Den här uppsatsen handlar om barns lek och samspel, samt pedagogernas roll i barns lekutveckling. Den handlar även om reflektionens betydelse på förskolan. Syftet med den här erfarenhetsbaserade essän är att skapa en förståelse för barn som har svårt med att leka med andra barn. Jag vill ta reda på hur jag, som förskolepedagog, ska förhålla mig till barn som har svårt med samspel. Syftet är även att få en fördjupad förståelse för vad reflektion innebär, samt vad det kan tillföra verksamheten för både barn och vuxna. I den här essän diskuteras litteratur som kopplas till berättelsen för att få en ökad förståelse för mitt dilemma. Jag reflekterar kring om det är viktigt för barn att leka, samt vilka kunskaper ett barn måste ha för att uppnå ett bra samspel i leken. I reflektionen har jag använt mig av bland annat lekforskarna Knutsdotter Olofsson och Lillemyr. När det kommer till pedagogens roll för barnens sampel reflekterar jag kring bland andra Papes, Vedelers, samt Folkmans och Svedins tankar. Deweys och Vygotskijs tankar om vad reflektion innebär har jag använt mig av i mina diskussioner om reflektionens betydelse för pedagogerna och verksamheten. Essän börjar med ett dilemma där jag beskriver en självupplevd situation på förskolan. I situationen är det barn som har svårt att samspela med varandra, speciellt ett barn som jag uppmärksammar. Jag ställs inför olika utmaningar där jag som pedagog inte vet hur jag ska agera. Finns det sätt att stötta och hjälpa barn som har svårt att leka med andra barn? I min text funderar jag över vad barnen behöver lära sig för att ha ett bra samspel. Många barn behöver stöd av oss vuxna för att lära sig leka med andra. Det innebär att vi ibland måste lära barnen grunderna till lek. För att vi pedagoger ska kunna ta bra beslut behöver vi reflektera med varandra. Därför funderar jag över hur pedagoger kan använda reflektionen på bästa sätt.

Syftet med denna empiriska studie har varit att synliggöra och undersöka det sociala samspelet mellan barn och pedagog, och vad det kan ha för betydelse för barns lärande i leken. I granskningen av samspelets betydelse för barns lek har vi utgått ifrån Vygotskijs sociokulturella teori, där lärandet sker genom möten och interaktioner med andra människor. Genom att vi använt oss av kvalitativa intervjuer med pedagoger som arbetar i förskolan, har vi fått ta del av hur pedagoger tolkar och aktivt använder sig av socialt samspel i sin verksamhet. Resultatet i vår studie visar att det bland pedagoger finns en medvetenhet kring samspelets betydelse för barns lärande i leken. Den fysiska lärmiljön och pedagogers förhållningssätt framkom i resultatet som bidragande faktorer för att främja socialt samspel mellan barn och pedagog. I diskussionen lyfter vi fram vikten av att pedagogen behöver vara mentalt närvarande, lyhörd och engagerad. Pedagogerna har i uppgift att stötta barnen i deras utveckling och att utmana dem att uppnå nya kunskaper, genom att medvetet främja socialt samspel mellan barn och pedagog. / The purpose of this empirical study was to highlight and examine the social interaction between the children and the educator, and what it may mean for children's learning in play. When reviewing the importance of interaction for children's play, we have used Vygotsky's sociocultural theory as a starting point. According to this theory, learning takes place through meetings and interactions with other people. By using qualitative interviews with educators working in preschool, we have learned how educators interpret and actively make use of social interactions in their work. The results of our study show that there is awareness among educators regarding the importance of social interactions for children's learning in the game. The physical learning environment and educators’ attitudes were revealed as contributing factors, promoting social interaction between children and educators. In the discussion, we highlight the importance of the educator being mentally present, responsive and committed. Educator are tasked to support the children in their development and to challenge them to attain new knowledge, by consciously promoting social interaction between children and teacher.

Enligt förskolans läroplan ska förskolan i och genom sin verksamhet främja jämställdhet mellan könen. Uppdraget är av betydelse då förskolan utgör en social arena för majoriteten av svenska barn. I leken och i andra former av socialt samspel skapar barn mening kring genus och kön. Barn för även in populärkulturella uttryck i sin lek och därmed in i förskolan. Populärkultur är för barn engagerande och intressant. Emellertid är stereotypa könsroller och genusmärkta normer och värderingar vanligt förekommande inom populärkulturen. Syftet med detta examensarbete studie är att studera hur barn använder populärkulturella teman i sin lek och hur det kan påverka deras könsskapande. Studien är utförd på två avdelningar för äldre barn på en förskola under tre veckor. Videoinspelningar har använts som datainsamlingsmetod. Data består av tolv videoinspelningar. I resultatet framkommer, utifrån studiens frågeställningar, att det på förskolan ifråga finns populärkulturella teman som tillhör pojkar respektive flickor. Lekar med populärkulturella teman som observeras är könssegregerade. Skillnader i pojkar och flickors lekar tolkas i den här studien kunna vara relaterade till vilket populärkulturellt tema barnen leker såväl som till genusrelaterade normer och värderingar. Både flickor och pojkar visade i sina lekar sträva efter intersubjektivitet och de använde sina språkliga förmågor för att uppnå detta.

Syftet med denna uppsats var att undersöka fritidslärares förhållningssätt till lek som ett pedagogiskt verktyg för att främja socialt samspel i fritidshemmet. I uppsatsen intervjuades fritidslärare från tre olika fritidshem som vi författare har en anknytning till. Vi använde kvalitativ metod och semistrukturerad intervjuform när vi intervjuade sex fritidslärare som arbetar med elever från årskurs F-3. I uppsatsen konstateras att det inte finns mycket tidigare forskning men vi har synliggjort en del. Vårt resultat visar att fritidslärarna vi intervjuat anser att leken har en viktig funktion och är väsentlig i elevernas sociala samspel. Men att använda leken som ett pedagogiskt verktyg för att främja socialt samspel för fritidslärarna är alla inte lika eniga om. Vår teoretiska grund vilar på ett sociokulturellt perspektiv, där lärandet och utvecklingen bidrar till kommunikationen och för det sociala samspelet för eleverna, som i grunden baseras på den enskilda elevens erfarenheter oc h kunskaper. Lev S Vygotskij är en av teoretikerna bakom den sociokulturella teorin. Vygotskij anser att lek handlar om att få grepp om sociala regler och normer som eleverna lär sig i leken.

Studien behandlar pedagogers tal om och användande av lek som pedagogiskt verktyg för lärande i fyra olika verksamheter i Saskatchewan, Kanada. Syftet är att ta reda på vilket innehåll barnen får möta i verksamheter under sina första år och mer specifikt hur pedagoger talar om lek och lärande. En pedagog från respektive daycare, play-school, kindergarten och grade 1 intervjuas. De intervjuade får svara frågor om lekens roll, strategier och hur de anser att barn lär sig på bästa sätt, men även frågor om vad de anser att syftet med verksamheten är. Resultatet visar att pedagoger talar om innehåll och strategi, lek och lärande, i verksamheterna varierande beroende på syfte med verksamheten, ramverk och personligt förhållningssätt. Verksamheterna har olika fokus och intentioner vilket skapar olika innehåll och strategier för barns lek och lärande. I resultat- och analysavsnittet synliggörs olika samspelsformer i verksamheterna beroende på hur pedagoger har uttyckt lek och lärande. Där visar daycare upp en bild av ett berättande men också explorativt samspel eftersom barn och pedagoger på ett lekfullt vis styr riktningen för lärande. I play-school och grade 1 ger pedagogerna en bild av formbundet samspel där leken väljs bort på grund av struktur som sätter lärande i främsta rum. Kindergarten ger uttryck för ett explorativt samspel då leken får styra riktningen för lärandet. Diskussionen avslutas med att sätta resultatet i förhållande till svensk diskussion kring området.

Syftet med studien är att skapa en förståelse och kunskap om barns inneslutning och uteslutning i leken samt vilka strategier de använder för detta. Syftet är även att belysa barns egna uppfattningar om detta fenomen. Detta är en kvalitativ studie där vi använt oss av två metoder, deltagande observationer och intervjuer i fokusgrupper. Resultatet visar att barn använder olika relationsstrategier när de inne-och utesluter varandra i leken. De är medvetna om vilka strategier som ger tillträde till leken vilket kan skilja sig från hur de går tillväga i verkligheten. Barn är ofta medvetna om hur man bör göra i leken då ”alla får vara med”, men att de inte alltid kan upprätthålla den koden. Barn uppfattar uteslutning som något de själva utsätts för, men inte själva bidrar till. Studiens resultat har gett oss en djupare kunskap om och förståelse för vilka relationsstrategier barn använder sig av och hur de inne- och utesluter varandra i leken.

Bakgrund: Den fria leken är ständigt ett aktuellt ämne och under senare år har det framkommit forskning som påvisar hur viktig lek är. Under vår tredje termin blev vi medvetna om att inte alla barn deltar i den fria leken tillsammans med andra barn. Vi förstod då att det är viktigt att arbeta för att ge alla barn möjlighet att kunna delta. Syfte: Att undersöka vad pedagogerna anser om den fria leken och hur pedagogerna arbetar för att alla barn skall få möjlighet att delta. Metod: I vår studie har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Vi intervjuade 12 pedagoger på fem olika förskolor. Förskolorna var förlagda i tre olika kommuner vilket vi ansåg kunde möjliggöra variation i informanternas svar. Resultat: I studien framkommer det att pedagogerna använder sig av olika metoder som alla är överförbara till andra förskolor för att på bästa sätt hjälpa alla barn för att de skall få möjlighet att vara delaktiga i den fria leken. Det resultat som framkommit är att pedagogerna anser den fria leken vara viktig för barns utveckling och lärande. Pedagogerna finner också att det är i den fria leken som barnen befäster många kunskaper och skapar nya erfarenheter. Forskning visar att den fria leken inte alltid är vad den ser ut att vara. Den kan även innebära att barnen upplever en känsla av att inte duga och att de känner sig utanför.

No description available.

No description available.

Syftet med vår studie har varit att studera och analysera förskollärares erfarenheter och uppfattningar om vuxnas roll och deltagande i barns lek. Den tidigare forskningen har visat att förskollärare antingen bör ha en närvarande roll i barnens lek eller en observerande roll över barnens lek samt att förskollärarna har i uppgift att ge barnen trygghet, vägledning och inspiration. Studien genomfördes med hjälp av nio förskollärare som intervjuades och resultatet visade att förskollärarna såg leken som en viktig del av barnens vardag för att barnen skulle kunna bearbeta tidigare händelser. Samtidigt framkom det att många av förskollärarna som intervjuades inte gärna deltog i den fria leken då de upplevde att de störde barnen. Förskollärarna som arbetar med de yngre barnen var mer deltagande i leken än vad de som arbetade med de äldre barnen var. I de pedagogstyrda aktiviteterna deltog förskollärarna i större utsträckning än vad de gjorde i den fria leken. Slutsatsen av detta är att förskollärarna deltog i de pedagogstyrda aktiviteterna oavsett ålder medan i den fria leken var det större fokus på att vara deltagande med de yngre barnen då förskollärarna ansåg att de behövde mer vuxenstöd än vad de äldre barnen behövde. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>