helst vara förknippade med krediten och möjliga att sälja vidare på en andrahandsmarknad alternativt fungera som ett styrmedel för banken. Immateriella tillgångar anses av respondenterna vara otillräckligt för att fungera som säkerhet på grund av sådana svårigheter. Gällande kreditbedömningen angav hälften av respondenterna att den behöver anpassas efter tjänsteföretag. De som ansåg detta tenderade även att inkludera immateriella tillgångar i kreditbedömningen, framför allt eftersom immateriella tillgångar anses nära förknippade med särskilda risker. Slutligen visade resultatet även att respondenterna ansåg att immateriella tillgångar är ett komplement till övrig finansiell information i kreditbedömningen. / Banks have an important role in the financial system, helping companies to grow by offering help through credit. Before the bank grant a credit to the company, a credit rating is made. In most cases the bank also requires some form of collateral from the credit seeking company. However, when a company holds a large part of immaterial assets such as intellectual capital – which can be the case for service companies, complexity arises. Immaterial assets are difficult to value, not only for the bank but also for the company which possesses them. Because of difficulties to include some immaterial assets in the company’s accounting, a gap between the company’s market value and declared value emerge. This makes it difficult for banks to form an objective opinion of a company whose assets to a large part consists of immaterial assets. This thesis’ purpose is to answer the question “How do banks take immaterial assets in service companies into consideration when asked to give a credit?” and to bring understanding to how banks take companies’ immaterial assets into consideration in the credit rating and as collaterall. This is achieved through six interviews with bank employees. The result shows that the credit rating is what most banks base their credit decision on, although collateral is also required. Based on the collateral the bank can offer the companies’ different terms of credit. It is preferred by banks that the collateral is somehow connected to the credit and that it’s possible to either sell it on a second hand market or use as a management control measure for the bank. The banks often neglect immaterial assets as collateral because of such difficulties. Half of the interviewees claimed that a credit rating had to be adapted to the service company, and that immaterial assets should be taken into consideration in the credit rating. The result also showed that the interviewees tend to consider immaterial assets as a complement to remaining financial information in the credit rating, rather than on its own.

Som följd av att det internationella regelverket IAS/IFRS från och med 2005 skall tillämpas i koncernredovisningen, har de svenska börsnoterade fastighetsföretagen fått möjligheten att välja hur de vill redovisa sitt fastighetsbestånd. Standarden, som benämns IAS 40 Förvaltningsfastigheter, gäller för alla börsnoterade bolag och ger företagen två värderingsmöjligheter; värdering enligt anskaffningsvärdemetoden eller värdering enligt verkligt värde metoden. De noterade företagen som finns etablerade i Sverige har samtliga valt att värdera sitt fastighetsbestånd till verkligt värde.Övergången till IAS 40 har inneburit att fastighetsbolagens årsredovisningar förändrats i flera avseenden. Verkligt värde metoden har lett till att företagen kunnat räkna upp sina vinster med flera miljoner kronor eftersom fastigheternas värdeförändringar skall redovisas över resultaträkningen. Detta har i sin tur lett till att även beslutsunderlaget för intressenterna och värderingsmännens arbete påverkats en hel del.Syftet med denna uppsats är att beskriva IAS 40:s effekter på de svenska fastighetsbolagens årsredovisningar samt hur denna standard påverkar såväl kreditgivares lånebeslut som värderingsmännens arbete och ansvar.Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning. Informationen har inhämtats från personliga intervjuer med två kreditgivare, en värderingsman samt med respondenter från två noterade fastighetsbolag. Vi har i vår uppsats använt oss av det hermeneutiska förhållningssättet, då vi har utgått från vår förförståelse och tidigare erfarenheter. Vidare har vi även använt oss av en abduktiv ansats.Vi har kommit fram till att IAS 40 och dess värdering till verkligt värde har påverkat fastighetsföretagens årsredovisningar i vissa avseenden. Dessa förändringar uppkommer som en följd av att det verkliga värdet nu syns i företagets balansräkning och inte enbart i en not. Vidare har även värderingsmännen fått en större roll sedan införandet av standarden. Vi kan dock konstatera att IAS 40 inte har gjort en betydelsefull inverkan på kreditgivarnas kreditbedömning, då dessa oavsett vilken värderingsmetod företaget väljer att tillämpa, ändå gör sina egna värderingskalkyler. / Uppsatsnivå: C