Syftet med vår studie var att undersöka hur ett antal pedagoger förhåller sig till storboken som ett pedagogiskt verktyg vid barns läsinlärning i skolan. För att besvara syftet med tillhörande frågeställningar intervjuades tre specialpedagoger samt fyra grundskolelärare. Intervju som metod valdes för att lättast kunna redogöra för pedagogernas förhållningssätt till metoden.     Studiens resultat kan sammanfattas med att både lärare och specialpedagoger är positiva till storboken som ett pedagogiskt redskap för läsinlärning. Ett centralt resonemang som uppmärksammades i studien var att storboken möjliggör en gemensam läsupplevelse. Sambandet mellan läsinlärning och självkänsla visade sig vara starkt utifrån de intervjuades uppfattningar om barns tidiga läsinlärning. Arbetssättet som de intervjuade lärarna och specialpedagogerna beskrev, stämde väl överens med de forskningsresultat vi tagit del av. En central tankegång som uppmärksammades i denna studie var att åsikterna om storboken kan stå som ensam metod vid läsinlärning varierade mellan lärarnas respektive specialpedagogernas uppfattningar. Specialpedagogerna antydde en mer positiv inställning till storboken som ensam metod vid barns läsinlärning.