<p>Små barns sätt att kommunicera i leken.</p><p>Small children’s ways off communication when they play.</p><p>Syftet med denna undersökning är att beskriva hur små barn kommunicerar i leken. Jag har undersökt vilka olika uttryckssätt barnen använder sig av när de kommunicerar i olika leksituationer. Undersökningen är gjord på en småbarnsavdelning, och metoden jag har använt mig av är videoobservationer. Resultatet visar att de små barnen oftast använder sig av kroppsspråk, blickar, mimik, handgripligheter, imitation och olika ljud för att göra sig förstådda när de kommunicerar. I diskussionen tas det upp hur och varför de kommunicerar som de gör och om vikten av att förstå leksignalerna för att inga missförstånd ska uppstå.</p>

Thesis (Ph. D.)--University of Florida, 2003. / Title from PDF title page (viewed on July 3, 2005). Includes vita. Includes bibliographical references (p. 174-181).

Syfte med studien är att utforska hur pedagoger ser på inomhusmiljöns betydelse för barns lärande i leken. Det vi vill ta reda på är hur pedagogerna anser att en miljö bör inredas för att på bästa sätt uppnå barns lärande i leken. Studien är gjord utifrån en kvalitativ metod, där vi utgår från det sociokulturella perspektivet. Metod var att intervjua åtta pedagoger på två olika förskolor i två olika kommuner, respondenterna är både förskollärare och barnskötare. Frågeställningarna som vi använder oss av i vår studie är: Hur anser pedagoger att inomhusmiljön skall utformas för att på bästa sätt utveckla barns lärande i leken? Hur utformar pedagogerna miljön på förskolan så att det främjar barnens lek? Resultatet som framgår av vår studie visar på att pedagogerna menar att det är barnens behov och intressen som styr utformningen av inomhusmiljön på förskolan. Det är pedagogerna som tillsammans med barnen som ska anpassa miljön efter de barn som befinner sig där just nu. Det är alla pedagogers ambition att observera barnen så att de kan inreda och utforma miljön så att det blir stimulans för alla barnen. I texten använder vi begreppet pedagog, vilket kan syfta både till barnskötare och förskollärare.

The purpose of my study is to examine how the Hospital Play Specialists looks at the importance of play for children in the hospitalenvironment. The thesis is based on qualitative research interviews. This means that respondents followed an interview guide with questions. These questions I compiled in advance. The main theme in the interviews has been the characteristics and importance of play. The interviews were conducted with six Hospital Play Specialists in three different hospitals in Stockholm. The results of the survey show that the informants agree about play therapy's positive impact for children in hospital environment.By empirical data, theory and previous research, I have found three main components which is primary conditions for children's play in hospital. The first is how the child is feeling. The second is access to play stimulating environment and authentic materials. The third component and probably the most important, is how the Hospital Play Therapist herself is with the child.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka om förskollärare använder sig av några strategier för att hjälpa barn med samspelssvårigheter in i lek, och att upprätthålla lek. Jag ville därför också se om, och i sådana fall hur, de kommer till slutsatsen att ett barn har samspelssvårigheter.  De  metoder  som  valdes  för  arbetet  var  en  webbenkät,  intervjuer av  sex  förskollärare  och  av två  specialpedagoger.  För  att  komplettera  data  samlades  och  analyserades  också  de strukturerade underlag som de intervjuade förskollärarna beskrev att de använde sig av i sina respektive verksamheter för observation, dokumentation och reflektion.  Slutsatsen  är  att  det  finns  flera  strategier  representerade  bland  de  intervjuade  som  syftar  till att, på ett eller annat sätt, hjälpa barn till bättre samspel och lek. Bland flera finns till exempel strategier  som  bygger  på  att  förskolläraren  tolkar  och  tydliggör  samspelets  mekanismer, arrangerar  tillfällen  för mindre  sociala  sammanhang  och  verkar  för  tydlighet  och  trygghet  i förskolan. Det blir också tydligt hur förutsättningarna kan skilja sig åt, både för de vuxna och för  barnen,  när  det  kommer  till  att  upptäcka  och  arbeta  med  samspelssvårigheter  på förskolorna.

Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer ta reda på hur musiken tillämpas i verksamheten på tre förskolor och vad förskollärarna anser vara dess syfte. Förskollärare intervjuades med öppna frågor för att få en mångfald samt personliga åsikter. Resultaten bearbetades och strukturerades upp efter olika kategorier. Resultatet visade att samtliga förskollärare ansåg att musik var en självklar del i verksamheten som spred både glädje och gemenskap. Förskollärarna var även eniga om att barn tillägnade sig kunskap genom leken. Slutsatser som kan dras av studien är att leken och lärandet inte kan skiljas åt och att musik och lek kan förenas i större utsträckning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur leken kan användas som pedagogisktverktyg i förskolan för att stimulera barnets sociala utveckling. Det har genomförtsobservationer och intervjuer för att få fram resultatet, som visade att leken har encentral betydelse för hur barnet utvecklas socialt. De pedagoger och barn som medverkat i denna studie har bidragit med värdefull information som visar påpedagogens roll i barnets sociala utveckling. Pedagogernas sätt att arbeta med lekenvisade sig ha en koppling till hur de ställde sig till lekens betydelse för barnetsutveckling. Trots att resultatet visar på olika sätt att arbeta med leken, framgårpedagogernas positiva syn på leken i olika utsträckning. Pedagogerna är dock överensom att leken är ett centralt begrepp i förskolan och att den behöver ha en given plats ibarnets vardag.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn uttrycker genus på skolgården, genom grupperingar och val av aktiviteter på rasten. Vi har under en veckas tid observerat barnen på en avdelning av en skola, med totalt 28 informanter i åldrarna 6-9 år, där vi använt oss av observationskartor för att se hur de disponerar skolgården. Vi har även intervjuat 14 barn indelade i fem grupper, där vi ställde frågor om hur de såg på aktiviteterna på skolgården. Det vi fann var att flickor och pojkar ofta leker uppdelat efter kön, väljer olika typer av lekar och grupperar sig olika.

Syftet med studien var att undersöka pedagogernas uppfattningar om gruppstorlek relaterat till språkutvecklande arbetssätt. Mina frågeställningar var: Hur anser pedagogerna att en stor respektive liten barngrupp påverkar barnens språkutveckling? Hur beskriver de intervjuade pedagogerna att de arbetar med barnens språkutveckling i en stor grupp respektive i en liten grupp? Finns det likheter och skillnader i arbetssätt? Vilka eventuella för- och nackdelar anser pedagogerna att det finns med små respektive stora barngrupper? I studien har jag använt mig av kvalitativ metod där jag intervjuat sex pedagoger inom förskola som samtliga hade erfarenhet av att jobba i både liten och stor barngrupp. Studien tar utgångspunkt från ett sociokulturellt perspektiv. Enligt den sociokulturella teorin lär barn i samspel, lek och kommunikation med varandra. Sammanfattningsvis kom jag fram till att samtliga pedagoger ansåg att barngruppens storlek kan ha betydelse för barns språkutveckling. I resultatet framkommer det både likheter och skillnader i arbetssätt som används i stor och liten barngrupp. En likhet i arbetssätt är att pedagogerna delar in barnen i mindre grupper under dagen oavsett storlek på barnsgrupp. I en stor barngrupp var det mer vuxenstyrt och krävdes mer organisation, planering och struktur än i en mindre grupp. Fördelar med att ha många barn i gruppen var enligt pedagogerna att barnen får höra mycket språk och barnen har tillgång till många kompisar att samtala och leka med. Nackdelarna med stor barngrupp var att det kan vara svårt för pedagogerna att hinna uppmärksamma, stimulera och tillgodose alla barns behov. En stor barngrupp kan innebära mindre samtalsutrymme, färre möjligheter att integrera och samspela med en vuxen. Mindre barngrupp kan skapa fler möjligheter för pedagogen att se, höra och stödja varje enskild individ, samt mer tid att delta i dialog, samspel och barnens lek. Slutsatsen är att större barngrupper inte behöver innebära några större hinder eller sämre kvalitet alla gånger. Eftersom pedagogerna delar upp gruppen i mindre grupper tycks det bli fullt möjligt att kunna bedriva en god pedagogisk verksamhet trots barnantalet.