Leken är central i barns vardag på förskolan. Läroplanen för förskolan framhäver lekens betydelse för barns utveckling och lärande, eftersom den har ett helt avsnitt om lek i dess värdegrund (Läroplanen 2018 Lpfö 18). Det finns även mål och riktlinjer som säger hur pedagoger ska fullfölja sitt uppdrag och det genom exempelvis tillgodose möjligheter för barn att leka och att lära genom lek. Därmed har pedagogerna en central roll i verksamheten för att stödja barns utveckling och därför är det betydelsefullt att pedagogerna ser leken som en viktig del i barns sociala utvecklingen. Det förklaras i tidigare forskning vilken påverkan leken har för barns kognitiva och sociala utvecklingen. Vår avsikt för denna studie är att ta reda på hur pedagoger uppfattar och upplever lekens betydelse för barnens sociala samspel och relationer. Förutom det vill vi även undersöka vilka pedagogiska verktyg som pedagoger tillämpar vid lek för att främja barns relationer och sociala samspel. Vi har använt oss av kvalitativa metoder och använt oss av self-report som sex pedagoger har svarat på samt därmed gett en inblick på hur de ser på lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Resultatet visar att pedagogerna anser att leken spelar en avgörande roll för barnens sociala samspel och relationer. Vårt resultat betonar även vikten av en pedagogs närvaro och att det är väsentligt att pedagoger anpassar sitt arbetssätt och förhållningssätt utefter barnens behov.

Inledning: Lek och barns språkutveckling är två centrala delar i förskolans verksamhet. Det är också något som lyfts upp i läroplanen för förskolan. Det ligger därför i vårt intresse att undersöka hur språkutveckling sker i leken och hur pedagoger stöttar barns språkutveckling i leken. Vår ambition med vår undersökning är att bidra med kunskap om hur förskollärare använder sig av leken för att stötta barns språkutveckling.  Syfte:   Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare använder sig av barns lek för att stötta barns språkutveckling. Detta har gjorts med hjälp av följande forskningsfrågor: -    Vilka erfarenheter har förskollärare av barns språkutveckling i samband med lek? -    Vilka strategier använder sig förskollärare av för att stötta barns språkutveckling i leken? Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod där det har genomförts semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt har sex förskollärare intervjuats från olika förskolor i samma kommun. Intervjuerna har spelats in, transkriberats samt analyserats.  Resultat:  Resultatet i studien visar att förskollärarna besitter olika erfarenheter kring språkutveckling i leken. Samtliga förskollärare som deltagit i studien menar att leken utgör ett viktigt redskap för barns språkutveckling. Särskilt framhävs rolleken som något förskollärarna har som gemensam erfarenhet där språkutveckling sker. Förskollärarna understryker den centrala rollen som rolleken spelar när det gäller att främja barns språkliga färdigheter. Resultatet visar även att förskollärarna använder flera olika strategier med syftet att främja barns språkutveckling under lek. Dessa strategier inkluderar pedagogernas roll, olika metoder för språkutveckling och utformning av lekgrupper. Många förskollärare betonar även vikten av att skapa en trygg miljö på förskolan för att främja språkutvecklingen under lek.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur pedagoger i förskolan tar tillvara på den fria leken samt deras syn på fri lek och hur det kan kombineras med lärande. Syftet konkretiseras i två forskningsfrågor som besvaras i studien: ”Hur tar pedagogerna tillvara på barnens fria lek för att möjliggöra lärande?” samt ”På vilket sätt anser pedagogerna att den fria leken kan möjliggöra lärande?”. Insamlad data har analyserats utifrån Deweys och Vygotskijs perspektiv på lärande där begreppenlearning by doing, scaffolding och proximala utvecklingszonen är i fokus. För att få en ökad förståelse om pedagogers användning av barnens fria lek samlas data in med hjälp av deltagande observationer samt semistrukturerade intervjuer. I studien deltar fyra pedagoger från en förskola i södra Sverige. Det framkommer i analysen att pedagogerna som deltar i studien ger barnen utrymme för fri lek under stora delar av dagen samt att de tar tillvara på barnens lek vid flera situationer och på olika sätt. Analysen visar också att pedagogernas användning av den fria leken främst handlar om stöttning och vägledning. Pedagogerna beskriver den fria leken som något barnen själva styr över och beskriver att de lär sig mycket om det sociala samspelet när de leker. Samtliga pedagoger beskriver leken som ett sätt för barnen att bearbeta tidigare upplevelser.

Jag vill undersöka vad olika professioner som arbetar eller möter barn dagligen har för erfarenheter och kunskaper om hinder och svårigheter i förskolan för barn med ADHD som hämmar leken som för barn är naturligt och vägen till lärande och utveckling. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer i min metod.. Syftet med min undersökning är att få en djupare förståelse varför det inte fungerar så bra för vissa barn med ADHD i förskolan. Resultatet och kunskapen är sedan något jag kan ta med mig senare i mitt egna arbete som pedagog och arbeta utifrån. Det resultat jag fick fram genom mina intervjuer var att de olika professionerna hade ungefär lika erfarenheter om barn med ADHD i förskolan och att det behövs mer resurser och tid än vad de flesta förskolorna har att erbjuda just nu.

Studien har gjorts på en avdelning på en förskola som till stor del består av asylsökande barn. Studien syftar till att undersöka hur barn med ett begränsat gemensamt verbalt språk leker utifrån ett barnperspektiv. För att komma närmare ett barnperspektiv har metoden varit videoetnografisk metod i kombination med fältanteckningar och informella samtal med pedagogerna på avdelningen. Studien utgår från en fenomenologisk ansats som intresserar sig för kroppens meningsskapande. Resultaten visade att barnen hade ett stort engagerande intresse för att ha roligt med varandra. Deras lekar, förhandlingar och samtal hade som mål att få vara tillsammans och ha roligt. Kroppsspråket och den totala närvaron har visat sig vara viktig för deras icke verbala kommunikation. De är således skickliga på att signalera lek till varandra och på att improvisera via signalerna och sin fysiska närvaro. Konflikter är ofta förekommande och ibland svåra att hantera och kan bli frustrerande för barnen men viljan att ha en rolig stund tillsammans hjälper dem igenom svårigheterna. Lekens egenvärde har visats ha stor betydelse för barnen men inte som pedagogiskt verktyg utan som ett sätt att umgås med varandra och ha roligt tillsammans.

Syftet med denna studie var undersöka vilka arbetsmetoder och redskap förskollärare använder för att stötta barn genom lek i förskolans verksamhet. Vi redogör för tidigare forskning om hur lek används i olika situationer för att stötta barn, men även hur barn och vuxna kan ha olika synsätt på vad lek innebär och dess syfte. Vårt metodval för att undersöka detta var att använda oss av kvalitativa intervjuer som var onlinebaserade. I intervjuerna deltog tio förskollärare. Anledningen till att vi undersökte lek som arbetsmetod till examensarbetet var att vi upplevde att det fanns en osäkerhet och ett behov från förskollärare om hur lek kan användas och i vilka situationer. Resultatet visar att förskollärare tillämpar olika arbetsmetoder och redskap i sitt arbete för att stötta barn genom lek i flertalet situationer. Vi sammanställde respondenternas exempel och erfarenheter och dessa kan användas av förskollärare som upplever ett behov av att få inspiration om hur lek kan användas.  Vi har även sammanställt och jämfört tidigare litteratur med studiens resultat för att se hur leken framställs och hur den har använts för att stötta barn i olika situationer. Utifrån ett vuxet perspektiv diskuterar vi även hur barn använder leken och jämför detta med tidigare forskning för att ge läsaren en förståelse till tolkande reproduktion.

The study seeks to investigate four preschool teachers’ views of making literacy learning a pleasurable experience in preschool class and to identify any differences in their views. The study is based on interviews with four teachers with at least ten years’ experience of work in preschool class. The teachers work in three different municipalities. The result shows that making literacy learning pleasurable is a complex concept, which means that a varied way of working is necessary so that as many pupils as possible will find learning to read a pleasurable experience. Above all, the teachers make learning to read a pleasure through shared activities, in which play, reading aloud and linguistic awareness are important elements in the teaching. The Bornholm model is a common denominator in the work of learning to read for the four preschool teachers, as a consequence of which the teachers’ views of making literacy learning pleasurable are relatively similar.

Syftet med studien är att undersöka pedagogernas uppfattningar om lekens betydelse för elever i behov av särskilt stöd på fritidshemmet och pedagogernas kompetens kring ämnet. Datainsamlingen gjordes genom att skicka ut enkäter till fritidslärare, fritidspedagoger och specialpedagoger på olika skolor i Sverige. Vid analysen av datan användes deskriptiv statistik och tematisk innehållsanalys för att koda svaren utifrån olika teman kopplade till forskningens fokus. Vi har valt att utgå från Vygotskijs sociokulturella teori samt det relationella perspektivet för att tolka och förstå resultatet bättre. Resultatet visar att leken har stor betydelse för den sociala kompetensen hos elever i behov av särskilt stöd eftersom eleverna i leken får träna på rollekar, samspel och turtagning som gynnar deras sociala relationer. Men även pedagogens närvaro och kompetens visar sig spela stor roll för elevernas förutsättningar i leken. Vår slutsats är att om leken ska ha en betydelse för elever i behov av särskilt stöd behöver en pedagog vara närvarande men det kräver då att pedagogen har tillräckligt med kompetens om hur de ska agera i dessa situationer. / <p>Godkännande datum: 2022-06-05</p>

Andersson, Natalie & Andersson, Peter (2011). Barn i behov av särskilt stöd vid lek – peda-gogers syn på lekutveckling i förskolan. Malmö högskolaStudien inriktas kring barn som är i behov av särskilt stöd vid lek och den ses ur ett pedagog-perspektiv. Studiens intention är att ta reda på hur pedagoger upptäcker barn som har svårig-heter med lek och hur pedagoger stärker dessa barn. Som utgångspunkt har följande fråge-ställningar använts: Hur resonerar pedagoger om problematiken kring barn som inte visar förmåga att kunna leka, individuellt och/eller i grupp? Hur arbetar pedagoger med att stärka dessa barns lekförmåga? Det aktuella forskningsläget inom problemområdet presenteras och delas upp i tre ämnesområden; utvecklingspsykologi, social kompetens och lekens betydelse för barns lärande. Vid insamlingen av empiri har kvalitativa och ostrukturerade intervjuer gjorts med sex informanter, alla väl insatta i problemområdet. Resultatet visar att det krävs tre påtagliga förutsättningar, trygghet, social kompetens och lekregler, för att barn ska kunna delta i en fungerande lek. Pedagogernas arbetssätt skiljer sig åt, beroende på vilken kompetens barnet behöver extra stöd med. Arbetet med att stärka barns lekförmåga pågår dagligen i verk-samheten. Dock krävs ännu mer fokus och resurser för att tillgodose alla barns olika behov.Nyckelord: barn i behov av särskilt stöd, förskola, lekens betydelse för barns lärande, lekpas-sivitet, leksvårigheter, social kompetens, utvecklingspsykologi.

Studien har gjorts på en avdelning på en förskola som till stor del består av asylsökande barn. Studien syftar till att undersöka hur barn med ett begränsat gemensamt verbalt språk leker utifrån ett barnperspektiv. För att komma närmare ett barnperspektiv har metoden varit videoetnografisk metod i kombination med fältanteckningar och informella samtal med pedagogerna på avdelningen. Studien utgår från en fenomenologisk ansats som intresserar sig för kroppens meningsskapande. Resultaten visade att barnen hade ett stort engagerande intresse för att ha roligt med varandra. Deras lekar, förhandlingar och samtal hade som mål att få vara tillsammans och ha roligt. Kroppsspråket och den totala närvaron har visat sig vara viktig för deras icke verbala kommunikation. De är således skickliga på att signalera lek till varandra och på att improvisera via signalerna och sin fysiska närvaro. Konflikter är ofta förekommande och ibland svåra att hantera och kan bli frustrerande för barnen men viljan att ha en rolig stund tillsammans hjälper dem igenom svårigheterna. Lekens egenvärde har visats ha stor betydelse för barnen men inte som pedagogiskt verktyg utan som ett sätt att umgås med varandra och ha roligt tillsammans.