En studie om hur barn talar om den fria leken och hur de väljer att definiera den till skillnad från annan lek. Detta har undersökts genom observationer av barnens fria lek både inomhus och utomhus samt fokusgrupper tillsammans med barnen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på det situerade, det kreativa samt de artefakter som finns tillgängliga. Resultatet visar att man inte talar om fri lek, varken mellan pedagoger och barn eller mellan barnen. Däremot är barnen tydliga med vad de anser att fri lek ska grunda sig i, vilket är deras egna val av lek både gällande hur och vad. Även var vilket enligt barnen i studien endast kunde ske utomhus då det inte fanns lika mycket regler utomhus. Observationerna visade att barnens fria lek, den stunden under dagen där barnen själva får välja vad de vill leka, blir påverkat av mycket. Relaterat till det sociokulturella perspektiv synliggjordes rummets förväntningar och erbjudande av artefakter och vilken påverkan det har på barnen och deras lek. Olika rum har olika syften och därför olika signaler på vad som ska ske. Materialet bidrar likväl vad och hur de leker och begränsar deras kreativitet. Utomhus däremot krävdes mer kreativitet av barnen för att använda de artefakter som finns utomhus och fantisera fram ett annat ändamål för artefakten. Det fanns heller inget situerat utomhus som gav några specifika signaler gällande vilken lek som skulle ske.

I mitt projekt har jag hängivit mig åt leken. Använt dess kraft och engagemang för att bryta gränser, normer och hitta nya lekfulla arbetsmetoder.  Jag frågar mig själv, hur påverkar leken mig som designer och vilka produkter ger den upphov till? Genom lekfullhet, mat och musik vill jag skapa upplevelser som stimulerar våra sinnen och smaklökar.

Förskolans arbetssätt där omsorg, fostran och lärande ständigt arbetats i symbios med varandra, har nu utmanats genom att förskolans läroplan reviderades i motivering till att utbildning och utveckling allt mer fått ta plats. Syftet med studien blir därför att få en uppfattning om hur förskollärare ser på sin egen delaktighet och närvaro i barns lek genom personliga intervjuer.  Undersökningen utgör ett sociokulturellt perspektiv som har sitt ursprung ur Vygotskijs teorier och tankar kring leken som en social och kulturell aktivitet, där sociala interaktioner och kommunikationer blir avgörande. Sammanfattningsvis påvisar resultatet att leken är viktig i barns liv och att förskollärare ser allvaret i att bibehålla denna lek genom att beskriva sin egen delaktighet i den på olika sätt.

Idag betonar forskning allt mer nyttan med lekens egenvärde. Förskolan präglas dock av att användaleken som ett pedagogiskt verktyg för målmedvetet lärande, vilket skapar ett dilemma. Vi ställer ossfrågande till om barns egeninitierade lek får tillräckligt med utrymme i förskolan eller om lekenriskerar att bli något som barnen endast får ägna sig åt när inga andra aktiviteter planerade avförskollärarna pågår. Syftet med studien är därför att undersöka förskollärares uppfattningar ombarns egeninitierade lek, hur förskollärare förhåller sig till barns egeninitierade lek samt vadförskollärarna uttrycker ligger till grund för deras uppfattningar om lek. Genom en kvalitativsemistrukturerad intervjumodell genomförde vi intervjuer med åtta stycken legitimerade förskollärarepå fyra förskolor i två skilda kommuner. Det som framgick i studien var att förskollärarnasuppfattningar om betydelse av barns egeninitierade lekar varierade och påverkade i sin tur detutrymme som barns egeninitierade lek gavs i respektive verksamhet. Förskollärarna uppfattadefrämst barnens egeninitierade lek som en aktivitet där barnen utvecklade sociala förmågor och som etttidsfördriv barnen själva valt. Däremot uppfattade förskollärarna det som att deras pedagogisktplanerade aktiviteter stod för undervisning av övriga kunskapsmål i förskolans verksamhet ochdärmed barnens lärande. När det kommer till förskollärarnas uppfattningar om sin roll i barnsegeninitierade lek kunde vi se att det varierade mellan förskollärarna. Många förskollärare valde attinte delta i barns egeninitierade lek på grund av uppfattningen av att leken bryts vid inträde i den.Dessa förskollärare valde därför en observerande roll medan få förskollärare valde att anta endeltagande och observerande roll. Förskollärarnas uppfattningar grundade sig på deras uppväxt,tidigare erfarenheter och förskollärarutbildningen. I studien kunde vi se skillnader utifrånyrkeslivserfarenheter. De förskollärare med längst erfarenhet inom yrket är också de som deltarmest. De förskollärare som inte jobbat inom förskolan så många år var i större utsträckning kluvna isin roll på grund av erfarenheter som säger att barns lekbubbla spräcks vid förskollärarnas inträde ileken och påtryckningar från ledning och nyare forskning som poängterar vikten av vuxendeltagandei barns egeninitierade lekar. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur förskollärare tänker kring delaktighet, lek och samspel för barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Vad innebär det att vara delaktig i förskolans lek- och kamratkultur och hur säger sig förskollärarna kunna avgöra om ett barn är delaktigt eller inte på någorlunda jämlika villkor. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där samspelet och mötet mellan individer och miljön står i fokus. Jag har genomfört en kvalitativ studie och använt kvalitativ forskningsintervju för att få svar på mina frågeställningar. Jag har intervjuat åtta förskollärare för att få ta del av deras uppfattning och tankar om delaktighet för barn i behov av särskilt stöd i förskolans lek- och kamratkultur. Jag har funnit att delaktighet är ett mycket komplext begrepp och inte alltid så lätt att vare sig definiera eller förklara. Begreppen delaktighet och inflytande används ofta synonymt och förskollärarna upplevde att det var svårt att avgöra om ett barn är delaktig eller inte. Min slutsats är att delaktighet är ett begrepps som behöver förtydligas och då framförallt vad det innebär att vara socialt delaktig i förskolans lek-och kamratkultur.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur manliga och kvinnliga pedagoger talar om vild och kaosartad lek. Studiens metod är kvalitativ, halvstrukturerad intervju där sammanlagt 10 pedagoger verksamma inom förskolan har intervjuats. I studien har diskursanalys använts som analysmetod. Studiens resultat visar att det finns många diskurser som hamnar i konflikt, eller antagonism med varandra. Dessa diskurser grundar sig i synen på vild och kaosartad lek som bra respektive dålig eller hur den bör bemötas och hanteras. I den tidigare forskningen efterfrågas en ytterligare kunskap om vild och kaosartad lek och slutsatserna visar bland annat att diskurserna som blir synliga i pedagogernas tal hamnar i antagonism med varandra på grund av att pedagogerna inte fullt ut vet vad vild och kaosartad lek är bra för och hur de ska eller bör bemöta den.

Lek och utevistelse är grundläggande delar i fritidshemmets verksamhet. Tidigare forskning inom området fri lek, utevistelse och pedagogers förhållningssätt i den fria leken beskrivs i bakgrunden. Syftet med studien är att beskriva uppfattningar om den fria lekens betydelse utomhus, som den beskrivs i intervjuer med fritidslärare i fritidshemmet. Studien utgår från en fenomenografisk ansats där sex fritidslärare intervjuades och ger sina uppfattningar inom området fri lek och utomhusvistelse. Vilka uppfattningar om den fria leken utomhus gav pedagogerna uttryck för? En fenomenografisk analys av intervjusvaren ger ett resultat som visar skilda uppfattningar i den fria leken utomhus. Vidare diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning och avslutas med sammanfattande reflektion och förslag på framtida studier. / <p>Betygsdatum: 21-06-06</p>

Inledning: Språkutveckling är en viktig del i barns vardag eftersom språket utgör en sådan stor del i samspelet med andra människor som exempelvis att kunna lyssna, reflektera och lösa konflikter. De här delarna blir därmed viktiga för barnens kommunikation i leken där förskollärare kan ta vara på det och arbeta med språket i samband med leken. I ett vidare perspektiv kan man även se till barnens framtida förmåga att fungera väl i samhället där det exempelvis är betydande att kunna samarbeta, lyssna och lösa konflikter med andra människor. Tidigare forskning har lyft fram hur arbetet med barns språkutveckling i leken ser ut utifrån den sociala språkmiljön. Dock finns det inte lika mycket forskning som visar en helhetsbild i arbetet utifrån andra aspekter som hur utformning av miljö, val av material samt förhållningssättet tillsammans kan skapa en positiv språkutveckling hos barnen. Syfte: Syftet med den här studien är att skapa en övergripande bild på hur förskollärare resonerar om arbetet med barns språkutveckling i leken, samt hur det här arbetet beskrivs se ut med olika material och i olika miljöer. Metod: Metoden som använts är kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har skett via zoom och har spelats in och till sist transkriberats. Frågorna har formats utifrån olika teman samt skiftande följdfrågor utifrån de deltagandes svar. Fyra förskollärare har intervjuats till studien. Resultat: Resultatet visar hur den vuxenstyrda leken skapar stora möjligheter för att skapa språkstimulerande aktiviteter medan den fria leken visar hur pedagoger kan ta en mer stödjande roll i kommunikationen. Resultatet indikerar även på att det i den fria leken skapas ett mer naturligt lärande i språkutvecklingen samtidigt som det utvecklar barnens kommunikativa förmåga. Miljön har beskrivits som en stor del i verksamheterna där det betonats vikten av att skapa goda miljöer för att stimulera barnen i deras språkutveckling. Det har också lyfts fram hur pedagogerna kan använda olika material som stöd i arbetet med barns språkutveckling, exempelvis lärplattor, bildstöd och böcker.

I studien presenterar vi pedagogernas uppfattning av den fria lekens innebörd och hurden fria leken ser ut i verksamheten samt vilken utveckling och lärande som sker enligt dem. För att ta del av pedagogernas uppfattningar har vi i denna studie använt oss av en kvalitativ metod och genomförst semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma pedagoger på en förskola i Malmö stad för att komma fram till vårt resultat. För att kunna besvara våra frågeställningar samt syfte i denna studie har vi utgått från sociokulturella perspektivet och kommunikationsteorin. Resultatet visade att pedagogerna hade samma uppfattning om att den fria leken ska styras och ske på barnens villkor, enligt deras lekregler och inte av en vuxens regler. De fyra respondenterna visade en gemensam uppfattning om barnens utveckling och lärande i den fria leken. De centrala begreppen som var mest förekommande hos pedagogerna var den sociala samt kommunikativa utvecklingen hos barnen, vilket är den mest framträdande utvecklingen som sker i den fria leken. Pedagogerna tydliggjorde sin medvetenhet om att ge barnen utrymme och tid till den fria leken i verksamheten , inte att avbryta den. Även om pedagogerna anser att pandemin har påverkat barnens utveckling och lärande till viss del så har den fria leken fått större utrymme och tagit mer plats sedan pandemin tog sin fart. Detta har dock påverkat de dagliga rutinerna och att hålla sig till de planerade aktiviteterna. i intervjun menade pedagogerna att deras förhållningssätt i den fria leken ska vara stöttande, att finnas där och ge möjlighet till att den fria leken ska fungera på ett bra sätt men samtidigt vara utmanande.