Bakgrund: I den sociala leken använder barnen sig av olika förhållningssätt till sina kamrater. Inom leken skapar barnen kamratrelationer som även kan präglas av makt och utanförskap. Barns lek, kamratrelationer, makt och utanförskap är delar som behandlas i avsnittet bakgrund.Syfte: Stor del av barnens vardag spenderas i förskolan. Därför blev vi intresserade av att undersöka barns kamratrelationer i leken på förskolan.Metod: Vi har använt oss utav den kvalitativa forskningsmetoden. I vår undersökning har vi använt observationer som forskningsmetod. 26 barn från två olika förskolor har medverkat i våra observationer.Resultat: Utifrån våra observationer har vi sett hur barn förhåller sig till sina kamrater i leken. Vi såg hur barnen försökte hitta vägar in i en pågående lek. I barnens lekar framkom det också maktpositioner mellan barnen. I dessa lekar såg vi hur barn med en högstatus roll kunde styra sina kamrater och lekens utformning, för att inte riskera att förlora sin höga status. Maktpositionerna visade sig också leda till avvisning och utanförskap för en del barn. Vilket visade lekens negativa sida i våra observationer.

BAKGRUND:Leken är viktig för barns utveckling och välbefinnande. Då och då händer det att barn hamnarutanför leken i förskolan – de får inte tillgång till lekens många positiva kvaliteter. Att barnhamnar utanför kan ha många olika orsaker. Jag har valt att undersöka vilken rollkommunikationen spelar då förskolebarn hamnar utanför eller bjuds in i leken.SYFTE:Syftet med arbetet är att undersöka hur förskolebarn kommunicerar med varandra i lägen därde stänger eller stängs ute från leken och i lägen där de bjuder eller bjuds in i leken.Hur kommunicerar barn sinsemellan i situationer av exkludering eller inkludering av varandrai sociala leksammanhang ?METOD:För att besvara undersökningens syfte har jag använt mig av observationer.Observationsmaterialet har jag analyserat med hjälp av Erving Goffmans teori om deterritorier människor gör anspråk på, samt William Corsaros teori om tillträdesstrategier.RESULTAT:Barns kommunikation i lägen av inneslutning och uteslutning sker genom verbalkommunikation och ickeverbal kommunikation – såsom kroppsspråk och kommunikativahandlingar. De olika formerna av kommunikation flätas samman och används i kombinationmed varandra i de situationer där barn utesluter eller bjuder in varandra i leken. Dekommunikativa handlingarna uttrycks i de strategier barnen använder för att få tillgång tillleken, samt i hur de gör anspråk på olika territorier. Just hur hårt barnen håller på sina anspråkär avgörande för om en gemensam lek kan uppstå. Villigheten att avstå ifrån ensamrätten tillleksaker eller utrymme möjliggör lek.

BAKGRUND:Leken har blivit ett intressant fenomen att studera för psykologer, pedagoger och forskare. Den tillåts att ta störreplats och på förskolor är den en central del i verksamheten och betonas i styrdokument. Att ta tillvara på detlustfyllda lärandet och vara lyhörd för vad barn är intresserade av är viktiga komponenter. Barn i förskolan skallges möjlighet att tillägna sig en förståelse för sig själv och sin omvärld genom att lära och upptäcka tillsammansmed inspirerande och trygga pedagoger.SYFTE:Studiens övergripande syfte är att undersöka, tolka, beskriva och analysera några pedagogers syn på lekensbetydelse för barns lärande och utveckling. Samt undersöka hur dessa pedagoger beskriver att de använder sig avleken i lärandesituationer.METOD:En kvalitativ metod har använts med intervju som redskap. Den kvalitativa metoden söker sina svar utifrånenskilda individers tankar och åsikter. Genom intervjuerna har vi undersökt respondenternas uppfattningar ochinställning till lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Ur ett sociokulturellt perspektiv har vi formatvår teoretiska utgångspunkt. Vårt urval består av sex stycken pedagoger både förskollärare och barnskötare somalla är verksamma på förskolor med barn i åldrarna tre till fem år. Respondenterna var bekanta för oss sedantidigare.RESULTAT:Resultatet visar att samtliga pedagoger är överens om att leken är en viktig del i barns utveckling. Den är encentral del i förskoleverksamheten och ett betydelsefullt redskap att arbeta med på förskolan. Vidare visaderesultaten att leken bidrar till att barns intressen synliggörs, de lär sig samspela med varandra och språketstimuleras. Pedagogerna tar tillvara på leken genom att delta och menar att leken är ett pedagogiskt verktyg attanvända sig av i den dagliga verksamheten. / Uppsatsnivå: C

BAKGRUND: Vi är speciellt intresserade av utomhuspedagogik och dess möjligheter tillaktiv inlärning. Vår studie handlar om att se barns lek på utegården utifrån barnensperspektiv. Bakgrunden handlar om barnens motivation till rörelse utomhus. Den belyser attdet finns många olika ”uterum” på förskolegården. Bakgrunden beskriver leken påförskolans gård, och hur leken förflyttas och justeras mellan uterummen. Könets betydelseför val av lekmateriel och lekplats beskrivs också, liksom hur man kan få fram barnets synpå sin egen lek.SYFTE: Syftet är att ta del av barnens tankar om sin lek på förskolegården och hur deanvänder den.METOD: Vi har, vid två olika förskolor, observerat ca 40 barns val av platser vid nioolika tillfällen och intervjuat tio pojkar och tio flickor om vad, var och med vem de leker. Vihar också frågat barnen om speciella pojklekar respektive flicklekar.RESULTAT: Alla de tillfrågade barnen svarade att de tyckte om att gå ut. På de tvåförskolorna fanns det många uterum, t ex sandlådan, gungorna, den undanskymdagräsmattan. Några var mer använda än andra. Leken, och en del lekmaterial, följde medbarnen genom de olika uterummen och då kunde leken också ändra karaktär och ledare. Vidden ena förskolan dominerade pojkarna men vid den andra var det flickorna somdominerade.

BakgrundI kapitlet bakgrund ger vi en beskrivning av barn med ett inagerande beteende ochpedagogernas betydelse för dessa barn. Vi redogör också för lekens, samspelets,kommunikationens och föräldrasamverkans betydelse för barn med ett inagerande beteende. I bakgrunden redogörs även relevant forskning.SyfteVårt syfte med undersökningen är att ta del av pedagogers beskrivning av förskolebarn med ett inagerande beteende samt pedagogernas arbetetssätt/metoder med att få dessa barn att samspela, kommunicera och bli delaktiga i lek och aktiviteter.MetodI vår undersökning utgick vi ifrån ett hermeneutiskt synsätt. Vi använde oss av en kvalitativ metod där intervju var vårt redskap. Vi intervjuade sex pedagoger som är verksamma inom förskolan. Vår teoretiska utgångspunkt är Säljös sociokulturella teorier.ResultatPedagogerna i vår undersökning beskrev metoder som små grupper och att utgå ifrån barnets intresse som betydelsefulla i sitt arbete med barn som har ett inagerande beteende. Vi ser att pedagogens närvaro i barngruppen skapar förutsättningar för att upptäcka och stötta barn med ett inagerande beteende. / Program: Lärarutbildningen

BAKGRUND: Tidigare forskning visar att barn lär av och med varandra i många olika situationer genom att använda sig av språk, samspel och kommunikation. Studien utgår från barns samspel i den fria leken.SYFTE: Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur samspelet mellan barn går till och hur det sker ett lärande samtidigt.METOD: Metoden i vår studie är kvalitativ, inspirerad av den etnografiska ansatsen som bygger på data från observationer av barn i den fria leken. Studien är gjord på två avdelningar med barn i åldrarna ett till sju år.RESULTAT: Resultatet i denna undersökning visar att barn lär sig inte bara genom kommunikation utan också genom att lyssna, imitera och observera i gemensamma aktiviteter i den fria leken. Lärandet sker på olika sätt. För att detta skall ske krävs det att pedagogen skapar möjligheter och förutsättningar. / Uppsatsnivå: C

BAKGRUND: Leken är ett stort begrepp och många forskare har försökt beskriva den. Detsom de flesta kommit fram till är att den är lustfylld, frivillig, spontan, symbolisk och attmedel dominerar över mål (Pramling Samuelsson och Sheridan 1999, s. 84). I bakgrundenpresenterar vi relevant forskning för vår studie om barns lärande och utveckling genom lek.Vi beskriver leken ur ett historiskt perspektiv, pedagogens roll, vad lek är och vad leken harför betydelse för barns utveckling. Vidare tar vi upp lekens förutsättningar samt vad som ståratt läsa om leken i läroplanerna för förskola och skola.SYFTE: Vi vill i vår undersökning studera ett antal pedagogers föreställningar/uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Vi vill också få kunskapom det finns likheter och skillnader i synsätt mellan pedagoger i förskola och förskoleklass.METOD: Vi har genomfört en kvalitativ undersökning med intervju som redskap. Vi harintervjuat 11 förskollärare verksamma i förskola och förskoleklass. Som teoretisk utgångspunkthar vi valt Vygotskij, Säljö och Piagets teorier gällande barns utveckling och lärande.RESULTAT: Pedagogerna i vår undersökning ansåg att leken är viktig. Vårt resultat visadeatt pedagogernas syn på lek ligger till grund för vilken betydelse leken ska få när det gällerlärande. Att arbetslaget har samma synsätt kring lek och lärande skapar trygghet för barnenoch därmed de bästa förutsättningarna för ett lustfyllt lärande och en god utveckling.

Bakgrund: Vi är speciellt intresserade av utomhuslek och dess möjligheter tillbarns lärande. Vår studie handlar om att ta reda på vad barnen lekerutomhus och hur de lär sig utifrån barnens perspektiv. Bakgrundenbeskriver historik om lärandet och tidigare forskning som förklararbarns perspektiv, lek utomhus och lärandet.Syfte: Vårt syfte är att ta reda på vad barn, fyra till fem år gamla lekerutomhus och hur de lär sig utomhus utifrån barns perspektiv.Metod: Undersökningen genomfördes genom att göra en kvalitativ intervjumed 30 stycken barn på tre olika förskolor, i åldrarna fyra till femår.Resultat: Vårt resultat visar att det barnen lär sig utomhus lär de sig självaeller av någon kamrat, det är inte något barn som nämner attpedagogerna lär dem något utomhus, pedagogerna är inte heller medi barnens lek. Rörelselekar är de lekar som barnen ägnar sig mest åt.Att gunga och cykla är de lekar som de flesta barnen sysselsätter sigmed.

Bakgrund: Lek är något som barn har gjort i alla tider och lek anses vara någonting somär positivt. Leken bidrar till barns välbefinnande och det bidrar tillen utveckling hos barnen. Vi som pedagoger i förskola och i förskoleklassmöter barn i deras lek varje dag och det är viktigt att leken får stort utrymmei verksamheterna. I bakgrunden redogörs litteratur och aktuellforskning som handlar om barns lek och låtsaslek.Syfte: Syftet med vår undersökning är att få en uppfattning om pedagogernas synpå vad som är av betydelse för barns lek och barnens syn på sin lek.Metod: Detta är en kvalitativ studie där intervju har använts som metod. Dethar gjorts intervjuer med tolv barn och sju pedagoger i olika förskoloroch förskoleklasser.Resultat: Vårt resultat visar att pedagoger och barn i studien har samma uppfattningarom lek och de olika lekarna. Pedagogerna menar att det är viktigt att delta ileken, att miljön bör vara inspirerande och att leken har stor betydelseför barnens utveckling.

Bakgrund:Förskolan, en arena för lustfyllt lärande där barns välbefinnande och lärande har högsta prioritet. Det metaforiska begreppet lustfyllt lärande ligger som en viktig utgångspunkt i läroplanen, Lpfö 98, där leken är av stor betydelse. Utmärkande för leken är att den är spontan, lustfylld och frivillig.Syfte:Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger använder leken som ett pedagogiskt verktyg i barns lärande.Metod:En kvalitativ metod med en fenomenografisk ansats. Där verktyget är deltagande observationer.Resultat:Denna studie visar hur några pedagoger använder sig av leken i barns lustfyllda lärande. Pedagogernas förhållningssätt uttrycker en respekt för barnens lek och tilltro till barns förmåga att skapa en mening i sitt lekande och deras lärande. Pedagogerna var lyhörda för barnens olika strategier i sin lek. De fanns nära, iakttog och samtalade med barnen och de intog en roll som medlekare utan att dominera leken. Stämningen i leken uttrycker en ömsesidighet, där förutsättningen med olika världar bygger på ett engagemang i båda riktningar, från pedagog till barn och vice versa. Självfallet blir glädje och lust också viktiga delar i den samspelande pedagogiska verksamheten. Karaktäristiskt för stämningen i leken är acceptans, uppmuntran och närvaro i barns lekvärld. De samtalar mycket uppmuntrande med barnen och använder olika gester som uppmuntran. Lust, skapande och en undersökande attityd och en acceptans genomsyrar interaktionen i resultatet. / Program: Masterprogram i pedagogiskt arbete