Målet med den här uppsatsen är att undersöka om skolan är en del av verkligheten i den bemärkelsen att so-lärarna använder sig av studiebesök och människomöten inom sina so-ämnen på högstadiet. Genom kvalitativa intervjuer har jag frågat fyra elever respektive fyra lärare vad de anser i den här frågan. När det gäller elevernas uppfattning så visade resultaten att de uppskattar olika former av studiebesök och människomöten inom de olika so-ämnena och de har kvarstående minnen från olika utfärder och besök av personer på skolan. Resultaten visade också att hälften av de utfrågade eleverna är nöjda med hur dagens so-kunskap förmedlas. Lärarna däremot vill göra mer än vad de anser sig ha möjlighet till. Överlag tycker de att studiebesök är trevligt och konkret. Tyvärr ger arbetsbördan och högstadiets timplan dem organisatoriska problem vid olika utfärder. Besök av människor i skolan har de tudelade uppfattningar om. Vissa besök, som från före detta missbrukare eller personer med en annan sexuell läggning, ses som mindre lämpade än andra. Trots detta har lärarna haft besök av olika karaktär och dessa har varit givande och lärorika för både elever och lärare.