Syftet med denna kvalitativa studie är att identifiera några förskollärares olika perspektiv på undervisning i förskolan och ställa dessa i relation till varandra och tidigare forskning. Studien fokuserar på undervisning ur ett verksamhetsperspektiv, dvs hur begreppet undervisning uttrycks i text av förskollärarna. Genom dokumentanalys av förskolornas utvärderingar identifieras olika perspektiv på undervisning och delas in i fyra olika teman; faktabaserad undervisningsprincip, normerande undervisningsprincip, pluralistisk undervisningsprincip samt lekresponsiv undervisningsprincip.  Tidigare forskning framhåller förskollärarnas kompetens som avgörande för kvaliteten på undervisningen och lyfter olika strategier som förskollärarna använder för att bedriva undervisning i förskolan. Resultatet i denna studie visar att förskollärarna ger uttryck för att faktainlärning förekommer även om det rådande perspektivet bygger på att fakta och fantasi vävs samman när barnen ges tillgång till olika språk och uttryckssätt genom användandet av olika medier. Undervisningen i medverkande förskolor beskrivs både som spontan och planerad och leken har en central roll i undervisningen, vilket är i linje med tidigare forskning.  I de analyserade texterna beskriver förskollärarna undervisning inom flertalet målområden i förskolans läroplan (Lpfö 18) och uttrycker att de iscensätter lärmiljöer där barnen ges möjlighet att erfara olika begrepp och fenomen. Det går i förskollärarnas texter att utläsa valda målområden och barnens lärande kopplade till dessa. Målområden som berörs är normer och värden i vilket sociala samspelsregler och demokratiarbete ingår, matematik, språk och kommunikation med hjälp av olika uttryckssätt samt naturvetenskap.

Inledning Lek har alltid haft och har fortfarande en central plats i förskolans verksamhet. I och med den nya läroplanen för förskolan, Lpfö 18, har även begreppet undervisning fått en central plats i verksamheten. Pedagoger i förskolan står inför utmaningen att integrera begreppet undervisningen på ett sätt som är anpassat till förskolans verksamhet. Pedagogens förhållningssätt till sambandet mellan fri lek och undervisning kan påverka barns möjlighet till lärande och utveckling. Syfte Syftet med studien är att undersöka om pedagoger ser ett samband mellan fri lek och undervisning. Vidare har vi undersökt om pedagoger tar tillvara den fria leken som undervisning- och lärandesituationer samt vilket förhållningssätt pedagoger har till fri lek. Metod I vår studie har vi använt oss av kvalitativa intervjuer som metod och verktyg för insamlande av data. Resultat Resultatet visar på att pedagoger ser att det i den fria leken kan ske lärsituationer. Pedagogerna menar att barn genom den fria leken i första hand ges möjlighet att utveckla ett socialt lärande. Resultatet visar att pedagoger ser sig tillgängliga för barnens lek genom att tillföra material eller som stöd och hjälp vid konflikthantering. Det framkommer även en rädsla från pedagogerna i att störa eller förstöra barns lek genom att närvara i den.

Abstract Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar för att inkludera barn med språkstörning i leken. För att få svar på detta har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vi intervjuade fem personer, tre förskollärare och två specialpedagoger som har erfarenhet av att arbeta inkluderande i förskolan, vissa mer än andra. Vi har utgått från sociokulturell teori i hela vår studie och använt oss av tidigare forskning från vetenskapliga artiklar. I våra intervjuer kom vi fram till att beroende på vilken utbildning man hade, samt år erfarenhet i förskolan fanns det olika strategier för att arbeta inkluderande för barn med språkstörning i förskolan. Vi fick reda på att det finns en stor vilja men som begränsas av brist på resurser och tid. Somliga ansåg att inkludera barn med språkstörning i leken kan vara svårt och att dessa barn ofta leker andra lekar än barn utan språkstörning. Huvudfokuset i den valda teorin och i våra intervjuer var att det är av stor vikt att pedagogen är närvarande i leken och finnas som en hjälpande hand.

I arbetet undersöker vi vad förskollärare säger om utomhuspedagogik och hur de använder uterummet i sin verksamhet. Via studien besvaras undersökningsfrågan vilka faktorer som förskollärare ser som betydande för arbetet med utomhuspedagogik i förskolan. 19 förskollärare har genomfört en enkätundersökning online. I bakgrunden tas relevant litteratur och tidigare forskning upp, som beskriver utomhuspedagogik och dess möjligheter samt vad förskollärare internationellt och nationellt säger om utomhuspedagogik och uterummet. Vidare beskrivs hur utevistelse och uterummet kan stödja barns lek, utveckling och lärande. Det teoretiska ramverket, sociokulturellt perspektiv och begreppet scaffolding har använts i diskussionen för att synliggöra hur förskolläraren vägleder barnen, till ett möjligt lärande och utveckling genom att agera stödfunktion i uterummet. Resultatet visar på att de faktorer som förskollärarna i studien anser vara betydelsefulla för arbetet med utomhuspedagogik i förskolan är; Upplevelsebaserat lärande, Kroppslig utveckling, Hälsoaspekter, Förskollärarens förhållningsätt, Fri lek kontra undervisning, Fortbildning & kompetensutveckling, Förskolegårdens utformning, Aspekter som begränsar samt Vinster med utomhuspedagogik och aspekter som stödjer. Utifrån vårt resultat kan vi dra slutsatsen att förskollärarna i studien tycker att utomhuspedagogiken är viktig och att de anser sig ha tillräckligt med kompetens för att bedriva undervisning utomhus. Trots detta visar resultatet på att förskollärarna oftast genomför spontan undervisning i uterummet.

Studiens syfte är att studera förskollärares uppfattningar om barns möjligheter till lek i förskolors utomhusmiljö oavsett könstillhörighet. Vi har uppmärksammat att det finns en avsaknad av forskning när det kommer till hur förskollärare beskriver att alla barn kan få samma möjligheter till lek i förskolors utomhusmiljö oavsett könstillhörighet. Studien utgår från Hirdmans (1988, 1993, 2001), Davies (2003) och Connells (2009) genusteori och har en kvalitativ forskningsdesign med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att förskolemiljöer, yttre faktorer och inre faktorer har en påverkan på barns möjligheter till lek i förskolors utomhusmiljö oavsett könstillhörighet. Samhället och hemmets stereotypa könsnormer har en påverkan på om alla barn får samma möjligheter till lek som inte är könskodad. Därför är det avgörande för barns möjligheter till lek att förskollärare är medvetna, närvarande och medlekande i förskolors utomhusmiljö.

Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om hur förskollärare anser att barns lek och lärande påverkar varandra i förskolan ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på mediering, kulturella redskap, mer kompetenta personer samt den närmaste utvecklingszonen. Frågor som arbetet ämnar besvara är hur sker barns lärande i lek enligt förskollärare? Samt om och i så fall vilka indikationer kan förskollärare identifiera som tyder på att barns lärande stimulerar lek? Studien är en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer. Fyra förskollärare har intervjuats och en fenomenografisk analysmodell i sju steg användes för att undersöka likheter och skillnader i informanternas svar.  Omständigheter som gör det möjligt för lärande att stimulera lek är att goda förutsättningar för lek skapas vilket ökar antalet tillfällen för lärande i lek att uppstå som i sin tur kan stimulera lek.

Syftet med den här studien är att få en djupare förståelse för hur förskollärare använder sig av leken som undervisningsmetod. Leken ska prägla förskolans verksamhet där förskollärare även har det yttersta pedagogiska ansvaret för att bedriva undervisning. Läroplanen skriver fram lek som grunden för barns utveckling och lärande. I den reviderade läroplanen (2018) stärks både lekens och undervisningens betydelse i förskolan ytterligare. Studiens teoretiska utgångspunkt är baserat på ett sociokulturellt perspektiv där förskolan ses som en social kontext och lek används som ett redskap för att stimulera barns lärande. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med åtta legitimerade förskollärare. Genom en tematisk analys av det empiriska materialet visar resultatet att förskollärarna ser leken som en väsentlig del för skapandet av undervisningssituationer. Det Eftersom det lekfulla lärandet är det som fångar barns intressen, engagemang och nyfikenhet både i spontana och planerade undervisningssituationer. Däremot framkommer det en osäkerhet kring hur undervisningen ska tillämpas i förskolans verksamhet med lek som ett centralt innehåll. Det kan bero på att det finns en skolifierad syn på undervisning i förskolan som inte inkluderar lek vilket försvårar möjligheten att främja lärandeprocessen hos barn som har ett lekande förhållningssätt. Resultatet synliggör även betydelsen av förskollärares positionering i leken och dess främjande för barns utveckling och lärande i relation till förskolans läroplan. Studiens bidrag till förskolläraryrket är att synliggöra lekens potential för att bedriva undervisning i förskolans verksamhet. Den bidrar även till att få en större förståelse för relationen mellan lek och undervisningens främjande av barns lärande och utveckling.

Syftet med studien är att belysa hur förskollärare konstruerar sitt arbete med barns språkutveckling genom att lyfta fram barns interaktion i lek utifrån förskollärares perspektiv. I vår studie har vi använt oss utav en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer när vi har undersökt hur förskollärare beskriver sitt arbete med barns språklärande i deras lek samt hur förskollärarna beskriver barns interaktioner i leken som sker på förskolan. Vidare har vi använt oss utav en kvalitativ innehållsanalys när vi analyserade materialet. Studien lyfter fram förskollärarnas arbete utifrån vad ett urval förskollärare berättar i intervjun tillsammans med studiens författare, deras syn på sig själva, deras tillgänglighet i barns lek och vikten av att arbeta med barns språklärande. I studien skrivs det även fram hur olika förskollärare konstruerar sitt arbete med språklärande utifrån vad de berättade i intervjuerna, dels på grund av barngrupp och arbetslag men även deras syn på sig själv som förskollärare i form av vilken roll de intar vid barns lek. Utifrån förskollärarnas verbala berättande visar resultatet att leken är viktig för barns verbala språk och därmed är det viktigt som förskollärare att vara en delaktig och närvarande pedagog och på så vis interagrera språket i barns lek. Med hjälp utav aktuell forskning belyser studien vikten av att använda leken som ett hjälpmedel, ett verktyg eller en plattform för barns utveckling och inte bara för nöjets skull. Till skillnad från den tidigare forskningen vi studerat, belyser vår studie där våra intervjuer ligger till grund, där förskollärarna berättar att leken skapar en viss trygghet hos barnen samt är en viktigt faktor för att barns språkliga utveckling ska kunna ske.

Syftet med studien är at studera förskollärares uppfatning om leken som pedagogiskt verktyg för at främja utveckling och lärande hos barnet. Studien behandlar förskollärares syn på leken som fenomen samt lekens betydelse för utveckling och lärande. Studien belyser förskollärares syn på undervisning och tillvägagångsät i förskolans verksamhet. För at besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod använts. Genom semistrukturerade intervjuer har förskollärare fåt dela sina uppfatningar om leken som et pedagogiskt verktyg samt lekens betydelse för barns utveckling och lärande. De teoretiska begreppen som legat till grund för analysering är: undervisning, lekresponsiv undervisning samt scafolding. Jag har använt tematisk analys som metod för at bearbeta och förstå insamlade data. Resultatet visar at förskollärare ger utryck för och ser leken som innehållsrik och viktig för barns utveckling och lärande. At lek skapar förutsätningar för at utveckla olika förmågor. Studien visar at lek och lärande kan integrera med varandra men det krävs en medvetenhet och lärarskicklighet för at skapa förutsätningar för deta. I resultatet tyder förskollärarnas utsagor på at leken har stor betydelse för barns utveckling och lärande och samtliga respondenter använder leken som et pedagogiskt verktyg. Resultatet visar at det fnns många likheter i förskollärares förhållningsät men studien visar även på skillnader och svårigheter at få leken och lärandet at integrera med varandra. De slutsatser som gjorts är at ämnet kräver vidare forskning då det enligt resultatet fnns fertydiga svar kring hur lek och lärande integrerar med varandra samt hur leken används som et pedagogiskt verktyg. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

AbstractTitel: Pang, du är död!Författare: Emilia FrankssonUndersökningen belyser olika aspekter gällande krigsleken och leksaksvapen i förskolan där pedagogernas resonemang tydliggörs. Syftet med studien är att belysa krigslekens komplexitet för att ge redskap vid bedömning av lekens tillåtande respektive inte tillåtande. Huvudfrågan i studien är vad pedagogerna anser om krigslekar och leksaksvapen. Huvudfrågan är formulerad i fyra mindre frågor som är följande: Vad definierar pedagogerna som krigslekar? Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna finns med krigsleken? Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen? Vad anser pedagogerna om vuxnas närvaro i krigsleken? För att finna svar på frågorna fick sex verksamma pedagoger på en förskola besvara enkäter samt observerades 37 barn när de leker krigslekar.Tidigare forskning tar upp lekens betydelse angående utveckling och lärande. Forskningen diskuterar leksaksvapen och den onda leken som förbjuds. Det beskrivs även hur vuxna kan påverka barnens lekar. Resultatet i studien visar att respondenterna definierar krigslek med innebörd av död. Resultatet visar att respondenterna har delade meningar om ifall krigsleken har positiva effekter. Tre respondenter kan inte se något positivt med krigsleken. De tre andra respondenterna understryker bearbetningen som en positiv effekt. De negativa egenskaperna med krigslek anser respondenterna vara att barnen lätt hamnar i konflikter med varandra. Två respondenter nämner att barnen använder det verbala språket i mindre skala i krigsleken. Två andra respondenter nämner att media påverkar barnens krigslekar negativt. Respondenterna är överens om att leksaksvapen kan vara köpta, egengjorda eller transformerade. En respondent hävdar att leksaker som används för att döda med är krigsleksaker. En annan anser att leksaker som associeras med våld är krigsleksaker. En respondent tycker att skillnaden på hur barnen använder leksaken avgör om det är en leksak eller en krigsleksak. Det är även en respondent som bedömer att leksaksvapen kommer ifrån media. Fyra respondenter hävdar att vuxna borde vara närvarande på ett eller annat sätt i krigsleken medan två respondenter inte instämmer.