Denna studie ämnar undersöka en organisations upplevda behov av kompetenser som en ledare, vilken ska hantera både kris och normala förhållanden, bör besitta. Tidigare teorier som behandlar ledarskapskompetenser tenderar att begränsa sig till en av situationerna, medan denna studie istället menar att en integrerad modell bör utvecklas då en ledare troligtvis kommer att agera i båda situationer. En kvalitativ undersökning genomförs därför med hjälp av nominalgruppteknik i en ledningsgrupp på Livsmedelsverket för att identifiera och rangordna de kompetenser som respondenterna anser viktigast. En tabell som tar hänsyn till båda situationerna sammanställs utefter resultatet och jämförs sedan med befintlig teori. Studien sammanfattas med att teorierna endast delvis uppfyller Livsmedelsverkets eftersträvade ledarskapskompetenser, varför ett behov av en sådan modell finns.

Sverige resultat i Pisaundersökningen 2012 skildrades i media som katastrofalt och som en chock. Pisa-chocken var en del av en större diskurs som handlade om krisen i svenska skolan. Studiens syfte var att beskriva diskursen kring Pisa och ”skola i kris” för att ge en förståelse på hur samhällets medialisering genom språket påverkar människors uppfattningar om utbildningspolitik inför riksdagsvalet 2014. Metoden som användes var en tematisk innehållsanalys med diskursiv karaktär som utgick från språkets roll i människors konstruktion och förståelsen av världen. I resultatet kunde flera nyckelord med signalkaraktär urskiljas några exempel är skrämmande, nationell kris och tragedi. Slutsatserna av analysen blev att media tillsammans med andra utbildningsaktörer kan ha format människors uppfattning om utbildningspolitik genom språket inför valet. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

SAMMANFATTNING: Att skiljas/separera är inget ovanligt i Sverige. Som socialarbetare kan vi möta människor som befinner sig i kris efter en skilsmässa/separation. Dessa människor kan vi komma i kontakt med på olika arenor, exempelvis inom familjerådgivningen och familjerätten. Syftet med uppsatsen var att få en ökad förståelse för hur män och kvinnor som genomgått en skilsmässa/separation upplevt denna samt hur de hanterat situationen. Utöver genomgången av tidigare forskning gjordes sex kvalitativa intervjuer med tre män och tre kvinnor som gått igenom en skilsmässa/separation. Urvalet som användes var strategiskt urval. Resultatet visade att kontroll över skilsmässan/separationen var kopplat till ett tanke- och känslomässigt försprång i processen. Varför respondenterna hanterade situationen som de gjorde förklarades utifrån vilken kontext de befann sig i. Kontexten gav en bättre förklaring till hanteringssättet än vad variabeln kön gjorde. Avslutningsvis diskuterades våra förutfattade meningar och förförståelse i förhållande till studiens resultat och tidigare forskning.

<p>I vårt examensarbete har det övergripande syftet varit att öka kunskaperna kring hur man som lärare kan bemöta elever i sorg. Vi vill med examensarbetet få en förståelse för hur några vuxna tänker kring hur barn, i förskola och skola, reagerar i och hanterar sorg samt hur man som lärare kan bemöta dessa elever i klassrummet. Genom att ha studerat litteraturen inom detta område samt intervjuat två BRIS-ombud och hållit ett fokusgruppsamtal med tre lärare har vi samlat in vårt material. I arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt ett psykologiskt perspektiv, anknytningsteori, på reaktioner och hanterande av sorg. I resultatet fick vi fram lärarnas syn på hur de tänker om sin kompetens kring bemötandet av barn i sorg samt BRIS-ombudens tankar kring bemötandet av barn i sorg. Det som framkom var att lärarna kände en osäkerhet inför att möta barn i sorg. BRIS-ombuden framhöll att det viktigaste inte är att göra utan att vara. I slutdiskussionen tar vi upp hur man bör bemöta barn, vad man bör tänka på när man står inför en klass där ett barn drabbats av en förlust av en nära anhörig. Vi framhåller hur vi som lärare medierar, genom kommunikation, hur man bör sörja. Därför bör vi som förebilder ha en öppen dialog i klassrummet där vi visar att alla känslor är tillåtna.</p>

<p>Förr eller senare kommer vi som lärare att ställas inför det faktum att vi måste hantera krissituationer där en eller flera elever behöver omsorg. Vårt syfte med detta examensarbete har varit att försöka beskriva och jämföra erfarna lärares och lärarstudenters åsikter och erfarenheter om bemötande av barn i kris. Vi ville genom vår undersökning ta reda på vad lärare har för beredskap för att möta barn som drabbats av en kris och hur lärare bemöter dessa barn på bästa sätt. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer där vi intervjuat sex lärare med minst fem års yrkeserfarenhet och sex lärarstudenter i slutskedet av sin utbildning. Intervjuerna har tillsammans med den litteratur vi läst gett oss följande resultat: Skilsmässa är den krisorsak för barn som enligt resultatet är den vanligaste. Upplevelser av kriser kan variera mycket för barn beroende på vilken ålder de är i. Signalerna kan ibland vara svaga och svåra att tolka men ofta förändrar barnet sitt sätt att vara på ett märkbart sätt. Ingen kris är den andra lik, därför är det svårt att vara förberedd på att hantera en krissituation då de ser så olika ut från gång till gång. Den viktigaste känslan läraren kan förmedla är trygghet till den som är drabbad. Få av de intervjuade kände sig beredda att möta barn i kris, men lärarna tillade att de inte var rädda för det. Samtliga informanter ansåg att de fått för lite eller ingen kunskap om krishantering under sin utbildning. Alla var överens om att det skulle behövas.</p>

<p>Avsikten med studien är att utforska vilken syn på krishantering och krisberedskap för skolor som kommer till uttryck inom forskningsbaserad litteratur i ämnet samt att utröna något om lärares känslor och uppfattningar kring begreppen. För att ta reda på hur en förskola och en skola ser på begreppet kris och hur de arbetar med krisberedskap skickade vi ut en kvalitativ och semistrukturerad så kallad inkät som kompletterades med muntliga intervjuer. Resultatet från inkäterna jämfördes med aktuell forskning. I studien framkom det att beredskapsplaner anses som en viktig förberedelse för en eventuell kris. Vidare påpekas vikten av att lägga lärarrollen och undervisningen åt sidan och finnas där som medmänniska för till exempel en sörjande elev. Det har framkommit i studien att det inte går att ta över en färdig handlingsplan. Det är den mentala förberedelsen som tycks vara den viktigaste delen för att en kris skall hanteras på ett fördelaktigt sätt.</p>

<p> </p><p>SAMMANFATTNING: Att skiljas/separera är inget ovanligt i Sverige. Som socialarbetare kan vi möta människor som befinner sig i kris efter en skilsmässa/separation. Dessa människor kan vi komma i kontakt med på olika arenor, exempelvis inom familjerådgivningen och familjerätten. Syftet med uppsatsen var att få en ökad förståelse för hur män och kvinnor som genomgått en skilsmässa/separation upplevt denna samt hur de hanterat situationen. Utöver genomgången av tidigare forskning gjordes sex kvalitativa intervjuer med tre män och tre kvinnor som gått igenom en skilsmässa/separation. Urvalet som användes var strategiskt urval. Resultatet visade att kontroll över skilsmässan/separationen var kopplat till ett tanke- och känslomässigt försprång i processen. Varför respondenterna hanterade situationen som de gjorde förklarades utifrån vilken kontext de befann sig i. Kontexten gav en bättre förklaring till hanteringssättet än vad variabeln kön gjorde. Avslutningsvis diskuterades våra förutfattade meningar och förförståelse i förhållande till studiens resultat och tidigare forskning.</p>

<p>Det här arbetet handlar om hur man som lärare ska bemöta ett barn som sörjer och hur barnet som sörjer reagerar. Här tas även upp hur och när man berättar för ett barn att någon dött. Det är av betydelse att vi som arbetar med barn vet hur man kan hjälpa dessa att gå vidare i livet, hur vi hjälper dem att bearbeta sin sorg. Genom intervjuer med en rektor och en präst får man veta hur en utsatt skola har agerat under en krissituation och hur samarbetet mellan skolan och samhället kan fungera. I arbetet har jag även tagit upp hur viktigt det är att ha en handlingsplan för krissituationer. Efter att ha undersökt fem olika skolor vet jag att alla inte har en sådan plan. Arbetet är i första hand riktat till lärare, blivande lärare och människor som möter barn i sorg.</p>

<p>Vi föds och vi dör. Det är livets gång och det är ingenting vi människor kan påverka. Det är viktigt att människor har en öppen attityd för existensiella frågor om liv och död. När ett barn berövas livet känns det orättvist och onaturligt. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för barnen genom att inte tabubelägga samtal om döden. Jag har i mitt arbete riktat in mig på skolans ansvar i att rusta sig för traumatiska händelser. Steg ett i mitt arbete var att läsa Lpo-94 och facklitteratur om barn i sorg. Steg två i mitt arbete var att gå ut på fältet för att se hur krisplansarbete kan se ut. Jag genomförde intervjuer på tre olika skolor om deras krisplansarbete. Steg tre var att avslutningsvis föra en subjektiv diskussion över inhämtade kunskaper och erfarenheter från litteratur och intervjuer. Målet med mitt arbete var att skaffa mig kunskap om barn i sorg och skolans ansvar att ha handlingsplaner för krissituationer. För att skolan ska kunna nå upp till målen i Lpo 94 krävs det att skolorna arbetar fram en handlingsplan för krissituationer. En dag kan någonting traumatiskt inträffa på en skola. Genom att ha aktualiserat hur man ska handla hjälper man sig själv och sina elever att i sorgens stund känna en trygghet. Det hjälper oss i sorgeprocessen.</p>

<p>Arbetet behandlar barns tankar och känslor kring kris och sorg, sett ur deras perspektiv. Även hur man enligt barnen ska möta dem då de befinner sig i en svår situation tas upp. Empiriinsamlingen genomfördes genom kvalitativa gruppintervjuer med barn i förskola och skola. Det som starkast framkom under arbetet var att barnen vill bli mötta på väldigt olika sätt. Detta innebär att man som pedagog måste vara öppen för olika reaktioner och ta sig tid att möta barnet samt våga bryta den vardagliga verksamheten.</p>