This survey is a theoretical analysis concerning didactics of literature, in which I problematize what Martha C. Nussbaum describes as ”narrative imagination”. By using postcolonial theory, more specific: Gayatri Spivaks essay ”Can the Subaltern Speak?” and her theoretical formula ”a leap into the other’s sea”, I try to answer the following question: Can ”narrative imagination” be understood as a manifistation or concretisation of ”a leap into the other’s sea”? The answer that is given concerning my general question is simply: No. Nussbaums’ reader is far to active, whereas Spivak strongly argues that hearing and/or listening to the subaltern requires a state of self-suspendedness. Nussbaum also shows a great belief in literature as a representation of something truly real, but also as a representation of the Other. Drawing on Spivaks critique of Deleuze and Foucault, I have suggested that representation of this kind should, from a poststructuralistic and Marxist point of view, be seen as a theoretical misstake, for: representation postulates objectiveness or/and transparentness. Finally Nussbaums goals, in terms of cultivating the humanity, has been problematized. Her cosmopolitan and democratic approach is based upon – a form of – universalism and an ambition towards consensus, which – again: from a poststructuralistic perspective – is highly debatable. With this background I have concluded two implications concerning didactics of literature: Firstly, there are plenty of voices not represented by literature, a fact that needs to be considered. Thus, to base a world citizenship, a democracy or an understanding of the Other on works of literature is to restrict ”the world” or ”the Other” to the fictional, literary characters that has been written. Secondly Spivak urges us to reflect on the reader as an interpreter. A total suspension of the self is a naive statement – but she is right to point to the occidental subject as a member and reproducer of postcolonial discourse.

In this thesis – concerning didactics of literature – I perform a reading and theoretical analysis of two pivotal works within reader-response theory, more precisely: Literature as Exploration (1938) and The Reader, the Text, the Poem – The Transactional Theory of the Literary Work (1978), both written by Louise M. Rosenblatt. The object of this analysis is to examine whether Rosenblatts’ theory and methodology can be used to accomplish understanding for ”the other”, what Martha C. Nussbaum have called ”narrative imagination”. For a theoretical basis I use postcolonial theory, implicating a poststructuralistic och constructivistic understanding of language and linguistics. The reader-oriented theory and methodology of Rosenblatt – what she calls an aesthetic transaction, or a ”total situation” – has been discussed as problematic in relation to ”narrative imagination” mainly because reader has to be understood as centered, i.e. to be able to understand why a reader performs a specific reading Rosenblatt focus is fixed on the reader her-/himself, ignoring the linguistic, social and discursive context surrounding her/him. I have, with reference to postcolonial theory made the argument that teaching literature must be understood as a discursive practice in which context and discourse limits and influences the readers’ perception and appreciation, and thereby found Rosenblatts method restricted and unsatisfactory. Finally I have, in the light of the results above, proposed a postcolonial version of ”narrative imagination” in which ambitions to understand ”the other” is not formulated in terms of personal, empathic and cosmopolitic cultivation, but rather a reflective practice in which the limitations and principles of discourse is taken into account. A certain attitude or a certain reading must be recognized as a concretion of an institutional (social and linguistic) order of thought. This is a theoretical aspect that needs to be considered in future research, as well as in the classroom.

I den här undersökningen har jag undersökt vilken inställning elever har till läsning, hur deras läsvanor ser ut samt vilka bokval eleverna gör på skolbiblioteket när de får välja böcker fritt. För att genomföra min undersökning använde jag mig av två metoder; enkäter med eleverna och en intervju med elevernas svensklärare. Undersökningen bygger teoretiskt på tidigare forskning om läsvanor, läsattityder, läsning och litteraturdidaktik. Resultatet visar att eleverna över lag har en positiv inställning till läsning samt att de läser relativt mycket både i skolan och på sin fritid. Därtill visar resultatet att eleverna föredrar fritidsläsning framför skolläsning, något som även de flesta tidigare undersökningar av läsning pekar på. En orsak tycks vara att eleverna föredrar att välja vad de ska läsa själva, samt att de vill läsa utan tidspress. Lärarens syn på elevernas inställning till läsning och hur deras läsvanor ser ut är relativt överensstämmande med vad eleverna själva säger. När eleverna själva väljer böcker på skolbiblioteket väljer de främst böcker som de har hört talas om tidigare, antingen från kompisar och/eller familjemedlemmar. Även bokomslaget och/eller texten på baksidan av boken är avgörande för elevernas bokval.

Detta arbete undersöker hur homosexuella killar skildras i ungdomslitteraturen. Syftet problematiserar dikotomin maskulint/feminint och män/kvinnor. Målet är att införa ett icke heteronormativt perspektiv i ungdomslitteraturforskningen kring genus och queer. Detta görs utifrån teorier av Judith Butler, Tiina Rosenberg och R. W. Connell. De böcker som analyserats är Ung, bög och jävligt kär, Regn och åska och Ibland bara måste man (Boy meets boy). Romanerna är skrivna under 2000-talet. Det är primärt inga komma-ut romaner utan fokus ligger på hur det är att träffa första kärleken och känslorna kring det. I analysen framträder tre centrala teman: Identitet, homosexuellas situation och samhället och kulturens påverkan. Protagonisterna konstruerar sin identitet i samband med nära vänner, estetiska uttryck, miljö och kroppen.    Arbetet har också ett didaktiskt syfte där de efterfrågats en större medvetenhet kring ämnet sexuell läggning och identitet i skolan och utgår från litteraturdidaktikerna Louise M. Rosenblatt och Gunilla Molloy. / This essay problematizes how gay guys are portrayed in youth literature. The purpose problematizes the dichotomy of male / female and the subject of men / women. The goal is to introduce a non-heteronormative perspective in youth literature research on gender and queer. This is based on theories of Judith Butler, Tiina Rosenberg and R. W. Connell. The books that have been analysed are Ung, bög och jävligt kär, Regn och åska, and Ibland bara måste man (Boy meets boy). The novels are written in the 2000s. The novels are primarily no coming-out novels, the focus is what it's like to fall in love with the first person and the feelings around that moment. The analysis showed that three key themes: Identity, the situation of homosexuals and the society and culture influence. Protagonists construct their identity in the context of close friends, aesthetic, body and society.   The work also has a didactic purpose in which they demanded a greater awareness on the topic of sexual orientation in the school and is based on literature didactics as Louise M. Rosenblatt and Gunilla Molloy.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur två populära ungdomsromaner kan användas i svenska för att främja sex- och samlevnadsundervisningen på gymnasiet. Studien baseras på en kvalitativ textanalys med en hermeneutisk ansats. Studien visar att det finns goda möjligheter att använda sig av de två skönlitterära verken för att främja förståelse och kritiskt tänkande hos elever gällande sexualitet och relationer. Litteraturen kan således användas och vara ett stöd för lärare i svenska för att belysa och arbeta med sex och samlevnad i undervisningen.

Flera som intresserar sig för skräckfiktion menar att skräckfiktionen har potential att ge läsaren högre beredskap vid katastrofer, hjälpa läsaren att bearbeta ångest och oro, öka förståelsen för de egna rädslorna samt ge läsaren verktyg för att hantera sina rädslor. Syftet med denna uppsats är att genom litteraturanalyser belysa skräckfiktionens potential att bidra med verktyg för att hantera verkliga svårigheter. I de analyserade verken får läsaren insyn i flera olika rädslor som karaktärerna har. Läsaren ges möjligheten att leva sig in i dessa och se hur karaktärerna hanterar dem. Romanerna tar alla upp viktiga ämnen och belyser viktiga frågor. Genom att leva sig in i, diskutera och reflektera över romanerna och de typer av frågor som de väcker, som kan upplevas både som stora och tunga, så erbjuds en möjlighet till att få bättre beredskap inför verkliga situationer där frågor likt dessa berörs. Genom att ställa resultatet av litteraturanalyserna mot uppsatsens bakgrund, teoretiska ramverk och tidigare forskning så dras slutsatsen att elever genom skräckfiktion får uppleva emotionella erfarenheter utan direkta risker och ges möjligheten att interagera med en fiktiv verklighet som de kan lära sig av samtidigt som de får leva sig in i marginaliserade karaktärer som de kan relatera till. Genom dessa erfarenheter får eleverna möjlighet att utveckla copingstrategier, stärka den empatiska förmågan, tillägna sig meningsfulla kunskaper och utveckla tolerans och uppskattning för individuella skillnader.

Denna studie har som syfte att fördjupa förståelse för hur svensklärare på gymnasiet tänker kring valet av litteratur och dess motivering i litteraturundervisningen. Studiens material består av fem kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma lärare på ett svenskt gymnasium. Empirin kategoriseras utifrån fem aspekter och analyseras med utgångspunkt i informanternas val av litteratur och dess motivering till litteraturläsning. Studiens resultat diskuteras med hjälp av aktuell litteraturdidaktisk och allmän didaktisk forskning. Resultatet visar att lärarna har ett metareflexivt tillvägagångssätt till litteraturundervisning samt att det finns interna konflikter i didaktiseringsprocessen. Dessa konflikter kopplas till en diskrepans mellan de mätbara kunskapskraven i undervisningen och den sociokulturella aspekten, vilken verkar vara den viktigaste aspekten som lärarna använder för att legitimera ämnesundervisningen. En konsekvens av denna diskrepans är att elevernas förståelse om motiveringen till litteraturläsning i skolan och lärarnas syfte med litteraturundervisning skiljer sig åt. Följaktligen kan detta medföra förvirring hos eleverna. / This essay has the aim to understand how gymnasial teachers in literature discuss their choice of literary texts, and the reason behind that, in relation to the teaching literature. This study is based on qualitative interviews with five different literature teachers in a Swedish gymnasium. The collected data is categorized into five aspects, then analyzed focusing on every specific aspect which the informants adopt in order to motivate their literary choice. The result of this study is discussed using current literature didactic research and relevant theories of general didactics. The result shows that the informants have a meta-reflexive approach when they teach literature but also that there are some internal conflicts in the didactic process. These internal conflicts regard a discrepancy between the measurable parameters in subject teaching and the socio-cultural aspect, which seems to be the most valuable aspect that the informants use in order to legitimate the subject teaching. A consequence of this discrepancy is that the students’ understanding of why reading literature in school and the teachers’ teaching purposes are not aligned. Therefore, confusion may occur among the students.

Riktlinjer gällande litteratururval och förmedlingen av en litterär kanon har alltmer minskat sedan 1975 och kan av en del lärare ha ansetts försvunnit helt vid införandet av Gy11. Tidigare forskning av lärares litteraturval visar dock att det fortfarande existerar en hierarkisering av litteratur där klassiska västerländska verk kanoniseras. Majoriteten av den litteraturdidaktiska forskningen har sedan 2000-talet framför allt fokuserat på att undersöka hur elever läser snarare än vad eleverna faktiskt läser. Den här studien syftar till att undersöka om det existerar en inofficiell litterär kanon på gymnasieskolan. Studien har en fenomenografisk forskningsansats och referens-ram. Datainsamlingen skedde i form av halvstrukturerade intervjuer med sex svensklärare som arbetar på gymnasieskolor. Studiens slutsatser visar att det existerar en inofficiell litterär kanon med en stark koppling till litteraturhistoria och klassisk litteratur som kan tolkas härstamma från en kanonförmedling utifrån tidigare läroplaner, lärarutbildningar och läromedel. En litterär kanon utgår enligt lärarna från en samsyn gällande en författare eller ett verks kvalité och plats i under-visningen. Kanoniserad litteratur beskrivs även som mansdominerad och väster-ländsk samt att den säger något om historien och samhället. Lärarna uppger att deras litteraturval främst påverkas av lärarens syn på ämnet, kollegiala samtal, elevernas förkunskaper och vilken kurs de går i men även temaarbeten och litteraturens historiska förmedling. I analysen av lärarnas beskrivning av påverkansfaktorer går det att urskilja kanonaspekter där vissa verk prioriteras och anses självklara, utan en anknytning till de framlyfta faktorerna. Det går därmed att urskilja en inofficiell litterär kanon som ytterligare en faktor till litteraturvalet. / <p>Svenska</p>

This study aims to develop knowledge about the teaching of literary history in upper secondary school. Sub-study I explores: What content is foregrounded when upper secondary school teachers of Swedish introduce literary history? And what significance can different teaching content have for sparking interest? Sub-study II explores: What teaching content sparks students’ interest in literary history? And what other aspects of the teaching spark their interest in literary history according to the students themselves? The study is framed by didactics and curriculum theory and also theories about interest and teaching. The material consists of video recordings from ten different lessons when upper secondary teachers were introducing literary history in the course Swedish 2. The experiences of upper secondary school students of the teaching were collected using questionnaires and interviews. All students were enrolled in university preparation programmes in a medium-sized Swedish city. The results of the analysis in Sub-study I show a wide range of potential literary history teaching content. The study thus contributes new empirical knowledge about what forms (in terms of its content) literary history can take in its teaching. In the past, Swedish as a subject has been discussed to a large extent in relation to the conceptions of the subject of Swedish as a skills subject, as a cultural heritage subject, and as an experience-based subject. The results of the study are discussed in relation to these conceptions but make further contributions by concretizing the variety of teaching content that occurs in classrooms. The results of the analysis in Sub-study II show that upper secondary school students’ interest in literary history can be sparked in relation to different content in the teaching such as students experiences; intertextuality; similarities and differences between different periods; epochs, authors and works, and aesthetic elements. The analysis also revealed aspects that could be linked to the teachers’ ways of leading and organising the teaching. These were passion and engagement; content legitimation; interaction and participation; variety; structure and delimitation and grades or de-emphasis on performance. The many themes identified in Sub-study II contribute to revealing different ways of sparking interest in literary history. This is an important result in view of the fact that previous research has shown that students lack interest in literary history teaching. Together, the two sub-studies contribute to revealing new empirical knowledge about literary history teaching. Finally, there is a reflective discussion which illuminate the study in relation to different perspectives on classroom management.

Syftet med undersökningen är att belysa synen på skönlitteratur i gymnasieskolans svenskämne i den aktuella läroplanen för gymnasieskolan, GY 11, och verksamma lärares motiv till att läsa skönlitteratur i svenskundervisningen. Syftet är även att belysa lärares syn på elevernas attityder till läsning av skönlitteratur i svenskundervisningen.  Uppsatsen har för avsikt att besvarande följande frågeställningar: 1) Hur motiveras läsning av skönlitteratur i GY 11?  2) Vad anser verksamma gymnasielärare i svenska att läsning av skönlitteratur har för roll i svenskundervisningen?  För att kunna besvara den senare frågan kommer jag att använda mig av följande underliggande frågeställningar:  a)  Vilka motiv till läsning av skönlitteratur i svenskundervisningen har de verksamma svensklärarna?  b)  Har litteraturläsningen ett egenvärde eller ses den som ett hjälpmedel inom andra kunskapsområden?  c)  Hur upplever lärarna att elevers attityder till läsning av skönlitteratur i undervisningen är?  Metoderna för undersökning är en textanalys av GY 11 och kvalitativa intervjuer med fyra verksamma svensklärare. Resultatet i studien visar att det finns fyra övergripande motiv till att läsa skönlitteratur i GY 11: språkutveckling, kunskap, personlig utveckling och nöje. De motiv som de intervjuade lärarna motiverade skönlitteratur i svenskundervisningen är: personlig utveckling, språkutveckling (både kunskap om språk och läsförmåga), kunskap, nöje och upplevelse samt att använda fantasi.   Således ses läsning av skönlitteratur som ett verktyg att utveckla språkförmågor, både kunskaper om språk såsom meningsuppbyggnad och ordförråd men även läsutveckling. Skönlitteratur ger även kunskap om bland annat verk och författare, litteraturhistoria och dess samhälleliga kontext, olika kulturer, kulturell mångfalt samt skönlitteraturs uppbyggnad. Läsning av skönlitteratur ses även gynna den personliga utvecklingen genom reflektion av det lästa, se skönlitteraturen som källa till självinsikt, få förståelse för andra och utveckla egna perspektiv och tankar utifrån det lästa. Men läsningen ska även ses som nöje och att eleverna genom undervisningen får använda fantasi.