Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare redogör för sina förhållningssätt tillleken och hur de framhåller hur de främjar goda kamratrelationer i förskolan. Vilka strategieroch verktyg som de använt sig av samt vilka svårigheter och möjligheter de sett meddessa. Studier visar att det är i samspel tillsammans med jämnåriga som barn utvecklassocialt och kognitivt, vidare visar forskning även på att barn lär sig mer i samspel med enkamrat. Våra teoretiska utgångspunkter har varit barndomssociologi och Corsaros teori omkamratkulturer. Vi genomförde en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer somdatainsamlingsmetod och med hjälp utav fenomenografi skapade vibegreppskategorier utifrån respondenternas utsagor. Dessa analyserades i förhållande tillvalda teorier, tidigare forskning och ett normativt perspektiv. Förskollärare ansåg att lek ärdet främsta sättet för barn att skapa kamratrelationer men det var tillåtet att neka andra barntillträde till sin lek.

Förskollärare och barnskötare ställs inför olika val i förskolan i förhållande till den fria leken. Det är en anledning till att det kan bli problematiskt om förskollärare och barnskötare inte vet hur de ska förhålla sig till den fria leken, eftersom leken är en central del i utbildningen. Syftet med studien har varit att undersöka förskollärare och barnskötares förhållningssätt till barnens fria lek, vilket har gjorts med hjälp av en webbenkät. Vi har analyserat resultatet utifrån det didaktiska perspektivet och tre ut­gångspunkter som läroplanen kan tolkas utifrån den existentialistiska, systematiska och deliberativa utgångspunkten. Resultatet visar bland annat att den existentialistiska utgångspunkten uttrycks främst samt att det finns didaktisk medvetenhet hos förskol­lärarna och till viss del hos barnskötarna. Slutsatsen av studien är att alla utgångspunk­ter behövs för att uppnå det som styrdokumenten ger uttryck för samt att det inte finns endast ett sätt att förhålla sig till den fria leken.

Studien kartlägger och problematiserar på vilka sätt förskolebarn uttrycker sina genuskonstruktioner verbalt i den fria leken. Detta med utgångspunkt i att tidigare forskning (Hjelmér, 2020; Eidevald, 2009; Vetenskapsrådet, 2008) uttryckt att förskolan reproducerar stereotypiska könsmönster där leken ses som en av de mest könsstereotypiska situationerna. Studien grundar sig i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och analyseras med hjälp av kritisk diskursanalys. Undersökningen genomfördes genom kvalitativa observationer på en åldersblandad förskola i norra Sverige. Resultaten visar att tonläge och ordval är en framträdande genusmarkör som starkt påverkar barnens subjektsskapande. Resultatet ger även exempel på uttryck och gestaltningar av könsmönster som baseras på både traditionella och överskridande genuskonstruktioner. Slutsatserna som studien bidragit till är att sanningsregimerna som gestaltas på förskolan har stor makt vid barnens identitetsskapande, vilket ställer höga krav på förskollärares kompetens och lyhördhet. Det har även framträtt att det krävs stort mod av barnen för att göra val och uttryck som överskrider den befintliga sanningsregimen.

Syftet med studien var att synliggöra barns lek i förskolan utifrån ett genusperspektiv. En kvalitativ forskningsmetod tillämpades där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tolv barn i ålder 4–6 år, på två olika förskolor i två olika kommuner. Utgångspunkten för studien var Hirdmans (2003) genusteori som visar hur genus konstrueras av sociala, kulturella och historiska sammanhang. Resultatet visade att barnen uttrycker starka kopplingar till leksaker och kamrater när de beskriver vad som är centralt i leken och att barnen konstruerar genus i sina kamratkulturer genom att de upprättar lekregler där de väljer eller väljer bort lekar och leksaker utifrån könsmässiga egenskaper. Slutsatsen är att könsstereotypa normer och förväntningar kan vara så djupt förankrade i barnen att det riskerar att påverka och styra deras intressen och lekval i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka ett urval av pedagogers olika upplevelse om huruvida restriktionerna och förhållningsreglerna i samband med coronapandemin har påverkat förskolebarns sociala lekkompetens och deras lek i förhållande till hur det var innan coronapandemin, samt om pedagoger upplever att betydelsen av deras roll har förändrats sedan innan pandemin. Relationell pedagogik samt utvecklingspsykologi används som teoretiska utgångspunkter. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer används som metod. Resultatet visar att vissa pedagoger upplever barns sociala lekkompetens som oförändrad, samtidigt som den av andra pedagoger upplevs ha försämrats. Resultatet visar även att coronapandemins påverkan borde ha visat sig mer i barnens lek, att coronapandemin haft påverkan i leken i form av sjukhuslek, att barn är mer måna om varandra, samt att leken har moderniserats och influerats av mobilspel. En majoritet av pedagogerna upplever att betydelsen av deras roll har förstärkts då de upplever att de har fått ge mer stöttning åt barnen sedan coronapandemin. Pedagogerna återger att de stöttar barnens sociala lekkompetens genom att medverka i leken. Slutsatsen är att pedagogerna upplever att coronapandemin har i viss mån påverkat barns sociala lekförmåga och att pedagogerna upplever att de har en betydande roll för att ge stöttning åt barnen in i lek och i leken.

Sammanfattning Vårt syfte med denna studie är att undersöka hur de intervjuade pedagogerna arbetar med Speciella lekgrupper i förskolan. Projektet Speciella lekgrupper har etablerat sig på vissa förskolor i olika kommuner. För att få en djupare insikt ville vi härmed ta reda på mer hur pedagogerna generellt ser på leken i förskolan. Speciella lekgrupper används som ett verktyg där barn ska lära sig leka. Två pedagoger ingår i projektet och kallar sig för leklotsare. Pedagogerna väljer ut en nybörjarlekare med leksvårigheter och fyra så kallade dragarbarn, dessa barn är ”duktiga” lekare och ska fungera som en förebild för nybörjarlekaren. Syftet är att leklotsarna ska lotsa nybörjarlekaren i samspelet med dragarbarnen. Då vi ville få en fördjupad förståelse samt personliga samtal och åsikter från pedagogerna om deras kunskaper/erfarenheter kring barns lek, barn som inte leker och Speciella lekgrupper valde vi att utgå från en kvalitativ metod. Vi har utgått från semistrukturerade intervjuer där pedagogerna haft möjlighet att ge öppna och välutvecklade svar genom våra frågor och vi har kunnat ställa följdfrågor utifrån deras svar. Vi har använt oss av Foucaults teori om makt när vi har studerat vår empiri. Resultatet visade att pedagogerna anser att leken är viktig för att barnen ska lära sig samspela och fungera i framtida sammanhang. Även att barn ska lära sig leka för lusten och välbefinnandet lyfts i våra intervjuer. Vårt resultat visade att pedagogerna använder sig av olika strategier när de ska nå sitt mål att nybörjarlekaren ska lära sig leka. Dessa strategier är att: pedagogerna kan välja vilka barn som ska medverka i lekgrupperna, på vilket sätt de närvarar i barns lek, hur de väljer att låta sina observationer vara synliga eller inte och att de filmar sina interaktioner med barnen. Nyckelord: barn, förskola, lek, lekgrupp

Syftet med studien är att undersöka de yngsta barnens empati, lek och samspel med särskild fokus på hur barn uttrycker empati i lek och samspel och hur lek och samspel främjar barns empatiska förmåga. Undersökningen bygger på en kvalitativ metod och etnografisk studie som i detta fall innebär observationer av barns empatiska uttryck i lek och samspel. Dessa observationer har skett på en förskola, på en avdelning med 13 barn i åldrarna 1-3 år. Resultatet av det insamlade materialet har analyserats utifrån Hoffmans (1982) utvecklingsfaser, Holms (2001) empatiska processer och Olofssons (2003) sociala lekregler. Resultatet och analysen har visat att barn uttrycker empati genom visad hänsyn och omtanke mot varandra. Barnen i observationerna har bekräftat varandra genom ögonkontakt och leenden. I studien fann vi att barn utmanade sin empatiska förmåga i lek och samspel när de fick anpassa sig efter sina kamraters förutsättningar och leknivå. Resultatet och analysen har även visat att pedagogens roll och närvaro är av betydelse för att kunna förstå barns empatiska handlingar i deras lekvärld och stödja dessa.

Abstrakt Följande studie kommer att behandla förskollärares syn på 2018s revideringen av läroplanen och deras ökade ansvar att bedriva undervisning i förskolan då undervisning tillkommer som ett nytt begrepp i läroplanen. Syftet med studien är att synliggöra vad revideringen av läroplanen innebär för förskollärare samt om de ser en relation mellan undervisning och lek i förskolan. Frågeställningarna som kommer att besvaras är: •Vad kan förtydligandet av förskolans läroplan innebära för förskollärarna? •Hur ser förskollärarnas föreställningar om begreppen undervisning och lek ut? •Ser förskollärarna en relation mellan undervisning och lek? Hur motiverar de svaren? För att utföra studien har kvalitativa intervjuer gjorts med fyra förskollärare. De transkriberade intervjuerna har sedan analyserats genom en innehållsanalys och ett sociokulturellt perspektiv. I resultatet kan vi läsa att förskollärarna ser fram emot den kommande revideringen då den som de utrycker “kommer att tydliggöra” deras uppdrag. Det råder för närvarande en viss osäkerhet på vad undervisnings begreppet kommer att innebära för förskollärarna i verksamheten och hur de kan arbeta med det. Studien grundas på ett sociokulturellt perspektiv samt begreppen undervisning, lek och lärande. Samtliga förskollärare uttrycker att de tycker det är svårt att beskriva vad undervisning och lek är då båda enligt dem är stora och breda begrepp som är svåra att uttrycka i ord. De uttrycker att det finns ett samband mellan undervisning och lek, då lek kan utgöra grunden för att utveckla undervisningen i förskolan. Nyckelord: Lek, lärande och undervisning

Denna studie bidrar med kunskap om byggmaterialets potential med fokus på matematiska aktiviteter för barn i fyra till fem års ålder. Vi har undersökt vilka matematiska begrepp barnen kommer i kontakt med när de använder sig av byggmaterial i den fria leken och vilken kommunikation som uppstår. Vi har gjort icke-deltagande observationer med barn i fyra till fem års ålder. Vi har utgått från Bishops sex matematiska aktiviteter och ett sociokulturellt perspektiv för att analysera vår empiri. Resultatet visar att under den fria byggleken ges barnen många tillfällen att möta matematiska begrepp och utbyta matematiska kunskaper med andra barn. Vad barnen använder och hur de bygger påverkas i samspel med varandra.

Problemet vi vill undersöka med denna studie är hur personal i fritidshem följer de riktlinjer som finns i läroplanen då tidigare forskning visar på att det är bristande Syftet var att genom gruppintervjuer undersöka hur personalen på fritidshemmen tolkar socialt lärande utifrån läroplanen och hur de beskriver att de arbetar med detta i verksamheten.. Studien är kvalitativ och gjordes genom att samla personal ifrån fyra olika fritidshem. Detta för att sedan låta dem i semistrukturerade gruppdiskussioner bryta ner och tolka citat gällande socialt lärande ifrån läroplanen. Resultatet visade hur personalen tänkt kring samt arbetade med ämnet i fråga men också vilka svårigheter de upplevde i det vardagliga arbetet. De framkom att fritidslärarna ansåg att socialt lärande är den centrala delen i verksamheten men att arbetet varierade beroende på elevgruppens storlek. Vidare var all personal eniga om att planeringar var viktiga för att ge rätt förutsättningar samt förhållanden till eleverna när de utvecklar sitt sociala lärande. Detta diskuteras slutligen mot tidigare forskning som påvisar att planeringstid är en viktig förutsättning för att kunna anpassa verksamheten och där igenom stärka elevernas sociala lärande. / <p>2020-06-08</p>