Syftet med arbetet är att jämföra Läroplan för den obligatoriska särskolan med Läroplan för grundsärskolan 2011 genom en dokumentanalys och användandet av nivåmodellen utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att Läroplan för grundsärskolan 2011 är mer kunskapsbetonad, dessutom är den mer kortfattad och fokuserad i sin formulering i jämförelse med Läroplan för den obligatoriska särskolan som i sina skrivningar tar med förklaringar, beskrivningar och motiveringar. Det framgick även att några läroplanskoder syntes i de teman som analyserades. Framförallt den rationella läroplanskoden och den demokratiska läroplanskoden.

<p>Detta examensarbete handlar om vilka uppfattningar som finns om filosofiämnets syfte på gymnasiet. Det som berörs i uppfattningarna är huruvida de bygger på ämnets färdigheter eller kunskaper. Läroplaner (kursplaner) och läroböcker har analyserats och en grupp gymnasieelever har intervjuats. De läroplaner för filosofi som är analyserade är från år 1933, 1966, 1977, 1994 samt 2000. Läroböckerna som analyserats är Lars-Göran Alms <em>Gula idéer sover lugnt, </em>Martin Levanders <em>Filosofi. Ingen lära utan en aktivitet </em>samt Ulf Perssons <em>Filosofi – frågor och argument. </em>Elevmaterialet bygger på en gruppintervju med fyra elever enligt fokusgruppmetoden. Resultaten visade att läroplanernas bild av ämnet varierade. Tydligt var att ungefär varannan läroplan hade större fokus på kunskaper och varannan betonade färdigheter mer. Även om de olika läroböckerna varierade något stämde de ändå överens med den kursplan (2000) som de skall vara skrivna utifrån. Elevernas uppfattningar var att ämnet tvärt emot deras förväntningar lade större vikt vid kunskap än vid färdigheter, detta trots att de uppgav att de utvecklat vissa färdigheter efter genomgången kurs.</p>

Detta examensarbete handlar om vilka uppfattningar som finns om filosofiämnets syfte på gymnasiet. Det som berörs i uppfattningarna är huruvida de bygger på ämnets färdigheter eller kunskaper. Läroplaner (kursplaner) och läroböcker har analyserats och en grupp gymnasieelever har intervjuats. De läroplaner för filosofi som är analyserade är från år 1933, 1966, 1977, 1994 samt 2000. Läroböckerna som analyserats är Lars-Göran Alms Gula idéer sover lugnt, Martin Levanders Filosofi. Ingen lära utan en aktivitet samt Ulf Perssons Filosofi – frågor och argument. Elevmaterialet bygger på en gruppintervju med fyra elever enligt fokusgruppmetoden. Resultaten visade att läroplanernas bild av ämnet varierade. Tydligt var att ungefär varannan läroplan hade större fokus på kunskaper och varannan betonade färdigheter mer. Även om de olika läroböckerna varierade något stämde de ändå överens med den kursplan (2000) som de skall vara skrivna utifrån. Elevernas uppfattningar var att ämnet tvärt emot deras förväntningar lade större vikt vid kunskap än vid färdigheter, detta trots att de uppgav att de utvecklat vissa färdigheter efter genomgången kurs.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka vilka tolknings- och handlingsutrymme förskolans styrdokument ger förskollärare, i relation till förskolans uppdrag samt de nationella målen och riktlinjerna i läroplanstexterna och hur detta har förändrats över tid. Teoretiskt perspektiv för studien är läroplansteori samt metodval är en mixad metod mellan kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar på förskjutningar/förändringar i olika tabeller, med en antydan om förskolans ytterligare närmande skolans utbildningskontext med ökad frekvens av begrepp såsom kunskap, undervisning och kvalitetsutveckling. Resultatet i våra kvantitativa tabeller visar i relation till studiens kvalitativa innehållsanalyser, att läroplanstexternas formuleringar riktar sig mer tydligt mot förskollärares ansvar och ökade krav - att arbeta medvetet samt med ämnesdidaktiska kunskaper, för att nå god kvalitet i förskolan. Där ett tydligare formulerat läroplansinnehåll ger ett förstärkt pedagogiskt utbildningsuppdrag. Slutsatser som kan dras är att förskollärarens tolknings- och handlingsutrymme kan både begränsas och/eller möjliggöras beroende på (ämnes)didaktiska ställningstaganden och pedagogical content knowledge (pedagogisk ämnes- och innehållskunskap).

Grammatikundervisningen har enligt de flesta en given plats inom svenskundervisningen. Dess exakta roll inom ämnet i sig och som komplement till ämnets övriga delar råder det dock inte samma konsensus kring. Syftet med denna uppsats är att vidga förståelsen för hur svensklärare resonerar kring sin egen grammatikundervisning. På så vis ska uppsatsen bidra med kunskap om hur grammatikundervisningen ämnesdidaktiskt skulle kunna förbättras samt generera kunskap om i vilket utsträckning grammatikundervisningen överensstämmer med skolans läroplaner. I undersökningen intervjuas sex lärare där fem huvudsakliga frågor ställs. Resultatet visar att de deltagande lärarna i hög grad arbetar i linje med hur läroplanen anvisar att undervisningen ska gå till, och lärarna finner även liknande sätt att motivera sin undervisning på. De största förbättringsmöjligheterna inom grammatikundervisningen finns i att i större utsträckning låta grammatiken influera svenskämnets övriga delar.

Detta arbete ämnar att analysera flera läroplaner skapade mellan 1955 och 2022 för att undersöka formationen av sexualitet och kön, risk samt makt. Detta görs genom att använda diskursanalytiska metoder utifrån följande perspektiv: Sexualitet och kön, risk samt makt. Genom att utgå från Barnard, Bergström &amp; Boréus, Laskar samt Lukes olika teoretiseringar förtydligar detta arbete den uttryckta läroplanen samt den antydda läroplanen. Resultatet visar att läroplanernas formationer av sexualitet och kön samt makt har förändrats över tid. Sexualitet och kön har gått från att endast inkludera cismän till att övergå till en könlös inkludering genom termer som elev eller eleven. Makten över undervisningen har skiftat från regeringen och Skolöverstyrelsen till eleverna för att slutligen existera i ett utrymme mellan regeringen och läraren. Riskdiskursen är den diskurs som kontinuerligt existerat i liknande former mellan läroplanerna. Förändringen i makt, sexualitet och kön visar på en förändring i skolnormen, dock så visar kontinuiteten i riskdiskursen att sexualundervisningens fokus ej förändrats nämnvärt utan fortsätter med sitt fokus på riskbeteenden.

Detta arbete har haft sin utgångspunkt i ett problemområde som belyser de svårigheter som idag finns i den svenska skolan att implementera sex- och samlevnadsundervisning i alla de gymnasiegemensamma ämnena, där ibland historieämnet. Författarna har försökt förstå varför sex- och samlevnadsundervisningen inte prioriteras eller som tidigare forskning visat, i vissa fall är bristfällig i sitt utförande genom att undersöka hur Skolverket arbetar med dessa frågor. Syftet med detta arbete är att utifrån en diskursanalys med utgångspunkt i socialkonstruktivistiska teorier visa på vilka normer och värden som förmedlas i Skolverkets stödmaterial för sex- och samlevnadsundervisningen i historieämnet samt vilka konsekvenser de kan få för undervisningen. Resultatet visar på att Skolverket förmedlar normer och värden utifrån stereotypa uppfattningar kring kön, sexualitet, etnicitet och relationer vilket försvårar för lärare att arbeta med ett genomgående normkritiskt perspektiv och att inkludera alla elever i undervisningen. Resultatet visar även på en otydlig koppling mellan stödmaterialet för sex- och samlevnadsundervisningen och de förmågor som historieämnet ska utveckla. Slutsatsen är därmed att materialet, i motsats till dess uttalade syfte, riskerar att reproducera normer och maktförhållanden istället för att belysa och problematisera normerna i sig. Slutsatsen är även att Skolverket i sin konstruktion av stödmaterial i högre grad behöver ta hänsyn till forskning, i såväl historiedidaktik, som i ett normkritiskt förhållningssätt.

In 2011, the new upper secondary school curriculum Lgy 11 set out to distinguish thecharacteristics of the two subjects Swedish and Swedish as a second language. This thesis analyzes the consequences, or rather the underlying premises for such a characterization with the contradictory ideologies of the multicultural society as a point of departure. Using theories of cultural and linguistic hegemony, the thesis applies an ideological critique to the comparative text analysis of the two curriculums. The aim is to reveal the underlying assumptions of the two student bases as representatives of the majority society and the minorities. The results show that the characterizations of the two subjects are dominantly made along the line of the multicultural experience versus linguistic and cultural heritage. Swedish as a second language students are seen to be expected to use their own person as a learning tool to relativize cultural and linguistic values from the point of view of the majority society, while Swedish students are expected to follow a pattern of learning fixed values within a western diachronic framework, leaving their experience of being part of a majority society in a multicultural contemporary context unexplored. Discussing the results, the hegemonic aspect of the revealed assumptions is pinned down and the meanings of the seemingly varying ontological traditions within the two curriculums are brought up as a way forward for further research within the second language education discourse.

Denna avhandling tillämpar Anthony Giddens teori om sen-modernitet på gymnasieutbildningen, och i synnerhet dess inverkan på föreställningarna om ’jaget’ och självidentiteten. Den ger svar på den didaktiska frågan ”till vem?”. Dess avsikt är att förstå eleverna på en existentiell nivå, och att förstå hur de påverkas av den samtida världen. Giddens bok från 1991, Modernity and Self Identity: Self and Society in the Late Modern Age, används som teoretiska ramverket. Denna avhandling har två delar. I den första delen genomför jag ett läroplansanalys av den svenska gymnasieskolan från 1970 till 2022 och tolkar läroplanerna genom sen-modernitetens teoretiska ramar. Detta visar hur villkoren för ’högmodernitet’ återspeglas i läroplanen, vilket motiverar att överväga hur dessa förhållanden påverkar våra elevers självidentitet och vad detta betyder för undervisningen. I den andra delen utvecklar jag en didaktisk modell som kan vara till hjälp i vår undervisning då den ger klarhet om eleven under sen-moderniteten. / This thesis applies Anthony Gidden’s theory of late modernity to upper secondary school education and, in particular, its impact on the notions of the self and self-identity. It provides an answer to the didactic question “to whom?”. The intent is to understand the students at an existential level, and to understand how they are affected by the contemporary world. Giddens’ 1991 book, Modernity and Self Identity: Self and Society in the Late Modern Age, is used as the theoretical framework. This thesis has two parts. In the first, I carry out a curriculum study of Swedish upper secondary school from 1970 to 2022 and interpret the curricula through the theoretical framework of late modernity. This shows how the conditions of ‘high modernity’ are reflected in the curriculum, which justifies considering how these conditions impact on the self-identity of our students and what this means for teaching. In the second part, I develop a didactic model that can assist in our teaching as it provides clarity on the student in late modernity.