<p>Syftet med arbetet är att se om pedagoger i Tingsryds kommun arbetar med vardagsmatematiken och om de synliggör den för barnen. Vi har valt att avgränsa oss till pedagoger som arbetar med barn i åldrarna 1-3 år. Arbetet är tänkt att inspirera pedagoger till att ta till vara på den vardagsmatematik som finns och även reflektera över hur de kan synliggöra den i olika aktiviteter för barnen. I litteraturgenomgången ges en historisk genomgång av matematik i förskolan. Här presenteras även vardagsmatematiken i förskolan som är den form av matematik som små barn kommer i kontakt med och använder under en dag på förskolan. Vi har tagit hjälp av enkäter och observationer för att få svar på hur pedagoger arbetar med vardagsmatematik och hur de synliggör den för barnen. Situationerna som observerats är de två aktiviteter som flest pedagoger uppgett i enkäten att de använder och synliggör vardagsmatematik i för barnen. Genom enkätundersökning och observationer har vi blivit medvetna om att pedagogerna ofta använder sig av vardagsmatematik under dagen på förskolan men att de har svårt att synliggöra den för barnen.</p>

Arbetets syfte är att undersöka hur förskolepersonalen på ett antal förskolor i ett mindre samhälle i södra Sverige, med barn mellan ett och fyra år, arbetar med barnlitteratur i ett kunskapsutvecklande syfte. Vårt arbete tar sin utgångspunkt i Ulla Damber, Jan Nilsson och Camilla Ohlssons bok Litteraturläsning i förskolan (2013). I studien har man undersökt detta område och ger kritik till att barnlitteraturen till största del används i form av disciplinära och strukturella syften, så som läsvila och spontan läsning. Damber et al. (a.a.) menar att barnlitteraturen har en större potential och kan användas i mer kunskapsutvecklande syfte. Vi har valt Vygotskijs sociokulturella utvecklingsteori som teoretisk utgångspunkt för vår studie, eftersom vi anser att förskolans läroplan (Lpfö 98, rev 2010) är väl förankrad i denna teori. Utifrån förskolans läroplan (a.a.) har vi problematiserat kunskapsbegreppet och hur de olika formerna av kunskap kan utvecklas med hjälp av barnlitteraturen. Vi har problematiserat hur Damber et al. (2013) förhåller sig till kunskapsbegreppet och den sociokulturella utvecklingsteorin. Vidare hur begreppet kan kopplas till arbetet med barnlitteratur i förskolan.Vår empiriska del består av enkäter med både kvalitativa och kvantitativa frågor, som vi delat ut till all förskolepersonal på tre olika förskolor. Resultatet av enkäterna visar att barnlitteraturen, i likhet med Dambers et al. (a.a.) studie, främst används i form av läsvila och spontan läsning. Det vi kan se skiljer sig från den studien är syftet och föreställningen om vad som är kunskapsutvecklande för barnet. Vår studie tar även upp hur mycket tid förskolepersonalen uppskattar att de använder barnlitteratur samt vilka möjligheter och hinder de ser. Här visar resultatet viss skillnad mellan både verksamheterna och personalens utbildningsbakgrund. Exempel på detta är att en av förskolorna arbetar mer aktivt med barnlitteraturen än de övriga. Barnskötarna använder i högre grad barnlitteraturen vid aktiviteter som läsvila och spontan läsning, jämfört med förskollärarna i undersökningen. Dock finns det undantag inom bägge yrkeskategorierna gällande användning och ambitioner. Slutligen menar vi att studien visar på att kunskapsutveckling är ett komplext begrepp och vad som är kunskapsutvecklande kan problematiseras ur flera aspekter.

Bakgrund Förskolans läroplan anger att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera barns språkutveckling, samt ansvara för att de utvecklar ett intresse för skriftspråket och för bilder och texter. Forskning visar dessutom på goda samband mellan regelbunden och medveten högläsning, och på barns utvecklande av sitt ordförråd och sin förmåga att återberätta texter. Trots det finns en alarmerande mängd rapporter och forskning som tyder på att föräldrar spenderar allt mindre tid på att läsa tillsammans med sina barn, samt att litteraturläsning är ett försummat område även på många svenska förskolor. Resultatet av flera svenska studier visar på att högläsning främst sker i form av s.k. läsvila, vilket anses ha svag inverkan på barns lärande och språkutveckling. Syfte Syftet med studien är att få en bild av hur verksamma förskollärare tänker och resonerar kring högläsning i förskolan, samt hur dessa uppfattningar och erfarenheter står i relation till aktuell forskning på området. Metod Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fyra stycken utbildade och yrkesverksamma förskollärare i Kalmar län. Resultat Studien visar att det finns en konsensus bland de intervjuade förskollärarna att högläsning har en positiv effekt på barns språkutveckling, i synnerhet att de leder till att barnen utökar sitt ordförråd och lär sig hur ord uttalas. Däremot tyder det faktum att valet av högläsningsböcker främst föll på barnen, samt att läsning i de allra flesta fall genomfördes direkt efter lunch för de barn som inte vilar, på att sättet som flera av de intervjuade förskollärarna bedriver högläsning inte överensstämmer med vad aktuell forskning på området förespråkar. Man ansåg också att barngruppens storlek hade betydelse för hur effektiv lässtunden blev, men hade olika uppfattning om vilket barnantal som utgjorde en ändamålsenlig läsgrupp. Ett annat uttalat syfte var att skapa närhet, gemenskap, samt att få barngruppen att varva ner. Avsaknaden av separata bok- och läsrum var något som alla de intervjuade förskollärarna påtalade. Förskollärarna följde som regel inte upp högläsningen med några specifika aktiviteter, men upplevde ofta att barnen i sin fria lek ofta hämtade inspiration från handlingen i de böcker som barnen och förskollärarna läst tillsammans. Däremot var alla överens om att det var viktigt att låta barnen ställa frågor och diskutera böckernas innehåll, men några framhöll att det kunde finnas skäl att spara alla frågor tills efter att man läst klart. Endast en av de intervjuade förskollärarna nämnde begreppet boksamtal.

Digitaliseringen i samhället utvecklas fort fram vilket också allt mer börjar att framträda i förskolan. I och med en nationell digitaliseringsstrategi förtydligades digitaliseringens betydelse inom skolväsendet och i den nya Läroplanen för förskolan Lpfö 18. Begrepp som adekvat digital kompetens är något barn i förskolan ska få förutsättningar att utveckla samt använda olika digitala verktyg. Men hur jobbar förskollärare med barns adekvata digitala kompetens och hur förbereder man barnen för ett samhälle där människor ännu inte vet vilka jobb som kommer att existera? Studien har fokuserat förskollärares digitala kompetens men också vilka synsätt som uttrycks på barns användande av digitala verktyg. Det eftersom digitalisering är ett nytt ämne för många verksamma förskollärare medan vissa vuxit upp med digital teknik. Kompetensen har även ställts i relation till en likvärdig förskola, där alla barn ska få likvärdiga förutsättningar att lyckas i ett digitaliserat samhälle oavsett bakgrund. Studien består av sex kvalitativa intervjuer med förskollärare som genom reflektion över sin yrkesroll beskriver sina erfarenheter och tankar. Det framkommer i studiens resultat att förskollärarna tar det förtydligande ansvaret kring digitaliseringen på största allvar. Varken intresse eller andra aspekter ska styra huruvida de arbetar med digitalisering i förskolan eller inte. I resultatet presenteras även olika möjligheter och utmaningar i det digitala arbetet. Det framkommer dock en osäkerhet kring om förskolan idag är likvärdig. I diskussionsdelen diskuteras de här aspekterna i förhållande till pragmatismen, hur förskollärare framhåller sin digitala kompetens samt vilken syn de har för att utveckla demokratiska samhällsmedborgare. Avslutningsvis diskuterats förskollärarnas ambition att uppnå en likvärd förskola.

I Läroplanen framgår det att förskolan ska ge barn förutsättningar att använda digitala verktyg och att utveckla en adekvat digital kompetens (Lpfö 18, 2018, s. 9). Det krävs således en kompetens hos pedagoger verksamma i förskolan för att nå upp till de ökade kraven som ställs på förskolan. Studiens syfte är att öka kunskapen om hur digitala verktyg med fokus på lärplattan används i undervisningssyfte, utifrån pedagogers uppfattningar och kunskap inom området. Undersökningen har utgått från två olika förskolors förhållningssätt till användandet av lärplattan. Den ena förskolan är digitalt inriktad medan den andra förskolan arbetar med digitala verktyg i mindre grad. Fem intervjuer har genomförts med pedagoger från de två förskolor. Studien har utgått från fenomenologisk teori med inslag av det socialkonstruktivistiska perspektivet. Fokus har varit på pedagogers upplevelser av arbetet med lärplattan i undervisningssammanhang. Sammanfattningsvis redovisar resultatet att samtliga pedagoger har en positiv inställning till arbetet med lärplattan i undervisningen. Det finns ett samband mellan förutsättningar och begränsningar och tillgång till digitala resurser och kompetensutveckling. Resultatet visar att förskolorna organiserar arbetet med digitala verktyg och lärplattan på olika sätt. Förskolan med digital inriktning har ett bredare arbetssätt inom digitala områden och har kommit längre i utvecklingen av digitala verktyg. Detta kan förstås eftersom förskolan startade en pilotförskola inom IKT 2011. Respondenterna inom förskolan med digital inriktning tar inte upp mycket gällande om det finns något de önskar vidareutveckla utan beskriver en förskola med goda digitala resurser och spetskompetenser hos kollegor. Förskolan utan digital inriktning diskuterar däremot att det saknas en del kunskaper om hur lärplattan kan bli en naturlig komponent till resterande undervisning och en vilja att vidareutveckla en del områden inom IKT. I diskussionen redogörs och jämförs resultatet från de två delstudierna. Avslutningsvis kommer en slutsats kring den digitala kompetensens avgörande roll för användandet av digitala verktyg i undervisningen.

Utifrån det läroplansteoretiska perspektivet har vi betraktat hur förskollärare uppfattar kompetenser kopplade till yrkesrollen hos förskollärare och vilka undervisningskompetenser som beskrivs som betydelsefulla inom förskolan. Syftet med studien är att analysera hur förskollärarkompetens betraktas av verksamma förskollärare och vilka undervisningskompetenser som kan krävas för yrkesutövningen. Studien är kvalitativ och det genomfördes åtta intervjuer på legitimerade och verksamma förskollärare. Intervjuerna genomfördes i norra och mellersta Sverige. Resultatet urskiljer de förskollärarkompetenser som ger förutsättningar att förstå formulerade läroplansområden är att det finns ämnes- och didaktiska kompetenser, engagemang och intresse att vidareutvecklas tillsammans i sin yrkesutövning och i verksamheten tillsammans med barn. Viktiga förutsättningar att kunna bedriva undervisning beskrivs som den sociala och relationella kompetensen att möta barn, skapa tillitsfulla relationer med barn, andra pedagoger och vårdnadshavare. Omsorg, lyhördhet och flexibilitet tillsammans med en stabil grundstruktur för hur det pedagogiska arbetet ska verkställas framkommer som förutsättning för att förskollärarna ska kunna efterfölja läroplanens mål. / <p>2019-12-20</p>

Vi, Patricia Contreras och Sarah Ryberg, har i vår studie, Omsorg, fostran och lärande i teori och praktik, valt att genomföra vår undersökning på fyra småbarnsavdelningar på fyra förskolor i en storstad i södra Sverige. Syftet med detta arbete är att ta reda på om omsorg, fostran och lärande bildar en helhet på dessa avdelningar, samt hur pedagoger-na tänker kring och arbetar med att skapa en miljö för småbarn där omsorg, fostran och lärande skapar en helhet. Uppsatsen baseras på frågorna: Hur gestaltar sig omsorg, fost-ran och lärande i den pedagogiska verksamheten på fyra förskolor i en storstad? Och vad lägger pedagogen i begreppen omsorg, fostran och lärande? Metoderna för detta arbete har varit observationer och intervjuer av pedagoger på avdelningarna.Arbetets teoretiska bakgrund baseras på Daniel Sterns, Dion Sommers, Ingrid Pramling Samuelssons och Lev Vygotskijs teorier kring omsorg, fostran och lärande. Kapitel Resultat är en sammanställning av empiri och teori. Varje begrepp har behandlats för sig för att slutligen knyta samman begreppen till en helhet. Slutsatsen av undersökningen är att omsorg, fostran och lärande bildar en helhet i de verksamheter vi har undersökt. Det framgår av arbetet att pedagogerna är konsekventa, då deras uppfattning av begreppen omsorg, fostran och lärande även gestaltar sig i de-ras verksamhet.

Syftet med denna studie är att analysera och söka förståelse för hur genus framträder i bilderboken i både text och bild. Vårt syfte är även att föra en diskussion med pedagoger om deras yttranden och tankar kring genus i bilderboken. Våra frågeställningar i studien blir därför: Hur framträder genus i bilderboken? Vilka tankar uttrycker pedagoger i förskolan om genus och genus i bilderboken? Hur yttrar sig pedagoger i förskolan om bilderboken i förhållande till det formulerade uppdraget om genus i Lpfö 98? Utifrån våra frågeställningar har vi valt att analysera sex bilderböcker i både text och bild, samt intervjuat fyra verksamma förskollärare som arbetar på en förskola i Malmö. Tidigare forskning som vi har använt oss av då vi har fördjupat oss i vårt problemområde är genus, genus i bilderboken och genus i förskolan. Utifrån vår studie gällande de sex bilderböcker som vi har analyserat i text och bild fann vi att många av böckerna inte visar på det traditionellt ”manliga” och ”kvinnliga”. Pedagogerna som vi intervjuat har valt att inte arbeta med genus och motverka traditionella könsroller som det står skrivet om i Lpfö 98. Genus genomsyras i allt och pedagogerna är med och skapar och omskapar genus.

Syftet med denna studie var att utforska sex förskollärares perspektiv, åsikter och känslor kring genusimplementering i två svenska förskolor. Denna kvalitativa studie strävade efter att undersöka hur förskollärare implementerar läroplanen och vad de känner när de implementerar den samt om de anser att en förbättring av läroplanen behövs. Det gjordes genom att tillämpa en kvalitativ undersökning av semistrukturerade intervjuer. Empirin analyserades genom en tematisk analys. Den teoretiska utgångspunkten i studien utgick från implementeringsteorin, som dels handlar om hur dokument används i praktiken. Men det handlar även om hur dokumentet fungerar, hur personerna som implementerar dokumentet känner, vad de anser är bra och vad som behöver förbättras. Ett övergripande resultat för studien var att samtliga lärare som intervjuats ansåg att genusimplementeringen är ytterst viktigt och är något som kommer naturligt. Resultaten visade också att läroplanens genusmål implementerades genom aktiviteter som bokläsning och lek. Det fanns en viss oro bland lärarna om vilka gränser som inte bör överskridas i genusimplementeringen. Men alla lärare var samtidigt positivt inställda och såg vikten i att implementera genus i undervisningen.

Att använda sig av estetiska uttrycksformer i förskolan gynnar en kunskapsutveckling där barn får möjlighet att knyta samman känslor, upplevelser, erfarenheter och kunskaper. Det framstår att det finns en samstämmighet i det som beskrivs i styrdokumenten, och det som erbjuds när det gäller estetiska uttrycksformer i förskolan.  Syftet med denna studie har varit att utifrån förskollärares erfarenheter öka kunskapen om hur de planerar och genomför undervisningen med estetiska uttrycksformer.  I studien används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från två olika förskolor, och erhållna data har analyserats i form av en tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att förskollärare använder sig av estetiska uttrycksformer både som mål och metod i undervisningen i förskolan. När förskollärarna planerar undervisningstillfällen utgår de från estetiska uttrycksformer. De beskriver flera fördelar och möjligheter med undervisning genom de estetiska uttrycksformerna. Det viktigaste är att arbetet med estetiska uttrycksformer gör att förskollärarna får syn på barns lärande och utveckling. En annan viktig aspekt är att barn tar till sig kunskap på olika sätt, och genom att erbjuda olika estetiska uttrycksformer möjliggör för att barn får lära sig på sitt sätt. Studien visar även att förskollärare upplever att när det saknas intresse och kompetens i en estetisk uttrycksform påverkas arbetet och undervisningen i den uttrycksformen, vilket har uppmärksammats i tidigare forskning. Ytterligare forskning skulle behövas för att påvisa vikten av kompetens inom de estetiska uttrycksformerna hos förskollärarna, och utifrån den forskningen satsa på mer utbildning i förskollärarutbildningen. Det skulle även behövas mer kompetensutveckling för redan verksamma förskollärare.