Loess deposits are terrestrial clastic sediments derived from aeolian deposition. Loess is transported in periglacial conditions and was mainly deposited in cold environments around glaciers during the Quaternary period. To be able to understand and interpret past climate and how it was changing, loess deposits can be used as an indicator for example wind circulation and dustiness in the atmosphere. However, good independent chronological control is essential for using loess as a past climate archive. This study has examined loess from Lowland Point in the southwest of England. The loess at Lowland Point is relatively thin at 180 cm compared with more studied loess deposits further east on continental Europe. To be able to date the k-feldspar mineral grains from the loess deposit at Lowland Point, two values should be constrained for each sample: the equivalent dose (DE), a quantitative factor of the amount of energy accumulated by the mineral grain during burial from ionising radiation, and the dose rate (DR), a rate of ionising radiation absorbed from the surrounding environment per year. By using the post infrared-infrared stimulated luminescence (post-IR IRSL) method, the DE values were obtained, and by examine radioactive isotopes in the samples, the DR values were attained. The results of each average age per sample depth was then identified and the loess deposit could be determined to the age about 10.8-22.4 ka, which is suggested to have been deposited by meltwater from the British Irish Ice Sheet and permafrost. / Lössjordar är avlagringar av markbundna klastiska sediment härledda från eolisk deposition och transporteras under periglaciala förhållanden för att huvudsakligen deponeras i kalla miljöer runt glaciärer under kvartärperioden. För att kunna förstå och tolka tidigare klimat och hur det förändrades kan lössavlagringar användas som en indikation över till exempel vindcirkulation och dammighet i atmosfären. Denna studie har undersökt löss från Lowland Point i sydvästra England. Lössen vid Lowland Point är relativt tunn, med en tjocklek på 180 cm, jämfört med mer studerade lössjordar. För att kunna datera kalifältspat från lössjorden vid Lowland Point var förhållandet mellan två komponenter av betydelse; ekvivalentdosen (DE), en kvantitativ faktor för den mängd energi som mineralkornet ackumulerar vid sedimentering, och doshastigheten (DR), en hastighet av den mängd energi som absorberas i den omgivande miljön per år. Genom att använda metoden post infraröd-infraröd stimulerad luminescens (post-IR IRSL) erhölls DE-värden och genom att undersöka radioaktiva isotoper i proverna hittades DR-värden. Resultaten av varje medelålder per provdjup identifierades sedan och lössavlagringen kunde bestämmas till en ålder av cirka 10,8–22,4 ka, vilket indikerar en möjlig avsättning av smältvatten från det brittiska irländska istäcket och permafrost.

Huge changes in climate occurred at the end of the last Quaternary glaciation. The end of this glaciation corresponds with the end of Pleistocene with its repeated glacial cycles and the start of the current geological epoch, the Holocene interglacial. The climate at this time was characterized by increasing temperatures and an increase in rainfall. This project focuses on understanding and examining these changes in climate using loess deposits from south-western England. Loess is an aeolian sediment and covers around 10 % of the Earth’s land surface and these deposits are excellent archives of past climate. Investigating loess can give understanding of past regional and local wind circulation patterns, atmospheric dustiness as well as weathering conditions. Studying paleoclimate is important since studying and understanding trends in past climate can increase our understanding of how the climate will change in the future. This study examined loess from two sites in south-western England, Porth Cressa and Lowland Point. These are relatively thin deposits; Lowland Point has a thickness of 180 cm and Porth Cressa has a thickness of 97 cm. England lacks the thick loess deposits that can be found in other parts of the world and thus the study of English loess has mostly been neglected. These deposits thus could contain unutilized information about paleoclimate. The elemental composition of the samples was examined using X-Ray Fluorescence (XRF). With the measured elemental composition, it’s possible to use weathering indices to see trends in postdepositional weathering. Low weathering intensities indicate a colder and drier climate, while higher weathering intensities indicate a warmer and more humid climate. The results from the weathering indices were plotted against depth at the two sites to identify changes in weathering and hence climate over time. Compared with the results from previous studies the results from some weathering indices seemed credible. Previous studies have indicated that the Chemical Proxy of Alteration (CPA) is the most appropriate weathering index for loess and the results from this study supports that theory. The results from the CPA show a trend with decreasing weathering intensities followed by a trend with increasing weathering intensities This implies that there was a period with decreasing temperatures/humidity followed by a period with increasing temperature humidity sometime at the end of the last glaciation. The geochemical data also showed support for a previous archaeological theory that there has been human reworking in the upper horizons at Lowland Point. / Slutet av den sista kvartära glaciationen var en tid med stora klimatförändringar. Denna tid sammanfaller med slutet av Pleistocene och dess glaciära cyklar samt starten på den nuvarande geologiska epoken, Holocen. Klimatet vid den här tiden karaktäriserades av ökande temperaturer och ökande nederbörd. Det här projektet fokuserar på att granska och förstå dessa klimatförändringar med hjälp av lössjordar från sydvästra England. Löss bildas av vindburet sediment och täcker ungefär 10 % av jordens landyta, dessa avlagringar är utmärkta arkiv för historiskt klimat. Att undersöka lössjordar kan ge information om historiska regionala och lokala vindcirkulations-mönster, vittringsförhållanden samt mängden damm i atmosfären. Att undersöka paleoklimat är viktigt då förståelse för trender i tidigare klimat kan ge oss förståelse för hur klimatet kommer förändras i framtiden. Den här studien undersökte löss från två platser i sydvästra England, Lowland Point och Porth Cressa. Dessa avlagringar är relativt tunna; Lowland Point har en tjocklek på 180 cm och Porth Cressa har en tjocklek på 97 cm. England har inte de tjocka lössavlagringarna som går att hitta i andra delar av världen och därför har lite forskning utförts på brittiskt löss. Dessa avlagringar kan alltså innehålla oanvänd information om paleoklimat. Provernas grundämnessammansättning undersöktes med X-Ray Fluorescence (XRF). Med den uppmäta grundämnessammansättningen är det möjligt att använda vittringsindex för att se trender i vittring efter deposition. En låg vittringsintensitet indikerar ett kallare och torrare klimat medan en högre vittringsintensitet indikerar ett varmare och fuktigare klimat. Resultaten plottades mot djup för att visuellt identifiera förändringar i klimatet över tid. Vid jämförelse med tidigare studier verkade resultaten från vittringsindexen trovärdiga. Tidigare studier har föreslagit att CPA (Chemical Proxy of Alteration) är det mest lämpliga vittringsindexet för lössjordar och resultaten från denna studie stödjer den teorin. Resultaten från CPA visade på en trend med minskade vittringsintensitet följt av en trend med ökande vittrings intensitet. Detta antyder att det var en period med minskande temperatur/fuktighet följt av en period med ökande temperatur/fuktighet runt slutet av den senaste istiden. De geokemiska resultaten stödde också den tidigare arkeologiska teorin att mänsklig aktivitet har påverkat de övre horisonterna vid Lowland Point.