The goal of this project was to develop a measuring method and software code to determine and compare the focal ratio degradation of optical fibers for two different coupling technologies. One of the couplings used a fusing technology to splice the fiber, and the other coupling used a refractive index matching technology. Also, an optical fiber without any cleaving or splicing was used as a reference. A collimated beam test was developed as a method for measuring the focal ratio degradation for these different fiber couplings, and a software code was developed to process the results of the experiment. Using the collimated beam test and software code, the focal ratio degradation was calculated and compared between the couplings, and the results clearly stated that the reference fiber had the least focal ratio degradation. The fusing technology used for splicing the fiber had in comparison the least focal ratio degradation of the two different coupling technologies. The results were as expected and therefore the developed measuring method and software were estimated to have been carried out successfully. However, improvements to the measuring method and parts of the software could be done, especially regarding the background light which was a substantial source of error. In conclusion, the goal of the project was reached. / Inom astronomisk forskning används ofta optiska fibrer som informationslänk mellan teleskop och mätinstrument, eftersom de bidrar till att mätningar blir mer tillförlitliga då vibrationer och yttre miljöfaktorer får en mindre påverkan på resultaten. Inom detta projekt undersöktes ett par olika kopplingar av optiska fibrer och deras ljusförluster inom benämningen FRD (Focal ratio degradation). En mätmetod utvecklades tillsammans med en mjukvara som användes för nödvändiga beräkningar och analyser som ledde till att FRD kunde bestämmas. Metoden som användes kallas collimated beam test och innebar att parallellt ljus skickades in i ena fiberänden, vilket genererade en ring av ljus från den andra fiberänden. Mätningarna utfördes på tre olika fiber: en fiber var klyvd och sedan sammansmält, en annan fiber var klyvd och sedan ihopkopplad med hjälp av en vätska av matchande refraktionsindex och den tredje fibern var inte klyvd och fungerade som referens. Resultaten givna av mätningarna och mjukvaran var som man hade förväntat sig; FRD var minst för referensfibern och som högst för fibern med en koppling där refraktionsindex-matchande vätska användes. Även om det finns goda möjligheter att utveckla och förbättra mätmetoden, påvisades ett godtagbart resultat och målet med projektet ansågs därför vara uppnått.